När man bärjar tröttna på lyx

Att äta ute är för många något av en lyx. Det är något man gör man vill fira lite, unna sig något, göra något som inte hör till vardagen.

Därför blir det väldigt tråkigt när man inser att det där med att gå ut och äta på en restaurang inte har samma speciella innebörd längre.
Jag äter ute allt för ofta. Det har sina förklaringar;

1. Jag är inte hemma särskilt ofta, utan är ofta ute och springer, gör en massa grejer, träffar en massa människor, flänger hit och dit över stan. Så när man väl är hungrig blir det bara så att man går och äter någonstans.

2. Eftersom jag alltid är ute och ränner och har så mycket för mig så finns det inte mycket tid över till allt annat nödvändigt, därav har jag inte särskilt mycket mat i kylen. Frukost finns ganska ofta hemma hos mig, banan, havregryn, kaffe och mjölk. Och bagels. Vad mer behöver man?

Tyvärr så har jag börjat tröttna på det, ordentligt. Den här veckan till exempel så har jag ätit ute fem dagar av sju möjliga. I måndags åt jag lunch i Cardiff, Wales. I Torsdags åt jag middag i Dulwich. I fredags åt jag lunch med Sara på Upper Street, och middag med EJ i Bloomsbury. I lördags åt jag frukost på Carluccios i Chelsea, Brunch med Paula här i Newington Green och middag på 56, Newington Green. Idag åt jag lunch i Clapham och middag i Angel.

Åh gud jag mår nästan illa när jag ser hur mycket jag äter ute! Det är så himla trist att det inte är kul längre. Det har totalt förlorat sin charm. Dessutom är det ett slöseri med pengar.

Nej, målet för veckan som kommer är att sluta slösa pengar på ouppskattad mat, gå till Sainsburys och handla mat i stället.