Remember the goal

Det finns en nackdel med England. Och den är att vi jobbar hiskligt långa timmar. Det tär. Idag har jag jobbat 10.5 timmar utan möjlighet till en enda rast. Jag tror faktiskt det är olagligt.
Ibland funderar jag varför vi jobbar så mycket. Är det verkligen det livet går ut på? Jag vet att jag kanske jobbar ovanligt långa timmar, men samtidigt får jag en ganska bra lön. En lön som gör att jag har råd att bara jobba tre dagar i veckan, så jag kan plugga och praktisera de två resterande dagarna. Jag behöver den lönen för att ha råd att bo kvar i min lägenhet. Dessutom är det väldigt kul att ha råd att gå ut och äta ofta och allt annat som jag spenderar pengar på. Men här sitter jag, helt jäkla förstörd av trötthet och tänker, är det verkligen värt det?
Det är ju ändå mitt val.

Hmm. Jo jag vet, jag jobbar bara tre dagar i veckan plus en dag på Priory. Men jag gör även en master 'on top'. Det är hårt. Jag får väl försöka komma ihåg att det inte kommer vara så här för alltid.

Men guuud i himmelen vad jag skulle älska ett 9-5 jobb. Eller skulle jag tröttna på det också, mån tro? Jag trivs inte med att leva ett montotont liv. Jag tycker om att göra en massa olika saker samtidigt, att ha många bollar i luften, olika saker att fokusera på, variation.
Men just idag så är jag trött. Just idag funderar jag på att försöka hitta ett billigare boende och gå ner i arbetstimmar. Just idag suktar jag efter allt jag inte har. Jag önskar att jag kunde nöja mig med att bara hitta ett 'vanligt' jobb och sluta sikta så högt. Allt jag gör, med mina studier och min praktik och allt annat voluntärjobb som jag gör kommer förhoppningsvis leda mig någonstans. Min dröm är att försöka göra något nytt intom psykiatrin. Göra någon slags skillnad.
Det är nog det jag får försöka komma ihåg. Målet.

Nu måste jag äta kvällsmat. Hej svej. X

Talare, jag?

Det verkar som jag ska på turné nu i veckan. A little tour around London. Som talare på olika möten. I morgon på något sjukhus i Camberwell, på Torsdag på Portobello Road inför 100+ människor och på lördag morgon i Chelsea.
Knasigt att allt händer på samma gång.

Det där mötet på Portobello Road är verkligen stort, ett utav de populäraste i London tror jag. Så ska lilla jag sitta där och snacka oavbrutet i 30 minuter. Lär väl inte bli något större problem, jag får försöka se glad ut och fokusera på någon i publiken som ser intresserad ut.
Hmm.
Okej, jag har en busy vecka framför mig. Jobb, plugg och praktik, och ja, en hel del med möten som ni ser.

Natti natti

Systemkamera

Dessa bilder är från i Söndags kväll när jag var på Psychedelic Safari vs Cramps Fetish Night i östra London, tagna av min bästa vän EJ som ni hör talas om så mycket. Och varje gång jag ser kort som är tagna med en systemkamera så blir jag sugen på att köpa en själv, men samtidigt så känns det onödigt eftersom jag inte är särskilt duktig på att fotografera. Jag ser så många människor med dyra kameror, men som inte alls tar några bra kort, just för att de inte vet hur man gör.
Så...hmm. Jag undrar vad jag ska göra. Kanske får be någon att ge mig en snabbkurs?

36.7 km senare

Jag har haft världens bästa påskhelg och den fick ett otroligt härligt slut denna dag med cyckling i Richmond Park. Jag har trampat 36.7 km sammanlagt, underbart!

Dagen började med att jag mötte upp EJ för frukost på ett franskt cafe vid South Bank. Organic gröt med banan...mmmm...och croissanger med kaffe. Lush lush lush! Efter att ha strosat runt en liten stund fick vi en ide´ att ta ett tåg någonstans där vi kunde uppleva lite 'country side' och traskade iväg till Waterloo Station. Tog med våra cyklar på tåget till Barnes och cyklade från Barnes till Richmond Park. Jag hade faktiskt aldrig varit i Richmond Park förut, även efter 7 år i London har jag ännu inte lyckats uppleva allt i denna underbara stad. Men gud vilken park, snacka om att det kändes nästan som att man var ute på landet. Jag var i paradiset, på min cykel, omringad av vacker doftande natur, rådjur (!) och väldigt många manliga cyklister i taighta kläder. Haha.
Vi cyklade runt parken, provade hur fort det kunde gå i alla nerförsbackar...
EFtermiddagen avnjöts med lunch, och afternoon cream tea i solen vid Themsen i Richmond.
Såklart tog vi inte tåget tillbaka till stan utan cyklade tillbaka - nu har jag spaghettiarmar! (nej inte ben!)

Åh gud jag måste lite snabbt berätta om gårdagen också, jag o min ulitmate cycling buddy, och bästis, tog bilen ner till en liten kuststad i Kent, Whitstable, cyklarna kom med såklart men vi låg mestadels på stranden..så härligt. På kvällen gick vi ut på galej i östra London och dansade, very nice, very nice.

Jag och EJ i Whitstable

Nu är jag trött. Godnatt!

Busy being fabulous

Förlåt för att jag har varit lite kass på att uppdatera här inne på bloggen under helgen. Men jag har varit så upptagen med att gå på olika fester, middagar, roadtrips till stranden etc.
Det enda jag behöver för att göra en sådan här helg komplett är en inhyrd pojkvän som kan ge mig frukost på sängen, inget annat, bara frukost, sen kan han få gå hem igen.
Uppdaterar senare i kväll, busy busy! xx

Out on the boogie

Kvällen började med fantastisk Burlesque och tre rätters på Volupte Lounge, sedan blev det en cocktail på Hoxton Hotel, vidare till Hoxton Bar and Grill för lite boogie och sedan gjorde jag och EJ så att dansgolvet fick lite liv i sig på Bar, Music and Hall.
Har haft en otroligt rolig kväll. Nu måste jag sova, ska upp och cykla i morgon kl 9.

Natti natti x

Måste jag gå upp?

Klockan har precis slagit 12 och jag ligger fortfarande i sängen.
Jag skyller på choklad, världens mjukaste katt och underbara lakan.