Mission impossible, my ass!

Jag bloggar från Edinburgh. Vi ska precis ge oss ut i kylan, dansa oss varma på Hogmanay festivalen. Hot Chip spelar! Jag har på mig min disco-outfit, men har lagt på några lager för att klara kylan. Lackleggings och miniklänning från American Apparel, lack-pumps och glittriga legwarmers...haha!
Det här året har varit helt fantastiskt. Jag är så tacksam för allt jag har fått uppleva, allt jag har lärt mig och för hur mycket jag har utvecklats.
Jag har fått äran att träffa otroliga människor som nu har blivit mina bästa kompisar. Jag har lärt mig att leva nykter, och dessutom ha roligt - något som jag aldrig trodde att jag skulle klara! Jag dansar alltid nykter, and I love it. Något som förut var en omöjlighet eftersom jag var så jäkla självcentrerad.
INGENTING ÄR OMÖJLIGT. Det har året 2008 bevisat för mig.
Allt som förut var ett hinder har blivit till en möjlighet.

Tack alla läsare som har gett mig en spark i rumpan med alla uppmuntrande kommentarer. Tack mina kära nyfunna och gamla vänner för att ni har varit där när jag behöve någon som höll min hand. Tack G för att du visade mig rätt väg.
Tusen tack!

Med tro, hopp och kärlek!
Sofia xxxx

I'll be in Edinburgh tonight

I kväll tar jag flyget till Skottland! Jag ska nämligen fira nyårsafton på Hogmanay festivalen i Edinburgh. Jag har aldrig varit i Skottland förut så det ska bli spännande och roligt. Raggsockor ska packas ner för kallt kommer det nog att bli. Jag, EJ och hennes syster Rachel har hyrt en lyxig lägenhet i centrala Edinburgh för fyra dagar så om det blir för kallt att vara på en festival så här års är det lätt att gå hem och värma sig!
EJ och jag har verkligen utvecklat en bästis-bundis relation det senaste året. Vi är sådana löjliga bästisar som man var när man var yngre, ni vet...har ett eget hemligt språk, skrattar så att man ramlar på golvet, kallar varandra för löjliga smeknamn...the whole deal!
Åh jag är så otroligt tacksam över att jag har så underbara människor i mitt liv.


Dessutom vill jag också tacka Stina, läs hennes Londonblogg, jätteintressant läsning som alltid gör mig glad.

Lots of love
S xxx

I jakt på skivaffär

Jag och mamma åkte in till Eskilstuna idag för att leta efter Movits! skiva. På Åhlens fanns den inte så jag frågade kassörskan var de andra skivbutikerna i Eskilstuna ligger. 'Neeej det finns inga' fick jag till svar.
VA?
Bara för några år sedan fanns det minst tre stycken skivaffärer inne i Eskilstuna centrum. Nu har alla stängts igen. Den enda skivaffären som finns i Eskilstuna är den som ligger ute på Tuna Park, ett trist köpcentrum som öppnade för några år sedan.
Jag tycker detta är helt sjukt. NEJ jag laddar inte ner musik på piratebay, jag vet inte hur man gör, dessutom är jag en utav de få som tycker att det är fel att sno andras arbete...
Musiker ska ha rätt att få betalt för det de gör, det tycker jag i alla fall! Precis som vi betalar för litteratur och konst m.m .
Och skivan finns inte på itunes. Jag får väl beställa den så kan mamma och pappa skicka den till mig.

När man bor i en sådan stad som London så blir man vad med att kunna få allt när man vill, bara man betalar för det. Det mesta går att få tag på, 24/7 - och gärna med hemleverans också. ;) Det blir en smärre shock när man kommer hem till lilla Kungsör eller Eskilstuna, där allt stänger tidigt och utbudet är...mindre.

My family

Jag längtar hem till min familj hemma i London. Jag hörde någon säga det
förut, att när man bor utomlands så blir vännerna som en familj. Det är klart, jag träffar ju inte mina nära och kära här hemma i Sverige så ofta, så då söker man sig till kompisarna i stället. Jag bor ihop med Angelika och Ida och det har vi gjort sedan 2006. Man lär känna varandra jäkligt snabbt när man ser varandra varje dag i alla dess former, det finns liksom inget att dölja efter ett tag. Och om man har sådan tur som vi har haft så fungerar man väldigt bra ihop också!

Vackra Ida


Och goa Angelika

A new obsession

Ett litet nyårslöfte, jag ska försöka lära mig lindy hop! I höstas dansade de lindy hop på Themsens strand, det såg urkul ut, men svårt. Men tänk bara att få lattja med stiliga gents som dessa? ;)

Loggbok var det ja

3000 ord. Om mig. 3000 ord om min så kallade personliga och proffessionella utveckling.
Deadline är den 8:e Januari. Herre Gud.
Man kanske borde börja.

deep blue

The honeymoon is over. I am struggling to be grateful and all the rest and seem to forget how bad it got.
Äh. Sod it. Nu ska jag dricka julmust.

tolkning?

Jag fick ett sms här om dagen. Det kom från någon ur det förflutna.
'Hej, fan vad jag saknar dig,
och den tid då jag erkände inför gud
att jag var maktlös inför mitt levnadsmönster.
Jag saknar dig mycket och även de diskussioner
vi haft mellan missbruket.
Du är en underbar kvinna Sofia, jag förstod inte
det då allt föll sönder.
I love you och gott nytt år.'

Vad tänker män egentligen? Att en kärleksförklaring via sms ska fixa allt, att jag ska hoppa på ett tåg för att rädda honom ur hans ensamhet? Eller att jag ska ringa upp och säga ' AAAAAAAAH jag saknar dig med, let's meet!'...
Naaa, det funkar inte riktigt så. Men det är klart, visst rör det mig.
Jag försöker skilja på verklighet och fantasi. Jag kan nämligen sakna honom när jag tittar på gamla bilder, tänker på de där intensiva kvällarna, allt skulle ske i smyg - vi behövde inte tala, bara se varandra i ögonen och vi visste.
Men det jag kommer ihåg är egentligen bara en fantasi. Vi var två vilsna själar och desto mer vi försökte desto mer föll allt sönder. Allting rasade och vi med det.
Därför, när jag saknar dig så försöker jag komma ihåg hur det egentligen var. Hur det egentligen kändes.
Jag vet att du är ensam, men jag kan inte hjälpa dig.

ps. dessutom vet ni väl att 'I love you' inte är alls samma sak som 'Jag älskar dig...?'

round and round

Bilden är från förra året...vi har lite snö i Kungsör, men inte så mycket. Men kallt är det, som tusan.
Jag har varit ute och joggat i minusgrader, fick ett helt nytt löparkitt i julklapp så nu kan aldrig vädret stoppa mig...utrustad med både löparmössa och handskar är jag nu.
Jag har tänkt, och tänkt och tänkt. Dessa tankar har gjort så ont att jag blir sugen på att förgifta mig själv bara för att få tyst på mitt huvud. Men, det verkar som om det börjar bli bättre. Just nu är det bättre, det tackar vi för.
Är det inte lusigt vad hjärnan kan spela för trick ibland? Jag har så mycket att vara tacksam för, hälsa, familj, vänner, studier, jobb, pengar...och ändå känner man att man inte orkar vara med. Jag får panikångest, vet inte var jag ska ta vägen, klarar inte av att vara i närheten av andra människor, klarar inte av att se det vackra i livet, känner...vad är det för mening med allt egentligen?
Men vet ni vad. Det är inte min uppgift här i livet att förstå allt. Inte just nu i alla fall. Som en tillfrisknad alkoholist och drogmissbrukare kan jag bara vara tacksam att jag fortfarande finns här. Förra gången jag provade att dricka ett glas vitt vin så slutade det med att jag satt själv på ett hotellrum i Köpenhamn, fick i mig 6 gram kokain och brände 8000 kr på en natt. Inget recept som funkar, jag kan bara vara glad att jag inte fick en hjärtinfarkt. Därmed - min största uppgift i livet är att hjälpa andra så som jag har blivit hjälpt. Jag har inte tid att sitta och tycka synd om mig själv! Och jag har verkligen inte råd med att vara avundsjuk på alla andra som kan dricka vin - eller fantisera om det som jag har gjort mycket den sista tiden.
Men i bland gör det så jäkla ont att man inte vet vart man ska ta vägen.
Huvudet skriker, tankarna far runt, blodet pulserar, hjärtat klappar, ångesten gör mig illamående och svettig.
Äsh. Glad jul på er. Det är bättre nu. Och för att inte glömma så ska jag till Edinburgh över nyår...det är något att tänka på!

TACK

Tack alla läsare för era fina kommentarer! Jag verkar ha hamnat i någon slags depression men jag tror på ljuset och vet att det kommer att bli bättre, om jag gör rätt saker. Jag är i Sverige, går på A.A varje dag och försöker att ha hopp.
We never stop learning in life. Även i stunder som dessa då allt känns menlöst.
God Jul!

One day at a time

Jag har hamnat i en svacka. Försöker att ta en dag i taget, inte fundera och älta så otroligt mycket om framtiden och i stället leva i nuet. Men det är svårt. Så jag ska försöka fokusera på att om jag håller mig nykter och drogfri fram tills den 29e Januari, så kommer jag få en sådan här.

ibland vill man inte vara med

Oh I am so bloody depressed.
Drömmer om vin och öl och vet inte riktigt hur jag ska sluta. Jag tror att jag är trött. Jag är så himla less på att hela tiden vara så himla medveten om allting. Att vara 'aware', levande, vaken...
I just want a day off.
Dessutom tycker jag att julen är ett jäkla fiasko, speciellt denna hysterin som man dras in i.

Kommer nog vara gladare i morgon!

Darfor behover jag en kock

1. Jag har ingen inspiration till att laga mat, darfor ater jag samma mat nastan varenda dag.

2. Jag borjar nu trottna pa Salmon fish cakes efter tva ar. Har ocksa trottnat pa sotpotatis, pasta, tesco finest pork and apple sausages, auberginlada och rokt lax.

3. Eftersom jag inte ater nagot av ovanstaende langre och inte har nagon inspiration, lust, motivation till att forsoka komma pa nagot annat att laga sa resulterar det i att jag inte ater sa mycket mer an grot (till frukost) och pepparkakor (kvallsmat) nar jag ar hemma.

4. Nej jag overlever inte pa pepparkakor. Jag har atit ute flera dagar i rad i stallet. Jag har inte rad att halla pa sahar hela tiden.

5. Darfor behover jag en kock. Garna nagon som gor det utan betalt eftersom jag ar student och inte har rad med sadana lyxfasoner. Hur kommer jag annars lyckas overleva? Och kom nu inte och pasta att jag faktiskt bara kan titta i en kokbok, ga till Tesco och sen laga mat.

Katt pa Benzo?

Idag stod det en man och spelade gitarr i sallskap av en katt i tomteklader utanfor GAP i Angel. Katten stod alldeles stilla, hade sele pa sig och nagonslags kattanspassad tomtedrakt. Killen hade en hatt framfor sig dar man kunde lagga pengar om man uppskattade det man sag (och horde).
Jag madde mest daligt av synen, STACKARS KATT...men sa undrar jag ocksa hur han fick katten att sta sa still, dessutom se sa lugn ut. Hade han gett katten valium eller nagon annan lugnande drog? Det var ju ganska uppenbart att killen hade ett ganska stort behov av pengar till sja, allt utom mat antar jag...
Ah jag blir sa arg. Stackars katt!

Bojkotta Oxford Street

Jag gjorde något otroligt korkat idag - jag cyklade in till stan för att handla julklappar och hamnade på Oxford Street. Det måste vara den värsta gatan i London. Jag råkade stöta på min kompis Samira och följde med henne för att gå till Laura Ashley butiken vid Marble Arch, tyvärr så hade den flyttat, men det upptäckte vi inte förens vi hade gått hela vägen upp till Marble Arch. Jag tycker så synd om alla turister i London som går runt West End, speciellt Piccadilly Circus och Oxford Circus. Det är otroligt mycket folk där, alla har bråttom och frustrerade och man kommer ingen vart. Alla caféer är överfulla och det är brist på bra ställen att äta på. Dessutom får man absolut ingen känsla av vad det riktiga London är, enlig mig i alla fall.
Alla butiker som finns på Oxford Street kan man hitta på alla andra high streets. Trafiken och alla nedrans bussar som kör på Oxford Street gör att det är bullrigt och otrevligt. Man kommer ingen vart och människor är så himla stressade, frustrerade och otrevliga. Åh jag är så tacksam att jag inte jobbar inne i West End!
Nej resten av mina julklappsköp får bli i Islington, Hoxton eller Clerkenwell. Här finns ju alla man behöver egentligen, Upper Street har en massa små söta butiker där man slipper trängsel, köer och otrevliga människor som trampar dig på tårna.
Oh darling, I don't do the West End...(som jag brukade säga för några år sedan när jag aldrig lämnade Shoreditch)

fancy some niggerballs?

Mina Mandarin Virgin Punch blev en supersucce igår, 'This is what a virgin cocktails should taste like'....'These are the cocktails they SHOULD serve at Skylon and places like that'...Vår fest var lyckad, men jag tröttnade vid 12-tiden och stack ut till en nattklubb och dansade i stället. Jag tycker inte riktigt att house parties med fulla människor som snackar blaj, sluddrar och säger samma sak 200 gånger ger mig så mycket nuförtiden. Jag blir rastlös...men det var kul i ett tag! Alla tyckte att vi hade en sådan himla fin lägenhet så det är ju alltid kul att höra.
Jag hade bakat chokladbollar och förklarade för alla britter att dem förut brukade kallas för negerbollar...britterna tyckte att det var askul, hilarious...Elliot sa 'They used to be called WHAT? NOOO - that's insane!'.
Jag gick och la mig vid 5 AM, drömde mardrömmar om sparkling vodka och vaknade och kände mig deprimerad så att jag klarade inte att ta mig ur sängen förens fram på eftermiddagen. 'Pleeease...can I just hide from life today?'...
Det löste sig till slut, EJ kom över med ett kinderägg (both chocolate and a surprice!) och sedan stack jag, EJ, Angelika, Ida och Rachel till Hampstead för Sunday Dinner.
I am stuffed.

I drömmarnas land

Drömde att jag drack alkohol och vaknade upp med en fruktansvärd känsla av bakfylla. Gud så hemskt. Jag fick ångest, mådde illa, var törstig och kunde inte sova.
Vilken jäkla tur att det bara var en mardröm.

Lussigt värre

På schemat står det Luciatåg vid Svenska Kyrkan, därefter blir det att skynda sig hemåt för att fixa det sista till vår fest i kväll, 'Swedish Lucia Cocktail Party.'
Över 30 pers kommer, det har bakats hela dagen och i kväll efter Lucia fixar jag cocktails. Vad sägs om Mandarin Punch?

Och vad nu da?

Igar lamnade jag in uppsatsen som jag har oroat mig sa mycket for i fem veckor. Efter att ha last massor av forskning, funderat, skrivit, analyserat, diskuterat, haft noja, haft skrivkramp och insomnia sa borde jag kanna mig befriad nu.
Men det kanns konstigt. Tomt! Vad nu da, vad ska jag gora nu?
Jag sov inte alls sa gott i natt som jag hade tankt att gora. Adenalinet verkar fortfarande gora sa att jag har svart att koppla av.
Hur som helst, inte gor det nagot. I morgon ar det dags for 'Swedish Lucia Cocktail party' hemma hos oss, det kommer ca 30 pers och jag ska gora virgin cocktails for my lot. :)
Trevlig helg!

INBROTT

I Oktober hade jag ett inbrott i min lägenhet och vaknade upp med en främmande man i mitt rum.
Idag har vi haft inbrott igen, de knipsade upp låset till mitt sovrumsfönster och tog sig in och snodde Idas dator och min kamera.
Jävlaskitbajs.
Jag ger upp och flyttar. Ibland är det bajs att bo i en sådan stad som London.
Det här var mitt tredje inbrott på 6 år.
pisspisspisspiss

4+4+4 = 12

Jag har sovit sammanlagt 12 timmar sedan i lordags. Det borjar kannas nu.
Jag har suttit uppe och pluggat sent, inte kunnat koppla av och inte kunnat sova - trots att jag egentligen ar urtrott. Sedan har klockan ringt kl 6 am och da ar det bara att stiga upp. Det hjalper heller inte med att nar jag val somnar sa vaknar jag hundraelvatusen gangen (nastan). Varenda timme, mest for att jag ar orolig over att jag ska forsova mig...tror jag.

Naval. Jag ar pa jobbet, har varit har sedan klockan 8 am i morse och det blir nog inte hemfard forens om nagra timmar. Ska forsoka fa lite gjort pa min uppsats, men jag har inte sa mycket energi.
Choklad kanske hjalper?

Pa torsdag kl 20.30 ar jag en fri kvinna, well i alla fall over helgen. Sen ska jag borja skriva pa loggboken. BLAHA BLAHA. 3000 ord om min personliga och proffessionella utveckling. Det dar med personliga kan jag val babbla om, men proffessionella?? Jeeesus.

Fact

Jag behöver ett större skrivbord.

kattväckt

Två stycke katter, fyra timmars sömn och en drös av vetenskapliga artiklar. GODMORGON!
Jag vaknade av att Elsa bet mig (som vanligt) kl 6 i morse och tänkte att när jag ändå är vaken så är det väl lika bra att sätta igång med plugget. Lyckades researcha Psychinfo effektivt och hittade ännu fler artiklar som jag kan använda mig av i min uppsats.
Nu är jag trött och ska gå och äta brunch på Londons bästa brunchställe, Acoustic.
Kan även meddela att jag är på mycket bättre humör idag, jag kollade lite på Requiem for a dream igår natt vilket fick mig att inse att verkligheten av mina fantasier inte är så glamorösa. :)
Snark. Time for coffee!

a wave of emotions

Jag kan inte riktigt koncentera mig på det jag borde göra. I stället tänker jag på allt det som en gång var. Jag saknar en väldigt god vän till mig som inte längre finns i mitt liv. Hon är fortfarande going strong med vin och kokain så vi har glidit ifrån varandra, I guess. Men jag saknar henne. Även om jag har otroligt bra vänner nu, bättre än var jag någonsin haft, så saknar jag att ha en sådan vän som jag hade i P. Samtidigt så vet jag inte om vår relation var så bra som jag vill minnas. Den var fantastisk när vi var fulla och höga, men kanske mest pga av att vi var....just det.
Våren och sommaren 2007 fanns vi verkligen där för varandra. Jag är förvirrad för jag vet inte riktigt vad det är jag saknar.
En natt och tidig morgon i Juni 2007 satt vi i hennes lägenhet som vanligt och 'festade', spelade samma låtar om och om igen...och speciellt Chasing Cars med Snow Patrol. Och nu varje gången jag hör den så tänker jag på min och Paulas vänskap, vi mådde så otroligt dåligt båda två och vi stöttade varandra. Vi bar varandra samtidigt som vi förstörde allt.
Det gör ont. Det gör ont att vi inte har det där längre, och att hon är kvar och inte jag.

i am not going out tonight but i have got something to wear

Fredag kväll och det regnar ute. Jag ska inte ut i kväll så jag lyssnar på The Smiths i stället. The Smiths, jag tänker på tiden i Mild End när jag hör den här musiken. Ingen ren tid inte. Men outröttlig musik.
En konstnär började prata med mig på bussen hem idag, han tyckte att jag såg intressant ut och vill måla ett porträtt av mig. Hm. Intresssant.

Jag har tråkigt. The Smiths får föra mig bort från tristessen en stund.

I morgon blir vi aterforenade

Jag har lyckats hitta en cykelaffar som specialiserar sig pa Road bikes, och dem saljer min sadel! En exakt likadan sadel som jag hade...jag ringde runt som tusan for att forsoka hitta den, och till slut hamnade jag ratt. Sa i morgon bitti cyklar jag staendes utan sadel ner till Southwark (bra traning for armarna...hmpf) for att kopa en ny Specialized Lithia Sadel. Ah nu mar jag sa mycket battre. Jag vet inte vad jag ska jamfora det med for er som inte ar cykelbesatta? Kanske som att forlora sin basta handvaska (jo sadlar ar dyra), eller favoritskorna? En cykel ar inte bara en cykel...det ar mitt transportmedel, den tar mig till platser smidigt och snabbt, och jag slipper lagga ut mangder av pengar pa travelcards sa att jag kan sta och trycka med alla manniskor nere i tunnelbanan.
I morgon kommer jag att kanna mig hel igen.

mastemastemasteplugga

Jag skrev precis ett inlagg som forsvann. Ett langt inlagg. Irriterande.
Det jag skrev var att The Smiths spelades pa radion och jag kande mig nyforalskad i Morrisey igen. Harligt, som att mota en gammal kompis som man inte sett pa lange.
Sedan skrev jag att jag var ute och sprang sent igar kvall efter skolan. Jag ville gora nagot for att varva ner men ville inte sitta ner - sa darfor gick jag ut och sprang i stallet. Tack for att mamma inte kan lasa detta, hon skulle nog inte tycka om att jag are ute och springer sent om kvallarna.

Jag vet inte vart mina nycklar till jobbet ar. Jag kunde inte hitta dem hemma. Jag hoppas att jag inte har tappat dem, for i sadana fall ar det andra gangen som det hander. Herre Gud. Min chef maste tycka att jag ar varldens slarvigaste manniska, javlar. Jag tycker inte om att bli sedd som slarvig, jag tycker att det ar pinsamt.

Jag skrev ocksa att jag maste plugga i helgen. Jag har ju ett val, att antingen skriva min uppsats i helgen eller lamna det och gora allt nasta vecka efter jobbet, sitta uppe hela natterna och bli sonderstrassad. Jag ska gora mitt basta till att valja det forsta alternativet. Om jag skriver halften av uppsatsen i helgen sa borde det bli bra. Sa svart ska det ju inte vara att bli motiverad utan att skaka av adrenalin?

Jag vill springa ett lopp. Nu. Mina muskler varker...oh I love it.
Happy weekend! S x

Group therapy

Åh jag är helt slutkörd igen efter en dag på universitet. Vi gör väldigt mycket rollspel med gruppterapi, och det är jättekul men energikrävande. 10 timmar av intensivt psykoterapi-plugg med max 30 minuters lunchrast är inte att leka med. Speciellt inte när man kommer på sig själv att bara prata skola när vi får en kort stund att 'vila'...
När jag läste min BSc (fil kand) så gick vi på föreläsningar, och ibland kunde man faktiskt luta sig tillbaka och bara lyssna. Det var ganska lugnt på så sätt. Nu sitter vi i en ring hela tiden, läraren står oftast i mitten och lär ut och man måste verkligen delta till 100% hela tiden. En tjej började gråta idag under rollspelet, för att det är så jäkla mycket 'triggers' hela tiden.
Jag vet inte ens vad jag skriver. Borde nog radera det här.
I kväll är jag trött. Trött på att tänka på 'emotions, feelings...dadada...cognition, groups....CBT...challenge your clients...interventions.....'........och nu måste jag skriva lite på min uppsats.

THEFT

När jag kom ut från jobbet strax efter kl 18 idag såg jag att någon hade snott min sadel. FÖRBASKADE UNGAR!! Min sadel var väldigt vacker också. Nu måste jag säkert lägga ut £25-40 för en ny. Åh vad sur jag är.

Insomniac

Jag ar urusel pa att sova, speciellt nar jag har saker att gora. Det blir inte en sadar underbar ekvation, mycket att gora + ingen somn = ZZZ . Och desto mindre jag sover sa har jag svarare att sova. Jag ar hog pa adrenalin och sa fort jag lyckas somna sa vaknar jag flera ganger i timman igen. Pa dagen kanner mig dasig och konstig, dricker starkt kaffe for att halla mig vaken, forsoka plugga pa min lunchrast...tanker att jag borde verkligen forsoka ga och lagga mig i tid, men har for mycket att gora just nu for att kunna vila utan daligt samvete.
Trots oro for infor uppsatsen och den dar jakla loggboken sa ar jag sa innerligt lycklig. Eller som Ellior och jag sager - extremely happy...
Ni maste vara trotta pa min lycka vid det har laget. Det skulle jag vara. Jag brukade irritera mig pa glada manniskor forut. Skitsamma, det ar min blogg.
Ha en harlig onsdag. Jag ska dricka upp mitt kaffe och sedan bege mig ivag fran Hoxton Square upp till Clerkenwell...

Tillbaka pa Hoxton Square

Jaha, dar var man tillbaks till jobbet. Har varit ledig i en vecka...saklart gick tiden otroligt fort och jag hann inte med alls sa mycket som planerat. Men huvudsaken ar att jag hann med halften av det jag hade planerat, jag ger mig sjalv en klapp pa ryggen for det. Myckte battre att paminna sig sjalv om det man faktiskt har gjort, i stallet for att 'beat myself up' for det jag inte har gjort.
Aven om det var tungt att ga upp i morse nar klockan ringde kl 6.30 AM sa tycker jag faktiskt om att ha rutiner - att ga upp pa morgonen och komma ivag i tid i stallet for att ligga och dra i sangen for att sedan spendera halva morgonen med att ata frukost samt ovrigt tidsfordriv. Lata helger tycker jag om, da ater jag garna frukost i en evighet, klappar pa katterna, tittar ut genom fonstret etc...men man uppskattar det inte pa samma satt om man far lov att gora det flera dagar i rad.

Back to work now. Jag behover en mossa som jag kan ha under cykelhjalmen, mina oron holl pa att ramla av nar jag cyklade till jobbet i morse...

Hur Sofia lyckas plugga effektivt

Jag har skrivit på min uppsats idag, och hör och häpna fått en hel del gjort. Jag är en super-sista-minuten människa och brukar inte vara tillräckligt motiverad till att få saker gjort förens jag skakar av adrenalin och stress, men nu har jag i alla fall börjat! Det jag gjorde var att jag lämnade datorn i vardagsrummet, gick ner på mitt rum och stängde in mig. Jag lyckades till och med avstå från övriga tidslöseri-moment som städning etc. Så nu har jag gjort det svåraste momentet av uppsatskriving - börjat.
Och nu ska jag fortsätta!