Kungsör

I morgon flyger jag till Sverige, jag ska spendera helgen i Kungsör.
Kungsör är ett lustigt ställe. Det är den lilla, lilla staden där jag växer upp. Ett sådant där ställe som man åker förbi och inte tar så mycket 'notice of' så att säga.
Men för mig så innebär Kungsör så mycket mer. Jag blir både glad, ledsen, arg, uppspelt och illamående när jag tänker på stället.

Jag vet inte om det är något särskilt med småstäder, eller om alla människor känner liknande splittrande känslor för de platser där de växte upp. En väldigt lång tid kände jag ett stort förakt mot just Kungsör, jag avskydde stället och allt som hade med det att göra. Inte först för ett år sedan, sommaren 2008 lyckades jag spendera 14 dagar i Kungsör och inse att mitt förakt mot platsen hade mycket mer med mig själv att göra, än själva staden. (Dessutom är det faktiskt ingen stad utan snarare en by). Jag kom hem till Sverige förra sommaren och var så arg och rastlös första veckan och ville i princip mörda alla (nja åtminstonde sparka lite) som jag såg. Jag förstod inte vad som hade hänt, hur kom det sig att jag kände en sådan ilska? Jag tänkte och tänkte och tänkte. Jag stängde in mig på rummet och var arg, och tänkte. Och efter allt för många dagar bortkastade på ren och skär ilska bestämde jag mig för att jag hade fått nog. Jag insåg att jag hade ett val, att antingen fortsätta att vara arg och slösa bort min semester, eller att inse att jag bör försöka bilda en ny relation till min födelseort. Jag kunde inte längre hålla på och skylla en plats för allt, herre gud, get over it sa jag till mig själv och började utforska Kungsör med nya ögon. Jag lånade mammas cykel och cyklade ut till Mälaren och insåg hur vackert det faktiskt var. Jag tog långa springturer vid sjön. Jag sprang till och med genom samhället några kvällar och var glad! Och efter en vecka av att ha gjort just detta så hade jag lärt känna en annan del av den platsen jag så länge föraktat. Det vackra och ljusa var så mycket lättare att se bara man öppnade sina ögon.
Och hipp som happ var jag inte så himla arg längre.

I morgon bär det av igen. Vi får se hur det går. Om ilskan bubblar upp får jag väl påminna mig själv om förra sommaren. Prova det igen.
Jag har inte tänkt att göra ett strunt när jag är där, mest fika, ta en springtur, och ja, ta igen en hel del massa plugg. Vara högst asocial och endast hänga med mamma och pappa. Yes!