Jag har suttit här en lång stund och försökt att formulera mig. Jag ville säga något om världen vi lever i idag, världen den kommande generationen föds in till, världen där allt fler ungdomar mår dåligt. Men jag vet inte riktigt hur jag ska säga det.
Vi är så besatta av materiella ting, och på något sätt har vi glömt bort det som förut för många år sedan var viktigt. Det här med att känna tacksamhet, att uppskatta det vi har. Att vara en god samarit, att förlåta, att vara en medmänniska. Att ha tro och hopp.
I stället har vi blivit till otroligt krävande människor. Människor inte på jakt efter överlevnad, utav efter mer. Vi jagar success, handväskor, prylar, ideal och uppmärksamhet.
I stället för att stanna upp och verkligen uppskatta det vi har så letar vi efter nästa pryl som kan fylla tomheten.
Vi fyller, och fyller och fyller och snart, ja då jävlar, då spricker det. Det har redan börjat.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Mycket bra skrivet, tack for det!
Jag har alltid alskat vissa materiella ting (tror mycket det handlar om att jag ar valdigt estetiskt lagd, eller kanske att man larde sig som yngre att man var en battre manniska om man hade mycket materiella ting?) och har alltid kant en viss gladje da man 'lagt beslag pa nagot nytt', av vissa saker i alla fall.
Och sjalvklart kan man bli glad av en ny handvaska, MEN den gor en inte lycklig. Inte alls. Det ar otroligt stor skillnad pa den dar tillfalliga kicken och riktig lycka.
Riktig lycka har foga med materiella ting att gora och jag tycker jag har upptackt det som jag har vuxit upp. Nar jag var yngre sa trodde jag att man kunde bli lycklig pa riktigt av mer materiella ting, men sa ar det verkligen inte.
Till slut kom man till det stadiet att det inte alls var svart att skaffa sig mer materiella ting och efter ett tag sa inser man att hur mycket man an har sa blir man inte lycklig pa riktigt.
De enda materiella ting som gjort mig lyckliga pa riktigt ar a) var lagenhet och b) min Vespa. Men det handlar inte om det materiella, det handlar om trygghet och frihet.
Samma med utseende, vi kan gora vart basta for att se bra ut och for varje gang vi ser LITE battre ut, vager LITE mindre eller har LITE snyggare klader sa kan man kanna den dar lilla gladjekicken. Men ater igen, sa ar inte det lycka. Inte alls.
Lycka ar att alska och respektera sig sjalv for den man ar. Lycka ar att vaga satta granser och respektera andra. Lycka ar att kanna trygghet och fortroende for en sjalv.
Jag tycker det har ar ett otroligt bra inlagg, for det ar en sa viktig fraga och jag ar glad att du tar upp det.
Sorry for en VALDIGT lang kommentar. :)
Kraaaaaaaaaaaam
Jag kan räkna kläderna jag köpt i år på en hand tror jag, möjligen 2 om man räknar underkläder och strumpor.
Väska köpte jag en i januari rean förra året för £8.
Saker gör mig inte lycklig, upplevelser, service (massage, facial osv), resor, mat och fika med vänner gör mig lycklig. Närhet och kärlek gör mig allra lyckligast, men även vänskap och vänlighet. Gör ju mycket för välgörenhet som du kanske märkt.
Enda materiella sakerna jag riktigt gillar är de som gör mitt liv mer praktiskt och enklare. Viss tjag gillar snygga kläder och saker men jag behöver inte många, skaffar hellre bra kläder som jag åter använder.
Kraaam
Jag älskar att shoppa, men kan nog instämma med allt Stina nyss skrivit.
MEN även om jag älskar att shoppa är jag en modenörd med en slags jobbskada som gör jag är både klädbutikernas värsta och bästa kund. Jag kan spendera en hel del på kläder, men jag impulshandlar nästintill aldrig. Jag planerar och överväger mina inköp noga, och sen behåller jag de flesta av mina kläder länge. Klart jag gjort misslyckade köp ibland (nästan alltid rea), men med tiden är jag mer o mer kräsen & de där misslyckade köpen kommer allt mer sällan just för jag är så otroligt kräsen. Nu mår jag mer dåligt av för mkt shoppande och ägande..
Men jag tror lätt att fina kläder, smink, nytt hår kan få en känna sig lite finare o bättre, men de hjälper föga när man inte jobbar med sitt inre.
Post a Comment