Utan mitt bagage blev jag inte den jag är

Godkväll alla läsare!

Kvällen har tillbringats med min vän Helene på en pub i Clapham, mycket trevligt.

Kvällen ägnades åt en väldigt mycket prat, såklart. Det pratades om relationer, om hur vi är som människor, om rädslor, om utveckling, och om det förlutna.
Vi kom in lite på mitt förra förhållande med mitt ex, som verkligen var allt annat än hälsosamt. Helene var kompis med mig under den tiden och visste ingenting, och stackarn får nog en liten shock varje gång jag nämner det. Det är så lätt för mig att prata om det eftersom jag har jobbat med det och gått vidare. Även om förhållandet var ruskigt fruktansvärt med både psykisk och fysisk misshandel så kan jag sitta här idag och säga att jag ångrar det inte.

Låter nog jäkligt konstigt, jag vet, men samtidigt som det bröt ner mig som människa har det också gjort mig till den personen jag är idag. Den Sofia som jag faktiskt accepterar, älskar och är stolt över.

Det är inte bara jag som går genom ohälsosamma förhållanden, det vet vi alla. Massvis med tjejer lever med det jag gick genom, varje dag, och det är fruktansvärt. Jag hoppas ni förstår, om det finns någon av er som läser detta, att det finns en väg ut, även om det känns omöjligt. Din partner ska göra dig glad och bygga upp dig, inte bryta ner dig.

Hur som helst, det där med att jag inte ångrar eller känner mig ledsen över det som hände är kanske lite annorlunda, men jag gör verkligen inte det. Det betyder inte att jag låter den här mannen på något vis vara i mitt liv på något vis, men jag är inte arg längre. Utan den upplevelsen hade det nog tagit längre tid för mig att inse att jag behövde hjälp till ett nytt liv. Erfarenheten med det förhållandet plus allt annat fick mig att inse att jag behövde lära mig att älska mig själv och få ett nytt sätt att tänka på. Idag är jag en stark tjej, visserligen ett emotionellt hysterimonster ibland, men jag tvivlar aldrig på att jag är värd att bli älskad eller bli behandlad på bästa möjliga sätt, precis som vi alla förtjänar.

Jag har varit singel i fyra år nu. Det första året som singel gick jag runt och tänkte på allt som jag trodde var fel på mig, ni vet, 'Jag har ingen pojkvän pga av att jag är ful/fet/ointelligent/konstig etc etc etc....¨
Nu, idag, är detta med att jag är singel inte något som direkt rör mig så mycket, mycket på grund av att jag vet att det inte har något med mitt värde som person att göra! Jag vet att jag är intelligent, snygg, intressant, snäll, rolig. Jag vet dessutom om att jag inte har varit särskilt intresserad av att ha ett förhållande, och dessutom inte träffat en kotte som fått mig på det minsta fall.

Samma sak när det gäller utbildning och karriär. När jag var yngre var jag helt inriktad på att bli legitimerad psykolog. Efter att ha gjort en undergrad i psykologi och dessutom en halv MSc kom jag på att detta var ju inte alls något jag ville göra.
Inte på grund att jag är ointelligent eller inte skulle klara det....utan mest för att....I CAN NOT BE BOTHERED! Jag tycker det där med plugg inte är speciellt roligt längre, och somnar bara av tanken att läsa tre heltidsår till. Förstår ni vad jag menar, mitt självärde baseras inte i vad jag åstadkommer eller vad jag har i mitt liv, utan i mig själv.

Och detta, är nog något av det viktigaste jag har lärt mig av min resa. Och mer kommer! Snart kommer jag säkerligen skriva om nya upptäckter av mig själv, haha, hope you are interested.:)