Nu ska jag in till Soho, ska träffa en hel hög med människor, min klasskompis Laura som ska hjälpa mig med workshopen, och sedan ett möte på banken etc.
Höres senare!
Tuesday, 9 February 2010
Mooooorning!
Nu ska jag in till Soho, ska träffa en hel hög med människor, min klasskompis Laura som ska hjälpa mig med workshopen, och sedan ett möte på banken etc.
Höres senare!
Monday, 8 February 2010
Att följa sitt hjärta, inte sin hjärna
Jag håller just nu på med något som jag aldrig någonsin gjort förut.
Att starta eget företag är en stor grej för mig och det är otroligt roligt, spännande, läskigt, och nervöst.
Det är faktiskt något jag aldrig har drömt om att göra, mestadels för att jag aldrig har trott att jag har det som krävs för att klara av en sådan sak.
Men med den personlighetsförändring jag har genomgått blommar mer och mer saker upp, och helt plötsligt har jag förvandlats till någon som får en ide´ i huvudet och gör den till verklighet. Detta är helt nytt för mig, förut var det väldigt mycket snack men väldigt lite business.
Klart att jag i vissa stunder undrar vad sjutton det är jag håller på med. Klart jag vissa sekunder känner för att blåsa av allting - men det är i dessa stunder jag väljer att följa mitt hjärta.
Mitt projekt känns så himla rätt. Det har hitills inte varit en svår kamp till att få saker och ting att fungera, allting har glidit på med ett otroligt flyt. Jag har frågat om hjälp, och fått det. Jag har frågat efter passande metoder, och fått tips. Jag frågade efter en perfekt lokal, och fick det med. Utan blod, svett och tårar.
Hjärnan skriker ibland. NEJ NEJ, STÄLL IN! Magkänslan skriker, GO GO GO, you know this is your thing!
Som tur är lyssnar jag knappt aldrig till min hjärna utan är i full kontakt med magkänslan, hjärtat, kalla det vad du vill, och det är den känslan som har tagit mig där jag är idag.
Så du som sitter där med dina drömmar, tro på dig själv, det är bara du själv som sätter hinder för dig själv - kom ihåg det!
Att starta eget företag är en stor grej för mig och det är otroligt roligt, spännande, läskigt, och nervöst.
Det är faktiskt något jag aldrig har drömt om att göra, mestadels för att jag aldrig har trott att jag har det som krävs för att klara av en sådan sak.
Men med den personlighetsförändring jag har genomgått blommar mer och mer saker upp, och helt plötsligt har jag förvandlats till någon som får en ide´ i huvudet och gör den till verklighet. Detta är helt nytt för mig, förut var det väldigt mycket snack men väldigt lite business.
Klart att jag i vissa stunder undrar vad sjutton det är jag håller på med. Klart jag vissa sekunder känner för att blåsa av allting - men det är i dessa stunder jag väljer att följa mitt hjärta.
Mitt projekt känns så himla rätt. Det har hitills inte varit en svår kamp till att få saker och ting att fungera, allting har glidit på med ett otroligt flyt. Jag har frågat om hjälp, och fått det. Jag har frågat efter passande metoder, och fått tips. Jag frågade efter en perfekt lokal, och fick det med. Utan blod, svett och tårar.
Hjärnan skriker ibland. NEJ NEJ, STÄLL IN! Magkänslan skriker, GO GO GO, you know this is your thing!
Som tur är lyssnar jag knappt aldrig till min hjärna utan är i full kontakt med magkänslan, hjärtat, kalla det vad du vill, och det är den känslan som har tagit mig där jag är idag.
Så du som sitter där med dina drömmar, tro på dig själv, det är bara du själv som sätter hinder för dig själv - kom ihåg det!
Klart att man får drömma
Idag har jag jobbat i Borough hela dagen. Borough ligger precis vid London Bridge i centrala London, närheten av Themsen, Tate Modern, och St Pauls. Där finns även en utav mina favoritmarknader Borough Market, som tyvärr på de senaste åren blivit alldeles för populärt och turistfyllt för min smak.
När jag strosade (läs, sprang!) runt kvarteren i Borough idag föreställde jag mig själv att bo där om ett år, eller två. Jag trivs i min nuvarande lägenhet superbra, däremot tycker jag nog mycket bättre om att bo i centrala London och blev van vid att ha väldigt nära till allt när jag bodde i Islington.
Om ett år, jag i en egen lägenhet i Borough, en two bedroom flat så jag får plats för kontor och consultation room. YES PLEASE.
När jag strosade (läs, sprang!) runt kvarteren i Borough idag föreställde jag mig själv att bo där om ett år, eller två. Jag trivs i min nuvarande lägenhet superbra, däremot tycker jag nog mycket bättre om att bo i centrala London och blev van vid att ha väldigt nära till allt när jag bodde i Islington.
Om ett år, jag i en egen lägenhet i Borough, en two bedroom flat så jag får plats för kontor och consultation room. YES PLEASE.
Gröten som inte vill svalna...
Godmorgon käre läsare.
Sitter här och försöker äta min gröt innan jag åker iväg och jobbar. Det blir en hel dag i Borough. Min gröt är för varm att äta och jag har tio minuter på mig innan jag måste vara klar, jisses vilket i-lands problem.
Igår eftermiddag och kväll jobbade jag ivrigt med förberedelserna för min distanskursen, sätter igång med den nästa vecka så det finns en hel del att göra. Det lustiga är att när jag jobbar med företaget känns det endast roligt och det ger mig mer energi än vad det tar.
Nej, nu ska jag ta och äta upp min gröt och sedan slänga mig iväg i morgontrafiken.
Hörs senare!
Sitter här och försöker äta min gröt innan jag åker iväg och jobbar. Det blir en hel dag i Borough. Min gröt är för varm att äta och jag har tio minuter på mig innan jag måste vara klar, jisses vilket i-lands problem.
Igår eftermiddag och kväll jobbade jag ivrigt med förberedelserna för min distanskursen, sätter igång med den nästa vecka så det finns en hel del att göra. Det lustiga är att när jag jobbar med företaget känns det endast roligt och det ger mig mer energi än vad det tar.
Nej, nu ska jag ta och äta upp min gröt och sedan slänga mig iväg i morgontrafiken.
Hörs senare!
Sunday, 7 February 2010
Yumchaa och sociala relationer
Godförmiddag kära vänner!
Morgonen började med en telefonkonferens, en väldigt intressant sådan. Den handlade om självkänsla och sociala relationer. Jag berättade om mina egna erfarenheter om hur jag förut var så otroligt självcentrerad och ständigt oroade mig för vad andra människor tyckte och tänkte om mig. Denna pressen som jag la på mig själv gjorde att jag upplevde sociala sammahang som fruktansvärda. Jag trodde att alla tittade på mig, att alla la märke till hur jag såg ut, de orden jag valde, plus att de alla dömde mig till 100%. Det jag senare fick lära mig var att det är nog mest jag som iaktar mig själv, dömer mig själv och så vidare. De flesta människor är mer eller mindre självcentrerade, så guess what, när du står där och oroar dig för hur du ska uttrycka dig, eller hur du är klädd, så gör alla andra i rummet precis samma sak - det vill säga, du behöver inte oroa dig eftersom alla andra är fullt upptagna med att vara lika självcentrerade som du....
Nu ska jag göra mig i ordning och dra in till Soho för att möta Sara på Yumchaa. Blir lite jobb idag eftersom den första distanskursen sätter igång nästa vecka och jag har en hel del att förbereda. Plus att jag har en uppsats att jobba på också! Men det är kul att ha mycket att göra, jag älskar att ha mitt projekt att engagera mig i. Det ger mig mer energi än vad det tar, konstigt nog.
Hörs senare!
Morgonen började med en telefonkonferens, en väldigt intressant sådan. Den handlade om självkänsla och sociala relationer. Jag berättade om mina egna erfarenheter om hur jag förut var så otroligt självcentrerad och ständigt oroade mig för vad andra människor tyckte och tänkte om mig. Denna pressen som jag la på mig själv gjorde att jag upplevde sociala sammahang som fruktansvärda. Jag trodde att alla tittade på mig, att alla la märke till hur jag såg ut, de orden jag valde, plus att de alla dömde mig till 100%. Det jag senare fick lära mig var att det är nog mest jag som iaktar mig själv, dömer mig själv och så vidare. De flesta människor är mer eller mindre självcentrerade, så guess what, när du står där och oroar dig för hur du ska uttrycka dig, eller hur du är klädd, så gör alla andra i rummet precis samma sak - det vill säga, du behöver inte oroa dig eftersom alla andra är fullt upptagna med att vara lika självcentrerade som du....
Nu ska jag göra mig i ordning och dra in till Soho för att möta Sara på Yumchaa. Blir lite jobb idag eftersom den första distanskursen sätter igång nästa vecka och jag har en hel del att förbereda. Plus att jag har en uppsats att jobba på också! Men det är kul att ha mycket att göra, jag älskar att ha mitt projekt att engagera mig i. Det ger mig mer energi än vad det tar, konstigt nog.
Hörs senare!
Saturday, 6 February 2010
Världens fräckaste council flat
Idag var jag hemma hos min kompis Goran. Vi fixade mina flyers till Go Love Yourself. Goran bor på nittonde våningen i en lägenhet som ligger på en estate. Ni som bor i Sverige och inte fattar innebörden av en estate i London, så tänk er miljonprogrammet (kallas det så?), ni vet, otroligt fula stora gråa, smutsiga betonghus...
Hur som helst blev jag otroligt förvånad över Gorans lägenhet på estaten i Oval. Högst uppe i huset på nittonde våningen bor han i en helt fantastisk etagelägenhet. Jag tänkte mig att den skulle vara liten, lågt i tag, små fönster, ni vet - helt utan karaktär. Men JISSES! Bamsestora fönster med en otrolig utsikt över hela London, skitfräckt inrett, takterass...jag blev faktiskt chockad. Jag skulle helt klart kunna bo på en estate om jag fick en sådan lägenhet som Gorans! Jag kände mig inte ens höjdrädd där uppe, så tagen var jag.
Annars har dagen varit rätt så lugn, Stina och Emsan var här på en supermysig sleep over, sedan fick jag skjuts av Mats till Oval...jobbade med Goran i några timmar, åkte sedan in till stan för möte och fika. Nu är jag hemma, har ätit Marks and Spencers red thai gryta och tittat på tre Secret Diary of a London Call Girl avsnitt. Nu ska jag jobba lite, är otroligt danssugen men men...det får bli en annan dag.
Sxx
Hur som helst blev jag otroligt förvånad över Gorans lägenhet på estaten i Oval. Högst uppe i huset på nittonde våningen bor han i en helt fantastisk etagelägenhet. Jag tänkte mig att den skulle vara liten, lågt i tag, små fönster, ni vet - helt utan karaktär. Men JISSES! Bamsestora fönster med en otrolig utsikt över hela London, skitfräckt inrett, takterass...jag blev faktiskt chockad. Jag skulle helt klart kunna bo på en estate om jag fick en sådan lägenhet som Gorans! Jag kände mig inte ens höjdrädd där uppe, så tagen var jag.
Annars har dagen varit rätt så lugn, Stina och Emsan var här på en supermysig sleep over, sedan fick jag skjuts av Mats till Oval...jobbade med Goran i några timmar, åkte sedan in till stan för möte och fika. Nu är jag hemma, har ätit Marks and Spencers red thai gryta och tittat på tre Secret Diary of a London Call Girl avsnitt. Nu ska jag jobba lite, är otroligt danssugen men men...det får bli en annan dag.
Sxx
Subscribe to:
Posts (Atom)
