I smell so good I could eat myself

Godkväll kära läsare

Åh, vet ni vad - en dag på ett Spa i Hampshire har gjort underverk både för min kropp och min själ. Jag luktar så gott att jag skulle kunna äta upp mig själv, min hy har fått sig en ordentlig glow efter en facial och jag har fallit ordentligt för mineralsmink.

Jag har också fått tid till att tänka (så klart). London kan vara en väldigt bullrig stad ibland, man stressar runt, blir irriterad, blir trött, orkar inte, och alla tankar blir till en enda röra. Men i Hampshire blev allt lite klarare. Jag började se allt lite tydligare, höra svaren på mina frågor och slappnade av.

Under dessa dagar har jag bestämt mig för att anta följande utmaniningar....

* Sluta förstöra min hy genom att ständigt klämma och riva på den - jag är en expert på 'picking my skin' och det är hemskt, jag gör det när jag är stressad, nervös eller ångestfylld och det är inte bra!

* Dra ner på mitt sockerintag och äta nyttigare. Jag och EJ ska göra detta tillsammans genom att mötas upp och laga mat hemma hos varandra. Det är alltid lättare att göra saker om inte är ensam. Jag gör inte detta för att gå ner i vikt utan för att jag på sista tiden har kännt mig ganska ohälsosam och dessutom råkat blivit beroende av MiniEggs...(eeeek!!).

*Bli mer spirituell - tror det är dags för en Mental Diet igen!

*Ta det lugnt och vara ärlig.

Nu ska jag sova, i morgon har jag en massa jobb att ta itu med, tänkte börja dagen med en springtur. Wish me luck.
Sov gott!
Sx

Tea in Surrey

Hej fina lasare, jag dricker te i Haslemere, Surrey ...har spenderat nagra dagar i Wales. Nu vantar Champneys Spa i Hampshire and I shouid be back in business pa torsdag! The sun is shining...x

Torsdag förmiddag

Go Love Yourself i kväll. Idag, Torsdag, kommer att tillägnas åt att förbereda för kvällens workshop.

Jag har gjort en smoothie, solen skiner och Kings of Convenience spelar på Spotify.
Veckan har varit otroligt lugnt. Jag har inte gjort speciellt mycket, och mitt mål är att inte må dåligt av det. Jag känner mig otroligt lugn och glad. Tror det kallas serenity, sinnesro, contentment.

För min egen del uppskattar jag den känsla av sinnesro, eller serenity som man säger på engelska, otroligt mycket. Mycket mer än mina maniska glädjesprudlande 'highs'. På något sätt är detta en mycket bekvämare känsla. En känsla av att inte behöva vara rädda. En känsla om att allt kommer att gå bra. Känslan att vara på rätt väg.

Jag är på rätt spår.

Breaking the pattern

Ibland tror man att det aldrig kommer att vara annorlunda. Ibland stannar man för att det är tryggt. När det som för många andra är läskigt blir till vardag. Det gör ont men blir efter ett tag normalt. Det man förväntar sig, det som får ens hjärta att klappa.

Man vet inte vad som kommer att hända. Kommer han att vara snäll eller elak? Kommer hans ögon förvandlas till svarta hål eller glittra av glädje?

Mitt hjärta slår för jag vet inte vad som väntar mig - slag eller varma ord, dårskap eller bara ett vänligt 'Hej, hur var din dag?'. Jag tror hjärtslagen är samma sak som när människor talar om 'fjärilar i magen'.

Jag reagerar inte längre när han lägger armen runt mig och säger att jag är 'äcklig'.
Slagen, förnedringen, sakerna som slängs in i väggen är givetvis mitt fel. Det är det han säger, och jag nickar och instämmer. Han slår och jag ber om förlåt.
Jag förtjänar det.

Något inom mig visste att det inte var rätt. Något inom mig sa till mig att gå. Något inom mig gjorde så att jag efter ett par år gick.

Jag håller på att lära mig en ny sak. Att hjärtslag på grund av rädsla är inte samma sak som fjärilar i magen. Samt en massa mer.

Jag funderar på att starta en supportgroup för survivors av domestic violence.
Vi behöver varandra, jag behöver er, jag behöver bli påmind om hur det en gång var.

Godnatt.
Sxx

En eftermiddag i Borough

Efter att nästan har förstört våra liv, år av ångest och destruktiva beteenden satt jag och min finaste Emely på ett cafe i Borough idag, den tjejen sprudlar av energi och jag är så glad att jag har henne i mitt liv. Att vi idag efter allt vi har varit med om kan hjälpa varandra och andra på detta fantastiska vis är så himla fantastiskt.

Ibland är det svårt att vara ärlig med sig själv. Ibland glömmer även jag bort att följa mitt hjärta och leva i hopp. Ibland tappar även jag bort mig.


Tack Emely för en toppenfin eftermiddag.

Jag berättar och ler

Kursen jag var på i helgen handlade om co dependency och helathy relationships. På kursen fick vi till uppgift att skriva ner saker som vi skulle vilja säga till en person som har gjort oss upprörda, och jag valde att skriva om min före detta pojkvän som jag var i ett otroligt ohälsosamt förhållande med.

Efter att vi hade skrivit ner var det dags att säga de saker vi skrivit ner, inför hela gruppen. Jag gjorde detta sittandes på en stol mitt i rummet, med alla deltagare runt omkring mig i en cirkel. Framför mig stod en tom stol som representerade mitt ex. När jag började berätta om hur jag kände när han var fysisk våldsam mot mig, började terapeuten fråga efter detaljer. 'How did he do it, how? What happened?'. Jag berättade något som säkerligen är ganska otrevligt att höra - och terapeuten frågade...'Why are you smiling?'. 'Sofia, you have been through hell, why are you smiling? Where is your anger? Where is your hurt?'.

Självklart förknippades mitt leende med en försvarsmekanisk. Självklart hoppar terapetuen och alla andra i rummet till den sammanfattningen att jag lever in någon slaga förnekelse om mitt förflutna och att jag inte har bearbetat det tillräckligt.

Saken är den, att ni som känner mig vet att jag sällan berättar om mitt förflutna i tårar eller ilska. Jag känner mig som en överlevare, och skälvklart känner jag mig otroligt ledsen för den tjejen som jag var och gick genom allt, men jag känner mig inte arg eller bitter utav det. Jag tror varken att jag eller någon annan skulle må bättre av om jag gick runt och mådde dåligt av det som har hänt, så därför förstår jag riktigt vad det är som är så konstigt med att jag inte brister ut i gråt eller skakar av ilska när jag pratar om det som en gång var.

Hur som helst gav hon mig numret till en utav Londons bästa traumaterpeuter. Kanske ska träffa henne bara för att få veta mer, denna övning gjorde mig nyfiken...vad är det för fel på att vara glad?

Aj, aj, aj!

Jag somnade i en konstig position igår och har nu en jättestel nacke. Kan man säga så föresten...position? Det låter konstigt.

Helgen har varit otroligt intenstiv och jag känner för att sova i en vecka nu. Kursen var bra men ganska svår på ett emotionellt plan. Kanske skriver mer om det lite senare.

Jag har även hunnit med en hel del kul den här helgen. På lördagskvällen var jag på teater- jag hade på mig Stay ups under min klänning, och GUESS WHAT....they did not stay up! Det slutade med att jag sprang runt på Strand och fick hålla i dem, tur för mig att jag inte tycker saker och ting är så pinsamma - det roligaste var nog att min dejt försökte lätta upp situationen med att hålla sina byxor på samma sätt, så jag sprang runt och höll i strumpbyxorna och han byxorna tills vi hittade ett Boots där jag kunde köpa nya. :)

Jag har en massa ledighet den här veckan och ska tillägna det åt att jobba med Go Love Yourself och ta hand om mig själv. Yes!