Jag fick precis ett textmeddelande från en tjej som precis har hämtat upp sitt 1-månaders sobriety chip (yes, vi blir belönade när vi håller oss nyktra med chips och keyrings, claps and hugs..). Och detta är något som gör mig lycklig ända in i själen, att se när människor runt omkring mig blir nyktra, och börjar må bättre. Broken people that are starting to heal. Som änglar med trasiga vingar, vingarna börjar läka, leenden börjar spridas, skammen lättar, förvirringen blir mindre förvirrad, skratten blandas med tårar, och snart kan man nästan se dem flyga igen.
Jag är lyckligt lottad som får chans att vara ett vittne när det händer, jag möter dem när de kommer in, och jag är med dem under vägen. Precis som människor var där för mig. Och forfarande är. För min resa har bara börjat, det är jag helt säker på.
Att sluta med något man är beroende av är en jäkligt konstig sak. Och alla som fortsätter kämpa är jäkligt modiga. We are all survivors - oh fuck yeah.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment