Det är som att lägga pussel

Jag hade en helt otrolig lektion i skolan idag med vår lärare Barry som är psykodynamisk terapeut. Mina förväntningar var inte alls höga när jag hörde att han hade en psykodynamisk bakgrund, jag är mer av en CBT, 'fake it to make it' type of girl. Men han har förvånat mig och jag är nu stormförtjust i de delar av den psykodynamiska terpeutformen som för mig förut var okänd. Idag hade jag en riktigt uppenbarelse...haha, eller ja...vad ska man kalla det, WOW-förklaring. En till pusselbit föll på plats, plötsligt så känns det som att jag förstår mer och mer om mig själv.

I morgon flyger jag till Stockholm - I'm back in town on Sunday.
S xx

Sofias förmiddag

Här har jag dansat till musik som The Knife, The Smiths, The Cure och Bob Hund hela morgonen när jag upptäcker att jag fortfarande sitter i min pyamas och skolan börjar klockan 12...
Nu måste jag hoppa in i dushen. Är det okej att gå runt i cykelkläder idag?
Laters!

Killen utanför Tesco

Idag gick jag fram till en kille som satt utanför Tesco, ni vet, små pupiller, skitiga naglar...'can you spare some change please?'. Jag böjde mig ner och sa att jag vet hur det är att vara fast i ett missbruk och inte se någon utväg. Sedan sa jag att jag inte kan ge honom pengar (eftersom vi vet vad det skulle gå till) men frågade om han ville ha något annat.
'A pint of milk would be good' sa han.
'OK, cool - anything else?'
'No, just milk....or maybe a cheese sandwich?'

Så jag gick tillbaka in till Tesco och handlade mjölk och en ostsmörgås. Sedan satte jag mig ner bredvid honom och berättade om NA och AA möten och att det finns en utväg och hopp.
Han tittade på mig och frågade om jag verkligen trodde att det skulle fungera för honom.
'Of course it will work for you, if you want it.' Jag berättade för honom var hans lokala AA-möten finns, han tog min hand, jag gav honom ett leende och önskade honom väl och gick hem.

NEJ jag försöker inte leka Moder Theresa. Jag försökte bara ge lite hopp till en kille som är värd precis lika mycket som alla oss andra, hopp om en väg tillbaka.

Och så över till er...

Jag vet inte vad som har hänt men antalet besökare har idag ökat rejält...och jag som är nyfiken i en strut skulle jättegärna veta, who are you?

För er som är nya till min blogg, så kan jag berätta lite om mig själv. Sofia heter jag, har bott i London sedan juni 2002. Jag flyttade hit två dagar efter att ha tagit studenten och förälskade mig i staden från första stund. Sedan dess har otroligt mycket hänt - jag har bott i åtta stycken olika hus och lägenheter, jag har blivit kär, varit sambo, separerat, jag har läst psykologi och är nu på master nivå, jag har gjort otroligt många naiva och dumma saker , och lärt mig desto mer.

Just nu, nästan 7 år sedan jag flyttade hit befinner jag mig i en början av ett ny personlig tidsepok. Mitt vilda partyliv med sex, drugs & rock n' roll utspelas nu under nyktra omständigheter och jag känner att jag för första gången i mitt 25-åriga liv kan se klart. Därför kan vissa inlägg handla om mina erfarenheter av hur man tar sig ur ett destruktivt beteende. Min egen historia gör inte ont längre, jag har lyckats ta avstånd från det och hoppas det jag skriver på något sätt kan hjälpa någon utav er som läser!

Så, who are you people?

S xx

Insomniac

Jag känner mig otroligt nöjd med min tillvaro så här mitt i natten. Jag finner ingen ro till att sova men stressar inte över det. Snön ligger vit utanför och gör så att allt är så mycket ljusare. Katterna sitter ute i trädgården och nosar på snön, det är tyst, så tyst.
Jag känner ofta ett lugn på natten som jag inte alls upplever mitt på dagen. Det har något att göra med att jag faktiskt är ganska trött och dåsig, det finns inte tillräckligt mycket energi för att min hjärna ska kunna gå på hyper-hög-varv som i vanliga fall. Jag bara är och njuter av stunden.

Mitt liv är lite smått rörigt för tillfället, jag är sällan hemma om kvällarna och har helt enkelt inte haft tid till allt. Men vad gör det, sådant går alltid att ordna upp i sin tid. Jag har glömt att berätta en sak, jag fick en ny nyckelring förra veckan, för 18 månaders nykterhet. Den är grå och silver och faktiskt riktigt fin.


September 2007, 2 månader nykter förvirrad och fnittrig. Med gult hår under scarfen ,tror jag!

Man borde ha en spark

Vi har ca 15 cm snö i London, hör och häpna, och som jag förutsedde igår kväll så stannar hela staden upp att fungera.
Det roliga är att om man bor i Islington och jobbar i The City (finanskvarteren) så skulle det inte ta mer än 30 minuter att promenera in. West End tar ca 45 minuter från Newington Green där jag bor, så en omöjlighet är det knappast. Men folk älskar att kunna skylla på snön och därmed ta en dag ledigt.
Jag hade en lite längre resa att göra idag eftersom jag skulle ha varit i Roehampton, Barnes idag klockan 11.30 - tyvärr var alla tågen inställda från Waterloo och någon busreplacement service var det inte att tala om eftersom varken snöplogar eller vinterdäck finns i denna stad!
Min irritation som jag upplevde i morse över det här landet har nu övergått till en lugn stillhet, jag ska ägna dagen till att göra allt det där man aldrig har tid för annars, fixa, städa, dona, och dricka varm choklad. Ska även gå en promenad ner till The City och se om jag kan köpa en ny dator (dvs om något är öppet?).
Shit, jag vill ha ett par snow joggers, en overall och en spark. Det vore väl kul?

Storbrittanien, en ö i Sydeuropa?

Det snöar! Vi har ca 1 cm snö på backen vilket betyder att ingenting fungerar. Det brittiska samhället kan inte hantera snö överhuvudtaget, inte ens om det smälter bort. Allting slutar fungera, tågen blir inställda, bussarna står stilla eftersom vinterdäck är något bortom förståelse och människor går runt och ser otroligt shockade ut. Faktum är att det händer varje år, flera gånger dessutom. Snön faller och allting kollapsar. Och varje gång det händer är det lika shockartat. Jag menar, hur kan det snöa...är inte Storbrittanien en ö i Sydeuropa....?
Dem verkar tro det i alla fall.
Första gången jag upplevde denna totala kollaps på grund av ett minimalt snöfall var när jag pluggade på City University. Det låg ett knappt synbart täcke av 1 cm snö på backen. Därav stängde mitt bibliotek 6 timmar tidigt på grund av 'the extreme weather conditions'. Bussarna gick inte, tunnelbanan (under jord) stod stilla och Orange's mobilnätverk fungerade inte heller.
Helt jäkla sjukt.
I morgon ska jag åka tåg till Barnes i sydvästra London för att besöka The Priory där jag ska göra min praktik. Jag lär få åka hemifrån fyra timmar i förväg bara i säkerhets skull eftersom tågen med all säkerlighet inte kommer att gå. Jag menar, det har ju faktiskt snöat.