En längtan hem

Jag sitter i Sevenoaks hos R och längtar hem till Sverige, jag vet inte varför men den senaste tiden har jag börjat uppskatta Sverige mer och mer. Något hände när jag och Reuben var där tillsammans under midsommar, jag såg landet genom hans ögon och på det sättet uppskattade allt det jag har varit blind för. Bilden ovanför är tagen med min mobil vid Mälaren - en söndagskväll med en otroligt vacker solnedgång och stilla vatten.

Jag kan sakna allt det som är enkelt i Sverige, jag saknar att kunna promenera ner till Mälaren, att vara så enkelt nära naturen. Samtidigt är jag också mycket medveten om att allt detta har med ett semesterbesök att göra och att det finns en mycket bra anledning till varför jag bor i en sådan stad som London. Här kan jag vara anonym, här behöver jag inte försöka passa in i någon norm. Som tur var ligger inte Sverige allt för långt bort och det är enkelt att åka hem! Best of both worlds.

I helgen har jag tänkt att göra väldigt lite. Jag kom hem från Sverige i Onsdags kväll och har sedan dess knappt hunnit packa upp väskan, har börjat på mitt nya jobb samt haft jobb med klienter. Nya jobbet är helt okej, jag jobbar som en Independent Mental Healht Advocate för en organisation in södra London. Go Love Yourself kör jag fortfarande på kvällar och helger, ska bli skönt att inte ha något universitet att gå tillbaka till denna höst - jag behöver ett break från essays och ska lägga ner mer jobb på GoLy och min karriär. Roligt!

Här i Sevenoaks är det lugnt och tyst, R jobbar i det andra rummet och jag sitter på soffan, har en del e-mail att svara på, en massa material att skicka till klienter men annars är det lugnt. I like my life today!

Hörs senare
Soffan på soffan.....xx

29e Juli 2010

(c)emmajanerichards.com

Idag är det tre år sedan jag tog mitt livs viktigaste beslut. Dagen då jag förstod att det där med alkohol och andra sinnesförändrande substanser skulle bli min död, om jag inte sa tack och hej. Och det har jag gjort nu, i början en minut i taget, en timma i taget...en dag i taget. Dagarna har nu blivit till år och det där med att ta en dag i taget är verkligen något jag kan rekommendera för er alla som vill förändra något i erat liv. Man behöver inte göra det föralltid, utan man börjar med att göra det i nuet. Tänk inte vad som kommer att hända i morgon, nästa vecka eller om fem år. Fokusera i stället på vad du kan göra just nu.

Första året var jag på ett rosa moln mestadels av tiden, det kändes som jag varit med om en nära döden upplevelse och var tacksam att jag levde.
Nu när tiden har gått blir det allt svårare att känna naturlig tacksamhet för det jag har. De hemska minnena från våren och sommaren 2007 bleknar och känns inte lika verkliga. På gott och ont.

Men aldrig trodde jag att mitt liv skulle se ut som det gör idag. Jag kommer aldrig att sluta tjata mest för att visa, att allting är möjligt. Igår kom jag hem från Kungsör och Sverige. Nu får ni höra något jag aldrig trodde jag skulle säga, men gud vad jag älskar det stället.

Idag började jag på mitt nya jobb, springer runt på mentalsjukhus och pratar med människor om dagarna , ska syssla med Mental Health Advocacy några månader tills jag hittar något roligare- och sen kör jag Go Love Yourself på kvällstid. En massa klienter senare och jag är nu supertrött....
Godnatt!

Pic by EJ

:)

Allt som är nytt

Allt som är nytt är läskigt till en viss del. Här sitter jag nu med min otroligt vackra och speciella förlovningsring på fingret, den sitter som en smäck och man måste nog hugga av mig fingret för att få av den....väldigt bra eftersom jag har haft mardrömmar om att tappa den 200 år gamla ringen ner i avloppet, snacka om ångest!

Men det var inte det jag skulle prata om. Jag bröt nämligen ihop TOTALT för några dagar sedan. Grät hela dagen, grät när jag cyklade, grät inne på Starbucks, det kändes som jag grät för alla de gånger jag inte har gråtit under åren...allt kom ut.
Det hade mest att göra med min rädsla för förhållanden och män, jag har ju på något sätt trott att jag hade kommit över detta med att en gång varit i ett abusive relationship. Grejen är den, att eftersom jag levde som supersingel i fyra år innan jag träffade Reuben, så lyckades jag på ett otroligt effektivt sätt inte tänka på alla de känslor som kommer i samband med att vara i ett våldsamt förhållande....tills man tar ett djupt andetag, träffar en underbar man och är i ett nytt förhållande.

Jag har varit så otroligt rädd enda sedan jag i början träffade Reuben, men samtidigt har min magkänsla alltid sagt att det har varit 'rätt' och jag känner mig otroligt glad, trygg och avslappnad i hans sällskap. Så jag har från början valt att gå på min magkänsla i stället för mitt huvud som säger till mig att trygghet endast finns nunne-liv.

Det är konstigt att vara älskad när man är van att bli trampad på, det är konstigt att ha någon som alltid vill träffa mig, det är konstigt att ha någon som ständigt ger mig fina komplimanger, det är konstigt att ha någon som inte blir arg utan förstår och kramar om. Det är nytt, men OJ så underbart!

Något gammalt.....

Jag behövde aldrig slänga mig ut i förlovningsring-djungeln, Reubens mamma ringde nämligen upp och undrade om vi ville ha en väldigt värdefull ring från en gammal förfäder från 1800-talet som hon hade hemma hos sig. Jag kände mig otroligt nyfiken redan från början och väldigt förvånad att hans mamma efter att endast ha träffät mig två gånger ville ge bort en sådan sak...

Ringen tillhörde en gång i tiden en dam vid namn Eliza O'Neil, Reuben's great-great-great-great grandmother eller något liknande. Hon var en stor skådespelerska under sin tid, tidigt 1800-tal och jag kan inte riktigt fatta att jag ska nu gå runt med hennes ring på fingret....HÄFTIGT!

Och passar så bra in i min värld, jag älskar ju allt som är gammalt och tycker det är kul att ha något som inte så många andra har....:)

Det godaste av det goda

Vänner och cupcakes, kan det bli mycket bättre än så?

Min webbdesigner

Hänger ni med i svängarna?
Ena dagen erkänner jag att inte riktigt kan klassas som singel längre, och den nästa är jag förlovad!

Allt har gått ganska snabbt men det känns väldigt bra. Reuben började med att vara min webbdesigner till min dejt och nu min...fästman. Han är allt jag någonsin har önskat och jag tycker det är så jäkla häftigt att jag är i ett hälsosamt och mycket lyckligt förhållande. Livet blir bara bättre och bättre, och fullt av överraskningar... ingenting har gått som jag hade tänkt mig och det är ju det som är det bästa av allt.

Ett nytt område

Igår gick jag och R ut med vår förlovning på facebook. Mer officiellt än så kan det väl inte bli? Haha...

Nu är det ju så att jag aldrig riktigt har varit en sådan tjej som planerat för mitt framtida bröllop eller suktat efter förlovningsringar, och därför är jag en total nybörjare på detta plan. Jag vet absolut ingenting, nada, noll om ringar, stenar eller karat. Jag vill heller inte delta i denna förlovnings-ring 'hypen' som har utvecklats i UK, detta med att ringen ska kosta en viss summa tex (enligt många minst en månadslön) tycker jag är helt sjukt - det viktigaste är väl att man trivs med det man väljer inte hur mycket den kostar?

Hur som helst så påpekade Emely att jag förhoppningsvis ska bära ringen livet ut, så det kanske är bäst att jag sätter mig in i det hela. Lite hjälp behöver jag nog ha, kära läsare hjälp mig!

Bumlingar

Jag ligger i sängen och äter svenskt godis. Det är farligt att ha en pojkvän som jobbar några minuters promenad från Scandinavian Kitchen. Hemma hos mig finns det nu förtiden alltid ballerina och singoalla-kex, bilar, choklad....och nu, bumlingar! Jag får flashbacks från min bardom då jag ofta spenderade helgerna i stallet på ridskolan och köpte bumlingar och banankola från kafeterian.

Föresten kanske jag ska ta och berätta en sak....
Det hände något i Sverige och ju fler dagar som går börjar jag förstå innebörden av det.
Det börjar nämligen trilla in gratulations-kort från både vänner och släkt, eller ja, blivande släkt kanske man ska säga.

R friade nämligen i Sverige och det blir antagligen bröllop nästa sommar i lilla Kungsör, om allt går som planerat.

Sådetså!

30 grader och sol

Det är fortfarande otroligt svettigt i London. 30 grader och sol i en storstad som denna är inte att leka med, det är så fuktigt och klibbigt att ibland får jag för mig att jag är i Bangkok.
Brist på sjöar är något som jag alltid känner av extra mycket i denna stad, ni ska bara veta hur lyckligt lottade ni i Sverige är! Men man tar det man haver och igår spenderade jag eftermiddagen och kvällen vid Brockwell Lido, en swimmingpool utomhus. Sist jag var där sommaren 2003 satt många människor där och rökte gräs. Sedan dess har stället genomgått ett ansiktslyft, Herne Hill har invaderas av den vita medelklassen och nu säljer kafeet vid swimmingpoolen ekologisk coca-cola och de gräsrökande människorna har bytts ut mot yummie mummies och skrikiga barn. Hm...

Snart kommer jag till Sverige igen!

Världens sämsta bloggare

Åh herre gud har jag blivit en sådan tjej som visar upp sin pojkvän på bloggen?
Neeej - oroa er inte, bara denna gången. Här är han, spelandes på ett utav alla de pianon som just nu finns att hitta lite här och var i London. Detta är som ni kan se vid St Pauls. Från ingenstans fick jag en ypperligt bra ide´att promenera från Nunhead till stan, och det gjorde vi. I strålande sol och hetta, jag ville både bada i en damm vid Old Kent Road och Themsen...

Detta att vara i ett förhållande efter många år av ett totalt super-singelliv är givetvis underbart och härligt men jag har också så mycket att lära. Det är inte det enklaste att gå från miss Super Independent don't let anyone in till att faktiskt vara en del utav ett par.
Men än så länge går det otroligt bra, han är allt jag alltid önskat men aldrig har hittat - jag beteer mig som en vuxen människa (most of the time och ja, jag är glad! Det som faktiskt fungerar bäst för mig i nya relationer är att komma ihåg att inte vara en 'reaction machine'..ni vet, man får en känsla eller konstig tanke och sedan reagerar man direkt? Nej, i stället väntar jag ett tag och ser hur det känns. Not now, maybe tomorrow.

Skulle kunna skriva ett helt inlägg om det, gör det en annan dag. Kanske senare i kväll!
Sweet dreams
X