Jag skriver min loggbok, det går mycket lättare än vad jag trodde faktiskt. Det är ju inte alls lika komplicerat att skriva om mig själv i jämförelse med socialpsykologi eller dylikt. Jag sitter ju på all fakta, sen är det bara att analysera mitt eget beteende, tankar och känslor med hjälp av lite litteratur och anteckningar. Gissa vad mitt huvudtema för loggen är, jo, prestationsångest. Det är nog det jag har kämpat mest med under hela hösten (i mitt akademiska liv) - och jag har också listat ut varför jag får prestationsångest, vad det egentligen handlar om och hur man kan göra det lättare för sig själv. Det är rätt så intressant faktiskt!
Så nu sitter jag här och tycker att jag har en bra början. För några månader sedan skulle jag vara frustrerad i detta läge, känna att jag borde kunna göra ett mycket bättre jobb, men vet ni vad. SKITSAMMA. Jag har skrivit en hel del, jag har kommit på ett tema, jag har analyserat mig själv. Success! Inte failure. I stället för att tänka på allt jag kunde gjort bättre, så ger jag mig själv credits och säger högt att det här gjorde du faktiskt bra Sofia.
Själv-förbannelse är bara onödig ångestladdad energi som man borde skippa.
Nu ska jag med gott samvete in till stan och gå på Chopstick dinner med Sarah och co.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Åh, vad jag skulle vilja veta vad prestationsångesten egentligen bottnar i och vad jag ska göra åt den.
Journalisterna verkar vara ena jäkla tävlingsmänniskor. Är man bäst, så är man bra. Jag är ingen tävlingsmänniska, men blir ändå påverkad runtomkring när jag hör hur långt andra har kommit och hur nöjda de är - jag känner mig genast dålig. Och nu sitter jag här med min inlämningsuppgift (som säkert egentligen är helt okej) och känner att det bara är dåligt. "För alla andra har säkert gjort så himla bra grejer."
haha vad tänker du på då?
Johanna: Jag tror att det ar sa pa manga utbildningar, pa min kurs ar manniskor otroligt ambitiosa och ska alltid halla pa och jamfora, men samtidigt tror jag att alla oroar sig och kanner att det ar svart och jobbigt. Dessutom ar vi ju dar for att lara oss, inte for att bevisa for nagon vad vi redan kan! :)
Anglosvensken: Jag tanker pa hur man sager sommarpojken med den dar ostgotska dialekten eller vad det nu ar...
Post a Comment