de svenska hollywoodfruarna

Jag har upptäckt TV3s programserie Svenska Hollywoodfruar och det kommer defintivt bli mitt nya kvällsnöje. I love them all! Soffan, filt, katt, godis och TV3...man behöver ju ingenting mer!

the simple life

Jag är sjuk! Inte livshotande...men en väldigt täppt näsa, ont huvud och en frusen kropp har jag allt. Så jag var snäll mot mig själv idag och gick hem tidigare från universitetet, klockan 18. Skippade sista lektionen, men jag tyckte att jag hade nyst färdigt på mina klasskamrater för idag. Dessutom börjar jag klockan 7 i morgon bitti och vill absolut inte vara alltför sjuk på jobbet, det är ju trots allt min första vecka.

Jag har varit dålig på att blogga på sista tiden. Men jag gör inte så mycket, jag njuter mest. Jag trivs verkligen i mitt nya hem. Här dricker jag ganska mycket tea, har köpt en ny tea-pot. Det är trevligt här, det är enkelt.

Idag har jag även rostat bröd i ugnen under grillen. Det tyckte jag var häftigt, vem behöver en ful brödrost liksom när man kan göra det the old fashion way?

Föresten, hur stavar man tea på svenska? Te? The? Ser ju helt otroligt konstigt ut.

Sunday is cakeday

Min kompis Cara har lagt upp kort från mitt cakeparty, tacka vet ja facebook, väldigt bra när man inte lyckas ta kort själv!


Mitt house warming party...i...parken! Haha! Med alla mina kära vänner. Härligt kort tycker jag, vi se så glada ut...


Cake party borde man ha oftare

Mission accomplished

Jag kom hem strax före klockan 16 idag, herre gud, jag tror inte jag har varit hemma från jobbet på flera år. Det gör inte så mycket att jag var tvungen att gå upp vid 05.45 även om det kändes lite tungt just då.

Mitt nya jobb på Ingleside Young Womens Therapeutic home är än så länge väldigt lugnt och jag känner mig väldigt avslappand både med personalen och tjejerna som bor där vilket jag tycker är otroligt viktigt. På morgonen då jag började klockan 7 am var väldigt lugn, jag satt bara och läse genom en massa assessments, drack tea och småpratade med min nya kollega Michaela. Tre av tjejerna går faktiskt i skolan om dagarna så vi hade bara en som var hemma, jag lyckades få upp denna tonåring ur sängen klockan 11! Success! Jag lyckades även att motivera henne till att inte gå runt i PJs hela dagen, sedan tog hon och jag en tur till vårt lokala café. Efter det lyckades jag även få henne att sätta sig ner och göra 40 minuters av school work.
Detta är progress mina damer och herrar, man måste ju börja någonstans och bara att få någon ur sängen kan vara svårt nog.

Men jag måste säga att jag tycker att det är otroligt kul att jobba med dessa struliga tonåringar, jag kan verkligen relatera till dem på så många sätt och vis.
'F off', slänga i dörrarna, 'I dont caaaaaaaaaaaaaaaaare', 'Shut up'...'ARRRRRRRRRRRRRRRRRRGH'....jag är tillbaka i tonårsvärlden, jag fattar dealen and I love it!

mitt nya jobb

Idag gjorde jag första dagen på Ingleside. Har spenderat mestadels av dagen med att läsa en massa information om tjejerna som bor på hemmet där jag jobbar.
Våldtäkter, missbruk, föräldrar som tagit livet av sig framför ögonen på dem, föräldrarlösa barn som blivit misshandlade av släktingar. Tjejer som vuxit upp under förhållanden där våld, sexuell utnyttjning och misshandel hör till vardagen.

Personalen är supertrevlig, jag är lite förvirrad men känner mig otroligt välkommnad. Visade sig att jag har en svensk kollega. Shit, vi finns överallt i London, man lyckas aldrig komma undan svenskarna.

Nu sitter jag hemma och undrar hur jag ska hinna med skola och ett nytt spännande men otroligt krävande jobb på en och samma gång.
I morgon jobbar jag dubbelskift, 07.00-22.00.
Yes, personalbrist och jag har redan sagt 'Ja!' en gång för mycket.

Friends and cake!

Igår hade jag ett litet afternoon tea and cake party, egentligen skulle det vara ett house warming men eftersom vädret var så fint och mitt vardagsrum knappast rymmer alla de 18 gäster så hade vi en cake-picnick i parken i stället. Det var verkligen jättemysigt, jag och Emma Jane hade bakat cup cakes och kladdkaka, gjort små smörgåsar och gulliga Stina bjöd på goda chokladmuffins. Vi hade dessutom scones med clotted cream och jam...
Jag åt tills jag blev illamående, hade det jättekul med alla mina vänner och njöt av att kunna sitta utomhus i kjol och linne i solskenet, slutet på september. Det är verkligen inte illa.

Men det som jag uppskattar mest ut av allt är att jag har så otroligt fina vänner som kommer från andra sidan London för att umgås, det betyder något alldeles otroligt mycket, ni skulle bara veta hur glada ni gör mig. Jag brukade alltid gå runt i parker förut och se folk sitta och umgås med en drös kompisar, och jag kände mig alltid avundsjuk eftersom jag förr i tiden var rätt så isolerad och ensam. Nu är det inte så längre, människor verkar vilja umgås med mig och jag vill umgås med dem, helt fantastiskt!

Happy happy Sofia!

Rob

Rob är borta och kommer aldrig mer tillbaka. Det är det som känns så otroligt overkligt. Svårt att förstå. När man hör att någon har tagit liv sig, hängt sig, så blir man shockad, men det är bara ord tills shocken har lagt sig och man börjar förstå. Bilder av Rob finns överallt, alla på Facebook har honom som min profilbild, jag antar att det är så många hanterar sin sorg. Genom honom.

Jag är ledsen Rob, jag är ledsen och arg för att det är försent nu. Du valde att ta ditt liv och det finns fan ingenting vi kan göra nu. Och om det finns något vi kunde ha gjort, något du kunde ha gjort för att få dig att må bättre, så är det som det är. Too late.

Trots att du aldrig stod mig nära, så var du någon som alltid fanns där. Det är oerhört svårt att fatta, att du inte finns här längre.

Man kan inte alltid gå på helfart

Jag stannade hemma från Priory idag, mina veckor är som ni vet väldigt hektiska och jag har på sista tiden kännt mig så oerhört stressad. Igår när jag kom hem vid midnatt så bröt jag nästan ihop och jag har nu tagit ett medvetet beslut att försöka ta det lite lugnare. I morse när jag hade dushat och fönat håret, tagit på mig kläder så tittade jag på klockan och började min vanliga uträkningar av hur många sekunder jag hade på mig att packa väskan, hur snabbt jag skulle behöva cykla till jobbet och om jag kanske borde skippa frukosten för att hinna bättre.
Och jag satt där, och kände, att jag orkar inte. Jag orkar inte stressa. Därför bestämde jag mig för att stanna hemma. Det passade ganska lägligt också eftersom min bror hade sin operation denna förmiddag, så om jag hade åkt till jobbet skulle jag säkert bara suttit där utan att kunna koncentrera mig på något annat än att få nyheter från Salgrenska.

Jag vet inte riktigt hur det ska gå ihop, det här med att ta det lugnare. Med tanke på att jag börjar på mitt nya jobb på måndag och dessutom har skolan nu också kommit igång igen, som är ännu hårdare än förra året. Det här året har de trappat ner på vår lunch rast från 45 minuter till 15 minuter.

Jag tror det viktigaste är att jag lever en dag i taget, och andas, och tar hand om mig själv. Annars funkar det inte!

Världens bästa brorsa

I förmiddags blev genomgick min bror ett hjärtklaffsbyte och jag har precis fått reda på att operationen gick bra, phew, äntligen kan man pusta ut och slappna av!
BRA GJORT BRORSAN!!

too late

En i min bekantskapskrets har tagit livet av sig och jag är shockad, arg och förbannad. Jag tänker inte skriva mer nu, det är konstigt när sådant här händer människor man känner, när det kommer nära, när det blir verkligt.


Idag tänker jag på de som stod honom nära, jag finns här för er, speciellt för dig Ida.

There is a solution - Espresso!

06.20 ringde väckarklockan, 06.55 cyklade jag 18 km till jobbet. Jobbade mellan 8-19, cyklade hem igen, kom hem vid kl 20.00, efter att ha ätit och pratat med mamma undrade jag hur jag skulle lyckas skriva klart den där nedrans uppsatsen i kväll?
Sen kom jag på en sak, espresso! Jag har ju en espresso-maskin som jag knappt har användt. Men med mitt nyinköpta espresso-kaffe från Monmouth coffee och två koppar senare så är jag lika artificiellt pigg som en duracell-kanin.
Time for work!

en rosa morgon

Utanför mitt sovrumsfönster har jag ett äppelträd, det känns nästan exotiskt här i storstaden. Det är en sådan mysig utsikt mot alla trädgårdar att jag inte alls vill dra ner någon rullgardin. I morse var himlen helt rosa när jag klev upp, min mobilkamera lyckas inte riktigt fånga färger...måste verkligen köpa något nytt!

En härlig söndag

Idag har jag umgåtts en massa med mina älskade kompisar, har ätit, skrattat och pratat en otroligt massa strunt...


Dagen började med premiär för Breakfast Club! Jag och Angelika pratade om hur mycket vi kommer sakna våra frukostar tillsammans, så vi bestämde att ha breakfast club, ett dinner party fast på morgonen, med frukost. Premiären var hemma hos Sassa, och det var hela Kroatien-gänget som träffades (jag, Ida, Angelika, Sassa och Emma Jane) plus George och Dave.

EJ mummsar grekisk yoghurt och fruktsallad

Sassa är alltid glad

Angelika var superexalterad över all kaffe och mat


Sedan fick hon mustach

Dave slocknade efter maten

Visste ni at EJ's kroatiska trainers luktar choklad? Och att Angelikas tå är väldigt luddig?

Moi

Ida-Lena

Det var verkligen supertrevligt att ha breakfast-dejt med sina närmaste hjärtevänner. Vi är ett otroligt avslappnat gäng tillsammans och vi har en massa kul. Vi åt scrambled eggs, rökt lax, croissanger, grekisk yoghurt, frukt, bagels, muffins och smoothies tills vi storknade. Och pratade om en massa konstiga saker, bara en massa trams såklart!

Efter att ha ätit frukost i cirka fyra timmar så tog jag och EJ oss vidare till Shoreditch och provade lite kläder inne på American Apparell. Köpte nästan den blåa kjolen, men bara nästan. Är dålig på att använda kläder som jag inte kan cykla i (jag veeeeet, obsessed) så den fick inte följa med hem.


Posing central

OH A CAMERA!! Quick, pose a bit more!

Efter det drog vi vidare till East Dulwich för en liten drink, innan vi körde hem till mig och lagade Sunday Roast Dinner och tittade lite på BBC iPlayer.

Moi i Dulwich med min nya vintage väska från en liten butik på Curtain Road, älskar färgen och den var superbillig!

EJ och hennes nya kjol

den arga tonårs-musiken

Karin påminde mig om ännu mer sådan musik som jag brukade lyssna på som tonåring. Limp Bizkit som Karin skrev om i sin kommentar var några riktiga favoriter, jag har några alldeles speciella minnen till deras musik och var därför tvungen att lyssna på några gamla godingar på Spotify. Men, jag kom inte genom många låtar...herre gud, det enda de skriker om är fuck you och all annan business. Dessutom är det tok för mycket bas för mitt liking. Jag provade även att lyssna på Korn som jag hade en stor inramad poster av i mitt sovrum, men det gick inte heller. Till sist försökte jag mig på Marilyn Manson som jag brukade hedra och älska högt men det kändes mest konstigt. Den enda musiken som jag fortfarande kan tänkas lyssna på är Rage Against the Machine, det är ju lite kul i alla fall. Men Marilyn Manson liksom, hur fascinerad var jag av en man som leker med maskar?

Jag var väldigt arg som tonåring, upplevde den tiden i mitt liv som otroligt jobbig, har förträngt det mesta av det...inte så konstigt om jag lyssnade på sådan arg musik på högsta volym hela tiden!

re-feeling with foo fighters

Det finns ett album som jag aldrig lyckas tröttna på och det är Colour and Shape med Foo Fighters. Det kom ut 1996 när jag var 13 år och jag lyssnade på det säkert ständigt i cirka 12 månader. Jag är sådan med musik, otroligt repetative, tycker jag om något så spelar jag det hela tiden. Vanligtvis tröttnar jag efter några år, men inte på Foo Fighters första. Dessutom tycker jag det är så magiskt med musik, den tar tillbaka mig till gamla känslor, allt det jag kände som 13-åring kommer till liv igen och det är faktiskt ganska roligt. Jag känner mig rätt arg nu, jag var en otroligt förbannad tonåring. Med små djävulshorn i nacken.
Ah, det var tider det.
Nu ligger jag i soffan och kan inte riktigt finna motivation till att göra något, borde äta men har inte så mycket mat hemma, är rastlös, men ändå otroligt slö. Hur går det ihop?

en eftermiddag med Helene

Hej allesammans. Jag har varit på Borough Market med Helene och känner mig nu helt hög på Monmouth kaffe och chocholate brownies. Borough market är ett livsfarligt ställe! Allt ser så gott ut så man vill gärna köpa med sig allt hem. En trevlig marknad, lite väl mkt folk för min smak men det var kul att träffa Helene. Helene och jag har varit kompisar ända sedan 2002 då vi både spenderade vårt första år i London. Vi kikade också in på Tate Modern och jag börjar fundera på att spika upp en påse där på en vägg, hitta på en mening med det hela och kräva en massa pengar....för det är väl det som är konst nu förtiden?

Astrid, Regina och jag

Godmorgon, jag sitter här med Astrid i famnen och datorn i knäet. Regina Spektor spelar i mina högtalare och jag skriver en uppsats.
Senare väntas Borough Market. Härligt!

obetydlgt för mänskligheten, ett stort steg för sofia

Vet ni vad. Jag har förändrats, på sätt som jag aldrig trodde skulle varit möjligt. Jag blir lika förvånad och shockad varje gång jag förstår att jag har lyckats göra något som förut skulle ha varit en omöjlighet.

Den här gången handlar det om att stå upp för mig själv, att inte låtas bli manipulerad till att göra saker som jag inte vill göra.

När jag tog min lägenhet så var det bestämt ganska tidigt att en bekant till mig skulle dela den med mig. Hon betalade en holding deposit på 200 pund och allt var klippat och klart, vi skulle flytta in den 11 Septemeber. När hon sedan ringer den 9:e september, två dagar innan flytten och säger att hon har 'changed her mind...' så blir jaf självklart superstressad. Hur ska jag ha råd med en helt hyra själv, plus resterande deposition?
Som tur var hade jag tillräckligt med pengar så jag kunde flytta in, men det var knappt. Hon satte mig verkligen i en jobbig situation, men det är sådant som händer. Det värsta med hela grejen var att jag på fredagen så stötte jag på henne, och då kräver hon att få sin holding deposit tillbaka! Hon var arg och otroligt manipulerande. Försökte trycka på alla mina knappar för att få mig att ge henne pengarna tillbaka. Men jag stod på mig, jag tänkte, att nej, sjutton heller, man måste sätta gränser. Hon får för fjuttsingen lära sig av sina misstag, ta ansvar för sina handlingar.

Så skönt. För jag vet, att för ett år sedan skulle jag ha blivit rädd och kännt ett sådant obehag om någon blev arg på mig, om någon skulle tycka mindre om mig för att jag inte levde upp till deras förväntningar.

Now, I don't really give a damn! Vilken jäkla frihet det är.
För det viktigaste är vad jag tycker om mig själv. Kan jag leva med mitt beteende? Mitt samvete? Mina handlingar?

Någon sa till mig en gång, 'Sofia, do get self esteem you need to do esteemable things'. Jag fattade inte riktigt vad hon menade, men nu gör jag verkligen det. Do the action first, and the mind will follow.

Allt är möjligt. Glöm inte det.

Moooorning!

Jag är ledig idag! Så himla skönt. Och nu har jag internet i lägenheten också, så nu kommer ni få höra mer av mig. Jag väcktes av min chef som tyckte att det var lägligt att skicka ett sms klockan 8.30 i morse, har varit vaken och klappat katterna, plockat upp lite mer ur mina flyttkartonger och tvättat. Nu dricker jag kaffe ur min rosa kopp som min brorsa gav mig, han vet precis vad jag gillar.
Åh vad det är skönt att vara ledig....även om jag har plugg att göra, en bank att besöka och en massa annat trist. Men ändå, ledig....åååh!

fönsterkrafs

Godmorgon på er! Bloggar från mobilen, ville visa hur sugna mina kissar är på att gå ut och utforska södra London...men de får allt vänta ett tag. Själv är jag supertrött och liknar faktiskt bilden ovan på Elsa. Kroppen värker efter all cykling och jag behöver en massage. Hur mår ni idag?

inget internet happiness

Jag har inget internet hemma, det har inte blivit installerat annu. Och vet ni vad, det ar sa forbaskat skont. Jag far sa mycket gjort.
Ofta nar jag kommer hem fran jobbet sa hamnar jag med laptopen framfor mig och sa helt plotsligt nar man kollar pa klockan sa ar det dags att ga och lagga sig. Jag far verkligen ingenting gjort. Och sjalvklart ar jag en sadan manniska som far daligt samvete nar jag 'slosar tid' genom att stirra pa en skarm.
Darfor ar det riktigt trevligt att inte ha nagot internet att forlora sig sjalv i. Jag far massor av saker gjort.

I morgon kommer Virgin och installerar bredband...jag funderar pa att satta en regel for mig sjalv, inget internet pa morgonen till exempel. Hur gor man for att kontrollera sitt internetanvandande om man ar en sadan som jag som inte riktigt hanterar det dar med moderation? Lagom, liksom?

The new hood

Innan jag flyttade ner till sodra London sa var jag lite orolig. Visst, lagenheten ar superduperfin, men vad kommer jag att tycka om omradet? Det ar ju anda som att flytta till en annan stad nar man efter sex ar i norra London flyttar soder om Themsen! Men vet ni vad, jag trivs an sa lange superbra. I lordags morse fick jag ett textmeddelande fran min nya granne Caroline (som bor tvars over gatan!) som undrade om jag vill ta en kaffe med henne. Och visst ville jag det! Jag blev superglad, jag har nog knappt halsat pa mina grannar dar jag bott forut. Caroline tog mig till Peckham Rye Park dar vi fikade pa ett jattemysigt cafe. Alla ni som tror att sydostra London ar sunkigt bor er ta en tripp till just Peckham Rye eller East Dulwich, det ar verkligen JATTEFINT.

Jag gick sjalv senare pa en promenad till East Dulwich, och dar finns just sadana saker som jag alskar, sma cafeer, en marknad, pubar, butiker etc etc. Jag stormtrivs verkligen och forstar inte hur jag kunnat haft en sadan tur att hittat en sadan mysig lagenhet pa ett otroligt trevligt stalle.

Foresten sa har jag aven lyckats med att hitta en flatmate, hon heter Lisa och kommer fran Goteborg, jattego tjej. Det tog inte lang tid, hon var den forsta som kom och sag den och sa 'WOW' sa fort hon kommit upp for trappan. Jag glommer bort hur sunkiga manga laganheter ar har i London sa det ar klart folk blir glada nar dem hittar nagot som ar riktigt fint.

Katterna flyttade in i lagenheten igar och det har gatt bra, forst lag de under soffan ett tag men efter ett par timmar kom de fram och borjade nosa omkring.

Nu ar det bara fem dagar kvar pa jobbet sedan far jag borja pa Ingleside. Mycket spannande saker pa G!

svårt att mobilblogga

Hej på er, jag har inget internet i nya lägenheten ännu så därför laddade jag upp bilder från mobilen. Mest för din skull mamma! Mitt stökiga sovrumfick ni också se fast det inte riktigt var meningen. Flyttkaos!
Hinner ej mer nu men kan säga att south london är verkligen toppen och jag har världens bästa grannar.

mitt nya hem, ursäkta röran!

'You don't always have to be so good Sofia'

Okej, jag behover vila. Jag ar helt slut, det har varit en alldeles for hard vecka for mig. Jag har jobbat otroligt mycket och tidigast varit hemma vid 19.30 tiden. Igar kom jag hem vid midnatt. Jag har inte sovit mer an fyra-fem timmar per natt och har fortfarande inte riktigt lyckats fa i mig tillrackligt bransle.
Dessutom har tjejen som skulle flyttat in med mig i Nunhead angrat sig, i sista sekunden, sa nu har jag nagot mer att stressa over.

Min supervisor pa Priory ss till mig idag 'You don't always have to be so good, Sofia'.
Tals att tanka pa. Jag tror att jag behover sova. Men jag har en uppsats att skriva pa, en lagenhet att flytta till och all the rest.
Vila bor man annars dor man, hors senare.

Konstant hunger

Eftersom jag cyklar lite mer än vanligt nu, cirka 35 km om dagen samt går promenader på detta så behöver jag naturligtvis äta mer. Jag är konstant hungrig - hjälp, snälla läsare, ni som vet bättre än jag, vad kan jag äta som är enkelt (jag tycker inte det är kul att laga mat) och går snabbt, men ändå går att njuta av?
Jag har gått ner i vikt på sista tiden också och mina byxor och shorts har börjat hänga lite väl mycket nu, det är inte kul.

Någon som kan ge mig ett råd?

vi fyller på

Jag har suttit här en lång stund och försökt att formulera mig. Jag ville säga något om världen vi lever i idag, världen den kommande generationen föds in till, världen där allt fler ungdomar mår dåligt. Men jag vet inte riktigt hur jag ska säga det.
Vi är så besatta av materiella ting, och på något sätt har vi glömt bort det som förut för många år sedan var viktigt. Det här med att känna tacksamhet, att uppskatta det vi har. Att vara en god samarit, att förlåta, att vara en medmänniska. Att ha tro och hopp.

I stället har vi blivit till otroligt krävande människor. Människor inte på jakt efter överlevnad, utav efter mer. Vi jagar success, handväskor, prylar, ideal och uppmärksamhet.
I stället för att stanna upp och verkligen uppskatta det vi har så letar vi efter nästa pryl som kan fylla tomheten.

Vi fyller, och fyller och fyller och snart, ja då jävlar, då spricker det. Det har redan börjat.

godmorgon

Ett gott råd, skaffa inte barn, it's hard work. En utav dessa snoriga ungar är en tvålätande kleptomaniac som tycker om att leka med toaletter. Trust me it is not funny! Det är därför folk anställer såna som mih, cause they can't handle it. Two weeks left, two weeks...

at work

Efter en till 16 km cykeltur tilo jobbet sitter jag hä r och dricker kaffe. Vi har en jättetuff tavla här, jag skulle vilja ha en likadan i mitt vardagsrum. Ser ni vad det står?

witness the fitness

Detta lyssnar jag pa Spotify i kvall, nu maste jag borja fixa ordna lite i lagenheten har hemma...har bombarderat EJ's lagenhet med mina kartonger och vaskor, ska fixa till det. Efter det blir det uppsatsskrivning!

Witness the fitness, jag gillar att ha 32 km att cykla varje dag, speciellt eftersom jag har kopt ett nytt framdack till cykeln idag! Spannande va?

peckham - crouch end 45 minutes

Jag cyklade från Peckham till Crouch End på 45 minuter i morse, 16 km! Och då stannade jag vid rödljus ett antal gånger också. Yes I'm proud of myself! Vill köra vätterrundan nästa år men vet inte om jag kommer ha tid till all träning som krävs. Hur som helst, jag har rast på jobbet och enn uppsats att skriva klart, tea and biscuits innan jag somnar tack!

godnatt

Nu gar jag och lagger mig, jag ar helt slut efter ett par valdigt intensiva dagar. I morgon maste jag vara pa jobbet kl 8, har 16 km att cykla och inte sa mycket luft i framdacket. Och ingen pump. Jippie, hoppas jag inte far punka. Kanske snor EJ's framhjul for att undvika forseningar...

Night night from Peckham
x

En fin bild

Titta vad Stina precis la upp pa Facebook! Kortet ar taget fran gardagens kraftskiva som jag tyvarr inte riktigt hann med, men jag akte forbi efter flytten och sa hej i alla fall.

en kansla av ensamhet

Sa, nu sitter jag har hemma i EJ's lagenhet i Peckham i sodra London. Jag flyttar in i min lagenhet pa fredag och bor darfor har hemma hos Emma Jane i fem dagar. Hon ar i Italien sa jag ar alldeles ensam. Katterna ar hemma hos min kompis Paula for att slippa flyttstressen.

Det enda jag kanner nu ar att jag vill aka hem. Hem till min lagenhet i Islington, hem till Angelika och Ida som har varit som en familj for mig, hem till mina katter. Hem.

Det kanns verkligen konstigt.

Ah, nu ska sluta sitta har och i stallet ta cykeln forbi min nya lagenhet i Nunhead, utforska omradet lite...och sluta tanka pa vad jag har 'forlorat' och i stallet inrikta mig pa det jag har vunnit. En hel ny del av London att upptacka!

i am not like myself, either

Vilka otroliga kommentarer man får av er kära läsare. Se bara nedan vad 'Anonymous' skrev. Tack snälla människor för att ni ger mig kraft och energi.
Självklart funderar jag ju över vilka ni är som läser här inne, 80 läsare om dagen...och jag vet bara om ett fåtal.

Anonymous kommentar´;
'Vill bara säga till dig ETT VARMT LYCKA TILL:)
Hjälper inte,att jag säger det.
Men HERREGUD vad du gjort mycket i ditt liv.
Är verkligen imponerad.
Hur du lyckats med dina tuffa studier och arbete samt jobba med något så tufft,som ett beroende.
Är ju helt otroligt.
Sluta slå på dig själv,sänk ribban.
Du duger som du är.preicis som vi alla gör.
Alla har vi våra tillkortakommanden,heter det så?
Hoppas du kan ta till dig något av detta jag skrivit till dig.
Du ärliga,fina tjej,som dina kompisar kan skatta sig
lyckliga,att ha som vän.
För att inte tala om vilken inspiration du är för dina läsare.
Här inne får man hopp.'

Vilka fina ord. Det är lustigt, jag ser inte mig själv så som den bilden ni läsare verkar ha fått av mig. Jag ser mig inte som stark, jag vet bara att jag tänker göra vad som helst för att aldrig behöva gå tillbaka till alkohol, droger eller våldsamma män. Och jag hlälper mig själv genom att dela med mig utav min resa med omvärlden. That is how I keep it alive. Faith without work is dead - för det handlar ju faktiskt om det. Hopp och tro på att man kan gå en annan väg. Att man kan förändras. Att allting är möjligt.
Vi människor har en viss förmåga att leva i rädsla. 'Men vad om det händer, om det kommer att gå fel, om de inte gillar mig, om, if, but, what......'. Min egen rädsla blev som ett fängelse för mig. Jag klarade inte av att leva det livet jag ville leva för att jag hade så många scenarion i huvudet om vad som kunde hända. Påhittade katastrof-fantasi scenarion a la Sofia. Som inte alls stämde överens med verkligheten. Och vad är svaret på hur man kommer över detta? Jo, FAITH! Tro och hopp att allt kommer att gå bra, att det du ska göra/vill göra inte är farligt, att framtiden är ljus och härlig och inte mörk och dyster.

Men det tar tid. Det händer inte över en natt. Jag har kämpat i över två år med att ta kontrollen över mitt liv och min hjärna - och vissa saker kämpar jag fortfarande med. Relationer till exempel, hard bloody work.

Ibland får jag höra saker som gör mig minst sagt irriterad.
'I am not as strong as you Sofia!!'
Och jag kan säga det, att det är inte jag heller. Jag vaknar inte upp som en kvittrande fågel med en vilja att frälsa världen med mitt positiva 'everything is possible' motto. Nej, jag är precis som alla andra, lever också i rädsla, överanalyserar, tänker för mycket, är osäker, känner mig som att mitt liv kommer att rasa ihop....men jag tror att skillnaden är, att vissa människor klagar bara. Jag klagar också ibland, men mest försöker jag finna kraft och mod till att göra något åt det. Få ett annat perspektiv på saker och ting.

Och varför gör jag det kan man ju då fråga sig? Varför väljer jag inte att bara klaga och vältra mig i min självömkan? Tro mig, I enjoy it too. Nothing as fun as a pity-party sometimes. Gives you a lot of a attention!
Jo, jag väljer den andra vägen för att det är det som håller mig nykter. Och min nykterhet är prioritet 1 i mitt liv. My life depends on in. Om jag inte håller mitt sinne i kontroll så går det illa.
Jag har helt enkelt inte råd att bete mig på det sättet jag brukade göra. Så det så.

the move

Nu har jag flyttat det mesta över till södra London. Lite kläder har jag kvar här i Islington, men annars så är det rätt så tomt. Jag lyckades väldigt bra med att göra av med massa grejer, så ner till södra London fick två stora påsar med kläder följa med, fem kartonger med böcker, cd-skivor, kökssaker, porslin och prylar följa med. Samt skrivbord, fotölj och bokhylla.

Emely var jättesnäll och kom hela vägen från Richmond för att hjälpa mig. Min flyttgubbe som jag beställt var sen dock, så vi hann med fika på mitt franska cafe' och en rundvandring i Stoke Newington och lite vintage butiker.



Elsa låg och slappade i fönstret hela dagen


Emely med ett par coola solglasögon i Stokey!


Mitt liv, nerpackat i kartonger.

Flytten gick jättebra, flyttkillarna var verkligen hur duktiga som helst och jag behövde knappt göra någonting. Tack så jättemkt Emely för din hjälp!

Crossing the river soon

Jag intensiv-packar. Fem strora lådor har det blivit. Nu har jag bara mina kläder och skor kvar. Well, nästan.
Över tio påsar med kläder har jag givit bort till charity. En påse med böcker har min kompis Sassa fått och en ska jag gå iväg med till vår lokala charity shop nu på morgonen. Cirka tio väskor, en som jag aldrig använt, går också till charity.

Det är bra att rensa. Mitt nya mål är att försöka att inte äga så mycket prylar. Jag blir verkligen äcklad när jag tänker på det konsumptionssamhälle jag lever i, och hur jag är en utav de konsumenter som köper bara för att köpa. Jag har cd-skivor som jag aldrig lyssnat på, klänningar som jag aldrig använt, överflöd av grejer som bara ligger.

Jag ser fram mot att levs ett enklare liv. I min nya lägenhet har jag tänkt att jag ska vara hemma oftare, sluta springa runt som en galning, och i stället försöka lära mig med att vara nöjd med att bara vara. Min espresso-maskin som jag heller aldrig har använt ska få följa med till södra London, så om ni kommer hem till mig på besök kan vi dricka gott kaffe. Det ni.

Elsa is ready to go

Elsa har packat ner sig själv i en låda och är redo för södra London. I am not!

PJ's and coffee

Jag sitter här och väntar på att kaffet ska bli klart. Är ledig idag och i morgon så tänker sätta igång med flytten på allvar nu. Ska till Tesco och hämta några banankartonger.

Time for coffee.

coffee and procrastination

(c)emmajanerichards.com

Jag dricker kaffe och har alldeles för mycket att göra. Men får inte så mycket gjort.
Jag tror jag behöver mer diciplin i mitt liv. Någon som ger min en spark i rumpan. Jag behöver deadlines, annars blir ingenting gjort. Och även när jag har deadlines så blir allt gjort i sista sekunden. Grejen är den att jag lyckas alltid, och det är väl däför jag fortsätter vara så himla o-organiserad. Cause I get away with it.
Master of procrastination.
Nu ska jag dricka mer kaffe. Buzzzzz.
See ya later!

ett annat liv

Jag är inte färdig ännu. Jag rotar fortfarande. Går genom allt det gamla. Tittar, slänger, funderar, lägger i högar, slänger lite mer.

Det stod en stor påse längst in i ena garderoben. En påse full med gamla papper och kort. Saker som mamma och pappa har skickat. Ett vykort där det stod 'En vän är någon som vet allt om dig men tycker om dig ändå.' Jag kommer ihåg när jag fick det kortet i posten. Gud så jag skämdes. Jag tänkte, att nu vet dem. De har förstått att mitt liv har gått åt skogen, men de tycker om mig ändå.

På ett kuvär som jag hittade hade mamma skrivit 'Vi har försökt att nå dig men när vi ringer kommer man inte fram. TA HAND OM DIG. HÖR AV DIG!!!!!!'. Jag känner mig oerhört ledsen för hur mycket mitt beteende upprörde de som brydde sig om mig. Jag vill säga förlåt, förlåt för all den oro jag orsakade er, mamma och pappa. Jag visste inte bättre. Jag tappade bort mig en stund men nu när jag har hittat rätt väg igen så ska jag göra mitt bästa till att vara där för er.
Och det var inte erat fel att jag gick fel väg, jag gjorde mina val, ni försökte få mig att gå i rätt riktning men jag var envis och vägrade inse att jag inte alltid har rätt.

Jag mår bra idag. Det är väl det som är det viktigaste. Det är först nu några år senare som jag inser hur sjuk jag var, back in the day. Hur jag levde i min egen värld, med inte en endaste tanke på att jag kunde göra människor omkring mig upprörda.
I know better now. Och jag har världens finaste kontakt med mina föräldrar. Jag tror inte att de oroar sig längre, lika mycket i alla fall. Jag ringer aldrig upp och säger att jag har ångest längre. Jag är här, på riktigt, och även om jag känner mig lite ledsen över den smärta mitt tidigare liv orsakat andra och framför allt mig själv, så är jag otroligt nyfiken och glad över det som komma skall.

Step 1, my life was a fucking mess when I was drinking

Jag rotar genom alla mina grejer och hittade min gamla FURLA designer handväska. Jag fick den av mitt ex i samma veva som jag flyttade ut (manipulations-teknik). Den är verkligen täckt i fläckar efter att ha spillt allt för mycket vin över den. Vin, sambukka, absint och red bull vodka skulle jag kunna tänka mig att det är.

Inne i väskan hittar jag kvitton från Tesco, det handlades tydligen en massa rose vin och fryst mat.

Samt en lapp från Charing Cross polisstation. Jag minns dagen då jag gick runt på Leicester Square efter att min mobil blivit snodd, och jag blev frågad av polisen om jag kunde visa platsen där det hände. Och beskriva vad jag hade på mig för kläder när det hände.

Oj så jäkla pinsamt det var när jag inte kunde svaren på några utav frågorna.

Allt ska bort!

Idag har flyttlassen börjat gå från Islington. Angelika och Ida flyttar in med pojkvännerna och jag flyttar söderut. I kväll är jag ensam hemma. Jag har inte börjat packa ihop mina saker ännu, men jag har donerat flera kassar kläder till charity. Jag hatar verkligen att flytta. Jag har så otroligt mycket saker. Stuff. Grejer som ligger och samlar damm. Ett överflöd. Ush.

Så därför ska jag försöka att göra mig av med det mesta. Varför ska man samla på en massa grejer som man aldrig använder? Så otroligt onödigt.

Sluta samla börja rensa.

Någon som vill ha en TV? En massa böcker? En sekretär?

The Disturbed

I Norfolk cyklade vi mest. Och pratade en otroligt mycket strunt. Samt skrattade. Badade en sväng i swimmingpoolen. Och tog kort, när vi var, otroligt disturbed.
To thy own self be true, så lyder mottot va?

Tror detta kommer vara min nya profile pic på Facebook


Ibland var vi lugna


Jättelugnt och fint (matar ankor)


Tills stunder som dessa...


Eller dessa...


Så kul på Bed and Breakfast

Jättekul!