Men jag cyklade i väg till mötet på Stoke Newington High Street och förväntade mig inte ett strunt. Den enda anledningen till att jag gick var för att jag behövde hitta någon att göra en main share för mig i morgon på mitt möte i Covent Garden, alltså mitt syfte var endast egoistiskt! Jag gick inte dit med tankar på någon annan än mig själv.
Men vet ni vad, mina kära läsare, nu ska jag vara riktigt ärlig. Så fort jag gick fick syn på lokalen där mötet var så kom jag ihåg. Jag minns hur det var, när jag själv var där för två år sedan och svettades, skakade av nervositet och var så desperat efter hjälp att jag tog varje chans jag fick. Och att det var på dessa möten, i Stoke Newington som jag fick hjälp. Människor tog hand om mig. Jag kommer ihåg hur jag dåligt jag mådde. Hur osäker jag var. Hur rädd jag var hela tiden. Hur jag kände att hela mitt liv gått i spillror. Hur jag gick på möte, efter möte, varenda dag endast för att hålla mig borta från alkoholen och drogerna.
Saken är den att jag är precis likadann som de människorna på mötena. Vi har alla samma problem. Vi har alla gjort saker som vi ångrar. Vissa av oss hållt på längre än andra, vissa av oss har hamnat i fängelse, vissa av oss har förlorat jobb, vänner och familj pga vårat missbruk. Och innan jag gick på mötet i Hackney idag glömde jag bort just det. Jag var en utav dem. Jag är fortfarande en utav dem som har gjort saker som jag har ångrat.
Juni 2007, för två år sedan gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag gick till jobbet, påverkad. Och på den tiden jobbade jag med barn, jag hade ansvar för en fem månaders gammal bebis. Med solglasögon på för att dölja mina allt för stora pupiller tog jag mig till jobbet, kollapsade på Victoria Line och lyckades på något sätt ta mig ner till Herne Hill där jag jobbade på den tiden. När jag väl kom dit lyckades jag hålla mig vaken i några timmar tills jag kollapsade igen eftersom jag inte hade sovit på två dygn.
Jag gjorde inte detta för att jag var en dålig människa, utan för att jag var sjuk.
Det är samma sak med dessa människor på mötet jag var på i kväll. Vissa av dem har förlorat allt de äger. Gjort saker som de ångrar.
Men jag är likadann. Tack gud att jag har förändrats. Jag har blivit frisk, tack vare, till en början alla möten jag gick på den sommaren 2007. Tack vare att jag hade hjälp utav andra.
Så i kväll har min snorkighet bytts ut mot tacksamhet till mina medmänniskor. För utan dem, hade jag aldrig varit där jag är idag!
6 comments:
Ett av de basta inlagg jag nagonsin last Sofia! Du ar helt fantastisk!
Kram
Jag blev alldeles rörd när jag läste det här inlägget! Det är så lätt att bara gå vidare när man själv blivit bättre / frisk från något och låta andra sköta sig själva, man tänker inte alltid på att andra behöver en på samma sätt som man själv behövde en förebild - i det här fallet en som klarat kampen mot drogerna / alkoholen.
Mycket bra att du inte bara lämnar saker och ting för att du blivit bättre, att du försöker hjälpa andra som befinner sig där du själv var för några år sen och att du nu fick ett tillfälle att inse hur viktig du är för andra människor även om du inte känner dem!
Ibland behöver man en tillbakablick för att få ny motivation och vilja :)
Du far inte skriva sant har nar jag ar pa jobbet, jag sitter ju har med tarar i ogonen nu!
Arligt Sofia, vilket fint inlagg, dina ord ar valdigt rorande och jag tror att vi alla kanner igen oss i tankesattet ibland. Man glommer liksom bort var man sjalv var for inte sa lange sedan...
En annan sak ar att jag tycker det inte alls ar fel att gora saker endast for din egen skull, som du gjorde. Jag tycker det ar en bra sak att vara ego och bara for att det gynnar en sjalv sa innebar det inte att det skadar nagon annan nodvandigtvis.
Jag ar bara sa otroligt glad och tacksam for att du ar du har kampat pa som du gjort. For utan det sa kanske du inte varit samma underbara manniska du ar idag och jag kanske inte hade fatt den stora aran att lara kanna dig. For det ar det, en ara!
Du ar bast! Kram
Valdigt fint och oppet skrivit inlagg! Du ar otroligt stark som kan dela med dig av din bakgrund pa sa satt.
Efter regn kommer solsken som det sa fint heter :)
Kram
Till er alla: Tack så otroligt mycket för era fina kommentarer! Det gör mig så otroligt glad och tacksam, tack för att ni läser här inne och uppskattar det som skrivs. Utan er vore inte bloggen samma sak! KRAM.
Ditt inlägg ger mig hopp, livsglädjen lyser igenom.
Post a Comment