Varför är det så att gräset alltid är grönare på andrs sidan? Här sitter jag och ska precis cykla ner till Waterloo för att ta tåget till The Priory i Barnes där jag jobbar som trainee en dag i veckan. Men när jag ser ut genom fönstret och ser den gul/gröd-klädda mannen som städar trottoaren här utanför kan jag inte hjälpa mig att tänka...
'Det där ser ju faktiskt mysigt, lugnt och bekymmerfritt ut...att sopa gatorna måste vara ett mycket skönare och lugnare jobb än mitt...'
Uppskatta det du har Sofia, var det va?
I'm off, have a lovey friday everyone!
Friday, 27 February 2009
Thursday, 26 February 2009
Ane Brun
Ane Brun var underbar. Jag rös och nästan grät till hennes ljuva musik. Union Chapel måste vara den bästa venuen i London för akustik musik.
Nu är jag hemma och har lite smått panik - jag har saker att reda ut. En sak som jag är väldigt duktig på är att blunda...i kväll ska jag ta ett djupt andetag och sluta blunda, och öppna de förbaskade kuverten.
Tummen upp, intervjuen i Shoreditch gick superbra!
Nu är jag hemma och har lite smått panik - jag har saker att reda ut. En sak som jag är väldigt duktig på är att blunda...i kväll ska jag ta ett djupt andetag och sluta blunda, och öppna de förbaskade kuverten.
Tummen upp, intervjuen i Shoreditch gick superbra!
I morgon är det en annan dag
09.30 - intervju i Shoreditch
10.30 - 12.00 seminarium i skolan (!)
12.00 - 13.15 Counselling training class
13.30 - 15.30 Lektion med ny lärare
15.30 - 16.15 Lunch
16.15 - 18.15 Neurobiologilektion, snark.
18.30 - 20.30 Lektion i psykodynamisk counsellingpractice
20.30 - 22.00 Konsert med Ane Brun @ Union Chapel
Sweet, men jag kommer nog få behöva gå lite tidigare från den sista lektionen för att hinna i tid till Ane Brun. Hon spelar på Union Chapel på Upper Street i morgon, underbart...
Sovdags nu!
10.30 - 12.00 seminarium i skolan (!)
12.00 - 13.15 Counselling training class
13.30 - 15.30 Lektion med ny lärare
15.30 - 16.15 Lunch
16.15 - 18.15 Neurobiologilektion, snark.
18.30 - 20.30 Lektion i psykodynamisk counsellingpractice
20.30 - 22.00 Konsert med Ane Brun @ Union Chapel
Sweet, men jag kommer nog få behöva gå lite tidigare från den sista lektionen för att hinna i tid till Ane Brun. Hon spelar på Union Chapel på Upper Street i morgon, underbart...
Sovdags nu!
Wednesday, 25 February 2009
Telefonsamtal
Nu har tjejen vars bil jag cyklade in i igår ringt ca 15 gånger. Hon är i 20-års åldern, från Ilford (Essex!!) och aggressiv och bangla. Förlåt, vill inte vara fördomsfull , men efter att ha bott i östra London och blivit utsatt för påhopp och abuse från bangla-tjejer allt för många gånger så är jag minst sagt trött....
Jag sa till henne att jag väntar på att mitt försäkringsbolag att ringa tillbaka till mig, så jag kan inte ge henne något besked ännu. Därav började hon säga saker som;
- I need to get my car fixed tonight, yeah, tonight, do you understand?
Hon påstår att hon inte kan köra sin bil för att den har en liten buckla på bakluckan. Olagligt sa hon att det var, vilket bara är en ren lögn.
I've got a picture of YOU and your BIKE. I am gonna call the police if you don't sort it out TONIGHT.
Ehhhm, vad ska polisen göra? Och om hon smygtog ett kort på mig, hur ska det hjälpa henne i den här situationen?
Hon skrek och skrek och var aggresiv och kallade mig för 'thick' och slutade inte prata. Nu får mitt försäkringsbolag ta hand om henne. Hon har blivit påkörd av en cykel, herre gud, och försöker hota mig så att jag snällt ska ge henne massa pengar som jag inte ens vet att hon har rätt till.
Jag sa till henne att jag väntar på att mitt försäkringsbolag att ringa tillbaka till mig, så jag kan inte ge henne något besked ännu. Därav började hon säga saker som;
- I need to get my car fixed tonight, yeah, tonight, do you understand?
Hon påstår att hon inte kan köra sin bil för att den har en liten buckla på bakluckan. Olagligt sa hon att det var, vilket bara är en ren lögn.
I've got a picture of YOU and your BIKE. I am gonna call the police if you don't sort it out TONIGHT.
Ehhhm, vad ska polisen göra? Och om hon smygtog ett kort på mig, hur ska det hjälpa henne i den här situationen?
Hon skrek och skrek och var aggresiv och kallade mig för 'thick' och slutade inte prata. Nu får mitt försäkringsbolag ta hand om henne. Hon har blivit påkörd av en cykel, herre gud, och försöker hota mig så att jag snällt ska ge henne massa pengar som jag inte ens vet att hon har rätt till.
Jäkla credit crunch
Jag har inte skrivit så mycket om det här på bloggen men jag är för tillfället arbetslös för första gången i mitt liv. Ja, förutom att jag är på The Priory en dag i veckan och har skola. Men jag behöver jobba 3 dagar i veckan för att få det att gå ihop, och så som det ser ut nu med credit crunch så är det inte det lättaste att få ett perfekt deltidsjobb! Jag blev ju erbjuden ett jobb på GOSH, men tackade nej eftersom lönen var så kass och det skulle inte gå ihop om jag bara vill jobba tre dagar i veckan.
Så här sitter jag med två olika jobberbjudanden och inget av dem är perfekt, ett är jättebra betalt men börjar inte förens om en månad, och jag har inte råd att gå utan jobb en månad till. Det andra jobbet börjar på Måndag men det är inte alls lika bra betalt.
Suck. Anledningen till att jag inte har något jobb för tillfället är för att jag tackade nej till att bli förflyttad till Washington DC.
Jaja, i morgon bitti har jag en intervju i Shoreditch, tre dagar i veckan, perfekta timmar och bra lön. Skulle jättegärna jobba i Shoreditch/Hoxton området igen....så håll tummarna är ni snälla!
Btw, vad tycker ni om mitt senaste köp från American Apparel? En superenkel klänning som man blir assnygg i. Som ni kanske märker har jag fallit och blivit hooked. :)
Så här sitter jag med två olika jobberbjudanden och inget av dem är perfekt, ett är jättebra betalt men börjar inte förens om en månad, och jag har inte råd att gå utan jobb en månad till. Det andra jobbet börjar på Måndag men det är inte alls lika bra betalt.
Suck. Anledningen till att jag inte har något jobb för tillfället är för att jag tackade nej till att bli förflyttad till Washington DC.
Jaja, i morgon bitti har jag en intervju i Shoreditch, tre dagar i veckan, perfekta timmar och bra lön. Skulle jättegärna jobba i Shoreditch/Hoxton området igen....så håll tummarna är ni snälla!
Btw, vad tycker ni om mitt senaste köp från American Apparel? En superenkel klänning som man blir assnygg i. Som ni kanske märker har jag fallit och blivit hooked. :)
London by night
Jag var inne och läste på forumet på Londonsvenskardär det diskuteras mycket om var man ska gå ut, vilka klubbar som är bra, hur mycket det kostar osv.
Själv är jag ute på galaj nästan varje helg och går till väldigt olika ställen beroende på vad jag känner för.
Om jag vill dansa som en galning så går jag helst till I LOVE ACID eller Disco Bloodbath i Dalston. Jag är inte så mycket för att betala en massa inträde på stora klubbar som The Egg...
När jag går ut i my little black dress och högklackat har jag på senaste tiden hamnat på The Double Club (som jag skrivit om förut). Det stället tog mig på fall när jag första gången var där, det är otroligt trevligt och väldigt bra musik. Tyvärr så har ryktet spridits om denna klubb och har på senaste tiden blivit lite väl populärt för min smak. Eftersom det är sponsrat av PRADA så har det blivit det nya innestället för alla övertrendiga människor som inte verkar veta hur man har kul utan står mest stilla och putar med läpparna. Haha! :)
Annars så tycker jag att On The Rocks på Kingsland Road i Shoreditch är kul, väldigt bra musik - men det kan bli lite för mycket folk ibland. Övervåningen på Ronnie Scotts är också roligt om man vill twista lite - tänk 50, 60 -tal!
Något som jag saknar kunskap om är riktigt bra cocktailbarer! Jag går väldigt gärna till Skylonpå South Bank, de gör väldigt goda virgin cocktails där. Jag har också provat Windows of the World som är en bar högst upp i Hilton på Park Lane, underbar utsikt men cocktailsen var en otrolig besvikelse. Vi betalade £8 för en cocktail som smakade som juice från Tesco.
Det finns också några få bra cocktailbarer på Clerkenwell Road i Farringdon. Men jag saknar trevliga barer som har öppet sent och inte blir invaderade av idioter! Ni vet, ställen man kan faktiskt gå till utan folk ramlar över en, häller öl över mina nya skor osv. Någon som kan tipsa?
Själv är jag ute på galaj nästan varje helg och går till väldigt olika ställen beroende på vad jag känner för.
Om jag vill dansa som en galning så går jag helst till I LOVE ACID eller Disco Bloodbath i Dalston. Jag är inte så mycket för att betala en massa inträde på stora klubbar som The Egg...
När jag går ut i my little black dress och högklackat har jag på senaste tiden hamnat på The Double Club (som jag skrivit om förut). Det stället tog mig på fall när jag första gången var där, det är otroligt trevligt och väldigt bra musik. Tyvärr så har ryktet spridits om denna klubb och har på senaste tiden blivit lite väl populärt för min smak. Eftersom det är sponsrat av PRADA så har det blivit det nya innestället för alla övertrendiga människor som inte verkar veta hur man har kul utan står mest stilla och putar med läpparna. Haha! :)
Annars så tycker jag att On The Rocks på Kingsland Road i Shoreditch är kul, väldigt bra musik - men det kan bli lite för mycket folk ibland. Övervåningen på Ronnie Scotts är också roligt om man vill twista lite - tänk 50, 60 -tal!
Något som jag saknar kunskap om är riktigt bra cocktailbarer! Jag går väldigt gärna till Skylonpå South Bank, de gör väldigt goda virgin cocktails där. Jag har också provat Windows of the World som är en bar högst upp i Hilton på Park Lane, underbar utsikt men cocktailsen var en otrolig besvikelse. Vi betalade £8 för en cocktail som smakade som juice från Tesco.
Det finns också några få bra cocktailbarer på Clerkenwell Road i Farringdon. Men jag saknar trevliga barer som har öppet sent och inte blir invaderade av idioter! Ni vet, ställen man kan faktiskt gå till utan folk ramlar över en, häller öl över mina nya skor osv. Någon som kan tipsa?
Tuesday, 24 February 2009
a talk on drugs and booze and all that
Lillfingret är blått och jag kom precis ihåg att jag är inbokad för att prata på ett na-möte i Kings Cross i kväll klockan 18.00.
Det är en ära att få föra budskapet vidare hur jag tillfrisknade från mitt beroende - att visa att det faktiskt är möjligt.
Inte trodde jag att detta någonsin skulle ske när jag började gå på möten i Juni 2007.
Jag är fylld av tacksamhet....
Det är en ära att få föra budskapet vidare hur jag tillfrisknade från mitt beroende - att visa att det faktiskt är möjligt.
Inte trodde jag att detta någonsin skulle ske när jag började gå på möten i Juni 2007.
Jag är fylld av tacksamhet....
pang!
Cyklandes från Tower Brigde till Upper Street med glatt humör så stannade plötsligt en bil rakt framför mig. Jag hann inte reagera utan tänkte bara 'HERE WE GO AGAIN'...
Körde rakt in i bilen, pang sa det!
Jag mår bra, har lite ont i handen och cykeln fick som tur var inte ens en repa.
Bilen däremot fick en rejäl buckla som jag antagligen kommer få betala för. Jag vet liksom inte riktigt vems fel det var - jag hann inte se att bilen bromsade in, och jag vet inte om det var på grund av att jag var i 'la la land', lite absent minded helt enkelt, eller om det var för att bilen bromsade allt för plötsligt.
Jaja, gjort är gjort.
Ska nog börja cykla lite försiktigare...
Körde rakt in i bilen, pang sa det!
Jag mår bra, har lite ont i handen och cykeln fick som tur var inte ens en repa.
Bilen däremot fick en rejäl buckla som jag antagligen kommer få betala för. Jag vet liksom inte riktigt vems fel det var - jag hann inte se att bilen bromsade in, och jag vet inte om det var på grund av att jag var i 'la la land', lite absent minded helt enkelt, eller om det var för att bilen bromsade allt för plötsligt.
Jaja, gjort är gjort.
Ska nog börja cykla lite försiktigare...
Monday, 23 February 2009
cycle maniac
Jag är hög på cykling. Med nypumpade stenhårda däck tog jag min snabba skönhet ut på en tur idag. Det går snabbt när jag cyklar, det är kul, adrenalinet pumpar, jag är superfokuserad och hinner inte tänka på så mycket annat. Känslan att susa ner Regentstreet och köra om all trafik ger mig en otrolig kick!
Jag blir ett med storstadens puls. Jag är del av något som är större än mig själv.
HAHA. Kul att jag låter helt biblisk när jag förklara vad cykling betyder för mig.
Nu ska jag ut och springa, man ska inte sluta när det är som roligast...eller hur var det nu?
Hm...jag försökte ta några kort med mobilen på mig och min älskling också, det gick sådär:
Check out the nutters
Bike Messanger Race. Det är de här cyklisterna som ger oss andra cyklister dåligt rykte. Men det är ganska kul att kolla på dem.
Nu ska jag cykla ner till Hinde Street!
Sunday, 22 February 2009
jag borde börja äta hemma
Idag när jag o min bästis var och åt sunday dinner så suckade EJ och sa...'I'm gonna start to have to eat at home soon'.
Jag håller med. Ni som har varit inne hos mig och läst förut har nog förstått att ja inte är särskilt domestic. Och även om jag klagar så har ingen förbättring skett. Det värsta är att jag har verkligen tröttnat på att äta ute. Jag åt ute i fredags. Igår åt jag både lunch och middag ute, och idag åt jag Sunday roast på en pub. Plus alla lattar och allt fika.
Snacka att jag skulle spara lite pengar också på att börja laga mat och äta hemma!
Nu ska jag äta lite supersen kvällsmat. Ost och kex....domestic? :)
Jag håller med. Ni som har varit inne hos mig och läst förut har nog förstått att ja inte är särskilt domestic. Och även om jag klagar så har ingen förbättring skett. Det värsta är att jag har verkligen tröttnat på att äta ute. Jag åt ute i fredags. Igår åt jag både lunch och middag ute, och idag åt jag Sunday roast på en pub. Plus alla lattar och allt fika.
Snacka att jag skulle spara lite pengar också på att börja laga mat och äta hemma!
Nu ska jag äta lite supersen kvällsmat. Ost och kex....domestic? :)
Nattligt mat på Fulham Road
Igår kväll var jag och såg The Vagina Monologues på The Players Theatre vid Charing Cross - den andra teater-föreställningen som min best buddy EJ har regisserat. Vilken succe! Totalt utsålt, jättebra kritik och väldigt roligt.
Efter att ha minglat i teaterbaren blev vi lite hungriga och bestämde oss för att sticka till Fulham Road i Chelsea och äta mat på Vingt-Quatre, en restaurang som har öppet 24/7. Så klockan 2 AM åt jag en American breakfast som var väldigt god, men personalen var supersnorkiga! Det är så trist, man betalar lite mer än vanligt, allting är trevligt och gott, men stämningen förstörs totalt på grund av sura servitörer. Och enligt mig händer det allt för ofta när jag är ute och äter i de 'lite finare' områdena. Trist.
Jaja, vi var hungriga och mat fick vi...
Jag tog kort på EJ och min fur (fake, fake fake!!!) . Och mina skor. I love them. Don't you all love my shoes??
.jpg)
Efter att ha minglat i teaterbaren blev vi lite hungriga och bestämde oss för att sticka till Fulham Road i Chelsea och äta mat på Vingt-Quatre, en restaurang som har öppet 24/7. Så klockan 2 AM åt jag en American breakfast som var väldigt god, men personalen var supersnorkiga! Det är så trist, man betalar lite mer än vanligt, allting är trevligt och gott, men stämningen förstörs totalt på grund av sura servitörer. Och enligt mig händer det allt för ofta när jag är ute och äter i de 'lite finare' områdena. Trist.
Jaja, vi var hungriga och mat fick vi...
Jag tog kort på EJ och min fur (fake, fake fake!!!) . Och mina skor. I love them. Don't you all love my shoes??
.jpg)
First day at work
Okej, nu är jag äntligen hemma och har lite tid för bloggen, så därför tänkte jag berätta om min första dag på The Priory - min nya arbetsplats. Jag ska vara där som trainee och började min första dag i fredags.
8.30-9.30 började vi dagen med möte där vi hade en gonomgång om alla patienter på avdelningen. Vi går genom allt skriftligt material patienterna lämnat in dagen innan(tex uppgifter), diskuterar om det är något vi är oroliga för, om patienter gör progress, deras beteende, familjesituationer etc.
9.30-10.30 fick jag vara med på movement therapy! Det var otroligt intressant. Här är syftet att försöka förklara känslor med hjälp av rörelser, ett otroligt häftigt sätt att få förståelse för det vi känner och gör genom att använda kroppen. Jag blev väldigt imponerad och inspirerad!
10.30 - 11.00Jag och Barney (den andra traineen) gick genom med terapeuterna vad som hade hänt under Movement Therapy.
11.00-12.30 Grupp terapi (womens group) jag satt med och observerade och hade som uppgift att vara beredd att göra 1:1 snack om någon av patienterna vägrade att vara med...som tur var behövdes inte det den här gången! :)
12.30 - 13.00 Genomgång av vad som hänt under grupp terapi
13.00 - 14.00Två rätters lunch för ynka £2 i restaurangen som finns på The Priory. Me like!
14.00 - 15.30Clinical Supervision. Här träffas alla terapeuter som jobbar på avdelningen och har ett möte där vi pratar om sådant som berör oss. Det är viktigt att man som terapeut får chans att prata av sig, eftersom det är väldigt lätt att man tar med sig allt jobb hem...och det kan bli lite tungt!
15.30 - 16.30 Akupunktur - jag satt bara med här och behövde inte göra så mycket förutom att hjälpa till med att fylla ut lite papper. Jag blev vädligt frestad att rycka ut alla nålar, det såg kul ut!
Efter min första dag var jag supertrött men väldigt nöjd och väldigt imponerad. Samtidigt som jag hade lite ont i hjärtat efter allt jag hörde under gruppterapin.
Längtar redan till nästa fredag!
8.30-9.30 började vi dagen med möte där vi hade en gonomgång om alla patienter på avdelningen. Vi går genom allt skriftligt material patienterna lämnat in dagen innan(tex uppgifter), diskuterar om det är något vi är oroliga för, om patienter gör progress, deras beteende, familjesituationer etc.
9.30-10.30 fick jag vara med på movement therapy! Det var otroligt intressant. Här är syftet att försöka förklara känslor med hjälp av rörelser, ett otroligt häftigt sätt att få förståelse för det vi känner och gör genom att använda kroppen. Jag blev väldigt imponerad och inspirerad!
10.30 - 11.00Jag och Barney (den andra traineen) gick genom med terapeuterna vad som hade hänt under Movement Therapy.
11.00-12.30 Grupp terapi (womens group) jag satt med och observerade och hade som uppgift att vara beredd att göra 1:1 snack om någon av patienterna vägrade att vara med...som tur var behövdes inte det den här gången! :)
12.30 - 13.00 Genomgång av vad som hänt under grupp terapi
13.00 - 14.00Två rätters lunch för ynka £2 i restaurangen som finns på The Priory. Me like!
14.00 - 15.30Clinical Supervision. Här träffas alla terapeuter som jobbar på avdelningen och har ett möte där vi pratar om sådant som berör oss. Det är viktigt att man som terapeut får chans att prata av sig, eftersom det är väldigt lätt att man tar med sig allt jobb hem...och det kan bli lite tungt!
15.30 - 16.30 Akupunktur - jag satt bara med här och behövde inte göra så mycket förutom att hjälpa till med att fylla ut lite papper. Jag blev vädligt frestad att rycka ut alla nålar, det såg kul ut!
Efter min första dag var jag supertrött men väldigt nöjd och väldigt imponerad. Samtidigt som jag hade lite ont i hjärtat efter allt jag hörde under gruppterapin.
Längtar redan till nästa fredag!
Saturday, 21 February 2009
Välkommen Anna!
Åh, jag har upptäckt att jag har en ny läsare, nämligen Anna! Och det är inte vilken Anna som helst, utan MIN Anna, Anna-Lena, Anna Panna, min älskade Anna som jag har bott tillsammans med här i London i omgångar.
Nu bor Anna i Madrid, fråga mig inte varför. :)
Hur som helst. Jag blev så glad när jag såg att hon besökt mig så jag tyckte att hon förtjänade ett inlägg. Bilden är från tiden i östra London då vi bodde i ett radhus som höll på att falla ihop. Det var en väldigt suddig tid. Därav de suddiga ögonen?
Jag berätta mer om The Priory senare, jag har inte tid nu - ska ut i solen och promenera på hedarna. Jo, det stämmer, vi har hedar här i storstaden.
Laters!
Thursday, 19 February 2009
06.46..
...är tiden jag behöver traska hemifrån i morgon bitti enligt Journey planner. Kl 8.30 börjar min första dag på The Priory, och eftersom det ligger i sydvästra London, ganska långt ut, och jag bor i nordöstra, så tar det en stund att ta sig dit. Dessutom finns där ingen tunnelbana utan jag måste ta ett tåg från Waterloo. Och Waterloo är en sådan där knäpp station att försöka ta sig till från Newington Green! Jag ska se om man får ta med sig cykeln på tåget ut till Barnes, i sådana fall skulle jag kunna cykla till Waterloo. Jag har ingen lust att låta min svindyra älskade cykel stå utanför Waterloo station hela dagen!
Hur som helst. Det är dress code på The Priory och jag har idag blivit informerad att man får inte ha kjol på sig eftersom det är många utav patienterna som är sex-adddicts. Och inga urringade toppar etc...det gäller att skyla sig med andra ord! Kan man säga så, skyla sig...är det ens ett ord?
Så jag fick ringa Angelika (flatmate) från skolan och be henne köpa ett par nya kosymbuxor till mig. Jag går ju endast i kjol/klänning eller skinny jeans nu förtiden och äger inte så mycket annat. Så jag kommer nog känna mig lite konstig i svarta tråkiga kostymbyxor i morgon.
Nej, jag är trött efter en asjobbig dag i skolan. Jag har fått lära mig att om man vill känna 'peace' så ska man försöka vara i mer kontakt med sin högra del av hjärnan.
Hmm...något att öva på kanske?
Godnatt!
Hur som helst. Det är dress code på The Priory och jag har idag blivit informerad att man får inte ha kjol på sig eftersom det är många utav patienterna som är sex-adddicts. Och inga urringade toppar etc...det gäller att skyla sig med andra ord! Kan man säga så, skyla sig...är det ens ett ord?
Så jag fick ringa Angelika (flatmate) från skolan och be henne köpa ett par nya kosymbuxor till mig. Jag går ju endast i kjol/klänning eller skinny jeans nu förtiden och äger inte så mycket annat. Så jag kommer nog känna mig lite konstig i svarta tråkiga kostymbyxor i morgon.
Nej, jag är trött efter en asjobbig dag i skolan. Jag har fått lära mig att om man vill känna 'peace' så ska man försöka vara i mer kontakt med sin högra del av hjärnan.
Hmm...något att öva på kanske?
Godnatt!
Wednesday, 18 February 2009
Shoes, shoes, shoes....
Stina i London skrev ett inlägg här om dagen om hennes brist på gummistövlar och jag känner så igen mig där. Trots att jag kommer från landet och älskar att gå långa promenader och vistas i naturen, så syns det inte om man kollar genom min garderob. Jag äger nämligen endast små högklackade skor, stövlar och pumps. Och converse såklart..
Och nu har jag gjort det igen, jag gick in på Office igår när jag hade en liten stund över, började prova skor - och blev störtkär. Like, we were made to be together. Så, här sitter jag med ett till par högklackade underbara skor.
Åh vad lycklig jag är. Åh vad jag älskar att springa runt på stan i dessa små underbara ting.
Och nu har jag gjort det igen, jag gick in på Office igår när jag hade en liten stund över, började prova skor - och blev störtkär. Like, we were made to be together. Så, här sitter jag med ett till par högklackade underbara skor.
Åh vad lycklig jag är. Åh vad jag älskar att springa runt på stan i dessa små underbara ting.
jag är så otroligt berörd
OH MY GOD, jag kom precis hem från teatern som jag berättade om tidigare, A Memory, A Monlogue, A Rant and A Prayer och jag är så otroligt imponerad och inspirerad av showen. Den är helt fantastiskt, både jag och Elliot (samt större delen av publiken) satt stilla i våra stolar efteråt och kunde inte röra oss, och inte säga så mycket heller. So, so, SO moving.
Ni får ursäkta mig men det kommer nog att bli en hel del svengelska i detta inlägg- bästa sättet jag kan uttrycka mig på!
A Memory, A Monologue, A Rant and A Prayer är baserat på olika människors livshistorier, det handlar om våldtäkt, misshandel, att vara man och komma från en familj där både mamman och alla systrar har råkat ut för sexuella övergrepp. Dessa historier har alla hänt på riktigt och bär ett otroligt budskap. Ett budskap om att äga sin kropp, äga sin vilja och alltid slåss tillbaka. Ett budskap om hur vi kan göra en förändring i den värld vi lever i.
Ni får gå och se teatern själva, jag tänker inte säga något annat än att det är det bästa jag har sett på flera år, och nej - jag säger inte det bara för att min bästa vän är regissören!
Jag vet inte var jag ska börja, men jag känner mig så otroligt inspirerad efter detta att jag måste göra något, skriva något - försöka föra något slags budskap. En inpiration till att göra något för att bekämpa våld mot kvinnor.
Saken är att man kan välja att blunda. Vissla en liten trudelutt och låtsas om som att man inte vet. Att man inte har en aning om vad som sker ute i världen.
Men efter allt jag har fått höra så känner jag ett ansvar. Att ansvar att inte blunda och faktiskt erkänna, att jag har ett ansvar i denna värld, för jag är en medmänniska. Jag kan inte längre låtsas om som att dessa allvarliga problem som dödar kvinnor och flickor varje dag, inget har med mig att göra.
Tough shit, it has. Inte för att jag är kvinna. Inte för att jag tror att jag har större chans att göra någon skillnad än någon annan. Jag har ett ansvar för att jag lever och är människa. Så enkelt är det, för mig i alla fall.
Så var ska vi börja? Jag tror att ett utav de större problemen utav många är att vi inte pratar om det. Jag menar orden är ju smutsiga till att börja med, våldtäkt, vagina, könsstympning....åh det är ju så tabubelagt och skamfullt så många vågar knappt säga orden.
För att inte tala om alla kvinnor och tjejer som har någon gång blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp. Det är en sådan jäkla skam att ingen vågar prata om det, och jag förstår varför - man skäms, man känner sig smutsig och värdelös. Det var ju ingenting man hade planerat direkt, att man skulle hamna i ett förhållande fyllt med slag och förtryck. Eller bli våldtagen - men HEY, it can happen to all of us, remember!
Så, jag börjar här. Jag ignorerar ner mitt ego, min stolthet, min skörbara sida av mig själv, min blygsamhet och berättar för er alla
I AM A SURVIVOR OF A DOMESTIC ABUSIVE RELATIONSHIP
Jag skiter fullständigt i om någon som läser detta känner mig privat och inte visste. Må du komma från mina hemtrakter, det spelar ingen roll. För tillfället bryr jag mig mer om att försöka göra en skillnad än att skämmas lite grann för min historia.
Jag bodde tillsammans med min sambo i fyra år. Det var fyra år av hårda slag, hot och förtryck. Fyra år som bröt ner mig totalt.
Jag gick aldrig vid första slaget, för det var redan för sent. Det psykiska förtrycket hade börjat långt innan - jag hade klivit på en rollercoaster som jag inte hade någon slags kontroll över.
Till slut efter fyra år lyckades jag ta mig ur förhållandet. Däremot tog det några år till att bygga upp allt det som jag hade låtit den mannen förstöra inom mig. Respekt för mig själv och min kropp, självkänsla, att våga lita på människor...allt, allt, allt har jag fått börja bygga upp igen. Och det jobbar jag fortfarande på, varje dag som går.
Det var tre år sedan jag gick i från den mannen nu. Min egen personliga historia och allt som hände under de fyra åren gör inte längre ont. Jag känner ingen ilska, ingen smärta och ingen skam. Jag vet att det som hände mig kan hända alla (you better believe it!) och jag har gått vidare.
Det jag känner nu är att jag sitter på en otrolig kunskap och erfarenhet som jag vill dela med mig av. Jag borde på något sätt kunna hjälpa andra tjejer som är eller har varit i liknande situationer - jag är inte rädd för att berätta om det jag har varit med om, om det kan vara till hjälp till andra. På något vis borde man också kunna arbeta förebyggande.
Var ska man börja? Inte vet jag, men en sak vet jag, att jag vill göra en skillnad.
Sofia x
Maila om du har ngt att säga om detta inlägg (missionsparkle@googlemail.com)
Ni får ursäkta mig men det kommer nog att bli en hel del svengelska i detta inlägg- bästa sättet jag kan uttrycka mig på!
A Memory, A Monologue, A Rant and A Prayer är baserat på olika människors livshistorier, det handlar om våldtäkt, misshandel, att vara man och komma från en familj där både mamman och alla systrar har råkat ut för sexuella övergrepp. Dessa historier har alla hänt på riktigt och bär ett otroligt budskap. Ett budskap om att äga sin kropp, äga sin vilja och alltid slåss tillbaka. Ett budskap om hur vi kan göra en förändring i den värld vi lever i.
Ni får gå och se teatern själva, jag tänker inte säga något annat än att det är det bästa jag har sett på flera år, och nej - jag säger inte det bara för att min bästa vän är regissören!
Jag vet inte var jag ska börja, men jag känner mig så otroligt inspirerad efter detta att jag måste göra något, skriva något - försöka föra något slags budskap. En inpiration till att göra något för att bekämpa våld mot kvinnor.
Saken är att man kan välja att blunda. Vissla en liten trudelutt och låtsas om som att man inte vet. Att man inte har en aning om vad som sker ute i världen.
Men efter allt jag har fått höra så känner jag ett ansvar. Att ansvar att inte blunda och faktiskt erkänna, att jag har ett ansvar i denna värld, för jag är en medmänniska. Jag kan inte längre låtsas om som att dessa allvarliga problem som dödar kvinnor och flickor varje dag, inget har med mig att göra.
Tough shit, it has. Inte för att jag är kvinna. Inte för att jag tror att jag har större chans att göra någon skillnad än någon annan. Jag har ett ansvar för att jag lever och är människa. Så enkelt är det, för mig i alla fall.
Så var ska vi börja? Jag tror att ett utav de större problemen utav många är att vi inte pratar om det. Jag menar orden är ju smutsiga till att börja med, våldtäkt, vagina, könsstympning....åh det är ju så tabubelagt och skamfullt så många vågar knappt säga orden.
För att inte tala om alla kvinnor och tjejer som har någon gång blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp. Det är en sådan jäkla skam att ingen vågar prata om det, och jag förstår varför - man skäms, man känner sig smutsig och värdelös. Det var ju ingenting man hade planerat direkt, att man skulle hamna i ett förhållande fyllt med slag och förtryck. Eller bli våldtagen - men HEY, it can happen to all of us, remember!
Så, jag börjar här. Jag ignorerar ner mitt ego, min stolthet, min skörbara sida av mig själv, min blygsamhet och berättar för er alla
I AM A SURVIVOR OF A DOMESTIC ABUSIVE RELATIONSHIP
Jag skiter fullständigt i om någon som läser detta känner mig privat och inte visste. Må du komma från mina hemtrakter, det spelar ingen roll. För tillfället bryr jag mig mer om att försöka göra en skillnad än att skämmas lite grann för min historia.
Jag bodde tillsammans med min sambo i fyra år. Det var fyra år av hårda slag, hot och förtryck. Fyra år som bröt ner mig totalt.
Jag gick aldrig vid första slaget, för det var redan för sent. Det psykiska förtrycket hade börjat långt innan - jag hade klivit på en rollercoaster som jag inte hade någon slags kontroll över.
Till slut efter fyra år lyckades jag ta mig ur förhållandet. Däremot tog det några år till att bygga upp allt det som jag hade låtit den mannen förstöra inom mig. Respekt för mig själv och min kropp, självkänsla, att våga lita på människor...allt, allt, allt har jag fått börja bygga upp igen. Och det jobbar jag fortfarande på, varje dag som går.
Det var tre år sedan jag gick i från den mannen nu. Min egen personliga historia och allt som hände under de fyra åren gör inte längre ont. Jag känner ingen ilska, ingen smärta och ingen skam. Jag vet att det som hände mig kan hända alla (you better believe it!) och jag har gått vidare.
Det jag känner nu är att jag sitter på en otrolig kunskap och erfarenhet som jag vill dela med mig av. Jag borde på något sätt kunna hjälpa andra tjejer som är eller har varit i liknande situationer - jag är inte rädd för att berätta om det jag har varit med om, om det kan vara till hjälp till andra. På något vis borde man också kunna arbeta förebyggande.
Var ska man börja? Inte vet jag, men en sak vet jag, att jag vill göra en skillnad.
Sofia x
Maila om du har ngt att säga om detta inlägg (missionsparkle@googlemail.com)
Tuesday, 17 February 2009
Teater
I kväll ska jag på teater! Det är nämligen dags för galapremiären av A Memory, A Monologue, A Rant and A Prayer , producerat av Vday London och regisserat av min bästa vän Emma Jane. Det här året kommer alla pengar från biljettförsäljningen skickas till Kongo där man har byggt upp ett sjukhus för kvinnor och flickor som blivit utsatta för våld och våldtäkt. Jag tycker att det är helt fantastiskt att Vday teamet har jobbat dag och natt i flera månader för att sätta upp en teater, och dem skänker alla pengar till detta välgörande ändamål!
På torsdag är det premiär för deras andra show, The Vagina Monologues. Jag ska gå och se den på Lördag. Jag har hört från flera människor att den är helt otroligt rolig.
Det finns fortfarande några få biljetter kvar om ni är intesserade av att gå!
Dessutom är jag väldigt stolt över min hjärtevän som har lyckats sätta upp en West End Show - och sålt över 600 biljetter. RESPECT, girlfriend!
Jag och EJ - the director!
På torsdag är det premiär för deras andra show, The Vagina Monologues. Jag ska gå och se den på Lördag. Jag har hört från flera människor att den är helt otroligt rolig.
Det finns fortfarande några få biljetter kvar om ni är intesserade av att gå!
Dessutom är jag väldigt stolt över min hjärtevän som har lyckats sätta upp en West End Show - och sålt över 600 biljetter. RESPECT, girlfriend!
Home sweet home
Jag tänkte bjuda er på en liten visning i mitt hem. Det är i ett traditionellt Viktorianskt hus jag bor i. Huset är konverterat till två lägenheter, vi har bottenplan och första plan...därmed fick vi trädgården! :) (och inbrottstjuvarna)
Jag tycker verkligen bra om min lägenhet, vi har väldigt högt i tak och jättestora traditionella sash-windows - jättemysigt! Eftersom jag är uppvuxen i ett gammalt hus (från 1600-talet) så trivs jag bäst i miljöer som inte är stilrena och toppmoderna. Nej, traditionellt, inbott och mysigt ska det vara.
Bilderna är faktiskt tagna förra våren och vi har gjort om lite granna sedan dess. Trädgården är fin under sommaren då vi har rosor och andra växter i blomkrukor, plus utemöbler. Just nu är den ganska grå och trist, och kortet visar bara en fjärdel av hela trädgården. På framsidan har vi en japansk trädgård som är mer eller mindre grön året om. På våren, sommaren och hösten frodar olika sorter av lavender i den. Lyckos mig som har mitt sovrum 'overlooking' (svenskt ord??) framsidan av trädgården, jag behöver bara öppna fönstet för att känna en ljuvlig lavenderdoft!
Mitt sovrum hade jag inget kort på, men ska fixa det så snart jag har tagit itu med...städningen. Hrm.
Jag tycker verkligen bra om min lägenhet, vi har väldigt högt i tak och jättestora traditionella sash-windows - jättemysigt! Eftersom jag är uppvuxen i ett gammalt hus (från 1600-talet) så trivs jag bäst i miljöer som inte är stilrena och toppmoderna. Nej, traditionellt, inbott och mysigt ska det vara.
Bilderna är faktiskt tagna förra våren och vi har gjort om lite granna sedan dess. Trädgården är fin under sommaren då vi har rosor och andra växter i blomkrukor, plus utemöbler. Just nu är den ganska grå och trist, och kortet visar bara en fjärdel av hela trädgården. På framsidan har vi en japansk trädgård som är mer eller mindre grön året om. På våren, sommaren och hösten frodar olika sorter av lavender i den. Lyckos mig som har mitt sovrum 'overlooking' (svenskt ord??) framsidan av trädgården, jag behöver bara öppna fönstet för att känna en ljuvlig lavenderdoft!
Mitt sovrum hade jag inget kort på, men ska fixa det så snart jag har tagit itu med...städningen. Hrm.
Monday, 16 February 2009
The Priory
Som ni vet ska jag göra min praktik på The Priory och jag börjar officiellt på Fredag! Det är med blandade känslor som jag gör detta. Självklart är jag superglad och tycker att det ska bli jättespännande, samtidigt känner jag även en viss panik, -Am I doing the right thing? Kommer jag att klara av det?...
Man får inget svar om man inte försöker! Hur som helst, i början kommer jag att få vara med och observera samt hjälpa till där jag kan. Efter en viss tid kommer jag att få ta hand om assessments på egen hand där jag kommer att ha en terapeut som observerar mig och ger mig feedback. Jag kommer också få vara co-facilitator inom gruppterapi och samt ge support till patienter när det behövs.
Så på Fredag kl 8.30 ska jag vara på The Priory som trainee therapist, hihi, det kunde jag knappast drömma om för ett par år sedan!
Korten tog jag med min mobil när jag var där och träffade min supervisor Bernadetta för första gången, visst är det fint?
Sunday, 15 February 2009
en annan slags terapi
Jag har lärt mig något nytt i helgen. Nämligen friheten i att gråta.
Jag grät hela vägen hem igår natt. Morgonen och eftermiddagen tillägnades åt storbölande och en och annan tår föll även när jag åt brunch på Acoustic och när jag fikade med mina älskade favorittjejer hemma i vardagsrummet.
Det känns lite lättare att andas nu. Jag känner att min själ äntligen har uttrycka sig.
Även om allt har varit tungare än tyngst idag så var det skönt att bara få känna sig ledsen, och jag har en känsla av att det kommer bli lite lättare nu.
Så gott folk, låt tårarna falla om det behövs. Det funkar för mig i alla fall!
Jag grät hela vägen hem igår natt. Morgonen och eftermiddagen tillägnades åt storbölande och en och annan tår föll även när jag åt brunch på Acoustic och när jag fikade med mina älskade favorittjejer hemma i vardagsrummet.
Det känns lite lättare att andas nu. Jag känner att min själ äntligen har uttrycka sig.
Även om allt har varit tungare än tyngst idag så var det skönt att bara få känna sig ledsen, och jag har en känsla av att det kommer bli lite lättare nu.
Så gott folk, låt tårarna falla om det behövs. Det funkar för mig i alla fall!
Saturday, 14 February 2009
double clubbing tonight
Loppet som jag sprang i morse var roligt! Inte alls särskilt jobbigt. Jag och Elliot har bestämt oss för att signa upp för en halv marathon, vi behöver en ny utmaning. Det känns extra roligt att ha ett gemensamt mål med en kompis som vi arbetar mot tillsammans.
Jag och min runningbuddy Elliot...som förutom runningbuddy också är en utav mina bästa vänner!
Jag har haft en hektisk dag och har precis kommit hem och ätit lite. Nu måste jag dra på mig min lilla svarta klänning, bättra på ansiktet och fixa håret för att sedan bege mig till The Double Club.
Vill önska alla som läser detta en kärleksfull kväll!
Jag har haft en hektisk dag och har precis kommit hem och ätit lite. Nu måste jag dra på mig min lilla svarta klänning, bättra på ansiktet och fixa håret för att sedan bege mig till The Double Club.
Vill önska alla som läser detta en kärleksfull kväll!
My single life
Jag älskar att vara singel. Jag är inte bitter och jag är inte desperat. Det är ingenting jag tänker på så ofta faktiskt, men eftersom det är Alla Hjärtans dag tider så är det många som pratar om det. Min kompis Sara ska tydligen ha en anti-valentines day party i morgon och mår illa så fort hon ser rosor,hjärtan etc.
Jag bryr mig faktiskt inte alls. Jag trivs med den jag är och känner varken något behov av att vara i ett förhållande, inte heller någon avundsjuka till dem som är.
Mina kompisar och jag går inte ut och dricker drinkar och pratar om män som inte hör av sig, eller gör oss olyckliga och allt annat trams. För rent ut sagt, sådana 'obsessive' konversationer har jag gjort tillräckligt av.
För mig handlar det mycket om att lära att älska sig själv och ha kärlek till sig själv. Om jag älskar mig själv så behöver jag ingen annans uppmärksamhet eller bekräftelse till att jag är en bra tjej. Det där med att älska sig själv är inte det lättaste. Jag kör ganska mycket med 'fake it to make it' metoden då jag helt enkelt ser mig själv i spegeln och säger till mig själv att jag är en bra tjej, att jag är värd att älska och att jag dessutom är HOT STUFF. Haha! Det var svårt i början men efter ett tag vänjer man sig.
Nästa gång jag går in i ett förhållande kommer det att vara med någon som jag inte behöver, men någon som jag vill ge kärlek till.
LOVE....
Sofia
Jag bryr mig faktiskt inte alls. Jag trivs med den jag är och känner varken något behov av att vara i ett förhållande, inte heller någon avundsjuka till dem som är.
Mina kompisar och jag går inte ut och dricker drinkar och pratar om män som inte hör av sig, eller gör oss olyckliga och allt annat trams. För rent ut sagt, sådana 'obsessive' konversationer har jag gjort tillräckligt av.
För mig handlar det mycket om att lära att älska sig själv och ha kärlek till sig själv. Om jag älskar mig själv så behöver jag ingen annans uppmärksamhet eller bekräftelse till att jag är en bra tjej. Det där med att älska sig själv är inte det lättaste. Jag kör ganska mycket med 'fake it to make it' metoden då jag helt enkelt ser mig själv i spegeln och säger till mig själv att jag är en bra tjej, att jag är värd att älska och att jag dessutom är HOT STUFF. Haha! Det var svårt i början men efter ett tag vänjer man sig.
Nästa gång jag går in i ett förhållande kommer det att vara med någon som jag inte behöver, men någon som jag vill ge kärlek till.
LOVE....
Sofia
min vän S
Min vän S är tillbaka på heroinet igen. Ush vad ledsen jag är. Hon var en utav de första som jag pratade med, någon som hjälpte mig massor och som jag dessutom har haft väldigt kul med.
Jag är arg och ledsen och förtvivlad på en och samma gång. Jaja, jag ska be en liten bön för henne i natt och hoppas att hon någon gång kommer tillbaka.
Men man blir ju så jäkla shockad.
I morgon ska jag springa mitt lilla lopp för Vday! Det ska bli kul, vi börjar i Battersea Park och springer runt Hyde Park upp till Regents Park.
Sedan på kvällen är det Vday Launch Party på The Double Club . It is Valentines day, och jag är ingen bitter singel. Här ska vi fira kärleken mellan människor. Vad vore vi utan varandra?
Nu ska jag gå och sova, och tänka en eller tusen tankar på S och hoppas att hon på något sätt tar sig genom det här.
/ Sofia xx
Jag är arg och ledsen och förtvivlad på en och samma gång. Jaja, jag ska be en liten bön för henne i natt och hoppas att hon någon gång kommer tillbaka.
Men man blir ju så jäkla shockad.
I morgon ska jag springa mitt lilla lopp för Vday! Det ska bli kul, vi börjar i Battersea Park och springer runt Hyde Park upp till Regents Park.
Sedan på kvällen är det Vday Launch Party på The Double Club . It is Valentines day, och jag är ingen bitter singel. Här ska vi fira kärleken mellan människor. Vad vore vi utan varandra?
Nu ska jag gå och sova, och tänka en eller tusen tankar på S och hoppas att hon på något sätt tar sig genom det här.
/ Sofia xx
Friday, 13 February 2009
varför den heter 'mission sparkle'
Mina flatmates tycker att namnet 'mission sparkle' är ganska larvigt. Och mest av allt så tycker dem att det inte är jag...ni vet, inte min stil.
Därför vill jag berätta varför min blogg heter just som den heter.
För 1.5 år sedan så gick jag ständigt runt och sa att jag kände mig som en luffare. Det brukade skämtas om att jag var en 'luffare on a daily basis'. Jag kände mig ful, grå, trist, trött och såg hela världen och livet i ett ganska grått perspektiv...
Så, därför, när jag började förändras och se allt det fina i livet, allt det ljusa och allt som faktiskt glittrar så bestämde jag mig för att kämpa. Att varje dag göra mitt bästa för att se det vackra i allt, allt ljus, allt hopp, all positiv energi. Hur jag än känner mig, om jag vaknar upp med en känsla av att jag är en luffare och att världen är ett helvete, så ska jag göra mitt bästa att utstråla hopp och ljus.
Därav kom jag på Mission Sparkle när jag var tvungen att välja adress på blogger.
Så tyck vad ni vill. Nu vet ni att det handlar om så mycket mer än rosa glitter!
Sov gott. (och vad gör jag uppe så sent på natten igen?)
Därför vill jag berätta varför min blogg heter just som den heter.
För 1.5 år sedan så gick jag ständigt runt och sa att jag kände mig som en luffare. Det brukade skämtas om att jag var en 'luffare on a daily basis'. Jag kände mig ful, grå, trist, trött och såg hela världen och livet i ett ganska grått perspektiv...
Så, därför, när jag började förändras och se allt det fina i livet, allt det ljusa och allt som faktiskt glittrar så bestämde jag mig för att kämpa. Att varje dag göra mitt bästa för att se det vackra i allt, allt ljus, allt hopp, all positiv energi. Hur jag än känner mig, om jag vaknar upp med en känsla av att jag är en luffare och att världen är ett helvete, så ska jag göra mitt bästa att utstråla hopp och ljus.
Därav kom jag på Mission Sparkle när jag var tvungen att välja adress på blogger.
Så tyck vad ni vill. Nu vet ni att det handlar om så mycket mer än rosa glitter!
Sov gott. (och vad gör jag uppe så sent på natten igen?)
Thursday, 12 February 2009
I like
Åh vad jag gillar människor som tar initiativ! Fick precis ett meddelande från min goda italienska vän Sara...
'Hi sweetie! I have two options for tomorrow, if you like them.
First: lunch at euphorium and shopping;
second: lunch at Paul in Oxford circus and shopping.
So? Let me know!'
Det är så härligt, Sara har redan planerat vad vi ska göra och hela faderullan. Jag behöver inte tänka på någnting, just show up!
Nice.
'Hi sweetie! I have two options for tomorrow, if you like them.
First: lunch at euphorium and shopping;
second: lunch at Paul in Oxford circus and shopping.
So? Let me know!'
Det är så härligt, Sara har redan planerat vad vi ska göra och hela faderullan. Jag behöver inte tänka på någnting, just show up!
Nice.
Wednesday, 11 February 2009
22.5 år gammal
Jag gjorde ett vuxenpoäng-test som jag hittade hos Anna. Enligt provet är jag yngre än min egentliga ålder.
22.5 år gammal!
Kanske beror på att jag mår näst intill illa när jag hör ordet STORHANDLA! För att inte tala om sambo. Och bil.
Jag spyr av tanken på villo, volvo och allt det andra. Vad är det nu? Villa, volvo och husvagn?
Whatever.
Det ingår inte i mina drömmar, inte än i alla fall....
Däremot önskar jag att jag hade lite mer av storhandlings-genen i mig, då kanske jag skulle vara lite mer ordningsam och faktiskt ha mat hemmma ibland? Det skulle ju faktiskt vara bra.
Hm, jag undrar vad jag ska äta till kvällsmat. Jag har pitabröd, hummus, mjölk och flingor hemma. Undar om man kan slänga ihop något på det? :)
Love,
eran trogna barnsliga 25-åring.
22.5 år gammal!
Kanske beror på att jag mår näst intill illa när jag hör ordet STORHANDLA! För att inte tala om sambo. Och bil.
Jag spyr av tanken på villo, volvo och allt det andra. Vad är det nu? Villa, volvo och husvagn?
Whatever.
Det ingår inte i mina drömmar, inte än i alla fall....
Däremot önskar jag att jag hade lite mer av storhandlings-genen i mig, då kanske jag skulle vara lite mer ordningsam och faktiskt ha mat hemmma ibland? Det skulle ju faktiskt vara bra.
Hm, jag undrar vad jag ska äta till kvällsmat. Jag har pitabröd, hummus, mjölk och flingor hemma. Undar om man kan slänga ihop något på det? :)
Love,
eran trogna barnsliga 25-åring.
Att fika
Jag verkar ha ett otroligt sug efter svenska saker just den här veckan. Idag hamnade jag och Angelika på Scandinavian Kitchen där vi åt otroligt goda semlor. Personalen är jättetrevlig och jag kommer absolut gå tillbaka!
Lustigt det där, första året när jag bodde här så saknade jag verkligen alla svenska saker och åkte till IKEA stup i kvarten. Saker och ting förändras dock och såhär 6.5 år sedan jag flyttade till England gläds jag mer åt en Sunday roast dinner på den lokala puben än en köttbulletallrik. Jag känner mig så mycket mer hemma i London än i Sverige, och desto tryggare man känner sig på en plats desto mindre saknar man saker från en plats som en gång var ens hem och trygghet.
Däremot älskar jag svenskt fika. Bara det att ordet FIKA inte finns i det engelska språket är liksom lite synd, för att fika har inte alla samma innebörd som att go for a coffee...
Nej, svenskt fika är det bästa. Kladdkaka, chokladbollar, kanelbullar och semlor går inte att hitta på Starbucks. Därför, om du vill fika svenskt och bor i London kan jag varmt rekommendera Scandinavian Kitchen.
Jag och Angelika, en väldigt bra kompis - speciellt om man vill fika :)
Lustigt det där, första året när jag bodde här så saknade jag verkligen alla svenska saker och åkte till IKEA stup i kvarten. Saker och ting förändras dock och såhär 6.5 år sedan jag flyttade till England gläds jag mer åt en Sunday roast dinner på den lokala puben än en köttbulletallrik. Jag känner mig så mycket mer hemma i London än i Sverige, och desto tryggare man känner sig på en plats desto mindre saknar man saker från en plats som en gång var ens hem och trygghet.
Däremot älskar jag svenskt fika. Bara det att ordet FIKA inte finns i det engelska språket är liksom lite synd, för att fika har inte alla samma innebörd som att go for a coffee...
Nej, svenskt fika är det bästa. Kladdkaka, chokladbollar, kanelbullar och semlor går inte att hitta på Starbucks. Därför, om du vill fika svenskt och bor i London kan jag varmt rekommendera Scandinavian Kitchen.
Tuesday, 10 February 2009
Smålands coffee was a good start of the day
Idag när jag var på väg till tåget till Barnes för att besöka The Priory hittade jag en jättesöt liten coffeeshop vid namn Småland! Jag gick såklart, och köpte en delicatoboll, en banan och en earl gray tea. Tjejerna som jobbar där är jättesöta och trevliga, så fort jag klev in på det lilla cafeet så ropade dem 'HELLO!' och log stort. Denna lilla händelse livade verkligen upp min dag, precis vad jag behövde!
Min första erfarenhet av The Priory var jättebra, över förväntan till och med. Bernedette som kommer att vara min supervisor är jättetrevlig och hon gick genom allt jag behöver veta. Jag fick träffa alla andra terapeuter på ATP och fick se mig omkring på avdelningen. Det känns väldigt fint och lyxigt, inte alls som ett sjukhus utan snarare ett hotell...
'I look forward to start working with you' sa Bernedette och log. Jag är nöjd, allt känns en aningens bättre.
Det där med att stirra in i ett ljus fungerar faktiskt. Det hjälper mig att fokusera på ljuset i världen, i stället för alla mina mörka tankar och demoner.
Love and LIGHT
Sofia xxx
Min första erfarenhet av The Priory var jättebra, över förväntan till och med. Bernedette som kommer att vara min supervisor är jättetrevlig och hon gick genom allt jag behöver veta. Jag fick träffa alla andra terapeuter på ATP och fick se mig omkring på avdelningen. Det känns väldigt fint och lyxigt, inte alls som ett sjukhus utan snarare ett hotell...
'I look forward to start working with you' sa Bernedette och log. Jag är nöjd, allt känns en aningens bättre.
Det där med att stirra in i ett ljus fungerar faktiskt. Det hjälper mig att fokusera på ljuset i världen, i stället för alla mina mörka tankar och demoner.
Love and LIGHT
Sofia xxx
A tiny bit of gratitude
När jag i augusti 2007 försökte att hålla mig nykter så lärde jag mig att skriva tacksamhetslistor, gratitudelists som vi säger på engelska. Jag brukade skriva dessa listor varje dag. Först förstod jag inte vad det skulle vara bra för, dessutom tyckte jag inte att jag hade så mycket att vara tacksam över, mitt liv hade ju gått åt skogen - enligt mig. :) Men efter att jag hade skrivit ett antal listor så märkte jag faktiskt att jag började tänka lite mer positivt, jag hade ju faktiskt saker i mitt liv att glädjas åt, om jag tänkte efter. Och genom att börja tänka i dessa positiva tankebanor, att alltid försöka fokusera på det ljusa och inte det mörka så kändes allt så himla mycket lättare. Det är som att träna sinnet till positivt tänkande, och ju mer du övar desto lättare blir det.
Tyvärr så glömmer jag alldeles för lätt, dessa grundprinciper som en gång fick mig att få tusen gånger bättre. Så nu börjar vi om, jag ska börja skriva tacksamhetslistor igen. Dagens lista ser ut såhär:
JAG ÄR TACKSAM FÖR:
*Att jag är nykter idag
*Att jag inte vaknade upp med en baksmälla
*Att jag har pengar på mitt konto
*Att jag har ett hem
*Att jag har välrdens bästa vänner runt omkring mig
*Att jag fick den där efterlängtade praktikplatsen
*Att jag är frisk
*Att mitt liv är i någorlunda ordning
*Att jag ska springa ett lopp på Lördag
*Att jag gör en master i psykologi, något som jag alltid har drömt om.
*Att jag har min älskade familj
Så! Nu ska jag ta ett djupt andetag och försöka ha hopp och tro...
So long, som pappa brukar säga.
Tyvärr så glömmer jag alldeles för lätt, dessa grundprinciper som en gång fick mig att få tusen gånger bättre. Så nu börjar vi om, jag ska börja skriva tacksamhetslistor igen. Dagens lista ser ut såhär:
JAG ÄR TACKSAM FÖR:
*Att jag är nykter idag
*Att jag inte vaknade upp med en baksmälla
*Att jag har pengar på mitt konto
*Att jag har ett hem
*Att jag har välrdens bästa vänner runt omkring mig
*Att jag fick den där efterlängtade praktikplatsen
*Att jag är frisk
*Att mitt liv är i någorlunda ordning
*Att jag ska springa ett lopp på Lördag
*Att jag gör en master i psykologi, något som jag alltid har drömt om.
*Att jag har min älskade familj
Så! Nu ska jag ta ett djupt andetag och försöka ha hopp och tro...
So long, som pappa brukar säga.
Monday, 9 February 2009
En jäkla massa oväsen
Mitt huvud skriker
'Drick, drick, drick - ta valium, drick, drick, drick! Det kommer lösa det hela. NEJ DET KOMMER DET INTE ATT GÖRA. Drick drick drick. Allt kommer ändå att gå åt skogen. Försök att ha hopp. Ja, men allt kommer ändå gå åt helvete. Ska jag dricka? Jag vill inte dricka. DRICK DRICK DRICK. Ta något. Gör något. Kanske bara ett glas vin? Det kanske går? Du kanske inte har något problem? DRICK DRICK DRICK. Drick i smyg. Säg inget till någon. NEJ JAG VILL INTE DRICKA. Gå till ett möte. Ring någon. JAG VÅGAR INTE. Drick, drick, drick. Allt kommer ändå att gå åt skogen. Du var dömd till att misslyckas. DRICK DRICK DRICK. SLUTA, HÅLL TYST!!!'
Åh vilken härlig dag det har varit. Nu ska jag gå ner till mitt sovrum, tända ett ljus, läsa en bön och stirra in i ljuset och försöka hitta lugnet som finns där långt nere i maggropen. Inte lyssna på mitt huvud som bara skriker en massa skit hela tiden.
Sleep well!
'Drick, drick, drick - ta valium, drick, drick, drick! Det kommer lösa det hela. NEJ DET KOMMER DET INTE ATT GÖRA. Drick drick drick. Allt kommer ändå att gå åt skogen. Försök att ha hopp. Ja, men allt kommer ändå gå åt helvete. Ska jag dricka? Jag vill inte dricka. DRICK DRICK DRICK. Ta något. Gör något. Kanske bara ett glas vin? Det kanske går? Du kanske inte har något problem? DRICK DRICK DRICK. Drick i smyg. Säg inget till någon. NEJ JAG VILL INTE DRICKA. Gå till ett möte. Ring någon. JAG VÅGAR INTE. Drick, drick, drick. Allt kommer ändå att gå åt skogen. Du var dömd till att misslyckas. DRICK DRICK DRICK. SLUTA, HÅLL TYST!!!'
Åh vilken härlig dag det har varit. Nu ska jag gå ner till mitt sovrum, tända ett ljus, läsa en bön och stirra in i ljuset och försöka hitta lugnet som finns där långt nere i maggropen. Inte lyssna på mitt huvud som bara skriker en massa skit hela tiden.
Sleep well!
A post in English
I stood in Brixton this afternoon and I cried like a little child in my friend's arms. She held me and I cried, and it felt a little bit better.
She bought me a Calmer Copper Burner and Oil from Body Shop, I am now gonna lit a candle and stare in to it for a while and see if I can get my head to shut up and my inner spirit to speak.
Gosh, somedays it's scary being an alcoholic. Especially when you sort of forget the basic principles that keeps you sober.
She bought me a Calmer Copper Burner and Oil from Body Shop, I am now gonna lit a candle and stare in to it for a while and see if I can get my head to shut up and my inner spirit to speak.
Gosh, somedays it's scary being an alcoholic. Especially when you sort of forget the basic principles that keeps you sober.
En till utmaning
Det verkar vara utmaningarnas tid......Stina har utmanat mig denna gången!
Uppdraget är att gå in i mappen 'Mina bilder' på din dator. Gå till den sjätte mappen och därefter väljer du det sjätte kortet. Visa den bilden i din blogg och skriv något om den. Bjud in sex stycken nya att vara med på utmaningen. Länka till dem och låt dem veta att de är utmanade.
Oj, oj, oj - detta kort av mig och Freddy är taget från tiden då jag bodde i Hector House i Bethnal Green, våren 2006. Jag hade precis flyttat isär från pojkvännen som jag varit tillsammans med i fyra år och flyttade in med Ida, Freddy, Anna, Pia och Olle. Här hade jag stylat Freddys hår med en plattång och jag antar att kvällen slutade på något kaosartat vis. Kommer inte ihåg mer än så av någon konstig anledning....
Så - jag utmanar
Ces and the City
Regina
Judith
Uppdraget är att gå in i mappen 'Mina bilder' på din dator. Gå till den sjätte mappen och därefter väljer du det sjätte kortet. Visa den bilden i din blogg och skriv något om den. Bjud in sex stycken nya att vara med på utmaningen. Länka till dem och låt dem veta att de är utmanade.
Oj, oj, oj - detta kort av mig och Freddy är taget från tiden då jag bodde i Hector House i Bethnal Green, våren 2006. Jag hade precis flyttat isär från pojkvännen som jag varit tillsammans med i fyra år och flyttade in med Ida, Freddy, Anna, Pia och Olle. Här hade jag stylat Freddys hår med en plattång och jag antar att kvällen slutade på något kaosartat vis. Kommer inte ihåg mer än så av någon konstig anledning....
Så - jag utmanar
Ces and the City
Regina
Judith
oops
Klockan är nu 01.22 och jag glömde bort att äta idag. Eller, nej det var faktiskt en lögn, jag har ätit, men ingenting nyttigt överhuvudtaget. Dagens diet bestod av en kaviarsmörgås, en chokladboll, en kanelbulle, några bitar toblerone och ja, inget mer. Skärpning Sofia! Jag är verkligen dålig på att ta hand om mig själv, men jag ska bli bättre. Det blir liksom knasigt när man är ute på vift, flyger flygplan, åker tåg och taxi och sånt där. Helt plötsligt sitter man framför datorn mitt i natten och undrar varför man är så förbaskat hungrig!
Så nu tänkte jag äta något innan jag går och lägger mig. Jag har även lyckats vända på dygnet.
Jeeesus. Jag behöver verkligen en assistent tror jag. Det har jag sagt förut, men jag verkar liksom inte lyckas att ta hand om de mest grundläggande sakerna i mitt liv. Skämt och sido, övning ger färdighet, är det inte så man säger? Jag är fortfarande i första lärostadiet, trots mina 25 år.
Första steget tar jag nu. Jag ska gå och lägga mig, eller ja just ja, äta något först.
Sverige var okej. Lite halt och slaskigt men det var trevligt att träffa alla. Stockholm är en underlig stad, alla ser likadana ut och människor säger inte ursäkta om dem råkar springa in i varandra. Jag säger ju 'Sorry' på automatik så fort jag knappt snuddar vid någon.
Nej. Godnatt.
Så nu tänkte jag äta något innan jag går och lägger mig. Jag har även lyckats vända på dygnet.
Jeeesus. Jag behöver verkligen en assistent tror jag. Det har jag sagt förut, men jag verkar liksom inte lyckas att ta hand om de mest grundläggande sakerna i mitt liv. Skämt och sido, övning ger färdighet, är det inte så man säger? Jag är fortfarande i första lärostadiet, trots mina 25 år.
Första steget tar jag nu. Jag ska gå och lägga mig, eller ja just ja, äta något först.
Sverige var okej. Lite halt och slaskigt men det var trevligt att träffa alla. Stockholm är en underlig stad, alla ser likadana ut och människor säger inte ursäkta om dem råkar springa in i varandra. Jag säger ju 'Sorry' på automatik så fort jag knappt snuddar vid någon.
Nej. Godnatt.
Utmanad
Jag har blivit utmanad av Anna! Let's go.
Länka till personen som utmanat dej.
Skriv sju sanningar om dej själv.
Utmana sju andra personer.
Skriv en kommentar i deras blogg,så de vet om att de är utmanade.
1. Jag är lite missbildad. Om man tar röntgenbilder på mina fötter ser det ut som jag har frakturer i skelettet, men det är bara sprickor i benet som alltid har varit där. Men det har hänt några gånger att dessa missbildning har uppfattats som riktiga benbrott, och läkare har varit nära att gipsa mina faktiskt friska fötter!
2. Jag har en liten fobi för siffran 3, jag får ett otroligt obehag när jag måste göra något tre gånger. Jag skulle aldrig kunna äta tre kex till exempel, det måste vara jämna antal. Fånigt!
3. Jag har svårt för att spara ut mina naglar eftersom min pappa alltid klippte ner mina naglar när jag var liten så att dem altid var jättekorta, på gränsen till att det gjorde ont. Så nu som vuxen tycker jag att det känns lite äckligt så fort jag försöker att hålla dem lite längre.
4. Jag har ett otroligt dåligt morgonhumör. Jag vaknar med en ' what's the bloody point ' attityd men kvittrar i kapp med fåglarna bara jag får mitt kaffe, min frukost och allt annat behövligt.
5. Jag gjorde en mini-Britney våren 2006, klippte av mitt eget hår (ca 3 dm) när jag var full. Inte att rekommendera!!
6. När jag var yngre spenderade jag all min lediga tid åt hund och hästträning. Tävlade agility med min hund Sigge och vi var jätteduktiga! Någon gång i framtiden när jag har tid och utrymme så ska jag ta upp den passionen igen.
7. Jag älskar kaffe och kan dricka det till vad som helst. Min italienska kompis Sara rynkade på näsan när jag för några dagar sedan berättade att jag hade druckit enn cappuccino till min Sunday Roast Dinner. Lamm var det också. Och tydligen ska man inte dricka cappuccino efter kl 9 på morgonen, enligt den italienska traditionen.
Sådär ja! De flesta utav de bloggare som jag följer hade redan blivit utmanade, så jag lyckades inte få ihop sju stycken. Men, jag utmanar då följande...
barajagjohanna
Linn
Victoria
Anglosvensken
Länka till personen som utmanat dej.
Skriv sju sanningar om dej själv.
Utmana sju andra personer.
Skriv en kommentar i deras blogg,så de vet om att de är utmanade.
1. Jag är lite missbildad. Om man tar röntgenbilder på mina fötter ser det ut som jag har frakturer i skelettet, men det är bara sprickor i benet som alltid har varit där. Men det har hänt några gånger att dessa missbildning har uppfattats som riktiga benbrott, och läkare har varit nära att gipsa mina faktiskt friska fötter!
2. Jag har en liten fobi för siffran 3, jag får ett otroligt obehag när jag måste göra något tre gånger. Jag skulle aldrig kunna äta tre kex till exempel, det måste vara jämna antal. Fånigt!
3. Jag har svårt för att spara ut mina naglar eftersom min pappa alltid klippte ner mina naglar när jag var liten så att dem altid var jättekorta, på gränsen till att det gjorde ont. Så nu som vuxen tycker jag att det känns lite äckligt så fort jag försöker att hålla dem lite längre.
4. Jag har ett otroligt dåligt morgonhumör. Jag vaknar med en ' what's the bloody point ' attityd men kvittrar i kapp med fåglarna bara jag får mitt kaffe, min frukost och allt annat behövligt.
5. Jag gjorde en mini-Britney våren 2006, klippte av mitt eget hår (ca 3 dm) när jag var full. Inte att rekommendera!!
6. När jag var yngre spenderade jag all min lediga tid åt hund och hästträning. Tävlade agility med min hund Sigge och vi var jätteduktiga! Någon gång i framtiden när jag har tid och utrymme så ska jag ta upp den passionen igen.
7. Jag älskar kaffe och kan dricka det till vad som helst. Min italienska kompis Sara rynkade på näsan när jag för några dagar sedan berättade att jag hade druckit enn cappuccino till min Sunday Roast Dinner. Lamm var det också. Och tydligen ska man inte dricka cappuccino efter kl 9 på morgonen, enligt den italienska traditionen.
Sådär ja! De flesta utav de bloggare som jag följer hade redan blivit utmanade, så jag lyckades inte få ihop sju stycken. Men, jag utmanar då följande...
barajagjohanna
Linn
Victoria
Anglosvensken
Friday, 6 February 2009
Det är som att lägga pussel
Jag hade en helt otrolig lektion i skolan idag med vår lärare Barry som är psykodynamisk terapeut. Mina förväntningar var inte alls höga när jag hörde att han hade en psykodynamisk bakgrund, jag är mer av en CBT, 'fake it to make it' type of girl. Men han har förvånat mig och jag är nu stormförtjust i de delar av den psykodynamiska terpeutformen som för mig förut var okänd. Idag hade jag en riktigt uppenbarelse...haha, eller ja...vad ska man kalla det, WOW-förklaring. En till pusselbit föll på plats, plötsligt så känns det som att jag förstår mer och mer om mig själv.
I morgon flyger jag till Stockholm - I'm back in town on Sunday.
S xx
I morgon flyger jag till Stockholm - I'm back in town on Sunday.
S xx
Thursday, 5 February 2009
Sofias förmiddag
Här har jag dansat till musik som The Knife, The Smiths, The Cure och Bob Hund hela morgonen när jag upptäcker att jag fortfarande sitter i min pyamas och skolan börjar klockan 12...
Nu måste jag hoppa in i dushen. Är det okej att gå runt i cykelkläder idag?
Laters!
Nu måste jag hoppa in i dushen. Är det okej att gå runt i cykelkläder idag?
Laters!
Killen utanför Tesco
Idag gick jag fram till en kille som satt utanför Tesco, ni vet, små pupiller, skitiga naglar...'can you spare some change please?'. Jag böjde mig ner och sa att jag vet hur det är att vara fast i ett missbruk och inte se någon utväg. Sedan sa jag att jag inte kan ge honom pengar (eftersom vi vet vad det skulle gå till) men frågade om han ville ha något annat.
'A pint of milk would be good' sa han.
'OK, cool - anything else?'
'No, just milk....or maybe a cheese sandwich?'
Så jag gick tillbaka in till Tesco och handlade mjölk och en ostsmörgås. Sedan satte jag mig ner bredvid honom och berättade om NA och AA möten och att det finns en utväg och hopp.
Han tittade på mig och frågade om jag verkligen trodde att det skulle fungera för honom.
'Of course it will work for you, if you want it.' Jag berättade för honom var hans lokala AA-möten finns, han tog min hand, jag gav honom ett leende och önskade honom väl och gick hem.
NEJ jag försöker inte leka Moder Theresa. Jag försökte bara ge lite hopp till en kille som är värd precis lika mycket som alla oss andra, hopp om en väg tillbaka.
'A pint of milk would be good' sa han.
'OK, cool - anything else?'
'No, just milk....or maybe a cheese sandwich?'
Så jag gick tillbaka in till Tesco och handlade mjölk och en ostsmörgås. Sedan satte jag mig ner bredvid honom och berättade om NA och AA möten och att det finns en utväg och hopp.
Han tittade på mig och frågade om jag verkligen trodde att det skulle fungera för honom.
'Of course it will work for you, if you want it.' Jag berättade för honom var hans lokala AA-möten finns, han tog min hand, jag gav honom ett leende och önskade honom väl och gick hem.
NEJ jag försöker inte leka Moder Theresa. Jag försökte bara ge lite hopp till en kille som är värd precis lika mycket som alla oss andra, hopp om en väg tillbaka.
Tuesday, 3 February 2009
Och så över till er...
Jag vet inte vad som har hänt men antalet besökare har idag ökat rejält...och jag som är nyfiken i en strut skulle jättegärna veta, who are you?
För er som är nya till min blogg, så kan jag berätta lite om mig själv. Sofia heter jag, har bott i London sedan juni 2002. Jag flyttade hit två dagar efter att ha tagit studenten och förälskade mig i staden från första stund. Sedan dess har otroligt mycket hänt - jag har bott i åtta stycken olika hus och lägenheter, jag har blivit kär, varit sambo, separerat, jag har läst psykologi och är nu på master nivå, jag har gjort otroligt många naiva och dumma saker , och lärt mig desto mer.
Just nu, nästan 7 år sedan jag flyttade hit befinner jag mig i en början av ett ny personlig tidsepok. Mitt vilda partyliv med sex, drugs & rock n' roll utspelas nu under nyktra omständigheter och jag känner att jag för första gången i mitt 25-åriga liv kan se klart. Därför kan vissa inlägg handla om mina erfarenheter av hur man tar sig ur ett destruktivt beteende. Min egen historia gör inte ont längre, jag har lyckats ta avstånd från det och hoppas det jag skriver på något sätt kan hjälpa någon utav er som läser!
Så, who are you people?
S xx
För er som är nya till min blogg, så kan jag berätta lite om mig själv. Sofia heter jag, har bott i London sedan juni 2002. Jag flyttade hit två dagar efter att ha tagit studenten och förälskade mig i staden från första stund. Sedan dess har otroligt mycket hänt - jag har bott i åtta stycken olika hus och lägenheter, jag har blivit kär, varit sambo, separerat, jag har läst psykologi och är nu på master nivå, jag har gjort otroligt många naiva och dumma saker , och lärt mig desto mer.
Just nu, nästan 7 år sedan jag flyttade hit befinner jag mig i en början av ett ny personlig tidsepok. Mitt vilda partyliv med sex, drugs & rock n' roll utspelas nu under nyktra omständigheter och jag känner att jag för första gången i mitt 25-åriga liv kan se klart. Därför kan vissa inlägg handla om mina erfarenheter av hur man tar sig ur ett destruktivt beteende. Min egen historia gör inte ont längre, jag har lyckats ta avstånd från det och hoppas det jag skriver på något sätt kan hjälpa någon utav er som läser!
Så, who are you people?
S xx
Insomniac
Jag känner mig otroligt nöjd med min tillvaro så här mitt i natten. Jag finner ingen ro till att sova men stressar inte över det. Snön ligger vit utanför och gör så att allt är så mycket ljusare. Katterna sitter ute i trädgården och nosar på snön, det är tyst, så tyst.
Jag känner ofta ett lugn på natten som jag inte alls upplever mitt på dagen. Det har något att göra med att jag faktiskt är ganska trött och dåsig, det finns inte tillräckligt mycket energi för att min hjärna ska kunna gå på hyper-hög-varv som i vanliga fall. Jag bara är och njuter av stunden.
Mitt liv är lite smått rörigt för tillfället, jag är sällan hemma om kvällarna och har helt enkelt inte haft tid till allt. Men vad gör det, sådant går alltid att ordna upp i sin tid. Jag har glömt att berätta en sak, jag fick en ny nyckelring förra veckan, för 18 månaders nykterhet. Den är grå och silver och faktiskt riktigt fin.
September 2007, 2 månader nykter förvirrad och fnittrig. Med gult hår under scarfen ,tror jag!
Jag känner ofta ett lugn på natten som jag inte alls upplever mitt på dagen. Det har något att göra med att jag faktiskt är ganska trött och dåsig, det finns inte tillräckligt mycket energi för att min hjärna ska kunna gå på hyper-hög-varv som i vanliga fall. Jag bara är och njuter av stunden.
Mitt liv är lite smått rörigt för tillfället, jag är sällan hemma om kvällarna och har helt enkelt inte haft tid till allt. Men vad gör det, sådant går alltid att ordna upp i sin tid. Jag har glömt att berätta en sak, jag fick en ny nyckelring förra veckan, för 18 månaders nykterhet. Den är grå och silver och faktiskt riktigt fin.
Monday, 2 February 2009
Man borde ha en spark
Vi har ca 15 cm snö i London, hör och häpna, och som jag förutsedde igår kväll så stannar hela staden upp att fungera.
Det roliga är att om man bor i Islington och jobbar i The City (finanskvarteren) så skulle det inte ta mer än 30 minuter att promenera in. West End tar ca 45 minuter från Newington Green där jag bor, så en omöjlighet är det knappast. Men folk älskar att kunna skylla på snön och därmed ta en dag ledigt.
Jag hade en lite längre resa att göra idag eftersom jag skulle ha varit i Roehampton, Barnes idag klockan 11.30 - tyvärr var alla tågen inställda från Waterloo och någon busreplacement service var det inte att tala om eftersom varken snöplogar eller vinterdäck finns i denna stad!
Min irritation som jag upplevde i morse över det här landet har nu övergått till en lugn stillhet, jag ska ägna dagen till att göra allt det där man aldrig har tid för annars, fixa, städa, dona, och dricka varm choklad. Ska även gå en promenad ner till The City och se om jag kan köpa en ny dator (dvs om något är öppet?).
Shit, jag vill ha ett par snow joggers, en overall och en spark. Det vore väl kul?
Det roliga är att om man bor i Islington och jobbar i The City (finanskvarteren) så skulle det inte ta mer än 30 minuter att promenera in. West End tar ca 45 minuter från Newington Green där jag bor, så en omöjlighet är det knappast. Men folk älskar att kunna skylla på snön och därmed ta en dag ledigt.
Jag hade en lite längre resa att göra idag eftersom jag skulle ha varit i Roehampton, Barnes idag klockan 11.30 - tyvärr var alla tågen inställda från Waterloo och någon busreplacement service var det inte att tala om eftersom varken snöplogar eller vinterdäck finns i denna stad!
Min irritation som jag upplevde i morse över det här landet har nu övergått till en lugn stillhet, jag ska ägna dagen till att göra allt det där man aldrig har tid för annars, fixa, städa, dona, och dricka varm choklad. Ska även gå en promenad ner till The City och se om jag kan köpa en ny dator (dvs om något är öppet?).
Shit, jag vill ha ett par snow joggers, en overall och en spark. Det vore väl kul?
Sunday, 1 February 2009
Storbrittanien, en ö i Sydeuropa?
Det snöar! Vi har ca 1 cm snö på backen vilket betyder att ingenting fungerar. Det brittiska samhället kan inte hantera snö överhuvudtaget, inte ens om det smälter bort. Allting slutar fungera, tågen blir inställda, bussarna står stilla eftersom vinterdäck är något bortom förståelse och människor går runt och ser otroligt shockade ut. Faktum är att det händer varje år, flera gånger dessutom. Snön faller och allting kollapsar. Och varje gång det händer är det lika shockartat. Jag menar, hur kan det snöa...är inte Storbrittanien en ö i Sydeuropa....?
Dem verkar tro det i alla fall.
Första gången jag upplevde denna totala kollaps på grund av ett minimalt snöfall var när jag pluggade på City University. Det låg ett knappt synbart täcke av 1 cm snö på backen. Därav stängde mitt bibliotek 6 timmar tidigt på grund av 'the extreme weather conditions'. Bussarna gick inte, tunnelbanan (under jord) stod stilla och Orange's mobilnätverk fungerade inte heller.
Helt jäkla sjukt.
I morgon ska jag åka tåg till Barnes i sydvästra London för att besöka The Priory där jag ska göra min praktik. Jag lär få åka hemifrån fyra timmar i förväg bara i säkerhets skull eftersom tågen med all säkerlighet inte kommer att gå. Jag menar, det har ju faktiskt snöat.
Dem verkar tro det i alla fall.
Första gången jag upplevde denna totala kollaps på grund av ett minimalt snöfall var när jag pluggade på City University. Det låg ett knappt synbart täcke av 1 cm snö på backen. Därav stängde mitt bibliotek 6 timmar tidigt på grund av 'the extreme weather conditions'. Bussarna gick inte, tunnelbanan (under jord) stod stilla och Orange's mobilnätverk fungerade inte heller.
Helt jäkla sjukt.
I morgon ska jag åka tåg till Barnes i sydvästra London för att besöka The Priory där jag ska göra min praktik. Jag lär få åka hemifrån fyra timmar i förväg bara i säkerhets skull eftersom tågen med all säkerlighet inte kommer att gå. Jag menar, det har ju faktiskt snöat.
Subscribe to:
Posts (Atom)
