att våga

Herre gud, förlåt att jag inte har skrivit så mycket här inne på den senaste tiden men jag har så mycket att göra. Jag kom precis hem efter att ha jobbat hela dagen och varit talare på ett möte i Angel. Det händer ganska mycket just nu, en massa deadlines och långa arbetsdagar.

Men vet ni vad? Jag är så otroligt trött på att ha ett välbetalt arbete som inte ger mig mycket mer än pengar. Det är så nedrans deprimerande att göra ett arbete som endast betalar ett bekvämt liv med middagar hit och dit, dyr hyra och slöserier. När jag är på the Priory en dag i veckan så känner jag att jag gör en skillnad, att jag lär mig hur jag kan vara till hjälp för människor som mår dåligt. Det arbetet kan leda mig till en position där jag faktiskt har utrymme till att att använda all min potential till att ge andra människor något utav värde.
Och jag känner precis samma sak när jag är i skolan eller pluggar.

Tyvärr är det ju också så att jag jobbar tre dagar i veckan på ett arbete som jag kan utan och innan, det ger mig en bra lön men ingenting mer. Det känns bara fel. Det känns som slöseri. Tre dagar då jag kunde göra något annat som jag faktiskt brydde mig om.
Tycker ni att jag vill ha lite för mycket? Att jag kräver för mycket?
Herre gud, jag är bara så jäkla trött på det. Varje dag när jag cyklar till jobbet är jag glad, full av energi...och så fort jag kommer dit så känns det som att jag måste stänga av en viss sida av mig själv, den energiska och positiva sidan. Och jag är så trött på det. Jag passar helt enkelt inte in, hur mycket jag än försöker, jag borde vara någon annanstans de där dagarna.
Ush, jag är så trött på att slösa 30 timmar varje vecka på att göra något som jag inte bryr mig så mycket om. Det är inte värt pengarna.
Jag antar att jag borde vara nöjd med att ha ett jobb i dagens läge. Men jag vet inte, när man spenderar så mycket tid på jobbet...borde man inte försöka göra något där man känner att man kan utnyttja sin fulla potential, sin energi, sin passion?

När jag och EJ körde hem från Wales till London igår kväll så pratade vi om våra drömmar. Jag vill lära barn och ungdomar att utveckla självkänsla och självrespekt.
Jag vill lära dem att tycka om sig själva. Hur man utvecklar känslomässig mognad.
Men så länge jobbar aslånga dagar med ett jobb som äter upp mig, inside out, så kommer jag inte ha någon energi till att ens börja utveckla min lilla plan.

En förändring kanske kräver att jag flyttar ut ur min lägenhet. Att jag hittar ett billigare boende. Men vet ni vad, alla som kämpar för att få sina drömmar uppfyllda får kriga sig framåt. Ta risker. Våga.
Jag tänker våga.