Underbara Sverige

Jag är tillbaka från ett par underbara dagar i Sverige. Det var strålande fint väder, mamma och pappa lagade otroligt god mat och allting var bara väldigt bra.




Jag och Reuben på en ö ute i Mälaren. Han har fått lära sig att fika på riktigt...

Jag är moster och faster till alla dessa goa ungar!

Vi lyckades också chocka min engelsman ordentligt med dans kring midsommarstången. Reuben lyckades också fråga min far: ´What are does two round things?' Pappa...'Can't you guess...?' Haha! .

En otroligt lyckad mini-semester!

Make your weaknesses become your greatest assets

...så står det i min meditationsbok idag.
Det är jag så otroligt tacksam över, att det som jag har kämpat med och mått dåligt över, är idag det som jag är stoltast över. Och det jag har otrolig stor använding för, ja, min osäkerhet, min känsla att inte passa in, mina problem kring sociala relationer och 'boundaries' är något jag verkligen har använding för, jag har ju till och med kunnat göra det in till ett yrke! :)

Och visst kan det vara bra att komma ihåg, att även om livet känns piss just idag, att bara man tar sig genom sina svårigheter och lär sig något av det har du så mycket att ge till dina medmänniskor om dina erfarenheter. Du har en gåva - nämligen ett svar på hur man tar sig genom svåra tider.

Jag skulle aldrig kunna genomföra det arbetet jag gör idag med mina klienter om det inte vore för de otroligt jobbiga sakerna jag har upplevt. Det går inte att känna empati eller visa den förståelse om man inte varit där själv, det är det jag tror på i alla fall. Det är svårt att läsa sig till. Därför är jag otroligt tacksam, att allt skit blev till guld ,så att säga.

Men det gäller att hitta en balans. Och inse att alla människor inte vill ha någon lösning. Vissa vill bara prata av sig, eller klaga - och det är helt okej! Det jag måste komma ihåg är att inte gå in i min terapeutroll till alla människor so jag känner. Endast när de frågar speciellt efter det.
Live and learn, live and learn. Every day.

I kväll flyger jag till Sverige! Mälaren och grillat kött here I come...

Värme

Det är otroligt varmt i London. Staden blir till en obehaglig svettig gryta, jag längtar till en sjö att bada i . Därför ska det bli extra trevligt att åka till Sverige i morgon kväll. Väderprognosen har lovat 25 grader och sol, jag bor tio minuter från Mälaren och mina föräldrar har en stor trädgård, det är vad jag kallar lyx för oss Londonbor! Jag längtar efter svensk glass och jordgubbar, grillat och allt det där som hör sommaren till.

Mina muskler värker som aldrig förr - jag undrar om min kropp har fått en chock efter all cykling?

Annars då? Ja hitills har veckan fyllts av möten, av samtal i solen, av jobb - skrev klart min artikel på healthy boundaries igår - fått blommor i mailformat av en klient (visar på hur lite som behövs för att göra en annan människa väldigt glad!). Nu ska jag börja förberedelser med min nya metod som jag använder i mitt arbete. Den ska hjälpa mina klienter att få djupare förståelse till hur deras låga självkänsla har påverkat deras liv hitills och hur de ska göra i framtiden för att inte upprepa samma gamla beteende-mönster.

Mitt jobb är nog det roligaste jag har för tillfället - mina klienter ger mig så otroligt mycket, dessutom nu när jag inte har skola längre så har jag det ganska lugnt. Just nu njuter jag av lugnet, tycker faktiskt att jag kanske är värd att ta det lite lugnt eftersom jag har stressat runt i flera års tid. Eller vad tycker ni?
Dags att njuta.

Disconnected

Käre läsare. Jag har inte skrivit på ett bra tag, visst har det funnits dagar då det har blivit ett inlägg eller två - men nej, inte på riktigt.

Jag har kännt mig otroligt konstig den senaste tiden. Brytt mig alldeles för mycket, tänkt alldeles för mycket, oroat mig, inte vågat....på något sätt blivit förvirrad om min plats här i livet. Inte lyssnat på mitt innersta, tappat bort mig i vad andra människor har sagt till mig att göra, och att inte göra.

Till slut blir jag på dåligt humör, börjar känna mig som en tonåring igen, börjat bete mig på ett sätt som jag själv inte står ut med. Tycker att det är fel på allt annat i universum förutom mig själv. Vill att allt ska vara perfekt i denna mycket imperfekta värld.

Och jag slutar skriva. Mest för allt jag känner för att skriva vågar jag inte skriva om, och allt som jag kommer ut på papper känns som lögner.

Jag ska hitta min väg tillbaka, tillbaka till den platsen då allt kändes tryggt, då jag visste att jag vandrade på rätt stig. Den platsen där jag inte oroar mig så otroligt mycket, då jag inte behöver lyssna på alla andra förvirrande ord. Den platsen inom mig själv där jag finner svaren och vågar vara ärlig.

Sanning nummer ett:
Jag är skiträdd. Otroligt rädd att förstöra för mig själv. Rädd för att jag inte riktigt fattar vad jag håller på med. Rädd för att jag ser mig själv göra saker jag inte har gjort förut. Rädd för att allt ska gå åt skogen. Rädd för att gå min egen väg och lita på att det kommer att gå bra.
Rädd för att känna, rädd för att låta mig själv släppa taget. Rädd för att inte ha någon som tar emot. Där har vi det, där har vi sanningen. Jag lärde mig tidigt att det aldrig finns några garantier i andra människor. Vi kan aldrig riktigt lita på att någon annan kommer att stå där. Därför behöver jag tro i något annat, något annat som kan stötta mig när ingen annan kan. Något som finns inom mig, eller utanför mig.
Ett ljus - ett hopp, en plats som säger att allt kommer att gå bra.

Så är det, nu ska jag göra allt för att hitta tillbaka till ljuset inom mig själv.

Bleeeeurgh......

I shall remember you

Sommaren 2007 klev jag in på ett möte vid St Giles-in-the-Fields. Läskigt var det, många människor, jag kom ihåg att jag svettades och försökte hitta toaletten.
En lång man med en stor hatt, nagellack och ett par otroligt intensiva ögon kom fram till mig med ett stort leende på läpparna. Han sa 'Welcome darling' och gav mig en puss på kinden. Han hade aldrig träffat mig förut, men hälsade mig varmt välkommen som han gjorde med alla nya nykomlingar.

Mannen med hatten var Sebastian Horsley. Sebastian hittades död i sin lägenhet i Soho igår - sorgligt och tragiskt och synd att han aldrig riktigt fattade vitsen.
Jag kommer att komma ihåg dig och din stora hatt.

Det blev bättre....

Efter att jag pratat med fina Stina samt Reuben på Gmail.
Faktum är att jag blir helt knäppt i huvudet när jag har mens - mina tankar är inte att leka med!
Får för mig att mitt liv är helt misslyckat, att jag är det största 'failure' som finns på denna jord och att det är lika bra att ge upp...vad lyckligt lottad jag är som har så underbara människor i mitt liv som får mig på bättre humör när det behövs.

Och tack och lov för Starbucks Caramel Frappuccino!

Dessutom gör mina klienter mig otroligt glada - utvecklar mitt arbete mer och mer vilket är väldigt spännande.

I morgon är jag med i lokalblaskan hemma i Sverige, en bra artikel har blivit skriven och jag ska försöka länka till den i morgon.
Tills dess, ha det gött!

Cheeses , idag behöver jag hjälp.

Inte kul att vara Sofia idag. Jag känner mig värdelös, ha otroligt svårt att tänka i andra banor och är faktiskt otroligt arg också.
Vet ni varför?
Jo, för att det känns som att jag borde ha kommit längre än vad jag har gjort.

Shit..jag har glömt bort hur man gör, hur gör man? HJÄLP!

Rastlös

Jag är så rastlös. Pojkvännen är här och tittar på något på Iplayern, jag har för mycket tankar för att koncentrera mig på det. Jag gav det tio minuter sedan gav jag upp och cyklade till Tesco och köpte chokladmousse.
Är uppe i 100km nu...låter så mycket mer än vad det faktiskt är. En sak som är mindre bra att förutom att jag får hårda ben bildar jag även valkar på händerna - inte särskilt snyggt eller bekvämt, måste inhandla nya cykelhandskar snarast.

Nu är jag trött, förstår inte varför allt känns så osäkert just nu. Lite oroligt helt enkelt. Kan det vara början på något nytt?

Igår blev jag påmind om hur betydelsefullt ett leende kan vara

Igår när jag klev in på Starbucks och kände att allt var jobbigt, svårt och läskigt blev jag påmind om hur mycket ett leende kan betyda. Ett leende från en främling på Starbucks medans jag beställde min gröt påminde mig om :

Jag har ingenting att oroa mig för. Allting händer på grund av en andledning, det är det jag väljer att tro på i alla fall. Det känns som det mesta som har hänt mig har betydd något, och givit mig något, även om jag många gånger undrade...varför?

Jag blev även påmind om hur viktigt det är att äta choklad när man känner det. Ja. Faktiskt.

Jag har sega ben och mina armar värker. Jag har cyklat 70km på två dagar. Jag cyklar nu 16.5km på 50 minuter i rusningstrafik genom centrala London. Det känns bra! Jag börjar komma i form igen....

Har haft en klient nu på morgonen - så spännande! Jag älskar att jobba med GoLy, det är otroligt kul att se hur de människor jag jobbar med gör framsteg varje vecka och deras entusiasm smittar verkligen av sig. Så så, dags att expandera...I think.
Hey ho!
Ha en fin dag.
Sx

At work

Emma Jane tog den här bilden på mig utanför The Awareness Centre för en svensk lokaltidning...I like it!

Happy again

Torsdag morgon och jag är på ett strålande humör. Tror det var en liten emotional hangover som jag hade efter helgens drama.

Jag har druckit kaffe, ätit gröt - skrivit referensbrev, svarat på e-mail och tvättat kläder. Dansat runt till Nina Simone och Monica Z och ska strax hoppa upp på min cykel för att möta världens finaste Emsa för frukost på South Bank. Eftermiddagen behöver jag tillägna till att förbereda inför mina nya klienter denna kväll.

Jag har kännt mig otroligt slö den senaste tiden. Kanske behövde jag vara lite slö för att få upp motivationen igen?

....for now,
Sx .

Till mina oroliga läsare

Angående förra inlägget och kommentaren från 'Anonymous'. Ni behöver inte oroa er, psykopaten som jag hänvisar till är inte mannen i mitt liv. Den här gången var det en kvinna! Svartsjuka ex finns det tydligen i alla slags former, den här gången var det inte mitt galna ex utan någon annans.

Och när jag säger galen, så menar jag galen.

Oroa er inte, jag mår bra. :)

Att stilla tankarna

Helgen som gick var inte särskilt rolig. Tyvärr lär jag mig mer och mer om alla sjuka människor i denna värld. Och ibland råkar man ha de allt för nära - jag verkar ha en otroligt stor otur att på ett vis eller annat indirekt bjuda in psykopater i mitt liv.

Det har löst sig nu, polisen blev indragen vilket gjorde allt så mycket bättre. Jag mår bra men är otroligt trött på allt drama som på något sätt eller annat lyckas tränga sig in i min vardag. Nu får det vara slut på det!
Har stillat tankarna med att göra ingenting alls.

Okej. Ett, två, tre...

Dagen som spenderades på en kulle

Var ledig idag och spenderade denna otroligt soliga och fina dag tillsammans med Emma Jane uppe på Box Hill. Vi bestämde oss för att fly London för en dag och Reuben tipsade om Box Hill. Mycket bra förslag - solen sken och nu har jag en röd näsa.

En utav mina katter hade kräkts i min säng såg jag när jag kom hem...suck, jäkla odjur, blir till att byta lakan innan jag stupar, är supertrött.
Natti natti x

Dagens

Varje onsdag i min lärare Barbaras grupp började vi alltid dagen på ett vanligt terapeutsätt - 'a check in with a feeling'. Detta är något vi gör i terapeutiska grupper, vi säger vårat namn och en känsla som beskriver vad vi känner, just nu.
Jag la märke till något under mina år på LSBU, Barbara sa alltid att hon kände sig 'loved'. Älskad. Vilken underbar känsla det är , något jag börjat lära mig den senaste tiden. När man inser att människor i ens närheten som verkligen bryr sig. När man öppnar ögonen och förstår, litar på den kärleken man får. Vet att man är värd den.
Jag är så tacksam för att ni alla finns i mitt liv, jag har världens bästa föräldrar, världens bästa vänner - och dessutom är jag så otroligt lyckligt lottad att på den senaste tiden har jag även en underbar man vid min sida.
I feel loved.

Godmorgon - cykling gör mig så hungrig

Jag cyklade 30 km igår till och från Hampstead Heath. Sitter den här morgonen klockan 04.50 och äter gröt för att jag är så förbaskat hungrig. Detta är vad cykling gör till mig, vrålhungrig - jag måste lägga om min kost nu när jag har börjat cykla långa sträckor igen.
Mer kolhydrater till mig tack!
Jag försökte somna om när jag vaknade kl 4 men gav upp efter ett tag. Hungern och alla tankar i huvudet tog över, så i stället för att ligga och fundera i sängen så tänkte jag att löser det genom att gå upp i stället och börja jobba på det.

Igår regnade det i London. Jag började inse saker som jag har glömt bort. Jag har valt att titta åt ett annat håll ett tag. Gått lite vilse. Vetat den rätta vägen men valt en annan. Jag vet alltid inom mig vad som är rätt att göra, men ibland väljer jag att inte följa mina instinkter. Jag experimenterar, försöker hitta ett lättare sätt. Det går okej tills jag börjar att tappa greppet om situationen.
Därför har jag idag gått upp tidigt denna morgon för att börja om från början. Ta den vägen som jag vet jag måste gå. Lyssna på det som mitt hjärta säger, som min magkänsla vet är den enda vägen.

Gröten kallnar! Better go.
Sx