Bye bye England!

Kära läsare
I'm leaving the country. Jag drar till Wales i kväll för att fira nyår - bussen till Newport och the valleys går klockan 21.30 från Victoria Station, är framme vid midnatt, Emma Jane hämtar mig på stationen i Newport. Nu måste jag fundera över vad jag ska ha med mig, det är alltid lika svårt!
Jag måste verkligen köpa ett par 'lantvänliga' skor.

Nej, dags att sätta fart, jag kanske bloggar från bergen - får se!

GOTT NYTT ÅR!
Sofia xxx


Förra året var vi i Edinburgh, NYE 2009 får vi se vad södra Wales har att erbjuda...

Vackra Astrid

Angående tidigare inlägg, Astrid låg inte alls och snarkade i min säng, utan hon har hittat sin primadonna-fotölj i hallen. Viktoriansk fotölj från sekelskiftet och sammetskudde på det, fint ska det vara för de fina! (Också min halsduk som tass-dyna såklart...)

Visst är hon fin min tjocka diva till katt?

Klappa, klappa katten

Sitter här och gosar med lilla ulliga Elsa Pelsa. Katten alltså. Astrid ligger inne och snarkar i sovrummet. Herre gud, slöare katter får man leta efter.

Jag tänkte på en sak när jag kom hem idag, att jag lever ett vuxet liv. Det slog mig helt plötsligt, att jag faktiskt sitter här i min lägenhet med mina små kissar, på riktigt. Jag vet att det är en jäkligt konstig tanke, men det var satidigt väldigt uppfriskande. Som liten brukade jag alltid undra över hur mitt liv skulle vara som vuxen, skulle jag fortfarande vara mörkrädd, skulle jag bo med någon, hur skulle det fungera? Och nu sitter jag här, i nuet, och uppskattar det liv jag har. Och klappar på katterna, såklart.

Dagens fråga

Dagens fråga lyder...

Varför faller jag alltid för gay-men?

Det är faktiskt ganska sällan någon överhuvudtaget fångar mitt intresse. De gånger jag vill spendera mer än tio minuter med någon kan jag räkna på en hand. Jag är otroligt svårflörtad.

Nu till frågan. Vad är det med gay-men? De få gånger jag faktiskt finner någon intressant så är de alltid homosexuella, alltid GAY AS FUCK som jag sa till Cara idag. Why oh why?

Shopped

Jag träffade upp min vän Cara idag för ett kopp te på YumChaa i Soho. Efter att ha pladdrat, druckit flera kannor te och ätit scones tog jag mod och begav mig ut i mellandagsrean på Oxford Street för att köpa en födelsedagspresent. Jag undviker oftast Oxford Street eftersom det är enligt mig en utav de värsta platserna i hela Storbrittanien, dock regnade det idag och jag ville inte gå i regnet till Covent Garden dit jag oftast åker.

Nå, trots allt folk och sega turister så lyckades jag shoppa loss. Råkade gå in på American Apparell och provade denna fina svarta sammetsklänning, prefekt för nyårsafton...tycket om att det är långa armar eftersom det är så hiskeligt kallt ute!
Plus att den inte är lika kort på mig som på Modellen.

My mum and dad ROCKS

Ush vad jag har saknat mamma och pappa i kväll, fånigt va? Jag är otroligt lyckligt lottad att ha en väldigt bra relation med mina föräldrar, och den har blivit mycket bättre nu de senaste två åren enligt mig i alla fall, mest kanske på grund av att jag är ärlig och inte lever något knepigt dubbelliv!
Dessutom vet dem precis vad jag tycker om...titta bara.


Pappa tyckte att jag behövde en kapphängare i hallen, och därför gick hann iväg och köpte spik, skruv och skruvmejsel medans jag valde dessa fina krokar. När vi kom hem skruvade han fast den också, sicken dunderpappa man har! Hängaren passar verkligen in i min lägenhet eftersom den är inrett i en old fashion style.


Mamma hade hittat detta kakfat i Sverige och gav mig det i julklapp. Ni som känner mig väl vet hur mycket jag älskar allt som har att göra med fika, kakor etc så därför är det mycket uppskattat. Färgen är dessutom suverän eftersom det är samma färg som mina kaffekoppar. Kitch, I LIKE IT. :)

All alone

Jag lämnade precis av mamma och pappa vid tågstationen, de flyger tillbaka till Sverige idag och nu är jag och kissarna helt själva i lägenheten igen. Det känns rysligt tomt och väldigt ensamt faktiskt efter ett par underbara dagar här i London med dem. Vi har haft en jättemysig och lugn jul tillsammans, jag tyckte det var väldigt skönt att slippa flyga till Sverige och julhetsen där. England har bjudit på sol och fint väder så det har blivit många promenader.

Mamma och pappa har även utrustat mitt hem med lite bra saker, som en kapphängare i hallen, en ny kökskniv och en wokpanna. Tack så hemskt mycket! Nu slipper vi slänga jackorna över trappräcket, så det var ju bra.

I kväll ska jag tvätta lite kläder samt städa upp lite här hemma. I morgon ska jag till Soho för att träffa min kompis Cara och på onsdag kväll ska jag till Wales för att fira nyår och Emma Janes födelsedag. På återseende!

Christmas in pictures

Jag med Trafalgar Square och National Gallery i bakgrunden

Julaftons morgon och telefonsamtal till familjen i Sverige

Promenad runt Nunhead cemetery


Regent Street

Nunnan ovanfor The Old Nun's Head ser lite ledsen ut...kanske for att hennes huvud hangde pa denna plats efter att hon blivit halshuggen efter att ha haft en affar med en munk, darav namnet Nunhead..



I Peckham Rye Park slipper man killbasiller

2009

Hittade en lista inne hos Matilda, alltid lika bra när man inte har något vettigare för sig. So..here it is, the 2009!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag fick min första manikyr! Stort va? :)

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag tror inte att jag hade några nyårslöften. Men jag kan säga att jag tror att jag hade mål, och dessa har jag arbetat med att uppfylla.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Min syrra blev trebarnsmamma, Melker kom till världen!

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej, ingen som stod mig nära. Men en bekant dog under tragiska omständigheter.

5. Vilka länder besökte du?

Sverige, Italien, Slovenien och Kroatien.

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?

Saknar vore inte rätt ord, men det finns något jag skulle vilja kunna känna som jag ska försöka arbeta mig till under 2010.

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?

Den 11 September, när jag flyttade från mina extrasystrar Ida och Angelika i Islington. Det låter inte som en stor grej men det var nästan som att flytta hemifrån en andra gång, bort från sin extrafamilj och till en ny del av London.

8. Vad var din största framgång 2009?

Att jag inte längre oroar mig så mycket, att jag finner det mycket lättare med människor och relationer, att jag vågar tro på mig själv och mina beslut.

9. Största misstaget?

Jag ångrar faktiskt ingenting av det jag har gjort, förutom de fula plaststolarna jag köpte på IKEA, de var skitsvåra att få ihop och är inte alls särskilt sköna eller fina. Grrr.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Några magsjukor och förkylningar har jag åkt på, samt några cykelolyckor. :)

11. Bästa köpet?

Min nya minidator som jag köpte för några veckor sedan. Den väger cirka 1 kg, har 8 timmars batteritid och är så liten och prakitskt, väldigt lätt att bara stoppa ner i handväskan om man vill jobba eller plugga hemifrån.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Nöjen som att äta ute, cykeln samt resor.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Min cykling, stunder med vänner, att jag kände mig hjälsam och behövd, Kroatien-resan, att min bror klarade sin stora operation.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?


Ja, Hot Chip (Over and Over), Candi Staton (You've got the love), Ane Brun, White Lies (To Lose My Life) , Tarrus Riley (She's Royal).

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag var absolut gladare år 2008 eftersom jag fortfarande till en stor del var på ett litet rosa moln, men 2009 har självklart varit mycket bättre under många år tidigare. 2009 har varit ett väldigt lärorikt år och jag har utvecklats massvis, jag känner att jag är mycket mognare nu än någonsin tidigare och jag har mycket mer insikt till hur jag själv fungerar så på något sätt känner jag mig lyckligare än någonsin just på grund av min egna personliga utveckling.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Trott mer på mig själv!

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Skjutit upp på saker och ting.

18. Hur tillbringar du julen?

I London med mamma och pappa och kissarna.

19. Blev du kär i år?

Nepp...eller jo föresten, i min cykel!

20. Favoritprogram på TV?

Äger fortfarande ingen TV

21. Bästa boken du läste i år?

Veronica Decides to Die av Paulo Cohelo.

22. Största musikaliska upptäckten?

White Lies

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?

Önskar mig faktiskt sällan något

25. Något du önskade dig men inte fick?

Se ovan

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?

Brunchade med vänner i Islington

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Nja, njä, jag är rätt nöjd faktiskt!

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?

Feminint

29. Vad fick dig att må bra?

Att hitta en 'purpose' och min lilla mental diet - ska fortsätta med den i det nya året. Cyklingen fick mig också att känna mig på topp!

30. Vilken kändis var du mest sugen på?

Robert Downie Jr........

31. Vem saknade du?

Anna Panna Stekte Fläsk som bosatt sig i Madrid

32. De bästa nya människorna du träffade?

Bloggtjejerna, Gina från jobbet och Cassie, min landlady och nyfunna vän!

Mamma och pappa tackar SVT Play...

Det är tur att internet finns, mina föräldrar tillhör generationen tv-addicts och min avsaknad av dumburk skulle kanske blivit en smula jobbigt för mina päron om det inte vore för SVT Play eller tv4.se .
Kvällen har ägnats åt uppätning av en aladdin-ask, Bonde söker fru (min absoluta favorit!), Skavlan, Kungens jultal samt På Spåret (ZZZZ). Själv tillhör jag ju generationen internetaddicts och har laptopen fastklistrad i knäet och har säkerligen kollat facebook och bloglovin samt mailen en miljon gånger.

Godnatt!

Jul i Nunhead

God jul mina kära läsare.
Jag har en riktig gran i år, den köpte jag nere i vårt lilla minicentrum i Nunhead och fick den hemkörd...hittade även jättesöta julgrans-dekorationer, favoriten är helt klart den lilla fågeln. Är den inte gullig? Jag har en skitsnygg ängel i toppen, hon är en riktig glamorös lady, visar henne en annan dag tror jag.

Jag, mamma och pappa som är här på besök har haft en msyig och lugn jul en massa god mat, musikal och midnattsmässa på St Paul's Cathedral. Gulliga Stina och Jens hade hållit platser åt oss, tack vännen!

Idag har vi ätit en traditionell brittish chistmas dinner med turkey with all the trimmings, christmas pudding och mince pie...eller där ljög jag, mamma och pappa åt christmas pudding men jag tog en brownie i stället. :) Hattar fick vi ha på huvudet och mamma klädde ut sig till ren och vi använde henne som ett litet 'pricka renens horn' spel...haha, det var roligt!
Nu kollar vi på film, Closer, med norsk text eftersom det inte finns svenska subtitles...blir lättare för mammsen och pappsen på det viset även om jag mest tycker att det är irriterande med textat nu förtiden.

God jul allihopa!

Efter projektet

Ehm, ni som läser min blogg vet kanske om att jag hade ett litet projekt förra veckan. Jag körde nämligen en diet, inte en bantning eller en fysisk hälsokur, utan en seven day mental diet. Negativa tankar var förbjudna, jag fick inte underhålla någon slags negativa tanke överhuvudtaget. Detta kanske låter ganska lätt, men det kan jag lova er att det var det inte! Att ständigt vara medveten och försöka fånga kontrollen över sitt tankemönster är väldigt ansträngande, och jag klarade inte riktigt av det i sju dagar. Detta berodde mycket på att jag inte riktigt hade full förståelse för var det var jag gav mig in på i början utav veckan, därför ska jag fortsätta göra det efter jul.

Självklart tänker jag inte lägga av totalt med att tänka positivt nu efter att jag har gjort mitt första försök till the seven day mental diet, jag har insett att jag mår mycket bättre av det. En annan sak som jag har insett att jag behöver är en bättre morgonrutin. När jag gjorde min diet så gick jag upp varje morgon, tände ett ljus och läste fem sidor utav spirituell litteratur. Det hjälper mig jättemycket eftersom jag nästan varenda jäkla morgon vaknar upp med tusentals hundra tankar om vilken dålig människa jag är och hur allt kommer att gå fel....bra sätt att starta dagen va? Nej, just därför behöver jag läsa något som får mig på andra tankar, något som får mig att inse att allt inte är så pissigt som min nyvakna hjärna vill få mig att tro.

Jag har även ett till projekt som jag ska börja med, det handlar om att förbättra min självkänsla och dra ner kraven som jag ställer på mig själv. Jag har otroligt höga förväntningar på mig själv vilket kan vara riktigt tröttsamt vissa dagar - och även om jag gör allt och mycket mer så är jag aldrig nöjd. Jag ska börja klappa mig själv på ryggen lite mer och även lista ut vad det är som gör att jag är så himlans hård mot mig själv.

Det här med personlig utveckling tycker jag är otroligt spännande och väldigt kul, vissa skriver om hälsosam kost och träning - och precis som många säger, 'You are what you eat'...så säger jag, 'You are what you think!'.

view

Det snöade i London idag, och allt blev till plask. Hela staden körde fast. Allt slutade fungera.
Har någon hört talas om vinterdäck eller sandning i det här landet kanske? Nej gud nej! Kostar på tok för mycket med pengar.

Så här sitter jag mitt i natten och lyssnar på Nick Drake. Tankarna susar runt i huvudet, jag känner att jag borde sova men har ingen större lust. Jag älskar att sitta uppe på nätterna när alla andra sover. Ingen eller ingenting som stör, bara jag, mina ord, och Nick Drake. Nick Drake, vilken underbar musiker. Han blev bara 26 år gammal, släppte sin debutskiva när han var 20 år - jag förstår inte hur man som en ung 20-årig kan lyckas skriva sådana texter som han gjorde. Genius.

my wonderful friends

Min vän Elliot kom hem till mig igår, och han hade med sig blommor. Hur gullgt är inte det? Jag är så tacksam att jag har sådana otroligt fina människor i mitt liv, de senaste åren har jag verkligen börjat utveckla en otrolig vänskap med folk i min närhet, och jag älskar er alla så mycket. Jag vet att jag tjatar ganska mycket om mina vänner i min blogg, men det är ju bara för att dessa människor betyder så oerhört mycket för mig - och jag tänker aldrig sluta visa min tacksamhet.
LOVE, LOVE, LOVE.

Och i morgon kväll kommer mamma och pappa....weeeeeeeeeeeeee! :)

f*cking hiliarious

Igår kväll annordnade jag och Emma Jane en liten julmiddag för våra vänner hemma hos mig, och det var vekligen lyckat, f*cking hilarious som vi säger! Mina extra-systrar Anglika och Ida med respektive kom, och Emma Janes kompis Cassie (som även är min landlady) med pojkvän kom med. Jag och EJ lagade mat - en otroligt god potatisgratäng, kyckling, köttbullar, lax och skinka. Alkoholfri glögg som fördrink och apple crumble till efterätt...mmmuuums! Vi lyckades även riktigt bra få plats för alla i mitt kök/vardagsrum, med hjälp av stolar från Emma Jane's lägenhet....
Mest imponerande är nog att vi lyckades laga ihop en sådan stor middag med mina köksredskap - jag äger endast en kastrull och en stekpanna, har en pytteliten kökskniv (snarare fruktkniv) och inte så mycket bestick heller...hrm..men det gick!
(Mamma det där med praktiska julklappar kanske var en bra ide ändå...)



Hur som helst hade vi en toppenkväll. Jag är lyckligt lottad med kompisar som är väldigt lätta att umgås med - vi skrattade så att vi grät, speciellt när både Emma Jane och Rowan förvandlades till rosa katter...nej, vi är inte särskilt vuxna utav oss, våra kalas ligger snarare på samma nivå som ett lågstadiekalas - tro mig.

Snow, snow. snow.

Det har snöat i London. Egentligen skulle jag åka upp och hälsa på min vän Gina i Highgate idag, men hon ställde precis in, lika bra det eftersom det mesta i London brukar sluta fungera när det snöar...

I stället tänkte jag promenera till Dulwich och köpa en julgran. Jag har liksom blivit en smula besatt av julgranar de senaste veckorna, går och kikar in i alla fönster för att se hur stora granar mina grannar har, hur de har dekorerat dem och så vidare.

Jag spenderar mycket kraft och energi på mitt lilla projekt denna vecka därför har jag inte så mycket tid till att skriva på bloggen, det är väldigt ansträngande och jag blir faktiskt helt slut av att vara så otroligt medveten om mitt tankemönster hela tiden - no drifting away at all, not allowed!

Vi hörs senare...

It works

Min nya metod funkar. Efter veckor av att ha sökt en massa jobb och väldigt lite respons så blev jag idag kallad till tre intervjuer , samt två övriga företag ringde och är intresserade av att prata mer med mig. Weho tjolahejsan hopp, äntligen!

Ytterligare en bra dag, jag fick dock inte så mycket sömn igår natt så nu ska jag gå och lägga mig, har två jobbintervjuer i morgon så det gäller att vara i extra gott skick. Natti natti.

Rödluvan

Tack för era komplimanger om min jacka - den kommer från H&M, förra årets kollektion.

Be as happy as you make up your mind to be

Godmorgon käre läsare!

En snabb uppdatering - mitt projekt går bra! Det ger otroliga resultat, det känns som att jag är på en helt annan nivå och det är väldigt uppfriskande och spännande att se hur man kan kontrollera sina tankebanor och hur mycket lättare allt blir bara man bestämmer sig för att ha en positiv attityd. Jag är ju som sagt inte tillåten att berätta exakt vad jag gör, ni får vänta tills det har gått en vecka då jag kan berätta mer!

Igår kväll sjöng jag julsånger med Amnestykören nere i Brixton tunnelbanastation. Så om det var någon av er Londonbor som såg en otroligt glad , sjungandes tjej som dansade runt nere vid biljettkassorna igår i Brixton så var det jag. Vi hade verkligen hur kul som helst och efter att ha sjungit i två timmar var våra insamlingsbössor så tunga att jag fick ont i armen.

Idag ska jag fortsätta jobba hårt med mitt projekt, ringa om en intervju som jag ska på i morgon och uträtta lite andra ärenden. Lovely lovely.

Ha en underbar dag, det sägs att det kanske ska snöa här i London....hoppas!

Direkt från East Dulwich

I morse vaknade jag och var på ett sådant otroligt dåligt humör, alla mina negativa tankar satte verkligen klorna i mig och att jag dessutom vaknade efter klockan 8 gav mig ett ännu sämre samvete...

Jag tänkte att det nog inte skulle bli bättre av att ligga kvar i sängen och hoppas på att mitt 'state of mind' skulle förändras så jag klev upp, gick till köket, tände ett ljus, satte på tevatten och läste ur min 24h book. Saker kändes lite lättare, solen sken och jag insåg att allting kanske inte är så jobbigt som jag får för mig. Det var inte förens jag läste lite mer litteratur om mitt lilla projekt på internet som jag insåg att jag under denna vecka inte har tillåtelse att tänka negativa tankar om någonting, inte ens om att byta min överfulla sopkorg på toaletten! För det är de små sakerna som påverkar my state of mind så har jag inte råd att på något sätt och vis vara negativ. Över någonting.

Som tur är det bara sju dagar, mer klarar man tydligen inta av enligt författaren som har skrivit ihop programmet som jag gör.

Men vet ni vad? Även om det är ganska krävande att vara så otroligt medveten om sina tankar är det väldigt givande. Dessa två dagar har varit fantastiska, no struggle, allting har gått väldigt smidigit. Lovely lovely lovely, Everything is lovely!

Nu ska jag åka iväg till Brixton och sjunga i en kör nere i tunnelbanan, insamling för Amnesty - MERRY CHRISTMAS!

Yes, det gar bra an sa lange

Jesus vad livet blir lattare nar man ar forbjuden att tanka negativa tankar! Uppdaterar mer senare, nu ska jag ata applecrumble....mumms!

let's take it to the next level

Godmorgon godmorgon!
Jag är uppe i ottan - är inte van att gå upp före klockan 7 på morgonen men idag är det en ny dag med, det har gått bra än så länge.
Idag är nämligen första dagen av mitt egna lilla projekt, jag och en god vän har bestämt oss för att försöka ta positive thinking till en högre nivå. Jag får inte berätta exakt vad jag gör, men jag ska göra det i sju dagar, och jag får inte underhålla några negativa tankar överhuvudtaget under de sju dagarna.

Så, oooops, där fick jag en negativ tanke om att mina läsare kommer att tycka att jag är completely crazy, tyck vad ni vill, jag tror på det och ska se om jag får några resultat. Spännande! Nu ska jag ta en promenix och sedan går hela dagen åt att söka jobb. Yes yes yes!

Lusse lelle och Westfields

Jag besökte shoppingcentret Westfields för första gången idag. Var där för att möta upp några vänner på Wagamama och hade lite tid över innan Luciaframträdandet på Svenska Kyrkan, så jag gick runt på Westfields i cirka tio minuter.

Jag har aldrig tyckt om shoppingcenters, vet inte riktigt varför men jag finner aldrig någon som helst glädje i det. Och Westfield var fruktansvärt.
Jag vet inte vad det har blivit med mig på senaste tiden, men jag blev riktigt upprörd. Är så förbannat trött på vårat överflöds samhälle, köphetsen, GIMME GIMME...
För att inte tala om den där fula champagnebaren som finns på Westfields. Shit vad larvigt, människans behov av att känna sig lyxig ska självklart tillfredställas med en paus för champagne - jag menar, kaffe är väl ändå SO 2008 eller?

Snabbt som attan flydde jag stället och begav mig till svenska kyrkan för att möta upp Ida, Angelika och Dave för att gå på Lucia - och jippie vad bra det var. Prästen talade väldigt fint om den rebelliska tonåringen Lucia var, hon som gick mot sina föräldrars och samhällets krav och gjorde det hon trodde på i stället. Han talade också om vad ljuset betyder, hur vi finner ljus, kraft och tro i möten med människor, och hur vi kan sprida ljuset vidare via vår tacksamhet.
Jag tyckte om att sitta och lyssna på prästen och det han hade att säga. Kanske man skulle börja gå i kyrkan. Why not, liksom? :)

On the nightbus

Afrikansk dans i Brixton och aladdin-choklad på nattbussen, kan det bli så mycket bättre? Berättar mer i morgon, nu måste här sovas.

Natti natti
X

my path

Jag har tänkt en hel del idag (nehä?). Jag har funderat över vad jag vill göra, vad jag ska göra, hur jag ska överkomma alla mina rädslor, vilken väg i livet jag ska välja.

Jag en dröm, och jag tror att jag måste följa den drömmen för att må bra. Annars blir det som att jag inte tillåter en del av mig själv att leva, som att jag ignorerar att den finns. Det kommer att sluta med att jag sitter där en gång, bitter och ångersam över något som jag aldrig gjorde. För att jag inte hade modet, tron och hoppet på att det skulle gå bra.

Ni vet hur mycket jag skriver om hur viktigt det är för mig att kunna vara mig själv, att inte bry sig om vad andra tycker, att våga tro på det man gör, den man är och sluta försöka passa in. Jag har verkligen lyckats göra det på vissa plan i mitt liv, men för mig handlar det om att leva med vissa principer in all my affairs som man säger på engelska. Och jag vet om att jag inte gör det nr det gäller saker som, karriär. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra människor ska tycka och tänka, och dessutom lyssnar jag alldeles för mycket på mitt destruktiva skitsnacka som går runt uppe i hjärnan när det gäller jobb och karriär. De två kombinationerna av 'Jag är inte tillräckligt bra ' och 'Vad ska folk tycka?' leder mig till att söka jobb och gå någon slags career path som jag faktiskt egentligen inte är särskilt intresserad av. Jag går inte i mina drömmars riktning, jag går i min egen jädra förvirrade 'I am not good enough, eller detta kommer att göra andra människor nöjda' riktning.

Jag sitter och tittar på jobbannonser på internet och det är inte mycket som tilltalar mig. När min vän frågade mig idag 'So, what do you want to do?' var svaret självklart. Jag har svaret i min själ, i mina drömmar, något lever inom mig och jag ska hitta tro om att kunna göra något med det, låta det växa.

Är alldeles för blyg för att tala om för er vad det är dock! Haha, you'll have to wait and see. :)

Natti natti
S x



En liten snapshot från min och Maws kväll som spenderades med två kannor te och en massa prat om det jag just har skrivit om.

let's get spiritual

Oh my, jag har precis beställt två böcker av Emmet Fox - The Sermon on the Mount , samt Power Through Constructive Thinking.

Jag har på något sätt alltid jagat efter något, letat efter något som kommer att göra mitt liv 'complete'. Jag brukade säga för några år sedan, att jag väntade på att mitt liv skulle börja. En god vän sa till mig...'Sofia, ditt liv började för 23 år sedan'. Nu nästan fyra år senare försöker jag att leva i stunden, och uppskatta det jag har, men jag kan fortfarande gå runt och inbilla mig om att 'bara jag får det, det jobbet, den saken, den utbildningen, så kommer mitt liv äntligen ta fart och jag kommer att vara nöjd och lycklig'.

Men det funkar aldrig. Jag har försökt med så många saker, och jag är aldrig riktigt nöjd, materiella saker, utbildning, jobb, pengar, inegnting ger mig en känsla av 'contentment'. Jag är inte olycklig, men jag letar fortfarande. Och nu ska jag börja leta på allvar, svaret finns inom mig någonstans, inte i det nästa jobbet, i den nästa utbildningen, i ett annat land, i ett bankkonto fyllt med pengar.

Nej, känslan av satisfaction , tacksamhet och att man lever ett meningsfullt liv tror jag att jag hittar inom mig. Det gäller bara att skaffa sig nya attityder, ett annat sätt att tänka på, så ska det nog gå bra. Och till hjälp tar jag Emmet Fox, sicken snubbe alltså!

Lugna gatan

Ni kanske har märkt att jag inte alls uppdaterar lika mycket som jag brukar göra...jag känner nämligen att jag inte har så mycket att skriva om. Mitt liv har fövandlats till lugna gatan. Ni vet hur mycket jag alltid gjorde för några månader sedan? Jag cyklade som en galning, dansade verenda helg fram till småtimmarna, jobbade, pluggade, kort sagt - jag levde ett väldigt aktivt liv.

Nu under hösten har jag lugnat ner mig, och det kanske är därför jag inte skriver lika mycket. Jag tror jag har lyckats hitta en ganska bra balans i mitt liv där jag hinner med både att ha roligt, att göra det jag måste, och även ta det lite lugnt då och då. Det betyder självklart inte att jag bara sitter hemma och tittar på tv hela dagarna, hur skulle det gå till föresten, jag äger ju ingen tv? Utan jag ser bara till att jag slipper stressa runt som en galning och boka in någonting för varenda minut. Jag pluggar, söker en massa jobb (får inte så mycket respons tyvärr), går på promenader, springer, går på möten, träffar vänner, sjunger, går på spelningar etc.

Jobbsökandet går lite segt, jag söker jobb varenda dag men får inte så mycket respons, vet inte om det är för att jag är överkvalificerad/underkvalificerad/kass på att skriva cover letters/eller mitt i en recession....men jag ger inte upp, jag får inte panik heller, jag har en Plan B om det går åt skogen. Jag har i alla fall lyckats skaffa en praktikplats med egna klienter, weho, äntligen har jag fått några testkaniner för min positive CBT terapi...are you scared? :)

Nu sitter jag på ett kafe i East Dulwich och söker massvis med jobb, dricker pepparmint te och äter en mince pie - lugna gatan, lika bra att njuta av det innan man kastas in i 9-5 jobbstressen igen.

a massive attack

Jag har lyssnat på Massive Attack hela helgen. Jag har även sett Twilight - första filmen i serien. Må vara den mest cheesy tonårsfilmen som någonsin har gjorts men jag är otroligt tagen, jag finner den otroligt intressant, om jag gick på gymnasiet skulle jag skrivit en jublande analytisk uppsats om filmen.

Team Edward or team Jacob, vad tycker ni?

Nu ska jag iväg på en grej i Camberwell, resten av dagen går åt till jobbsök, plugg och planering inför julen. Får nämligen finbesök, mamma och pappa kommer hít. And I am so excited!

Om att känna sig annorlunda

Hela mitt liv har jag tänkt om mig själv som annorlunda, när jag var ung var jag för 'flamsig' som mina vänner kallade mig, som ett litet barn trodde jag att jag var en utomjording eftersom jag inte kunde relatera till världen eller människorna i den på något vis, jag kännde mig oförstådd och utanför, som att leva i en bubbla. Enligt mig själv passade jag aldrig riktigt in, hur mycket jag än försökte så blev det alltid fel. I alla fall i mitt perspektiv, vilket är väldigt annorlunda från verkligheten. Jag kände aldrig någon samhörighet med min omvärld, aldrig någon gemenskap. Det var som att gå runt i en bubbla, en bubbla som jag byggt till mig själv för att skydda mig själv, den höll mig borta från resten av världen, samtidigt som hela mitt inre skrek efter uppmärksamhet.
Alkohol och annat tog bort bubblan under ett fåtal timmar, jag fick frihet till att vara den jag trodde jag ville vara, frihet från att ständigt tänka på vad andra människor tyckte om mig, tills dagen efter då jag låg med så mycket ångest aå att jag knappt klarade av att leva.

Hur som helst så känner mig inte alls så som jag brukade, jag har hittat ett sätt att leva som gör mig till en del av världen, frihet från mitt eget självcentrerade sinne och det ständiga emotinella kaoset. Men visst händer det att jag fortfarande känner mig jäkligt konstig, visst händer det att jag fortfarande kan tycka att det är svårt att relatera till min omvärld, men inte alls lika mycket som förut. Mestadels av tiden älskar jag livet, världen, människorna omkring mig - jag har mina små och stora stunder av tacksamhet då jag inser hur vackert allt är, hur lyckligt lottad jag är som har fått en chans till livet.

Och jag har otroligt lätt för att haka upp mig på saker och ting, och att hitta anledningar att slå mig själv i huvudet med - I am the expert. Ge mig en anledning till att jag ska känna mig annorlunda och konstig, och om jag inte är beredd eller emotionellt stabil den dagen så kan jag förstora upp det till en jättegrej och må dåligt över det.

Jag är den jag är och det är underbart, jag struntar faktiskt i vad de flesta människor tycker om mig, det är något jag verkligen har lärt mig, tyck vad ni vill - jag vet mitt eget värde och mäter inte mig själv i någon annans ögon.

Och föresten, vad betyder 'annorlunda' - vad försöker vi att vara, vad är det vi försöker att passa in i? En norm som detta västsamhälle har gett oss, förväntningar från dig själv eller från din omvärld? Jag tycker att alla borde läsa 'Victora Decides to Die' av Paulo Cohelo, den handlar om just det där, om att vi alla försöker att passa in, bete oss enligt normen, för vad händer annars? Jo, annars bir man stämplad som 'galen' eller 'konstig'.

Äh, jag försöker bara vara mig själv, jag kanske inte är som alla andra, men vill jag vara det? Nej tack.

Lördag

Jag tar aldrig kort på vad jag äter, jag tror nämligen inte att ni är så intresserade. För väldigt ofta ser det ut såhär, gröt, bagel och te. Som kvällsmat. En annan variant är bangers ans mash, eller salmon fishcakes. Eller rostad sötpotatis. Varför äta olika mat när man kan äta samma varenda dag?


Idag vaknade jag tidigt och begav mig till Ikea och stod och hängde i dörren när de öppnade klockan 9....köpte ramar till mina foton, pepparkakor i flera lass, ljus och lite annat icke-nödvändigt men trevligt tjaffs. I kväll kommer Gina över, vi ska gå ut och äta 'the best pizza in London', den kan man tydligen hitta någonstans mellan Peckham och East Dulwich, ska bli spönnande!

The art of self obsession

Den kvällen jag hade min lilla cykelolycka hade jag varit och hämtat mina fotografier som jag beställt utav min favoritfotograf. Jag föröker nämligen få lite hemtrevigt här hemma genom att sätta upp saker på väggarna. I vardagsrummet har jag gamla posters från 30 och 40-talet, men i mitt sovrum ville jag ha något mer personligt, så därför bestämde jag att printa ut stora format utav mina favoritfoton.
Självupptagen och lite smått narcistisk som jag är tyckte jag att det var bäst att ha foton av mig själv - min absoluta favorit är den utav EJ och mig i hot pink 80's rollerdisco outfits, det var en sådan rolig kväll - kan inte förstå hur vi ser så fräsha ut trots att klockan var 8 på morgonen och vi hade dansat non stop i ja, 8 timmar?


Roller disco night, fotot är mycket större än vad det ser ut på - 40X50 cm tror jag det blev.


Minnen från Kroatien



Fina lite annorlunda bilder av mig från Kroatien, måste köpa ramar, dessa ska upp på väggen!

Rainy days

Grått och trist och väldigt regnigt. Ja, så kan man sammanfatta den senaste månadens väder. Det har regnat nästan varje dag i en månads tid, och jag undrar, kan det verkligen regna så här mycket? Brukar november och december vara så här blött och eländigt?

Crash

Nu har det hänt igen, oljefläck på vägen, det var blött, jag var dum nog att ha en påse med foton i handen. Jag tappade kontrollen över cykeln och åkte rakt in en parkerad bil med hög fart. Grät hela vägen hem, trött på att vara vuxen och självständig. Being an adult SUCKS! Trött på att alltid vara så duktig, energisk, på plats.
Trött.

Dessutom blir mitt lår större och större och jag hoppar på ett ben när jag måste röra på mig. AJ!

getting there

Okej, det mycket bättre med uppsatsen idag - igår fick jag nämligen inte mycket gjort eftersom jag satt och torterade mig själv med 'du kan ingenting' skitsnacket. Så idag bestämde jag mig för att ha en inställning om att min uppsats är helt otroligt fantastiskt bra, ja , faktiskt den bästa i världshistorien och att min lärare kommer att jubla när han läser den. Den kommer att vara så bra att proffessor Alebery faktiskt kommer att sluta forska om automaticity eftersom min uppsats kommer att få honom att förstå...
Well, jag kör helt enkelt 'fake it to make it' metoden vilket gör det hemskt mycket lättare att prestera, utan prestationsångest. Så i stället för att sitta och säga till mig själv 'FYYYYY vad tråkigt detta är, ush vad dåligt det blir, jag kan ju ingenting, blä blä blä...' så har jag i stället suttit och tänkt 'detta är ju helt fantastiskt roligt och jag är ju faktiskt helt fantastiskt duktig och smart!'.

En annan sak som gör det lättare att gå någonstans där inget internet, inga katter, ingen flatmate, ingen städning, ingen börja-öva-på-en-massa-sånger tillfälle finns.

Nu så, där tog min rast slut och jag ska återgå till den underbart roliga nobel-pris vinnanden uppsatsen jag skriver på. It is SO much FUN. Hej svej!

Det gick inte bra att plugga hemma så jag flydde till ett cafe parken i stället. En massa oljud, massa saker som borde störa, kaffemaskiner och barn som leker, men det passar mig. Nu ska jag fortsätta skriva på den bästa uppsatsen om automaticity och free will i världshistoien. Fake it to make it, fake it to make it.