Nu har jag kommit hem från Chelsea, det gick otroligt bra och alla kom fram och tackade efteråt för en 'amazing share'. Efter mötet gick vi till Carluccios och åt god frukost.
På vägen hem cyklade jag genom Hyde Park, och kände hur lycklig jag är. Jag blir helt hög på att hjälpa andra människor, det är fantastiskt att känna att jag kan ge lite hopp och ljus till andra människor runt omkring mig.
Jag försökte förklara en sak för en god vän igår. Hon klagade över hur hon hennes kompis alltid får all uppmärksamhet när de går ut, hur alla mest pratar med kompisen och inte henne. Hon känner sig tråkig, värdelös och oslynlig.
Jag var precis likadann förut. Men jag har lärt mig att jag kan inte sitta med armarna i kors och vänta på att folk ska börja prata med mig, medans jag blir allt mer irriterad för att jag inte får den uppmärksmahet jag tycker att jag förtjänar! Dessutom är inte människor 'mind readers', det är ju ingen som vet om att min kompis vill att man ska prata med henne...speciellt inte när hon sitter där och ser bitter ut. Nej, jag förklarade för henne att hon måste vara den som tar intiativet ibland, och om hon inte vågar för att hon är så självcentrerad, så försök att tänka på den andra personen som sitter framför dig, hur du kan visa ett intresse för den personen, hur du kan vara underhållande, hur du kan vara den som sprider ljus, hopp och värme...det handlar om att GE i stället för att TA. Man får inte uppmärksamhet genom att kräva det från andra, utan det börjar ofta med att man får ge uppmärksamhet och positiv energi till de andra i sällskapet.
Detta är kanske något många lärde sig i tonåren...själv lärde jag mig detta som 24-åring. :)
Jag får ganska mycket uppmärksamhet nu förtiden, men jag tror inte att det har så mycket att göra med hur jag ser ut, utan snarare att jag har en utstrålning som visar att jag tycker om mig själv, och att jag dessutom tycker om andra. Det betyder inte att jag inte har komplex, att jag aldrig oroar mig, att jag ibland slår mig själv och tänker...'åh nej, allt är bara så FEL'...men när jag gör det så försöker jag att inte göra det en längre stund, utan jag tar kontroll över det och försöker att inte lyssna på alla negativa lögner som min destruktiva sida försöker lura i mig.
Mission Sparkle, det är mitt motto här i livet - utstråla positiv energi så blir allt så mycket bättre! EJ tycker att det ska bli mitt business name för min positiva psykologi life coaching....haha...vad tycker ni?
Ha en UNDERBAR dag!
/En mycket glad Sofia
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Du har så rätt! Tycker det var bra sagt till din kompis också, ibland måste man ta initiativet själv. Mission sparkle är ett bra motto. Vi behöver alla lite mer glädje, värme och glitter i våra liv :)
Ja, Mission Sparkle är ett superbra businessnamn tycker jag! Vad roligt att höra att du är GLAD :D det är jag också! Ha en härlig söndag xx
Jag känner så väl igen mig i det du skriver - om att vara den blyga som alltid står i någon annans skugga. På senare tid har jag lärt mig att man måste våga och inte vara så rädd för att något ska bli fel, om man t.ex börjar prata med någon och det bara blir "fel" så kanske man helt enkelt inte passar med den personen utan man får försöka hitta någon annan. Jag blir glad av att läsa din blogg för jag känner igen mig i vissa saker och du är så positiv till förändring, att man kan förändras till något bättre bara man själv vill och försöker, vilket jag tycker är jättebra :)
Kan inte hålla med dej mer. Det vet du! Take it easy. PS När är du i sverige i sommar??
Victora: Tack! Ja det får bli Mission Sparkle hela vägen ut helt enkelt.
Anna, kul att du också är glad...mer glädje åt folket! :)
Tiina: Kul att du är här inne och läser och att mitt pladder kan faktiskt vara till nytta. Kram!
Frokenforvirrad: ANNA. Jag tror jag kanske drar hem några britter till Midsommar. Men kommer nog också komma hem någon vecka i juli. När är du hemma??
Post a Comment