En inspiration

Igår träffade jag en gammal vän för frukost på South Bank. Vi träffades för 2.5 år sedan när vi båda två var nya på våra möten. N som vi kan kalla henne lyckades hålla sig borta från alkoholen och drogerna men utvecklade tyvärr väldigt snabbt anorexia i stället. Hon blev tunn som en fjäder, hade mörka ringar under ögonen, frös ständigt, spenderade hela sin tid på att gå runt supermarket och räkna kalorier, kräktes upp den lilla maten hon åt. Ett rent helvete helt enkelt.

Jag var riktigt orolig för henne, var inte helt säker på om hon skulle klara sig genom det här.

Igår när jag träffade henne var det som att träffa en ny tjej. Eller rättare sagt, en ny kvinna. N är frisk, hon har gått upp i vikt, hon har fått tillbaks sina kurvor, hennes hy är fantastisk, hon har långt tjockt hår, inga mörka ringar under ögonen, och hon säger dessutom att hon är glad och lycklig! Hur lyckades hon ta sig igenom detta och bli frisk?
Jo, hon gjorde sitt tolvstegsprogram med hjälp av AA, men för att kunna tillämpa det till sin anorexia så startade hon upp egna möten - nämligen Anorexia Bulimia Anonymous. Efter att ha fått nys om att ett sådant fellowship finns i USA så beställde hon all litteratur, startade upp ett möte i veckan, och började hjälpa andra anorektiker och bulimiker. Efter bara några månader har ett möte i veckan blivit till tre, och hon planerar även att hjälpa andra att starta upp fler möten runt omkring Storbrittatinen.

Jag tycker detta är superhäftigt, kan inte riktigt förstå att detta är samma tjej som en gång träffade för lite över två år sedan.

You go girl!