round and round

Bilden är från förra året...vi har lite snö i Kungsör, men inte så mycket. Men kallt är det, som tusan.
Jag har varit ute och joggat i minusgrader, fick ett helt nytt löparkitt i julklapp så nu kan aldrig vädret stoppa mig...utrustad med både löparmössa och handskar är jag nu.
Jag har tänkt, och tänkt och tänkt. Dessa tankar har gjort så ont att jag blir sugen på att förgifta mig själv bara för att få tyst på mitt huvud. Men, det verkar som om det börjar bli bättre. Just nu är det bättre, det tackar vi för.
Är det inte lusigt vad hjärnan kan spela för trick ibland? Jag har så mycket att vara tacksam för, hälsa, familj, vänner, studier, jobb, pengar...och ändå känner man att man inte orkar vara med. Jag får panikångest, vet inte var jag ska ta vägen, klarar inte av att vara i närheten av andra människor, klarar inte av att se det vackra i livet, känner...vad är det för mening med allt egentligen?
Men vet ni vad. Det är inte min uppgift här i livet att förstå allt. Inte just nu i alla fall. Som en tillfrisknad alkoholist och drogmissbrukare kan jag bara vara tacksam att jag fortfarande finns här. Förra gången jag provade att dricka ett glas vitt vin så slutade det med att jag satt själv på ett hotellrum i Köpenhamn, fick i mig 6 gram kokain och brände 8000 kr på en natt. Inget recept som funkar, jag kan bara vara glad att jag inte fick en hjärtinfarkt. Därmed - min största uppgift i livet är att hjälpa andra så som jag har blivit hjälpt. Jag har inte tid att sitta och tycka synd om mig själv! Och jag har verkligen inte råd med att vara avundsjuk på alla andra som kan dricka vin - eller fantisera om det som jag har gjort mycket den sista tiden.
Men i bland gör det så jäkla ont att man inte vet vart man ska ta vägen.
Huvudet skriker, tankarna far runt, blodet pulserar, hjärtat klappar, ångesten gör mig illamående och svettig.
Äsh. Glad jul på er. Det är bättre nu. Och för att inte glömma så ska jag till Edinburgh över nyår...det är något att tänka på!