Jag läste detta idag. Snacka om inskränkt. Åh det gör mig verkligen hur osugen som helst på att någonsin flytta till Stockholm. Men jag drar inte alla över en kant och förstår visst att det bara är ett perspektiv av alla 800 000 (dagens stora nyhet!) invånare i Stockholms innerstad.
Njä, Jag gillar stora bullriga storstäder, och dit räknas inte Stockholm. Stockholm kan nämligen vara rätt så dött. London sover liksom aldrig. Här finns en ständig 'buzz' av liv. En puls. Dunk dunk dunk. Det är härligt att leva mitt i dunkandet. Då känner man sig riktigt alive. Här finns allt. Det är svårt att sticka ut. Det finns liksom inga riktiga normer, inga ramar. Förutom om man bor i Shoreditch där tydligen nyaste trenden är att ha en single speed bike. Men det är helt okej om du inte har det, folk bryr sig inte riktigt. Det är bara en trend. Shoreditch är i vilket fall som helst lite för trendigt för min smak.
OH I LOVE LONDON.
Hur som helst. Idag kom jag på mig själv med att behandla min cykel som jag brukade behandla min hund. Låste fasst henne vid en stolpe medans jag handlade, klappade om henne och sa...'I'll be back soon...'.
När jag sedan ,efter att ha handlat klart, tog min cykel och traskade iväg till M&S småpratade jag lite med henne och kallade henne för 'sweetheart'. Undrar om folk tror att jag är schizofren? Antagligen hade folk för mycket med sitt för att ens bry sig.
I ALSO LOVE MY BIKE. Men det visste ni ju redan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Haha. Ha med cykeln överallt, låsa fast den vid stolpar, sånt gör jag med. Fast börjat prata med den, det har jag inte gjort än. ;)
Post a Comment