tacksamhet och glass

I kväll har jag ägnat mig åt en sak. Jag har beklagat mig. Över vadå kanske ni undrar?
Jo över min levnadssituation.
Men stopp och belägg, har inte fröken allt hon behöver?

JO.

Just det. Men när jag glömmer bort att vara tacksam så börjar jag tycka synd om mig själv, inte bra. Jag skaffar mig high class problems och vill störtböla. Jag glömmer bort att allt jag önskade mig för 2 år sedan, har jag. Jag gör ju det jag ville göra. Jag bor där jag vill bo. Jag har bra hälsa. Jag har världens bästa vänner. Jag har väldigt roligt väldigt ofta.
Det går ganska bra för mig om man tänker efter.

Visst har jag rätt att tycka synd om mig själv ibland, det har vi väl alla. Men när det går lite väl långt, och jag bara känner för att kasta in handuken och skrika 'Neeej, jag ger upp!' så har det gått för långt. Någonstans måste ma ta ett djupt andetag, se sig runt omkring och försöka få lite perspektiv.

Glass hjälper också. Jag har ätit Häagen Dazs, mmm...medicin!

Sleep well. X