En längtan hem

Jag sitter i Sevenoaks hos R och längtar hem till Sverige, jag vet inte varför men den senaste tiden har jag börjat uppskatta Sverige mer och mer. Något hände när jag och Reuben var där tillsammans under midsommar, jag såg landet genom hans ögon och på det sättet uppskattade allt det jag har varit blind för. Bilden ovanför är tagen med min mobil vid Mälaren - en söndagskväll med en otroligt vacker solnedgång och stilla vatten.

Jag kan sakna allt det som är enkelt i Sverige, jag saknar att kunna promenera ner till Mälaren, att vara så enkelt nära naturen. Samtidigt är jag också mycket medveten om att allt detta har med ett semesterbesök att göra och att det finns en mycket bra anledning till varför jag bor i en sådan stad som London. Här kan jag vara anonym, här behöver jag inte försöka passa in i någon norm. Som tur var ligger inte Sverige allt för långt bort och det är enkelt att åka hem! Best of both worlds.

I helgen har jag tänkt att göra väldigt lite. Jag kom hem från Sverige i Onsdags kväll och har sedan dess knappt hunnit packa upp väskan, har börjat på mitt nya jobb samt haft jobb med klienter. Nya jobbet är helt okej, jag jobbar som en Independent Mental Healht Advocate för en organisation in södra London. Go Love Yourself kör jag fortfarande på kvällar och helger, ska bli skönt att inte ha något universitet att gå tillbaka till denna höst - jag behöver ett break från essays och ska lägga ner mer jobb på GoLy och min karriär. Roligt!

Här i Sevenoaks är det lugnt och tyst, R jobbar i det andra rummet och jag sitter på soffan, har en del e-mail att svara på, en massa material att skicka till klienter men annars är det lugnt. I like my life today!

Hörs senare
Soffan på soffan.....xx

29e Juli 2010

(c)emmajanerichards.com

Idag är det tre år sedan jag tog mitt livs viktigaste beslut. Dagen då jag förstod att det där med alkohol och andra sinnesförändrande substanser skulle bli min död, om jag inte sa tack och hej. Och det har jag gjort nu, i början en minut i taget, en timma i taget...en dag i taget. Dagarna har nu blivit till år och det där med att ta en dag i taget är verkligen något jag kan rekommendera för er alla som vill förändra något i erat liv. Man behöver inte göra det föralltid, utan man börjar med att göra det i nuet. Tänk inte vad som kommer att hända i morgon, nästa vecka eller om fem år. Fokusera i stället på vad du kan göra just nu.

Första året var jag på ett rosa moln mestadels av tiden, det kändes som jag varit med om en nära döden upplevelse och var tacksam att jag levde.
Nu när tiden har gått blir det allt svårare att känna naturlig tacksamhet för det jag har. De hemska minnena från våren och sommaren 2007 bleknar och känns inte lika verkliga. På gott och ont.

Men aldrig trodde jag att mitt liv skulle se ut som det gör idag. Jag kommer aldrig att sluta tjata mest för att visa, att allting är möjligt. Igår kom jag hem från Kungsör och Sverige. Nu får ni höra något jag aldrig trodde jag skulle säga, men gud vad jag älskar det stället.

Idag började jag på mitt nya jobb, springer runt på mentalsjukhus och pratar med människor om dagarna , ska syssla med Mental Health Advocacy några månader tills jag hittar något roligare- och sen kör jag Go Love Yourself på kvällstid. En massa klienter senare och jag är nu supertrött....
Godnatt!

Pic by EJ

:)

Allt som är nytt

Allt som är nytt är läskigt till en viss del. Här sitter jag nu med min otroligt vackra och speciella förlovningsring på fingret, den sitter som en smäck och man måste nog hugga av mig fingret för att få av den....väldigt bra eftersom jag har haft mardrömmar om att tappa den 200 år gamla ringen ner i avloppet, snacka om ångest!

Men det var inte det jag skulle prata om. Jag bröt nämligen ihop TOTALT för några dagar sedan. Grät hela dagen, grät när jag cyklade, grät inne på Starbucks, det kändes som jag grät för alla de gånger jag inte har gråtit under åren...allt kom ut.
Det hade mest att göra med min rädsla för förhållanden och män, jag har ju på något sätt trott att jag hade kommit över detta med att en gång varit i ett abusive relationship. Grejen är den, att eftersom jag levde som supersingel i fyra år innan jag träffade Reuben, så lyckades jag på ett otroligt effektivt sätt inte tänka på alla de känslor som kommer i samband med att vara i ett våldsamt förhållande....tills man tar ett djupt andetag, träffar en underbar man och är i ett nytt förhållande.

Jag har varit så otroligt rädd enda sedan jag i början träffade Reuben, men samtidigt har min magkänsla alltid sagt att det har varit 'rätt' och jag känner mig otroligt glad, trygg och avslappnad i hans sällskap. Så jag har från början valt att gå på min magkänsla i stället för mitt huvud som säger till mig att trygghet endast finns nunne-liv.

Det är konstigt att vara älskad när man är van att bli trampad på, det är konstigt att ha någon som alltid vill träffa mig, det är konstigt att ha någon som ständigt ger mig fina komplimanger, det är konstigt att ha någon som inte blir arg utan förstår och kramar om. Det är nytt, men OJ så underbart!

Något gammalt.....

Jag behövde aldrig slänga mig ut i förlovningsring-djungeln, Reubens mamma ringde nämligen upp och undrade om vi ville ha en väldigt värdefull ring från en gammal förfäder från 1800-talet som hon hade hemma hos sig. Jag kände mig otroligt nyfiken redan från början och väldigt förvånad att hans mamma efter att endast ha träffät mig två gånger ville ge bort en sådan sak...

Ringen tillhörde en gång i tiden en dam vid namn Eliza O'Neil, Reuben's great-great-great-great grandmother eller något liknande. Hon var en stor skådespelerska under sin tid, tidigt 1800-tal och jag kan inte riktigt fatta att jag ska nu gå runt med hennes ring på fingret....HÄFTIGT!

Och passar så bra in i min värld, jag älskar ju allt som är gammalt och tycker det är kul att ha något som inte så många andra har....:)

Det godaste av det goda

Vänner och cupcakes, kan det bli mycket bättre än så?

Min webbdesigner

Hänger ni med i svängarna?
Ena dagen erkänner jag att inte riktigt kan klassas som singel längre, och den nästa är jag förlovad!

Allt har gått ganska snabbt men det känns väldigt bra. Reuben började med att vara min webbdesigner till min dejt och nu min...fästman. Han är allt jag någonsin har önskat och jag tycker det är så jäkla häftigt att jag är i ett hälsosamt och mycket lyckligt förhållande. Livet blir bara bättre och bättre, och fullt av överraskningar... ingenting har gått som jag hade tänkt mig och det är ju det som är det bästa av allt.