Jag tänkte...'Ehhh?'. Inte för att jag inte har hört någon säga liknande saker förut, men för att tjejen i fråga som uttryckte sin osäkerhet är verkligen jättesnygg! Det visade mig bara att vi alla ser vårat eget utseende annorlunda från resten av världen.
Jag trivs med mitt utseende, jag tycker att jag ser bra ut och är faktiskt nöjd - men självklart har jag som alla andra dåliga dagar då allt är fel. Det är som att allt det jag inte tycker om med mig själv är det enda jag ser - och så fort jag ser mig själv i spegeln eller på ett fotografi så vill jag bara spy eller lägga ner en förmögenhet på skönhetsoperationer.
Ibland får jag för mig att andra människor endast ser mina komplex, precis som jag gör ibland, och att de tänker...'Jo, hon skulle vara fin, om det inte vore för...'.
Själklart stämmer detta inte! Jag går inte och letar efter skavanker hos andra människor, utan ser det som är vackert med dem, och därför har jag svårt att tro att andra människor letar skavanker i mig.
Det är som att jag har ett par negativa zoom-glasögon på mig ibland, med dem zoomar jag in på allt det jag inte tycker om, och allt det vackra blir suddigt. Skavankerna blir synligare än någonsin och det är det enda jag ser. Så för att lära mig att älska mig själv, och allt med mig själv, även mitt utseende, så måste jag komma ihåg att ta av mig de negativa zoom-glasögonen och lära mig att uppskatta och tycka om det jag ser. Glömma mina komplex och i stället hylla det som jag tycker är dundrans vackert!
Och med lite övning så funkar det faktiskt. Jag skulle inte ha något emot att ligga på en roofterrace vid swimmingpool, för jag vet, att 'hotness' har mer att göra med din egen attityd om dina looks än hur du ser ut. Så är det för mig i alla fall.
No comments:
Post a Comment