Single in London

Jag börjar bli lite piggare nu, det märks för jag blir väldigt bloggsugen! Jag har också lyckats sätta mig upp och det gör min rygg en aning gladare...så nu sitter jag här hemma i soffan iförd pyamas och morgonrock. Väntar på att min klasskompis Goran ska ringa eftersom vi ska ha en liten telefonkonferens angående ett projekt vi jobbar på.

Idag gick jag med i 'Single in London' gruppen på Facebook, ett kul ställe att utbyta tankar och funderingar med andra singlar i stan - och man vet ju aldrig, kanske är det rätta stället att träffa den där cyklisten med egen 2-bedroom flat i Islington? Skämt och sido, jag letar faktiskt inte överhuvudtaget utan trivs väldigt bra som singel, men känner att jag måste ju börja någonstans och har därför sedan några månader tillbaka gett mig ut i dejtingvärlden...och det är en ganska rolig upplevelse.

Det första jag provade var internetdejting. Jag hade ett konto på Guardian Soulmates ett antal månader och gick på några dejter. Men ingenting var riktigt rätt. En kille dök upp i sina joggingskor eftersom han behövde 'gå in dem' för att förebygga skoskav. En annan kille som verkade hur bra som helst 'on paper' tyckte att det var väldigt lämpligt att berätta om hur han nyligen kommit in i en sen pubertet, drack för mycket och testat ecstacy för första gången ett par veckor sedan. Ehm, kanske inte det första man berättar för någon, eller?
Det blev också en 40-minuters snabbfika med en kille som pratade otroligt fort och hade ett väldigt konstigt tix, efter varje mening så fingrade han med fingarna på bordet och tittade över båda sina axlar. Det såg väldigt lustigt ut, svårt att beskriva det med ord och det kanske kan vara kul en gång, men 30?

Nej jag måste nog säga att de bästa dejter jag har vart på är de när man har träffats IRL. OM man överhuvudtaget får ihop en dejt. Många killar verkar tro att om de stirrar tillräckligt länge på mig, så kommer jag att gå upp till dem och erbjuda mitt telefonnummer. Well, this is not how it works, for me, anyway. Jag har ingenting mot att vara den som tar initiativet, men jag gör det på ett lite effektivare sätt än 'stirra med öppen mun metoden'.