Jag pratade med mamma igar och berattade om hur underbart Kroatien var. Och hon undrade vad det var som gjorde det sa bra. Det ar svart att forklara sa jag, men allt, solskenet, hettan, det kristallklara vattnet, dyken fran klipporna, allt, Jag lyckades namligen att uppskatta det som var vackert. Jag har varit pa manga semestrar i mitt liv pa olika otroligt vackra . Men jag har aldrig lyckats njuta som jag gjorde denna gangen. Jag brukade vara radd for den vackra naturen, de skyhoga klipporna och allt det som jag inte kunde forsta. Angesten brukade sta mig upp i halsen, magen skrek och jag hjarnan tankte okontrollerbart hemska, morka tankar.
Den har gangen var det annorlunda. Jag njot.
Och det var inte pa grund utav Kroatien. Det var for att jag har forandrats. Jag lever inte mitt liv i lika mycket radsla langre, utan snarare med en nyfikenhet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Det fullkomligt gnistrar (sparkle) och lyser om detta inlägg och de andra om Kroatien.
Det känns att du njuter av livet just nu...det känns ända in i min benmärg.
Vad glad jag blir.
Välkommen tillbaka
Vad härligt! :D :D
Jag önskar jag kunde säga samma sak, istället bröt jag ihop flera gånger under min. Hur kan man tappa sitt självförtroende så ibland? På vissa punkter i livet är jag än självsäker men jag har liksom tappat de på så många andra? Jag fattar knappt vad som hänt förrutom jag insett jag hamnar i nån slags depresion, och vissa dagar känns de bra.. men ibland bara faller allt pga små kommentarer o liknande.
Dessutom så kom jag att tänka på de du skrev om att aggresiva människor dras till dig.. själv lider jag av att killar med commitment issues dras till mig.. :/
Zaba, tack så jättemycket för din fina kommentar...vad glad jag blir, jag med! Tack!
Matilda, we should talk. Fika? :) Kraaam
Post a Comment