What is the worst that can happen?

Jag brukade leva mitt liv utan att tänka speciellt mycket över mina handlingar. Sällan stannade jag upp och funderade över mitt eget eller andras beteende. Jag var otroligt naiv.

Ibland önskar jag att kunde vara lite mindre medveten. Att jag bara kunde stoppa bomull i öronen och följa strömmen, follow the flow. Under de senaste tre åren har jag utvecklat detta sätt att leva på som har hållt mig otroligt trygg, hållt mig borta från drama och har på många sätt gjort mitt liv väldigt mycket enklare. Men resultatet av att ha studerat alldeles för mycket psykologi, psykoterapi och allt vi lär oss genom 12-stegsfilosofi gör att jag tänker alldeles för mycket och analyserar allting. Jag letar efter risker, är så otroligt medveten att det börjar bli till gränsen till tråkigt.

Kanske det är dags att röra om i grytan lite granna. Vad sägs om lite med äventyr? Vad är det värsta som kan hända?

Hanging out in SE15

Gårdagen spenderades med Emma Jane och världens bästa granne C här hemma i SE15. Våren har kommit ordentligt hit till London vilket är helt otroligt härligt, jag råkade till och med bli lite röd efter att ha suttit med kortärmat i solen.

Nu ska jag försöka kliva ur den här sängen, kom hem vid 4-tiden igår efter 30-års kalas i Shoreditch, har en massa att pyssla med nu.
Sx

Sunny day

Idag anlände solen till London, jag har suttit i parken och jobbat i kortärmat och druckit årets första frappuccino. Det kallas jag vårtecken.
NICE!

I smell so good I could eat myself

Godkväll kära läsare

Åh, vet ni vad - en dag på ett Spa i Hampshire har gjort underverk både för min kropp och min själ. Jag luktar så gott att jag skulle kunna äta upp mig själv, min hy har fått sig en ordentlig glow efter en facial och jag har fallit ordentligt för mineralsmink.

Jag har också fått tid till att tänka (så klart). London kan vara en väldigt bullrig stad ibland, man stressar runt, blir irriterad, blir trött, orkar inte, och alla tankar blir till en enda röra. Men i Hampshire blev allt lite klarare. Jag började se allt lite tydligare, höra svaren på mina frågor och slappnade av.

Under dessa dagar har jag bestämt mig för att anta följande utmaniningar....

* Sluta förstöra min hy genom att ständigt klämma och riva på den - jag är en expert på 'picking my skin' och det är hemskt, jag gör det när jag är stressad, nervös eller ångestfylld och det är inte bra!

* Dra ner på mitt sockerintag och äta nyttigare. Jag och EJ ska göra detta tillsammans genom att mötas upp och laga mat hemma hos varandra. Det är alltid lättare att göra saker om inte är ensam. Jag gör inte detta för att gå ner i vikt utan för att jag på sista tiden har kännt mig ganska ohälsosam och dessutom råkat blivit beroende av MiniEggs...(eeeek!!).

*Bli mer spirituell - tror det är dags för en Mental Diet igen!

*Ta det lugnt och vara ärlig.

Nu ska jag sova, i morgon har jag en massa jobb att ta itu med, tänkte börja dagen med en springtur. Wish me luck.
Sov gott!
Sx

Tea in Surrey

Hej fina lasare, jag dricker te i Haslemere, Surrey ...har spenderat nagra dagar i Wales. Nu vantar Champneys Spa i Hampshire and I shouid be back in business pa torsdag! The sun is shining...x

Torsdag förmiddag

Go Love Yourself i kväll. Idag, Torsdag, kommer att tillägnas åt att förbereda för kvällens workshop.

Jag har gjort en smoothie, solen skiner och Kings of Convenience spelar på Spotify.
Veckan har varit otroligt lugnt. Jag har inte gjort speciellt mycket, och mitt mål är att inte må dåligt av det. Jag känner mig otroligt lugn och glad. Tror det kallas serenity, sinnesro, contentment.

För min egen del uppskattar jag den känsla av sinnesro, eller serenity som man säger på engelska, otroligt mycket. Mycket mer än mina maniska glädjesprudlande 'highs'. På något sätt är detta en mycket bekvämare känsla. En känsla av att inte behöva vara rädda. En känsla om att allt kommer att gå bra. Känslan att vara på rätt väg.

Jag är på rätt spår.

Breaking the pattern

Ibland tror man att det aldrig kommer att vara annorlunda. Ibland stannar man för att det är tryggt. När det som för många andra är läskigt blir till vardag. Det gör ont men blir efter ett tag normalt. Det man förväntar sig, det som får ens hjärta att klappa.

Man vet inte vad som kommer att hända. Kommer han att vara snäll eller elak? Kommer hans ögon förvandlas till svarta hål eller glittra av glädje?

Mitt hjärta slår för jag vet inte vad som väntar mig - slag eller varma ord, dårskap eller bara ett vänligt 'Hej, hur var din dag?'. Jag tror hjärtslagen är samma sak som när människor talar om 'fjärilar i magen'.

Jag reagerar inte längre när han lägger armen runt mig och säger att jag är 'äcklig'.
Slagen, förnedringen, sakerna som slängs in i väggen är givetvis mitt fel. Det är det han säger, och jag nickar och instämmer. Han slår och jag ber om förlåt.
Jag förtjänar det.

Något inom mig visste att det inte var rätt. Något inom mig sa till mig att gå. Något inom mig gjorde så att jag efter ett par år gick.

Jag håller på att lära mig en ny sak. Att hjärtslag på grund av rädsla är inte samma sak som fjärilar i magen. Samt en massa mer.

Jag funderar på att starta en supportgroup för survivors av domestic violence.
Vi behöver varandra, jag behöver er, jag behöver bli påmind om hur det en gång var.

Godnatt.
Sxx