Det som håller mig vid liv

Åh gud, jag sitter här och trycker på repeat till Gabriella's sång. Blondbella hade lagt in ett klipp idag, och jag kan inte annat än hålla med, jag gråter varenda gång jag hör den sången.
Det är inte på grund av filmen som den är knyten till.


När jag hör Gabriellas sång minns jag hur jag satt inlåst på mitt badrum i min lägenhet i Archway och grät. Jag sjöng den här sången samtidigt, något hade hänt, jag kommer inte ihåg vad det var - men det jag visste var att jag var i en gräsligt destruktiv situation med min dåvarande pojkvän, och visste inte hur jag skulle kunna lämna förhållandet.
Det var precis som hon sjunger 'Jag har aldrig glömt den jag var, jag har bara låtit det sova. Kanske hade jag inget val, bara viljan att finnas kvar.'

Det värsta för min egen del med att sitta fast i ett våldsamt förhållande är att det bröt ner mig totalt. Inte fysiskt, utan psykist. Éfter fyra år av att ha blivit mobbad, förtryckt, manipulerad och slagen i mitt eget hem av någon som jag faktiskt älskade så fanns det inte så mycket kvar utav mig. Bara en liten, liten röst som gjorde sig påmind ibland. Men det mesta var undanstoppat. Alla mina ambitioner, hopp och drömmar. Alla mina intressen, som sången till exempel, fanns det inget utrymme till. Allt som jag levt för en gång i tiden var liksom bortglömt.
Det är därför jag blir så exalterad av att vara vid liv, jag är så tacksam att ha kunnat klara mig ur alla knepiga situationer som jag hamnat i, och att jag överlevde. Gabriellas sång gör mig påmind om min vilja till att leva. Den fanns för det mesta där, och det var den som höll mig vid liv. Det var den som gjorde att jag tog modet till mig, förberedde för det värsta och lämnade mitt ex. Det var den som gjorde att jag i stället för att hoppa framför tunnelbanan och ta mitt eget liv när min alkoholen och drogmissbruket var som värst, i stället tog mig till ett möte. Det är den lågan som har tagit mig genom alla mörka dagar och perioder av depression det senaste året.

Det är den lågan som jag försöker ge utrymme till att växa, hela tiden. Det är därför jag aldrig försöker släppa in mina mörka demoner, inte ens med negativ kritik till mig själv. Det är därför jag alltid försöker göra allt till att älska mig själv, vårda min själ och inte lyssna på negativa tankar.

Och jag är så tacksam. När jag hörde den här sången i kväll så kom jag ihåg hur det en gång var. Idag ser mitt liv helt annorlunda ut, och jag är så, så tacksam av att vara vid liv och dessutom få möjlighet till att leva lycklig.