Självförtroende inom karriären...

Jag har lärt mig något nytt om mig själv. Något nytt att arbeta med. Det handlar om självförtroende, självkänsla och min karriär.

Jag förstod för ett litet tag sedan att jag ofta söker mig till jobb där jag är överkvalificerad eftersom jag har någon slags rädlsa inom mig att inte klara av mina åtaganden. Därför, om jag söker mig till något där jag är överkvalificerad och därmed helt säker på att klara av jobbet, så behöver jag inte vara rädd för att det ska gå dåligt. Nackdelen med detta är dock att när jag börjar på sådana jobb blir jag snabbt uttråkad, jag blir irriterad, jag tappar lusten att vara där väldigt snabbt. Dessutom kan jag även känna mig väldigt skamsen över varför jag inte har 'kommit längre'...så att säga. Jag vet att jag har skyhöga krav på mig själv och att det inte heller är så otroligt hälsosamt, men dessa krav kommer inte på grund av en dålig självkänsla - de grundar i att jag vet om min potential, och om jag inte använder den känns det som en waste.

Den här veckan har jag börjat förstå att jag har ett val, att göra vad sjutton jag vill. Jag har länge kännt mig väldigt kluven till om jag överhuvudtaget vill arbeta som terapeut eller inte, och jag har faktiskt bestämt mig att jag inte vill det. Inte just nu i alla fall. Det är inte riktigt min grej, nu går jag ju en psykoterapeut-utbildning men som tur är leder den även till en Master of Science i psykologi också så jag behöver inte arbeta som terapeut om jag inte vill! Det är verkligen en skön känsla att ha tagit detta beslut nu, jag följer mitt hjärta, skiter fullständigt i vad folk tycker och säger...'Nej, jag vill faktiskt inte!'.
Hur som helst, på grund av detta lilla beslut har nya dörrar öppnats för mig. Jag tänker strunta i att försöka göra en karriär i social care för tillfället, och har nu i stället börja söka lite mer akademiska jobb. Social care är något som jag alltid har jobbat med, och jag känner mig otroligt säker när jag jobbar nära människor, men jag vill prova något nytt. Och med en utbildning i psykologi kvalificerar jag till en massa spännande jobb i den akademiska världen - speciellt i forskning.

Jobbet som jag sökte till idag är otroligt attraktivt. Det skulle verkligen vara en dröm. Jag matchar all kriteria, nu hoppas jag bara på en intervju. Jag jobbade på ansökan i fyra timmar idag, dessutom promenerade jag till institutet för att lämna in den eftersom jag inte litar på posten. Nu kan jag bara hoppas. Och och om jag inte får det, så har jag ändå byggt upp mitt självförtroende rejält endast genom att söka det.

Under de senaste åren har jag blivit som en helt annan tjej. Men det finns ständigt delar hos mig själv som jag jobbar med. Jag har lärt mig att umgås med andra människor nykter, jag har jobbat på min självkänsla något helt enormt, jag har blivit en otroligt mycket mer självsäkrare människa i de flesta situationer. Nu har jag tagit ett steg till i min lilla utveckling, nämligen, steget till att våga något nytt, erkänna att jag är precis lika kapabel till att få ett otroligt bra akademiskt jobb som alla andra. What a relief! :)