a poem

"I got flowers today.
It wasn't my birthday or any other special day.We had our first argument last night, and he said a lot of cruel things that really hurt me.I know he is sorry and didn't mean the things he said because he sent me flowers today.
I got flowers today. It wasn't our anniversary or any special day.Last night he threw me into a wall and started to choke me. It seemed like a nightmare. I couldn't believe it was real. I woke up this morning sore and bruised all over.I know he must be sorry because he sent me flowers today, and it wasn't Mother's Day or any other special day.
Last night he beat me up again, and it was much worse than all the other times. If I leave him, what will I do? How will I take care of my kids? What about money? I'm afraid of him and scared to leave.But I know he must be sorry. Because he sent me flowers today.
I got flowers today. Today was a very special day.It was the day of my funeral.Last night he finally killed me. He beat me to death.If only I had gathered the courage and strength to leave him.I would not have gotten flowers today".

Jag hittade den här dikten efter att ha letat efter bloggar som handlar om domestic violence. Jag lyckades inte hitta många, men ni som är intresserade kan kika på http://lady4peace2.blogspot.com/ . Jag antar att det för skamligt att skriva om det, men jag orkar faktiskt inte riktigt bry mig om att skämmas. Jag överlevde, jag lyckades ta mig ur förhållandet, och det är jag stolt över. Därför, ska jag prata om det. Let's break the silence. Det är vanligare än ni tror, men just på grund av att ingen pratar om det, att vi inte vågar, på grund att vi skäms, att vi inte vill såra våra anhöriga med sanningen, så håller vi tyst. Tyvärr är det också på grund av dessa faktorer som många inte söker hjälp. Det är därför vi tvingas att leva ett dubbel-liv, där ingen vet vad som försigår. Man skäms. Jag ville inte vara den där tjejen som hade misslyckats att gå, att lämna honom. Jag ville bli sedd som stark, inte svag. Vad skulle hända om jag berättade, jag visste vad svaret skulle bli...'LÄMNA HONOM, NU!'. Problemet var just det, att jag inte visste hur.

Jag var så svårt manipulerad av mitt ex att jag inte såg mig själv leva ett liv utan honom. För jag trodde att han verkligen brydde sig om mig, han gav mig sällan blommor, men han fick det alltid att se ut som att han brydde sig efter att han gjort mig illa. Efter slagen gav han mig alltid vatten, det var alltid han som tröstade. Och hur sjukt det än låter, man tror alltid att det ska bli bättre. Jag trodde alltid att om jag betedde mig på ett visst sätt, så skulle han ändra sig.

Jag trodde aldrig att det skulle hända mig, men rätt som det var så satt jag där, helt hjärntvättad. Det jag vill säga är, sök hjälp innan det är för sent, du har ingenting att skämmas över, det är inte ditt fel, och du kan leva utan honom.