tolkning?

Jag fick ett sms här om dagen. Det kom från någon ur det förflutna.
'Hej, fan vad jag saknar dig,
och den tid då jag erkände inför gud
att jag var maktlös inför mitt levnadsmönster.
Jag saknar dig mycket och även de diskussioner
vi haft mellan missbruket.
Du är en underbar kvinna Sofia, jag förstod inte
det då allt föll sönder.
I love you och gott nytt år.'

Vad tänker män egentligen? Att en kärleksförklaring via sms ska fixa allt, att jag ska hoppa på ett tåg för att rädda honom ur hans ensamhet? Eller att jag ska ringa upp och säga ' AAAAAAAAH jag saknar dig med, let's meet!'...
Naaa, det funkar inte riktigt så. Men det är klart, visst rör det mig.
Jag försöker skilja på verklighet och fantasi. Jag kan nämligen sakna honom när jag tittar på gamla bilder, tänker på de där intensiva kvällarna, allt skulle ske i smyg - vi behövde inte tala, bara se varandra i ögonen och vi visste.
Men det jag kommer ihåg är egentligen bara en fantasi. Vi var två vilsna själar och desto mer vi försökte desto mer föll allt sönder. Allting rasade och vi med det.
Därför, när jag saknar dig så försöker jag komma ihåg hur det egentligen var. Hur det egentligen kändes.
Jag vet att du är ensam, men jag kan inte hjälpa dig.

ps. dessutom vet ni väl att 'I love you' inte är alls samma sak som 'Jag älskar dig...?'