Jag klappar mig själv på axeln

Jag älskar mig själv idag. Mest för att jag har bestämt mig att göra så. Vissa saker kunde jag ha gjort bättre och vissa saker kanske jag inte borde ha gjort.
Jag borde kanske ha pluggat mer men jag stannade på puben lite längre än planerat, där träffade jag Cecilia och Anna och hade det så trevligt att tiden bara flög iväg!
Men jag är stolt över mig själv att jag gjorde bra ifrån mig på jobbet hela dagen, att jag pluggade på lunchen, att jag fick iväg ett viktigt formulär och att jag nu innan jag går och lägger mig ska göra en halvtimmas research. Jag är nöjd med att jag har försökt att tänka positivt hela dagen och inte låtit mina onda demoner till tankemonster ta över.
Idag kan jag säga att jag nöjt avslutar dagen med ett leende på läpparna.
Jag är sams med mig själv, gud vilken härlig känsla.
Godnatt!

Det märks

Det märks att det är mycket just nu. I morse vaknade jag kl 4 och kunde inte somna om.
Alltid är det samma visa. Jag stressar, kan inte sova, och stressar ännu mer.
Hurra!

Om att vara nöjd

Jag är sällan helt tillfredställd. Jag har väldigt svårt att inte känna mig rastlös.
Det är som om att något inom mig fortfarande hungrar. En hunger efter spänning.
Jag tror att det är därför jag har så svårt att sitta still. Men jag skulle så gärna vilja kunna vara lite mera nöjd med att bara vara. Jag tror nämligen att livet blir lättare då. Dessutom tror jag också att sömn, lugn och vila skulle göra mig gott.
Men det fungerar liksom inte.
Som till exempel på fredagar. Jag åker hemifrån före kl 7 AM för att komma till Priory i tid. Sedan har jag en astung dag där med en massa terapi vilket gör att all energi sugs ur en. Efter det håller jag i mitt möte mellan 19.00 - 20.30, sedan efer mötet går vi alltid till Starbucks. Jag är där varenda fredag, nästan. Och har varit det i ca 20 månader nu. Hur som helst, om jag skulle få för mig att åka hem direkt efter Starbucks eller middag i Soho (som också har blivit ngt av en tradition) så känns det hemskt konstigt. Om jag kommer hem före kl 00.00 så börjar jag undra, jaha, men vad ska jag göra nu då? På lördagarna brukar jag ofta gå upp vid 9-10 tiden, gå ut och springa eller cykla någonstans, köpa croissanter på franska fiket, äta frukost för att sedan åka iväg någonstans vid 11-12 tiden, komma hem vid 18-tiden, göra mig i ordning och sedan gå ut! På vardagarna när jag jobbar cyklar jag hemifrån kl 7.30 AM, jobbar från 8-18.30, kommer hem vid 19.00, äter och gör allt annat trist, om jag har tid går jag på möte där emellan, men annars pluggar jag.
Därför har jag väldigt svårt att bara vara hemma och gå runt och plocka, ni vet, göra nödvändiga saker, titta ut genom fönstret, se på film eller tv och sånt där. En vanlig dag för mig är oftast fullproppad av saker att göra, människor att träffa, möten att gå på, plugg, jobb etc. Vanligtvis trivs jag bra med att leva ett hektiskt liv. Den enda nackdelen är att jag inte hinner med mig själv riktigt, jag skulle behöva en PA för att få allt det tråkiga gjort som att sortera papper, fylla i formulär, gå till posten, gå till banken etc etc. Jag tänkte på det i morse, vad bra det skulle vara att ha någon som gör allt trist åt mig! Någon som tog hand om allt det adminstriva, någon som tömde kattlådan, någon som handlade, någon som tog hand om min tvätt, någon som städade...någon som tvättade cykeln.
Och här sitter jag och bloggar, men det är ju kul så det har jag inget problem med att få gjort!

Men nu ska jag fortsätta läsa mina nedrans artiklar.
Hej så länge x

Godnatt

Nu går jag och lägger mig. Ska göra ett försök till att läsa en artikel om conditioned learning (tänk Pavlov's dogs) och cue exposure. Jag kommer nog att somna. Just nu är jag rätt trött på all vetenskaplig forskning jag måste läsa.
Trött var ordet.
Godnatt.

bara en sak till

Det är jag igen. Jag har inte börjat göra de sakerna som jag måste göra ännu. Jag fastnade framför bloggarna och har märkt hur många tjejer det är med ätstörningar som skriver av sig här på nätet. Jag vet inte om det är några av er som läser här inne?
Jag har aldrig haft några större problem med mat, mitt förhållande till mat är ganska okej nu förtiden. Jag äter när jag är hungrig och det jag är sugen på, och det verkar fungera för min del. Hur som helst, det har inte så mycket med saken att göra. Jag läser om den ångest dessa tjejer beskriver och jag känner igen mig så väl. Jag vet hur det är att ha en hjärna som inte vill hålla käft. Jag vet hur det är att ha otroligt mörka tankar som man inte kan sluta tänka. Jag vet hur det är att vara äcklad av sin egen existens.
Jag sa det på mötet igår när jag höll i 'the main share'. Jag har en magkänsla, 'a gut instinct' som jag litar på. Det är den känslan, den inners inne i maggropen som jag låter leda mig. Det är en delen utav mig som vill leva. Det är den delen som säger att allt kommer att bli bra. Det är den känslan jag lyssnar till.Sällan när jag har ångest eller är orolig för något är det mina tankar som jag bör lyssna till för att gå rätt väg. Mina tankar kan nämligen vara fyllda av skitsnack. Jag fantasirerar ihop katastrofer. Min hjärna har liksom ett litet eget liv, den dras alldeles för ofta till det mörka.
Därför väljer jag ofta att inte lyssna på dessa tankar. Det var svårt när jag började eftersom dessa destruktiva tankar använder sig av min röst. Men jag lyckades efter ett tag identifiera dem och säga 'AHA, jag hör dig, jag vet vad du vill, du vill försöra för dig själv...du får babbla på hur mycket du än vill, men jag tänker inte lyssna på det!'.
Jag ser detta lilla monster som ett odjur. Ett odjur som vill bli matad med alkohol och knark och allt annat som gör att min själ mår dåligt. Men bara man slutar mata det med destruktivt beteende så har det lilla odjuret inte så mycket energi kvar, och hans röst blir allt lägre. Min själ vill också bli matad. Den matar jag med kärlek och positiva tankar, jag gör saker som får mig att må bra helt enkelt. Och desto mer jag gör det, desto svagare blir odjuret och desto starkare blir den där magkänslan, min själ, ljuset inom mig. Det som vill leva.

Så följ ljuset. Hur mörkt allt verkar vara i din personliga lilla verklighet, följ ljuset. Stay connected. Don't go backwards.

Nu ska jag följa min magkänsla och börja plugga! Det är ju bara mitt huvud som säger till mig hur fruktansvärt tråkigt det kommer att vara.

Alldeles för mycket

Åh idag är det verkligen inte bra läge att skruva fram klockan för min del. Jag har så mycket att göra och förstår inte riktigt hur jag tänkte när jag bokade in allt för den här helgen. Som tur var har jag lyckats skjuta fram på vissa mindre viktiga saker som dejter etc.
Igår kväll var jag på en jobbgrej till kl 00.30 - och jag var så trött efter att inte ha sovit mer än 4 timmar natten innan, så jag var tvungen att ta sovmorgon i morse. Strax innan kl 13 hoppade jag på min cykel i kjol och högklackat (det såg ganska roligt ut) för att möta min kompis Sara för lunch på Ottolenghi på Upper Street. Väl där var vi tvungna att vänta 20 minuter för ett bord...men det var det värt det. Supergod mat, kyckling med två sorters sallader och sedan morotskaka till efterrätt.
Nu har jag kommmit hem, ska städa mitt sovrum för annars kommer jag inte få någon ro till att plugga här. Det syns verkligen att jag lever ett hektiskt liv för tillfället. Så, städning och sedan plugg-maraton. Just för tillfället skriver jag en uppsats om cognitons, attentional biases etc...jag förstår det knappt själv för det är så invecklat och inte så otroligt intressant heller.

Right then! In to action.
S x

lite smått irriterande

Jag började skriva ett inlägg om hur irriterad jag är över att ingen från kommitteen dök upp till mötet igår. Jag gjorde precis allting. Så i ställe för att bara göra min del, som är att leda mötet, sitta längst fram och se till så allt sker som det ska, inleda, föra, avsluta och hitta en person som gör 'main share' så fick jag även vara ansvarig för litterature, kassan och kaffet.
Multitasking med andra ord. Men jag tycker att det är lite smått irriterande att bara för att jag alltid är där och gör det jag ska, och inte är rädd för att ta för mig och se till så att allt är som det ska, så börjar man bli tagen för givet .
'Sofia will do it' attityden är liksom inte sådär jättekul alla gånger.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Jag ligger fortfarande i sängen, kom hem kl 4 efter att ha varit ute med några kompisar. Jag lyckades som tur var avboka min frukostdejt men vaknade ändå kl 8.30. WHY?
Nu ska jag gå upp och gå iväg och handla frukost. Croissanter, yoghurt, mango och apelsinjuice tror jag kan mysa upp min pluggmorgon!