Jag klappar mig själv på axeln

Jag älskar mig själv idag. Mest för att jag har bestämt mig att göra så. Vissa saker kunde jag ha gjort bättre och vissa saker kanske jag inte borde ha gjort.
Jag borde kanske ha pluggat mer men jag stannade på puben lite längre än planerat, där träffade jag Cecilia och Anna och hade det så trevligt att tiden bara flög iväg!
Men jag är stolt över mig själv att jag gjorde bra ifrån mig på jobbet hela dagen, att jag pluggade på lunchen, att jag fick iväg ett viktigt formulär och att jag nu innan jag går och lägger mig ska göra en halvtimmas research. Jag är nöjd med att jag har försökt att tänka positivt hela dagen och inte låtit mina onda demoner till tankemonster ta över.
Idag kan jag säga att jag nöjt avslutar dagen med ett leende på läpparna.
Jag är sams med mig själv, gud vilken härlig känsla.
Godnatt!

Det märks

Det märks att det är mycket just nu. I morse vaknade jag kl 4 och kunde inte somna om.
Alltid är det samma visa. Jag stressar, kan inte sova, och stressar ännu mer.
Hurra!

Om att vara nöjd

Jag är sällan helt tillfredställd. Jag har väldigt svårt att inte känna mig rastlös.
Det är som om att något inom mig fortfarande hungrar. En hunger efter spänning.
Jag tror att det är därför jag har så svårt att sitta still. Men jag skulle så gärna vilja kunna vara lite mera nöjd med att bara vara. Jag tror nämligen att livet blir lättare då. Dessutom tror jag också att sömn, lugn och vila skulle göra mig gott.
Men det fungerar liksom inte.
Som till exempel på fredagar. Jag åker hemifrån före kl 7 AM för att komma till Priory i tid. Sedan har jag en astung dag där med en massa terapi vilket gör att all energi sugs ur en. Efter det håller jag i mitt möte mellan 19.00 - 20.30, sedan efer mötet går vi alltid till Starbucks. Jag är där varenda fredag, nästan. Och har varit det i ca 20 månader nu. Hur som helst, om jag skulle få för mig att åka hem direkt efter Starbucks eller middag i Soho (som också har blivit ngt av en tradition) så känns det hemskt konstigt. Om jag kommer hem före kl 00.00 så börjar jag undra, jaha, men vad ska jag göra nu då? På lördagarna brukar jag ofta gå upp vid 9-10 tiden, gå ut och springa eller cykla någonstans, köpa croissanter på franska fiket, äta frukost för att sedan åka iväg någonstans vid 11-12 tiden, komma hem vid 18-tiden, göra mig i ordning och sedan gå ut! På vardagarna när jag jobbar cyklar jag hemifrån kl 7.30 AM, jobbar från 8-18.30, kommer hem vid 19.00, äter och gör allt annat trist, om jag har tid går jag på möte där emellan, men annars pluggar jag.
Därför har jag väldigt svårt att bara vara hemma och gå runt och plocka, ni vet, göra nödvändiga saker, titta ut genom fönstret, se på film eller tv och sånt där. En vanlig dag för mig är oftast fullproppad av saker att göra, människor att träffa, möten att gå på, plugg, jobb etc. Vanligtvis trivs jag bra med att leva ett hektiskt liv. Den enda nackdelen är att jag inte hinner med mig själv riktigt, jag skulle behöva en PA för att få allt det tråkiga gjort som att sortera papper, fylla i formulär, gå till posten, gå till banken etc etc. Jag tänkte på det i morse, vad bra det skulle vara att ha någon som gör allt trist åt mig! Någon som tog hand om allt det adminstriva, någon som tömde kattlådan, någon som handlade, någon som tog hand om min tvätt, någon som städade...någon som tvättade cykeln.
Och här sitter jag och bloggar, men det är ju kul så det har jag inget problem med att få gjort!

Men nu ska jag fortsätta läsa mina nedrans artiklar.
Hej så länge x

Godnatt

Nu går jag och lägger mig. Ska göra ett försök till att läsa en artikel om conditioned learning (tänk Pavlov's dogs) och cue exposure. Jag kommer nog att somna. Just nu är jag rätt trött på all vetenskaplig forskning jag måste läsa.
Trött var ordet.
Godnatt.

bara en sak till

Det är jag igen. Jag har inte börjat göra de sakerna som jag måste göra ännu. Jag fastnade framför bloggarna och har märkt hur många tjejer det är med ätstörningar som skriver av sig här på nätet. Jag vet inte om det är några av er som läser här inne?
Jag har aldrig haft några större problem med mat, mitt förhållande till mat är ganska okej nu förtiden. Jag äter när jag är hungrig och det jag är sugen på, och det verkar fungera för min del. Hur som helst, det har inte så mycket med saken att göra. Jag läser om den ångest dessa tjejer beskriver och jag känner igen mig så väl. Jag vet hur det är att ha en hjärna som inte vill hålla käft. Jag vet hur det är att ha otroligt mörka tankar som man inte kan sluta tänka. Jag vet hur det är att vara äcklad av sin egen existens.
Jag sa det på mötet igår när jag höll i 'the main share'. Jag har en magkänsla, 'a gut instinct' som jag litar på. Det är den känslan, den inners inne i maggropen som jag låter leda mig. Det är en delen utav mig som vill leva. Det är den delen som säger att allt kommer att bli bra. Det är den känslan jag lyssnar till.Sällan när jag har ångest eller är orolig för något är det mina tankar som jag bör lyssna till för att gå rätt väg. Mina tankar kan nämligen vara fyllda av skitsnack. Jag fantasirerar ihop katastrofer. Min hjärna har liksom ett litet eget liv, den dras alldeles för ofta till det mörka.
Därför väljer jag ofta att inte lyssna på dessa tankar. Det var svårt när jag började eftersom dessa destruktiva tankar använder sig av min röst. Men jag lyckades efter ett tag identifiera dem och säga 'AHA, jag hör dig, jag vet vad du vill, du vill försöra för dig själv...du får babbla på hur mycket du än vill, men jag tänker inte lyssna på det!'.
Jag ser detta lilla monster som ett odjur. Ett odjur som vill bli matad med alkohol och knark och allt annat som gör att min själ mår dåligt. Men bara man slutar mata det med destruktivt beteende så har det lilla odjuret inte så mycket energi kvar, och hans röst blir allt lägre. Min själ vill också bli matad. Den matar jag med kärlek och positiva tankar, jag gör saker som får mig att må bra helt enkelt. Och desto mer jag gör det, desto svagare blir odjuret och desto starkare blir den där magkänslan, min själ, ljuset inom mig. Det som vill leva.

Så följ ljuset. Hur mörkt allt verkar vara i din personliga lilla verklighet, följ ljuset. Stay connected. Don't go backwards.

Nu ska jag följa min magkänsla och börja plugga! Det är ju bara mitt huvud som säger till mig hur fruktansvärt tråkigt det kommer att vara.

Alldeles för mycket

Åh idag är det verkligen inte bra läge att skruva fram klockan för min del. Jag har så mycket att göra och förstår inte riktigt hur jag tänkte när jag bokade in allt för den här helgen. Som tur var har jag lyckats skjuta fram på vissa mindre viktiga saker som dejter etc.
Igår kväll var jag på en jobbgrej till kl 00.30 - och jag var så trött efter att inte ha sovit mer än 4 timmar natten innan, så jag var tvungen att ta sovmorgon i morse. Strax innan kl 13 hoppade jag på min cykel i kjol och högklackat (det såg ganska roligt ut) för att möta min kompis Sara för lunch på Ottolenghi på Upper Street. Väl där var vi tvungna att vänta 20 minuter för ett bord...men det var det värt det. Supergod mat, kyckling med två sorters sallader och sedan morotskaka till efterrätt.
Nu har jag kommmit hem, ska städa mitt sovrum för annars kommer jag inte få någon ro till att plugga här. Det syns verkligen att jag lever ett hektiskt liv för tillfället. Så, städning och sedan plugg-maraton. Just för tillfället skriver jag en uppsats om cognitons, attentional biases etc...jag förstår det knappt själv för det är så invecklat och inte så otroligt intressant heller.

Right then! In to action.
S x

lite smått irriterande

Jag började skriva ett inlägg om hur irriterad jag är över att ingen från kommitteen dök upp till mötet igår. Jag gjorde precis allting. Så i ställe för att bara göra min del, som är att leda mötet, sitta längst fram och se till så allt sker som det ska, inleda, föra, avsluta och hitta en person som gör 'main share' så fick jag även vara ansvarig för litterature, kassan och kaffet.
Multitasking med andra ord. Men jag tycker att det är lite smått irriterande att bara för att jag alltid är där och gör det jag ska, och inte är rädd för att ta för mig och se till så att allt är som det ska, så börjar man bli tagen för givet .
'Sofia will do it' attityden är liksom inte sådär jättekul alla gånger.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Jag ligger fortfarande i sängen, kom hem kl 4 efter att ha varit ute med några kompisar. Jag lyckades som tur var avboka min frukostdejt men vaknade ändå kl 8.30. WHY?
Nu ska jag gå upp och gå iväg och handla frukost. Croissanter, yoghurt, mango och apelsinjuice tror jag kan mysa upp min pluggmorgon!

Bloody exhausted, I am.

Åh gud jag är helt färdig! Jag gick hem en timma tidigare från The Priory idag, redan vid 15.30 och kom precis hem. Nu ska jag äta lite mat och sedan hoppa iväg på cykeln till mitt vanliga fredags-möte i Covent Garden. Jag borde vara där 18.30 för hinna förbereda.
Helst av allt skulle jag helst bara vilja lägga mig på soffan och sova.
I morgon är det helg. Tyvärr har jag bokat in en frukostdejt (som jag ångrar nu) kl 10. Det var den enda tiden jag kunde denna helgen. För sedan har jag möte med en ny sponsir, efter det ska jag hålla ett litet 'talk' på ett möte vid Kings Cross och sedan ska jag även hinna med att plugga. Och på kvällen måste jag på en jobbgrej.

Många bollar som sagt. Dessutom kan jag inte sluta tänka och planera för min businessplan.
Det kommer bli bra, jag lovar er. Ibland undrar jag vad jag får alla ideer från. Aldrig i livet att jag någonsin trodde att jag skulle vara det minsta intresserad av att starta egen business, det skulle ju jag aldrig klara av. Men det var FÖRUT. Nu är det andra bullar som gäller och Sofia lyssnar inte på en massa sånt strunt längre.
Vadå, klarar inte av? Klart jag gör!

Over and out.

Studying from home

Jag gick inte till skolan idag, vaknade kl 6.30 am och insåg att jag har så mycket att göra tills nästa vecka så jag prioriterade uppsatsskrivande framför lektioner.
Ibland går det bra att plugga hemifrån, bara jag inte sätter för stor press på mig själv. Press för mig är bara negativ energi som inte borde få släppas fri, så därför jobbar jag på samtidigt som jag lyssnar på bra musik (The Smiths!) och twittrar.
Ja, jag har en twitter.

På eftermiddagen ringde Angelika och frågade om jag ville äta lunch med henne. Så jag hoppade snabbt ur pyamasen (varför byta om när man bara ska vara hemma?) till mina slitna dundersköna lee-jeans om promenixade bort till Acoustic, Islingtons bästa brunchställe.

Nu ska jag fortsätta med att läsa lite artiklar om implicit och explicit cognitions - det är lite klurigt men jag försöker tänka på slutresultatet, en master i science!
Jag bytte min profilbild på blogger idag, man ser mest mina ben men jag har på mig min favoritklänning, min första sparkly dress!

Vilken röra

Jag måste skärpa mig. Fram tills i höstas så var jag faktiskt ganska ordningsam, nu har allt liksom förfallit igen. Det irriterar mig för jag kan inte hitta saker och ting. Från och med idag ska jag försöka skärpa mig.

Mitt i alla högar av artiklar och annat pluggmaterial sitter jag och lyssnar på Manu Chao. Jag tror faktiskt att det är första gången jag lyssnar på Manu Chao sedan sommaren 2007. Musik framkallar så många minnen. Dofter, lukter, känslor - allt kommer tillbaka till mig. När jag hör Manu Chao tänker jag på tiden i Bethnal Green. Jag tänker på ölburkar, rödvinsfläckar och gräs. Vilken jäkla röra.
Dock ingenting i jämförelse hur det såg ut några månader senare. När sommaren hade tagit slut och allting hade blivit så himla mycket tyngre. När jag hade slutat fnittra och mest kände ett stort jäkla begär.
Det är svårt att förklara hur det känns att göra något som man verkligen inte vill göra. Jag brukade vakna upp varje måndag morgon och tänka - 'Jag vill verkligen ALDRIG mer göra detta mot mig själv'. Varje gång var det samma visa. Jag vaknade, tänkte aldrig igen ville jag röra skiten. Jag var trött på att ha en sådan monsterångest. Jag var rädd för att det blev bara värre och värre. Jag var trött på att inte kunna sova och hallucinera på nätterna. Jag var trött på att göra av med så mycket pengar. Jag var trött på att förlora kontrollen varenda jäkla gång. Jag var jäkligt trött på allt och ville bara lyckas att inte göra det. Det läskiga var, att varenda morgon då jag vaknade med samma tanke 'aldrig igen, jag vill verkligen inte' så visste jag att jag inte skulle lyckas hålla detta löfte till mig själv. Jag visste att när det började närma sig helg så skulle jag på något sätt lyckas glömma bort hur illa det alltid blir när jag gör det. Alltid samma visa. Började alltid med någon slags oskyldig öl och slutade med att jag stannade vaken flera dygn i streck. Gick till the off license kl 9 på morgonen för att köpa allt annat än apelsin juice. Ringde desperat dealers på samma gång. Sedan brukade jag ofta kollapsa på eftermiddagarna någon gång för att sedan vakna upp i mitt eget kaos.
Och alltid samma visa. Aldrig igen. Och det där med 'aldrig igen' har jag också haft i relationer. Att vakna upp efter att ha blivit slagen av en man och tänka 'aldrig igen' vill jag träffa honom. För att sedan nästa dag göra precis det.
Det är det jag kallar för sjukt.

Vilken tur att mitt liv idag inte är på snudden så rörigt som det var förut...Idag har jag bara lite papper att sortera.

Sofia xx

a bit of waffle

Godkväll. Jag har gjort våfflor och ätit våfflor. Man kanske inte ser det på bilden men den dokumenterar min sista våffla för i kväll. Här sitter jag nu i klädd linne och pyamas och ska fortsätta plugga. Men först måste jag skriva av mig lite här på min blogg. Jag är så otroligt tacksam för alla fina kommentarer jag får hela tiden, det gör mig verkligen jätteglad. Det är kul att ni läser här inne och tar till av delar av det jag skriver. Det är liksom det som är meningen. Jag har haft några andra bloggar i mitt liv, t.ex denna och denna - båda väldigt pinsamma och när jag skrev dem skrev jag nog mest bara för att få uppmärksamhet. Eller njä, jag har nog alltid haft behov av att skriva av mig men nu gör jag det för att försöka sprida något slags budskap, inte bara skriva om mina bakfyllor och 'stackars mig' inlägg.

Hur som helst, tack ni som läser här inne, jag tycker det är jättekul att ni är intresserade av att läsa det jag har att skriva. Nu måste jag plugga, kanske återkommer senare i kväll. Jag har nämligen en skrivarlåga inom mig...

Manga bollar i luften

Jag har antligen lyckats klamma in en riktig lunchrast pa jobbet. Sa nu blir det till att gora lite forskning for en uppsats som ska vara inlamnad om en vecka.
Har vi nagon kognitionsexpert pa traden kanske?
Sa. Rast kallas det. For mig ar rast samma sak som tid till att plugga! I kvall blir det vaffelkalas hemma hos oss, samtidigt som jag ska skriva klart en jakla analysuppgift om genetik och fixa haret. Och fylla i en massa papper, samt kopiera dokument.

Hores i kvall.

Morgonmys

Detta är en utav anledningarna till varför det är så svårt att stiga ur sängen på morgonen. Jag har världens mjukaste katt kurrandes vid min sida. Såhär ligger Astrid jämt och ständigt, men hon har lärt sig att jag inte vill ha henne på mig när jag sover.
Nu måste jag cykla iväg - laters! x

Just chillin'

Jag sitter och pluggar i vardagsrummet och Astrid softar på vår fina kudde. Hon ligger och sover i en snygg position, på rygg med benen utsträckta.
Astrid i ett nötskal! :)

(givetvis vaknade hon när jag tog kortet)

time management?

Jag har så mycket att göra. Ni vet. Jobb. Skola. Paper work. Praktik. Möten.
Helt plötsligt känner jag mig bombarderad med skolarbete. Dessutom har jag en massa blanketter som måste fyllas i. Dokument att kopiera. Saker att posta. Gud vad det är tråkigt att göra såna där små grejer, ni vet. Sånt där som lätt ligger på hög. Högar som blir monster i mitt huvud. Det lustiga är att oftast är det inte så nedrans tråkigt som man tror att det ska vara. Oftast är det okej. Men oftast, i mitt fall, så skjuter jag upp saker och ting. Tänker på det allt för mycket och gör inte så mycket åt saken. Just de där små grejerna.
Dessutom glöms det lätt bort när man inte får tiden att räcka till. ´

Jag har en plan och jag ska sätta den till liv. Jag har organisationer som måste kontaktas, jag har saker att lära och ett budskap att sprida.
I am gonna teach the kids about something.
Det är något som glöder inom mig. Jag har sett alldeles för mycket för att inte vilja göra något.
Någon stans måste det bli en skillnad för dagens ungdom.
Min lilla plan handlar om att skapa skillnad. Något nytt.
Jag smider så det glöder. Och jag tror på mig själv. Det här klarar jag.

Nigh night.

underbara kvinnor

Jag kom precis hem från Cafe De Paris där jag har varit på Burlesque show. Burlesque är så himla häftigt. Tänk sång, teater, musik, dans, akrobatik och STRIPTEASE (såklart) med en väldigt 'classy' stil. Så otroligt underhållande. I kväll hade Volupte en speciell kväll på Cafe De Paris inne stan där de samlade in pengar till VDAY London som min vän EJ har satt upp.
De olika Burlesque showerna var helt fantastiska och fick mig att tänka på feminimitet , sexualitet och feminism. På något sätt så verkar det som att nutidens feminism inte riktigt går ihop med sexualitet eller feminimitet.
För mig handlar feminism om lika rättigheter. Det handlar om att jag ska kunna ha precis samma förutsättningar som alla andra i världen, det handlar om mänskliga rättligheter. Det handlar inte om att inte vara kvinnlig.

Jag tycker nämligen att kvinnlighet och feminimetet är något alldeles otroligt underbart. Och att vi borde fira det mer. Jag är trött på hyshandet, baktalandet och det ständiga trampandet. Vi borde fira varandra.
Själv älskar jag nämligen det kvinnliga. Jag tror inte riktigt på det där med att det inte finns något som heter kvinnligt och manligt, givetvis så tycker jag inte att man ska bli instängd i någon slags könsroll, nej vi får göra precis vad vi vill, men ändå - jag älskar min kvinnlighet. Samtidigt står jag hårt fast för jämställdhet - men det betyder INTE att jag tänker ta ner mina rosa gardiner, det betyder inte att jag kommer sluta använda feminina kläder eller tycka att det är 'omoraliskt' att gå på Burlesque shower. På Burlesque shower firar man den kvinnliga kroppen, den är så otroligt vacker - jag blir helt fascinerad när jag ser dessa halvnakna kvinnor framför mig på scenen. Inte är det så himla konstigt att män är galna i oss?

En utav Burlesqueartisterna fick oss att ropa 'CUNT, CUNT, CUNT,CUNT' - haha, så bra. För er som bor i Sverige så är det motsvarigheten till ordet 'FITTA'. Här i England är det tyvärr ett skällsord, precis som fitta har det en negativ klang till det. Så tråkigt, varför ska det kvinnliga könsorganet bli ett skällsord?

Nej, sovdags nu! Måste vara på jobbet i morgon kl 8. Försökte föresten ta lite kort på mig själv men gud så blek jag blev.
Sleep well.

glam glam

Jag ska på ett glammigt party i kväll, nämligen Volupte & The Black Cotton Club at the Cafe De Paris! Det blir cabaret med burlesque för att samla in ytterligare några slantar för VDAY.
Och här sitter jag med mina high class problems och vet inte vad jag ska ha på mig.
Shit.

Om att förlåta

Igår var en väldigt lustig dag. Jag cyklade som planerat ner till Peckham för att träffa min kompis. Tillsammans cyklade vi till Dulwich för att äta lunch och snacka. Och vi pratade. Det tog ett tag för mig att börja, ni vet, verkligen vara ärlig och berätta vad det var som låg längst där inne och gjorde ont, men det kom ut. Jag vet inte vad ni läsare tycker - ibland oroar jag mig för att jag skriver lite väl personligt och ärligt här inne, men samtidigt så är chansen inte sådär jättestor att jag kommer stöta på er på vårt lokala Tesco så jag bryr mig inte sådär jättemycket.
Det här med att sluta dricka alkohol var en början till ett nytt liv för mig. Och det är fortfarande min största prioritering, att hålla mig nykter. För om jag inte har min nykterhet så kommer ingenting annat att fungera heller. Men det är en väldigt konstig grej. Det dyker upp nya saker hela tiden som man ska handskas med, nykter, och det är en ständig kamp att inte ge in till min destruktiva sida.
Det är så jag ser det, som att jag har två olika sidor av mig själv. En är väldigt mörk. Det är den som vill förstöra för mig själv. Det är den som hungrar efter drama, mörker, alkohol, droger, knäppa män etc. Men samtidigt har jag också den otroligt ljusa sidan som vill leva. Som vill må bra, som vill sjunga, dansa, skratta och njuta. Och det är den ljusa sidan av mig som blev väldigt tyst när jag drack och droger, men den fanns där. Den dog aldrig ut. Det var den som skrek 'SLUTA! SÖK HJÄLP', det var den sidan av mig som tog mig till mitt första möte.
Nu har jag varit nykter i 20 månader. Mörkret finns fortfarande där, ibland vill jag fortfarande bara förstöra för mig själv. Ibland vill jag inte känna allt jag känner, ibland vill jag bara ta en dag ledigt från min alltför hyperaktiva hjärna. Men jag fortsätter att kämpa, jag fortsätter att låta den ljusa sidan av mig att växa och utvecklas.
Det som gnagde inom mig igår var en oro. Jag är otroligt duktig på att sopa saker och ting under matten och låtsas om som att det inte gör ont. Men det ligger ju där och gnager. Jag har varit otroligt arg på mig själv för att jag har låtit vissa saker hända. Jag skäms så oerhört för de saker jag gjorde under sista tiden då allting bara gick åt skogen.
Men vet ni vad. Igår kom jag till någon slags vändpunkt då jag insåg att jag kommer att bli tvungen till att förlåta mig själv. Jag var sjuk när allt hände, jag förstod inte att jag hade ett val. Men ibland önskar jag att jag bara kunde gå tillbaka i tiden och rädda mig själv. Jag vet att det inte är möjligt, men jag har ett val nu.
Antingen kan jag förlåta mig själv för det jag gjorde. Eller så kan jag fortsätta vara arg.
Ingen annan kommer ge mig den förlåtelse som jag innerst inne behöver. Det är ingen annans jobb än mitt eget.
Keep on walking to the light, she said. And I will.
S xx

Ready, steady, go!

Har inte sovit alls bra i natt, vaknade stup i kvarten. Tog en härlig joggingtur längs Regents Canal, nu ska jag köpa kattmat och croissanger. Om någon timma hoppar jag på cykeln för att susa ner till Peckham.
Wishing you a wonderful day
S xx

Mitt i natten

Det har varit en otroligt bra dag, jobbet var väldigt lärorikt och mötet efter jobbet var även det suveränt. Jag älskar verkligen mitt fredags na-möte, jag har varit där varenda fredag sedan juli 2007, där har jag människor jag verkligen kan lita på i vått och torrt, utmanar, stöttar, skrattar, blir nyktra, blir sjuka, går genom ups and downs - ja ni vet, hela karusellen. Jag är sekreterare för det mötet varannan vecka, vilket betyder att jag tar ansvar för att fixa en main share (ngn som kommer och delar med sig av sin 'experience, strength and hope'), jag leder mötet, sitter längst fram och öppnar, välkommnar, ser till att allt under mötet sker i rätt ordning etc...det har varit en otroligt lärorik process för mig eftersom jag större delen av mitt liv, ja fram tills att jag nyktrade till, bara har försökt att gömma mig för hela världen. Nu är jag helt plötsligt ansvarig för att sitta längst fram och dirigera ett möte fullt av en massa människor - och det är bara kul!

Idag när jag var på Scandinavian Kitchen efter jobbet så pratade jag med en kille som pratade skånska. Oh my God jag dog nästan. Det är konstigt det där, jag fick liksom som ett 'euphoric recall' - jag brukade nämligen vara väldigt svag för en man en gång i tiden som kom från Malmö. Och jag är tydligen fortfarande väldigt svag för män som pratar skånska. Att jag dessutom råkade göra bort mig totalt gjorde ju inte saken bättre, jag får klä ut mig nästa gång jag går dit!
Dessutom tror jag inte att det där med skånska är någon hälsosam grej för mig personligen - mannen i fråga som jag brukade vara väldigt fäst vid var en aning psykopatiskt och också superalkoholist (my usual preference). Hm, så det där med skånska borde ju inte framkalla positiva vibbar men det gör det. Something to work on.

Bli inte helt förskräckta nu. Jag har inte fallit för en psykopat en enda gång sedan jag slutade dricka och ta droger, så jag hoppas att det är ett avslutat kapitel.

Nej nu måste jag sova, tidig start i morgon. Ska cykla ner till Peckham och träffa min kära vän.
Godnatt

/En aningen skånefrälst Sofia x

Business?

Det har varit en intressant och intensiv dag med en massa CBT (cognitive behavioural therapy) - jag blev superinspirerad, CBT eller KBT som man säger på svenska is my cup of tea. Skulle väldigt gärna vilja läsa lite mer positive psychologyoch se vad jag kan göra med det. Jag har nämligen en liten ide' att starta egen business om några år - något slags utbildningsprogram för ungdomar där jag lära ungdomar hur man bygger upp en bra självkänsla, sätter gränser, respekterar sig själva etc. Vi får se, det skulle verkligen vara jättekul att kunna göra något åt det hållet i alla fall.
Nu ska jag sova, heldag på Priory i morgon.
Kramis bananis.

Härlig förmiddag

Åh vilken ovanligt skön förmiddag jag har haft. Skolan börjar kl 12 idag så jag har tagit det jättelugnt och skönt. Jag har inte hunnit pluggat tillräckligt mycket den här veckan men vet ni vad, jag orkar inte må dåligt över det, solen skiner och jag tänker inte låta mig må dåligt över 'saker som jag kunde gjort bättre'-ångest. Gud så onödigt. Le och var glad, njut av nuet! :)

Jag gick och köpte frukost bara i kortärmat i morse, vädret är otroligt härligt. Katterna tycker också om solen, dem ligger och solar sig på platterna på framsidan. Tog lite kort, men vi behöver rensa i rabatterna, det får bli ett söndagsjobb.



Nu ska jag cykla till skolan. Oj det kommer bli svårt i min korta jättesöta lilla kjol som jag har på mig idag. Tur att jag har tjocka strumpbyxor! Haha, kjol och racer - vilken rolig syn.

Kattfest

Igår kväll när jag satt och pluggade hade jag fönstret öppet. Mina katter Elsa och Astrid gick ut och satte sig i vår trädgård på framsidan - och helt plötsligt hoppar grannkatten in gemom fönstret med Astrid efter.
Astrid har alltså bjudit hem grannkatten på efterfest. Men någonstans får man sätta en gräns tycker matte och jag ser till så att grannkatten går ut igen.
Några timmar senare när jag väl har gått och lagt mig så hör jag katterna springa runt här på undervåningen. Jag vaknar och tänder lampan, och då ser jag att grannkatten har kommit in igen! Men den här gången genom kattluckan som sitter på dörren mot trädgården på baksidan av huset.

Vilken kattfest. Visst är det kul att våra katter har skaffat sig en buddy men att bjuda hem kompisar sådär mitt i natten är väl lite av en överdrift?
Hm, jag undrar om det inte grannkatten är en hankatt....vilken tur att våra kissar är steriliserade.

Sluta klaga och börja packa

Så nu är min arbetsvecka slut - weho, I like tredagars! I morgon börjar dock min 'viktigaste' del av veckan då jag har skola och sedan jobb på Priory på fredag. Jag kan knappast kalla det för praktik det jag gör på The Priory eftersom jag verkligen är 'part of the team' när jag är där.

Ikväll när jag satt och åt middag hemma vid köksbordet med Ida så berättade hon för mig om en utav sina kollegor som bara pratar om hur mycket hon längtar hem till Sverige och hur dåligt allt är i England. Åh vad irriterad jag blir när jag hör sånt. Jag har haft kollegor och människor runt omkring mig som är precis likadana - det är ett ständigt klagande över hur jobbigt allt är i England och ett ständigt tjat om hur bra allting är på alla sätt och vis i Sverige.
Och jag undrar. Varför flyttar man inte hem till Sverige då? Varför bor man kvar när man inte trivs. Nej, flytta hem i stället för att förpesta andra med en massa negativ energi.

Jag trivs jättebra här men visst har det varit stunder då allting har varigt piss. London är en ganska hård och svår stad om man vill göra det till sitt hem. Den är otroligt stor och det kan vara svårt att finna vänner till en början och få sin egen umgängeskrets. Det är lätt att få jobb men man jobbar ofta långa dagar. Men trots det så får man någonstans göra ett val. Och om man väljer att bo här så får man faktiskt försöka göra det bästa av det, och kämpa sig igenom alla motgångar man kan tänkas erfara på vägen.
Jag grät så många gånger första åren här just för att jag inte riktigt visste hur allt gick till, det var ett evigt krångel med öppnande av bankkonto, NI-number, allt sådant där som man i Sverige bara tar för givet. Jag har varit ganska ensam under de första åren och det är först nu, såhär 6 år senare som jag kan säga att jag verkligen har funnit en stabil umgängeskrets. Mina vänner som jag har nu kommer förmodligen stanna här en stund och inte bara sticka efter ett år som många utav mina andra vänner har gjort. Jag har även en glädje över att ha väldigt många brittiska vänner vilket hjälper - på så sättet känner jag mig lite mer del av samhället.

Det som jag hör ofta från de människor som klagar över England är att allt i Sverige är så mycket bättre. Och jag undrar....vad är det i Sverige som är så mycket bättre?
Här i England har vi gratis sjukvård och den är BRA - inte alls sämre än i Sverige. Vi betalar ingenting för att få en tid hos läkare och dessutom kostar all medicin max 7 pund. Det är lättare att få jobb med en mycket flexiblare arbetsmarknad. Okej, det är lite renare i Sverige. Skolsystemet kanske är lite bättre men i övrigt tycker jag inte att den där svenska välfärden lever upp till sitt rykte...

Okej en sak till. Chokladen är godare i Sverige. Vilken tur att den finns att köpa på Scandinavian Kitchen. Jag sitter nämligen här och mummsar på Marabou Daim.

Dags för plugg!

The swedish in me, part 2

Nu ska jag sova och drömma om svenska män, visst är det något särskilt med dem ändå? Trots alla mina fördomar.

Godnatt.

The swedish in me

Jag låg och läste en halv-intressant artikel om genetisk psykobiologi i sängen samtidigt som jag lyssnade på Last.Fmdå de spelade Lars Winnerbäck med 'Hugg i sten' (tror jag). Jag har aldrig lyssnat på Winnerbäcks musik förut - jag kan verkligen ingenting om honom eller hans musik, men när jag nu hörde denna sången så var det något inom mig som hände. Jag längtade efter något - något i Sverige och svenskheten.
Det kan vara en ganska konstig sak det där med att bo utomlands, så långt bort från familj och hjärte-vänner. I helgen saknade jag att bara kunna sätta mig på ett tåg för att åka och hälsa på mamma och pappa. Det skulle vara så skönt att bara kunna göra sådana saker, det blir så svårare att vara spontan när man måste flyga över hav och rike. Och det där med vänner. Jag har inte alltid varit så duktig på att hålla kontakt med människor, jag har en förmåga att vara väldigt intensiv med det som är nytt och då hamnar allt annat i bakgruden. Därför har tyvärr mina vänner i Sverige på något sätt hamnat just där, i bakgrunden. Det är jättetrist, nu har jag inte alls många kvar som jag har någon anständig kontakt med - men jag antar att det inte bara är jag som kan hållas ansvarig - vänskapsrelationer bör ju jobbas på från båda hållen.
Hur som helst. Vad var det jag längtade efter när jag hörde den där låten? Något inom mig glödde till. Jag vet inte vad.
Det är mycket och många jag saknar just nu. Jag saknar dig Anna, jag saknar mamma och pappa, jag saknar alla från min gymnasietid...
..kanske var det svenskheten inom mig som glödde till? Det är något inom mig som vill ut. Jag vill sjunga. Sjunga på svenska.
Nu har det blivit sagt. Jag har haft denna känsla länge. Nu måste jag bara göra något åt det. Sång är det bästa sättet min själ kan uttrycka sig på, det är vackert och powerful. Synd bara att jag inte har gjort det ordentligt på 6 år. Inte konstigt att jag känner en saknad. Min själ vill uttrycka sig.
Så är det.

Nu ska jag sluta drabbla och återgå till att plugga.

Ett trött inlägg

Jag har en känsla av att det kommer bli mycket skriverier här i bloggen om hur trött jag är. Gud så trist. Men det är sant. Allt jag känner för tillfället är ren utmattning, jag kom precis hem från jobbet och sitter här och väntar tills att min mat blir kvar (den står i ugnen) - sedan har jag otroligt mycket plugg att göra med en deadline på Torsdag. Det har gått två dagar och jag är redan otroligt trött på dessa långa arbetsdagar, över 10 timmar. Men det är mitt eget val, dessutom är det bara tre dagar i veckan så borde ju vara okej. De två andra dagarna är jag i skolan och på The Priory. Jag behöver ju inte jobba så mycket om jag inte vill. Men man gör vissa val här i livet, och jag har en väldigt hög hyra att betala (tyvärr), och jag tycker om min lägenhet för mycket för att flytta i från den till något billigare. Så, jag har gjort mitt val - jobba långa timmar, tjäna mera pengar och få bo kvar i mitt hem. Men ändå, idag är jag trött och jag blir inte piggare av att tänka på allt plugg jag har.

Och där tog energin helt slut. Kvällsmat kanske?

Host, God -host - morgon. HOST.

Våren är här och jag undar om det är just det som har fått min astma att bryta ut. Härligt när man försöker av det härliga vädret så mycket att man får en astma-attack.
Jag har nu lärt mig att jag får andnöd utav följande:

-Röra mig när jag har suttit stilla, t.ex, ta mig upp ur sängen
-Skratta
-Prata (!)
-Dricka kalla drycker

Nu ska jag försöka ta mig till jobbet - hoppas detta går över snart för jag börjar bli trött på att låta som en...ja jag vet inte vad. Förskräckligt i alla fall.

Vårkänslor

Oj vilket härligt väder vi har haft här i London idag. Solsken, t-shirt och liv i parkerna - underbart!
Jag har haft en hektiskt dag, cyklade hemifrån klockan 07.15, jobbade till 18.30 och åkte direkt in till Oxford Street och köpte en ny dator - det behövdes verkligen.
Nu har jag kommit hem, ätit, snackat med bästisen i telfon och testat den nya datorn.
Det känns skönt att vara tillbaks i arbetsvärlden, det är långa timmar men det är okej, aldrig har jag tjänat så bra på ett deltidsjobb som jag gör nu. Om man kan kalla 30 timmar/veckan för deltid?

Nu ska jag återvända till vardagssysslor - kattlådetömning och annat trist. Samt lite plugg i sängen.
Återkommer på morgondagen.
Night night
S x

Jag ett stolt njutande kakmonster

Åh, nu är jag dödsmätt efter att ha ätit pizza till middag och en massa M&M...
Jag och världens bästa Ida gick ut på en promenad idag och började prata om det där med mat. Man hör så himla mycket, om vad man bör och inte bör äta, när man ska äta och hur man ska äta. Varje dag blir man helt översvämmad av samhällets mathets!
Jag äter vad jag vill, hur jag vill, när jag vill. Det är då jag fungerar bäst. Om jag är sugen på något så äter jag det. Om jag är hungig mitt i natten, så äter jag jag. Hur som helst, när som helst. När jag följer det min kropp frågar efter så går det som bäst. Om jag börjar bry mig för mycket, tänka för mycket - det är då jag börjar bete mig 'mindre hälsosamt' kring mat.
Några utav mina vänner pratar ständigt om hur mycket de tränar och hur lite de äter.
När jag berättar att jag gärna äter full fat grekisk yoghurt till frukost och riktigt smör på mackan så ser de nästan illamående ut, samtidigt som de frågar hur i allsin dar jag kan ha en sådan himla platt mage?
Grejen är, om jag äter full fat grekisk yoghurt med banan till frukost så står jag mig på det i flera timmar. It works for me anyway. Dessutom spenderar jag ofta över en timma på cykeln varje dag, springer flera gånger i veckan, går mycket, dricker ingen alkohol, så min kropp behöver fett och kolhydrater för att kunna fungera och bygga muskler!
Jag orkar inte få dåligt samvete när jag äter godis, dricker frappuccinos eller äter mina cheesecakes, gud så onödigt när man kan njuta i stället.

I need your help

Kära läsare jag vill ha erat råd! Killen som jag var ute på dejt med förra veckan skickade ett meddelande där det stod...'Was hoping u fancy coming round for dinner nxt week, I promise it wont poison you'.
Jag vill ha eran hjälp. Även om det är gulligt av honom att erbjuda sig att laga middag åt mig så skriker allt inom mig NEJ! Jag tycker att det är alldeles för tidigt att efter en dejt åka hem till en man, även om det bara är dinner. Jag känner mig inte säker helt enkelt hemma hos någon som jag inte känner. Jag är otroligt aktsam när det gäller killar nu förtiden pga mina tidigare erfarenheter.
Men, jag vill gärna träffa honom igen och lära känna honom bättre - hur kan jag svara på ett sätt som är ett artigt 'nej tack', allt annat - men INTE middag hemma hos honom?

Jag och mina sambos

Igår var hela familjeskaran från Newington Green ute pa galej tillsammans, jag och mina älskade sambos menar jag.
Det var riktigt roligt, jag drack cocktails och de andra drack öl - tyvärr kom vi inte in på Double Club, nu har det blivit så populärt att om man vill komma in så måste man boka bord för dinner, eller komma före klockan 21. Men det spelade ingen roll, vi gick till ett ställe på Essex Road i stället (kommer tyvärr inte ihåg namnet) och dansade.

Solen skiner och det ser ut att bli en superhärlig dag. Tyvärr har jag en massa plugg att göra. Attans! Ska nog ta en promenad till vårat franska cafe först och köpa hem almond croissants.
Ha en härlig dag i solskenet!

Can I take your legs out for a date?

Idag när jag och Angelika promenerade genom Canonbury i Islington så frågade en kille 'Can I take your legs out for a date?'. Hmm, undrar hur det skulle gå till?

Det har varit en härlig dag med fika på franska cafeet, shopping av ljus på Upper Street och årets första frappuccino.
Det är det jag kallar för vårtecken!
Dessutom har påskliljorna i vår trädgård slagit ut. Jippie! Stackare er som bor i Sverige har fortfarande snö har jag hört?
Nu väntas cocktails på Canonbury Lane och Upper Street. Laters! xx

Sofia London-tipsar

Jag fick mitt mail av min kära storasyster idag. Så nu har jag spenderat ett antal minuter på att skriva ihop ett mail om olika Londontips, kul. Man märker också att jag inte har någon som helst koll på vad som händer väster om stan...what so ever!

Hej syster!
Hoppas allt är bra med dig. Som jag nämnde i telefon så ska en kollega åka till London med sina vuxna döttrar nästa torsdag. De vill gärna ha bra tips på shopping, kanske nån bra marknad och bra-prisvärda matställen. Du kan maila Kerstin direkt.
Kram Syrran

'Hej Kerstin

Min syster Johanna sa att du ville ha London-tips, så jag ska göra mitt bästa.
Var i London kommer ni att bo och vilka dagar är ni här?

Något jag brukar rekommendera är Borough Market (http://www.boroughmarket.org.uk/). Det är en jättemysig matmarknad som ligger vid South Bank vid Themsen. Även om man inte vill köpa mat så är det mysigt att bara gå runt och kolla och smaka av allting! Dessutom finns där mysiga pubar och cafeer. Det är öppet på Lördagar, närmaste tunnelbana är London Bridge.

Annars finns ju Portobello Road i Notting Hill - jag tror att det är öppet på lördagar också. Portobello Road är inte alls en personlig favorit, jag tycker att den är alldeles för över-hypad och jag har aldrig riktigt fattat vad det är som är så populärt med den. Men det kan säkert vara värt ett besök!

Andra marknader som jag kan rekommendera är Columbia Flower Market, en supermysig blomstermarknad som har öppet söndagar 8-14. Om man vill se hur riktiga London är, och träffa riktiga 'Londoners' kan man åka hit. Även om man inte är särskilt blomsterintresserad så är det mysigt att bara gå runt och strosa. Däremot ligger det lite knepigt till, en 15 minuters promenad från tunnelbanestationen Old Street.

Spitafields market på söndagar vid Liverpool Street är mysigt - Camden market är jättepupulärt (själv avskyr jag den) men det kan säkert vara en upplevelse.

Shopping av kläder och dylikt: Unvik Oxford Street! Det enda som finns på Oxford Street som är värt att besöka är den stora TopShop butiken vid Oxford Street, annars finns nämligen de flesta butiker på andra ställen. Om Oxford Street är något som lockas så försök att åka dit ganska tidigt på morgonen för att undvika alla folkmassor.
Covent Garden tycker jag är bra för shopping, man slipper trafik och även om det är mycket folk så blir det inte så packat som på Oxford Street. Här finns många affärer, speciellt på Neal Street. Närmaste tunnelbana är Covent Garden/ Holborn / Leicester Square.
Annars så tycker jag att Kings Road i Chelsea är mysigt (Sloane Square närmaste tube) och Kensington High Street.
Regent Street är också helt okej och blir heller aldrig lika packat med folk som Oxford Street.

Nu vet ju inte jag var ni kommer att bo i London - men jag kan tipsa om några utav mina favoritrestauranger.
Skylon (http://www.skylonrestaurant.co.uk/) är en jättebra restaurang som har otroligt god mat och bra service. Inte superbilligt men inte jättedyrt heller! Här behöver man antagligen boka bord - men jag är inte helt säker. Också väldigt trevligt ställe om man bara vill ta en drink i deras bar. Just vid South Bank så finns många bra restuaranger för inte allt för dyr penning. Vid Festival Terrace finns många bra restauranger där man inte behöver boka bord, bra mat och inte för dyrt. Caffe Vergano är en personlig favorit, italiensk god mat och mysig interiör. Närmaste tunnelbana för South Bank är Waterloo.
Mitt tips är att försök hålla er borta från turistfällorna vid Leciester Square! Ställen som 'Angus Steak house', 'Bella Pasta', 'Little Italy' är typiska 'fällor'.
På Upper Street i Angel som ligger här där jag bor finns mina favoriter. 'Le Mercury' på Upper Street gör otroligt god mat, 'Sangria' på Upper Street är en väldigt bra spansk Tapas Bar. Ottolenghi på Upper Street gör de godaste kakorna i London.
Om ni blir sugen på lunch och råkar vara på Oxford Street så finns det ett litet torg precis bakom Oxford Street vid Selfridges (Bond Street närmaste tube) med bra lunchställen.

Annat som jag inte tycker man ska missa är Hampstead och Hampstead Heath. Det ligger precis norr om innerstaden och är väldigt mysigt för en shopping,lunch eller fika och en promenad på heden Hampstead Heath. På kullen vid Parlament Hill Fields får man en bra utsikt över London. Så om vädret tillåter är Hampstead ett jättemysigt ställe att uppleva den tidiga våren. Kensington Gardens, Regents Park, St James' Park och såklart Hyde Park är de mer centrala parkerna.

Tate Modern ligger också det vid South Bank - ett stort museum med modern konst. Det ligger väldigt fint till vid Themsen och om man går över floden kommer man till St Pauls Cathedral.

Hoppas att jag har varit till någon slags hjälp, om du har fler frågor så är det bara att maila! '

The five steps to misery

Att vara lycklig med sitt eget sällskap

Jag hade astma-attacker i morse - mina luftrör tyckte inte om att jag klev ur sängen och rörde på mig. Så nu sitter jag här hemma med mina inhalers och hoppas att kunna ta mig ut på en kort promenad utan att få andnöd. Vågar jag? Jag tror inte att det blir bättre att gå och oroa sig för det eftersom oro och nervositet gör att astma ofta blir sämre.

Hur som helst så har jag suttit och pratat med en gammal vän på MSN i förmiddags. Hon gjorde slut med sin pojkvän för några månader sedan, de hade varit tillsammans i nästan 10 år och hon tyckte till en början att det var väldigt skönt att äntligen få ett slut på deras tradiga förhållande. Men nu ett halvår senare så har hon börjat sakna honom. Hon känner sig ensam säger hon, och han har en ny flickvän. Jag undrar om det inte är just det som spökar, den nya flickvännen - att han inte längre är 'available'. Min vän känner sig så ledsen och ensam och tror inte att hon klarar det. Hon behöver någon.

Förut brukade jag känna precis så. Jag klarade inte av att vara singel, allt kändes så tomt. Jag var inte hel när jag bara var med mig själv. Jag kommer ihåg efter att jag gjorde slut med mitt ex 2006, vi hade varit tillsammans i fyra år och när jag flyttade ut så förstod jag inte vem jag var. Vem var jag när jag inte var hans flickvän? Jag var ensam, isolerad, rädd och framför allt annat - desperat. Jag kommer ihåg att jag tänkte , 'om jag inte träffar någon till hösten så kommer jag att dö!'. Som tur var dog jag inte utan löste det tillfälligt med alkohol och olagliga substanser. (INTE ATT REKOMMENDERA).

Efter att jag nyktrat till så hade jag bara fått nog. Jag var trött på män som behandlade mig som skit, jag visste att jag skulle behöva lära mig. Lära mig att tycka om mig själv i mitt eget sällskap och inte behöva någon annan för att känna mig lycklig eller hel. Nu förtiden känner jag mig inte ensam, jag har människor i mitt liv som jag litar på av hela mitt hjärta. Jag går till de när jag behöver prata och jag vet att jag kan berätta min hela sanning för dem. Jag behöver aldrig känna att jag måste ta hand om allting själv.
Mitt arbete med min egna personliga utveckling det senaste åren har självklart hjälpt och jag har lärt mig att älska mig själv och inte söka bekräftan hos någon annan.
Jag tror även att det handlar om att vänja sig! Det är en vanesak att leva som singel om man i många år har haft en partner - men man kommer aldrig att vänja sig om man går från förhållande till förhållande.

På senaste tiden har jag märkt hur otroligt svårflörtad jag har blivit. Jag är ganska skeptisk och det har nog mycket med att göra att jag skyddar mig själv på grund av mina tidigare erfarenheter. Och det är ju inte så jättekonstigt, om man har erfarat män och förhållanden som har varit otroligt destruktiva så är det ganska normalt om man vill skydda sig själv och sin egen sårbarhet. Men grejen är att jag verkar inte tänka på det, jag tror det händer med automatik. Det är en utan anledningarna till att jag dejtar. Jag försöker lära mig själv att förhållanden och män, intimitet inte är en farlig grej.
Varje dag lär man sig något nytt, om man är öppen för det.

S x

Astma

Våren 2007 fick jag reda på att jag hade astma efter en månads sjukdom och konstanta astma-attacker. Att ha en astma-attack är något utav det läskigaste som finns, för mig händer det ofta tidigt på morgonen då jag vaknar upp av att jag inte kan andas. Man försöker ta ett andetag men det går inte, så man börjar i stället låta konstigt (som ett inåtvänt skrik) och självklart får man även panik eftersom man inte får någon luft!
Hur som haver, när jag första gången blev sjuk av min astma så var det förjäkligt. Jag fick hostattacker, andnöd och kunde inte ens gå upp för en trappa utan att få en astma-attack. Ofta kräktes jag i samband med mina attacker så det var en härlig syn! Ush ush ush. Jag kunde inte göra någonting utan fick ständigt andnöd. Till slut blev det lite bättre när jag efter att ha besökt fyra olika läkare fick steroider som gör att luftvägarna vidgas.
Som tur var är min astma nu under kontroll, jag har astmapumpar som jag använder mig av och jag är ganska duktigt på att märka av när det börjar bli sämre. Ofta i samband med förkylning eller psykologisk stress så blir det sämre, och nu har jag kommit i en sådan svacka. Jag märkte det för några dagar sedan när jag var ute och sprang, att luftrören liksom täpptes igen. Idag har varit en jobbig dag, det är svårt att andas - det känns som jag andas genom ett sugrör och jag kan inte ta djupa andetag. Och när luftrören blir allt mer tilltäpta så hjälper inte pumparna så mycket, eftersom man inte får ner något utav medicinen i luftrören pga jag inte kan ta djupa andetag.
Blä. Någon här som har något tips? Ofta tycker jag att läkare inte tar astma på allvar, de säger bara att man ska använda sina pumpar ordentligt - men hallå, vad gör man när man inte får ner något i luftrören?

Mission sparkle on a naughty break

Jag har precis tagit en naughty-break fran lektionen. Jag har suttit stilla alldeles for lange nu och kande att jag holl pa att somna. Vi har lektioner i KBT (kognitiv beteende terapi) hela dagen med samma larare, och aven om jag tycker att det ar intressant sa behover jag variation.
Att sitta stilla for lange och inte fa gora nagonting ar inte riktigt min grej.
Hur haller man sig vaken?

Hm, back to...sitting still I guess. Snark.

Kvällens dejt

Jag kom hem för ett tag sedan efter kvällens dejt - det var faktiskt en otroligt rolig upplevelse.
Jag har dinerat två-rätters på en fransk restaurang med mycket god mat. Allt var precis som det ska vara på en lyckad dejt - jag kände mig assnygg och väldigt 'confident', han hade planerat precis vart vi skulle gå, han är cyklist, han betalade och jag skrattade väldigt mycket.
Det var bara en sak. Han ville hålla mig i handen när han promenerade mig till bussen. Hallå liksom, först och främst så hatar jag att hålla handen, speciellt med människor man inte känner. Detta är inte tillåtet på en första dejt enligt mig!
Men annars funkade allt bra. Jag kan tänka mig gå ut med honom igen om han frågar...
Sweet dreams
xx

Gamla tider

Jag har ett tråkigt formulär att fylla i och skicka till Islington Council, men i stället sitter jag här och tittar på en massa gamla bilder och videor på min dator. Haha. Anna, hoppas du inte tar allt för illa vid dig när jag...men den är bara för rolig för att hålla undan för folket.

Vi har alltid varit avslappnade vi flatmates på Mildmay! :)

Pictures

Det där med att dejta

Här sitter jag i mina träningskläder och dricker en stor kopp te, jag har ont i halsen och känner mig lite halvt sjuk. Jaja. Det går över!
I kväll ska jag på dejt...jag dejtar ganska mycket nu förtiden. Inte för att jag är alls särskilt sugen på ett förhållande, utan jag gör det mest för att det är kul och en faktiskt ganska lärorik upplevelse. Dessutom tackar man ju inte nej om någon tar sig till modet och faktiskt frågar!
Det här med dejtandet är en ny grej för mig, förut brukade jag mest gå ut, bli full och ramla in i människor. Att dessutom dejta spiknykter var något som jag brukade oroa mig för, men nu har jag ju blivit så van vid det och det känns bara naturligt. Det är mest killarna som verkar tycka att det är lite jobbigt att man inte vill dela på en flaska vin.
Något som jag verkligen kan rekommendera för er tjejer som är singlar är multidating. Det handlar om att dejta flera människor samtidigt. Både jag och min flatmate Angelika har gjort det och det är otroligt roligt och det bästa med det är att man blir inte 'hooked' på en person bara för att man bara har en att tänka på.
Jag vet att jag har fungerat så förut i alla fall, att har jag bara en att tänka på så får jag lätt för mig att jag känner något för den personen. Men om man har fyra stycken som ringer, bjuder ut en på dejt etc så är man helt enkelt 'way to busy' för att bli gå runt och inbilla sig att man är kär i någon.
Hmm, does it make any sense at all?

S xx

Jag kan här med konstatera....

att Stina som skriver den härliga bloggen Stina i London är en härlig pingla! Vi möttes upp i IRL igår. Supertrevligt!

London - Southend Bike Ride

Bokat och klart. Jag ska cykla 95 km den 19e Juli, mellan Victoria Park i London till South End on Sea i Essex. Nice! Hoppas jag kan flörta till mig någon som kan tänkas haka på...?
Idag har jag mest stirrat på en artikel och en massa oförstårligt material om cognitions. Nu ska jag sluta stirra och känna mig frustrerad. In to action!

Stand up for Hackney

När jag flyttade till London för snart sju år sedan så blev jag tillsagd att hålla mig borta från stadsdelen Hackney i nordöstra London. Jag fick höra att det var farligt, smutsigt och att man skulle bli rånad så fort man satte sin fot där.
Lustigt nog, såhär sju år senare - så bor jag på gränsen mellan Hackney och Islington. Bara två gator bort så börjar Hackney, och jag älskar det!
Hackney var väldigt sunkigt förut, för kanske 10 år sedan. Så det är inte sådär jättekonstigt att det hade ett dåligt rykte när jag först flyttade hit. Och ja visst så finns det vissa delar av Hackney som fortfarande är lite ruggigt, men i det stora hela så är det ett väldigt härligt community att bo i. Det förändras hela tiden, vi har flest grönområden av alla stadsdelar i hela London och det vimlar av härlig konst och musik - Hackney är nämligen ett väldigt populärt ställe för artister och konstnärer pga det före detta låga huspriserna.
Jag har turen att bara bo ett stenkast från Dalston som har ett väldigt kul nattliv.
Islington stadsdelen som jag hör till är också supermysigt, väldigt rent och fint med superfin arkitektur. So I am pleased to get the best of both worlds...:)

I'm back!

Äntligen fungerar internet igen. Angelikas man-friend Dave kom och fixade det...hmm, ibland är de bra att ha!
Helgen som gick var KUL! Jag var ute på Brick Lane igen och det var faktiskt en myckte bättre upplevelse än vad jag hade väntat. Brick Lane och området runt om kring spenderade jag väldigt mycket tid 2005-2007 under mycket onyktra omständigheter. Men det var faktiskt helt okej att göra en come back. Det var min kompis Shannon's födelsedag så vi firade henne på The Big Chill, det var väldigt mycket folk men musiken var otroligt bra så det var kul.
Det som är synd med Brick Lane är att allt stänger så tidigt, om man inte vill gå till 54 där alla är höga på både dittan och dattan.
Hur som helst - jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Bara efter en vecka av att inte ha bloggat ordentligt känns det som jag har tappat vanan. Men oroa er inte, den kommer nog igång snart igen.

Shannon, Tim och jag.

Provar att blogga fran iphonen. Far bli en kortfattad sammanfattning av helgen...
Jag har varit på fodelsedags-middag i hampstead, discodansat pa bricklane, atit nattliga bagels like in the olsen Days och har fortfarande inget internet hemma.
Och nu har jag lyckats dubbelboka två dejter till onsdag kväll. För er singeltjejer som läser detta, multidejting är det bästa som finns! Jag kan verkligen rekommendera det...skoj som sjutton.
Night night xxx

Solsken och The Mountain Goats

Det ar fortfarande dott pa internet fronten hemma. Sa nu sitter jag faktiskt pa ett internet-cafe! Gud sa sunkigt. Men jag har mail att svara pa, pengar att overfora, bloggar att skriva.
Jag tycker att det ar ganska lustigt att jag har fatt detta behov av att skriva av mig pa ett sadant publikt satt. Och det ar mycket tack vare er mina kara lasare. Jag tycker att det otroligt kul att ni ar inne har och laser mina ord och att ni kommenterar! Love, Love, Love to you all!
Veckan har varit ganska tung. Skolan ar otroligt kravande just nu, och ibland nar allt kanns tungt och jobbigt sa glommer man bort att ta det med en nypa salt och faktiskt ha roligt. I stallet for att vara nyfiken och tycka att det ar spannande att lara mig nya saker, ser jag det bara som krav och far lite prestationsangest.
Jag kom pa mig sjalv och mina tankebanor och har nu tagit ett medvetet beslut att andra installning.
Vi laser valdigt mycket KBT just nu och jag tar till mig av det jag lar med hela mitt hjarta. 'I think therefore I feel' tycker jag stammer otroligt bra med mig. Nar jag kanner mig orolig, angestfylld, arg, ledsen etc sa ar det for att jag tanker tankar som triggar dessa kanslor. Och ofta, i mitt fall, sa fantasirar jag allt for ofta om vad som kommer att ske i framtiden - och tror alltid det varsta. Jag fantiserar om hur andra manniskor kommer att reagera nar jag gor vissa saker. Inte konstigt att man gar runt och kanner sig orolig nar man forutspar framtiden till att bli en katastrof!
Hehe...det ar faktiskt ganska komiskt.

Solen skiner i London, det ar ganska varmt och jag lyssnar pa The Mountain Goats.
I kvall ska jag gora en come back till Brick Lane dar vi ska fira en kompis fodelsedag. Nu vantas en springtur och sedan promenad med Angelika.
Ha en underbar helg mina lovelies...
Sx

Hur viktigt ar pengar?

Jag ar fortfarande i skolan och ar sa trott och energilos att jag inte riktigt vet var jag ska ta vagen.
Jag finner det otroligt tufft att plugga psykoterapi. Man tvingas att analysera och kritisera allt man tror pa, allt man byggt sitt liv runt omkring. Det ar ett nodvantigt ont om man vill bli 100 % oppensinnad for att kunna utvecklas till en bra psykoterapeut.
Men tro mig, det ar hart, tungt och trottsamt. Och framfor allt laskigt.

Jag kanner mig valdigt tveksam till allt just for tillfallet. Jag har tva jobberbjudanden och vet inte viljet jag ska valja. Skillnaden ar location, salary och duties. Jag far £300 mer i manaden for ett jobb som kommer vara tungt. For det med mindre betalt kommer jag att fa jobba mitt i Shoreditch och det ar ju alltid kul, det ger mig 10 minuter cykelavstand till jobbet (lyx for oss som bor i London) dessutom har jag en forkarlek till Shoreditch och Hoxton.
Min fraga ar...hur stor skillnad kommer £300/manad gora for mig? Jag tror inte att det kommer att gora mig lyckligare pa nagot satt. Men det skulle ju vara skont, jag skulle fa lite mer pengar over och kanske kunna unna mig mer saker.
Saker, saker, saker...jag blir inte lycklig av saker. Eller jo, visst erfar jag en slags kortvarig lycka nar jag koper en ny klanning fran American Apparell, eller nya grejer till min cykel...men det ger mig ingen inre varme som varar, om ni forstar vad jag menar..?
I morgon ska jag bestamma mig.

Nu ska jag ta nagra djupa andetag, se till att cykla hem och ga och lagga mig i tid for en gang skull. Jobb pa Priory i morgon!
Laters,
S xx

a loveletter to myself

Stina ar en harlig tjej som idag har utmanat sig sjalv att skriva tre bra saker om sig sjalv. Inspirerande som Stina ar skrev hon fyra. Nu gor jag detsamma.

Jag ar stolt over den jag ar
Jag ar stolt over den jag ar och hur mycket jag har utvecklats pa den senaste tiden. Det har varit forbaskat kampigt men resultatet ar valdigt markbart. Det ar jag som tog valet att gora nagot at mitt liv, men jag skulle aldrig klarat av det utan stodet fran manniskor runt omkring mig.

Jag tycker om mig sjalv
Ingen annan eller inget annat ar viktigare an mig sjalv. Jag ska leva med mig sjalv resten utav mitt liv - darfor har jag som mal att alltid satta mig sjalv i forsta rum, inte pa ett arrogant eller sjalviskt satt, men om jag inte tar hand om mig sjalv, om jag inte alskar mig sjalv sa kommer ingen annan kunna gora det heller. Jag har lart mig att alska mig sjalv genom att saga det till mig sjalv. Jag ger mig sjalv en klapp pa ryggen och sager 'Bra gjort Sofia', 'Du ar en bra tjej', 'Du klarar det har...' eller 'HEY HOT STUFF, you are loveable!'. Jag ger bekraftelse till mig sjalv - for jag ar min egen domare. Does that make sense?


Jag ar envis, empatisk och en overlevare
Jag ar envis som en oxe och ger sallan upp om det ar nagot jag vill ha. Om det anvands med ett sunt fornuft kan man ga langt med att vara envis.
Jag har en otrolig empati for andra manniskor - ett utav skalen till varfor jag vet att jag kommer att bli en bra psykoterapeut.
Jag ar en overlevare. Ni vet min historia, jag ar en overlevare och vill hjalpa andra att radda sig sjalva. Alla har vi en styrka inom oss som vill att vi ska leva - det galler bara att hitta den och anvanda den.

My look
Jag ar stolt over hur jag ser ut. Det ar nagot som har vaxt fram under det senaste aret. Jag alskar mina langa ben och min smala midja. Detta ar nagot jag tror kommer bli battre for varje dag som gar. Den positiva rosten inom mig vaxer for varje dag som gar, och nu litar jag helt och hallet pa mig sjalv och vet att jag ar 'hot hot hot.' Det handlar inte om hur man ser ut. Jag har lart mig att alska mig sjalv och kanna mig bekvam i min egen kropp. Min kropp ar fantastisk - precis som alla andras. Men man maste saga det till sig sjalv. Jag skulle aldrig ha denna installning om jag hela tiden sag mig sjalv i spegeln och rynkade pa nasan.

....

Min telefon fungerar inte som den ska. Min dator fungerar inte som den ska. Varat internet ar totalt dott och Virgin Media vagrar att ta ansvar for det.
Det ar sa kul nar allting kollapsar pa en och samma gang!
Men det ar helt otroligt vad mycket tid man far over nar ingenting fungerar. Jag har faktiskt borjat forsta hur mycket tid jag slosar over tidsfordriv framfor datorn. Men jag ska forsoka fixa det snart, ska ivag nu och se om jag kan fa nagon technical support - bloggandet blir ju lidande och det ar ju inte alls sa vidare roligt.
Pa aterseende!

Internet-los

Varat bredband kranglar hemma sa det ar darfor jag inte har uppdaterat sedan i fredags morse! Men nu ar jag i skolan sa da passar jag pa, ursakta saknaden av de svenska bokstaverna. Sedan vi sist hordes har jag stukat handleden, fyllt 26 ar (!), skrattat, fodelsedags-brunchat och gratit. Hinner inte skriva om allt i detalj, handleden stukade jag under movement-therapy som var med och ledde i fredags morse. Vi gjorde snabba vandningar pa ett halt tragolv och jag ramlade pladask. Pinsamt! Nar jag sedan stallde mig upp sa markte jag att min hogra handled hade svullnat upp. Men det ar battre nu!
I gar blev jag 26 ar och firade detta med brunch och tarta pa Fig&Olive pa Upper Street.


Jag har varit i ett kanslomassig storm hela helgen, jag har langtat efter manniskor som jag saknar, jag har varit ledsen och arg och inte riktigt forstatt varfor - samtidigt som jag inte riktigt vet om jag har ratt att kanna det jag kanner. Det kanns som jag har missat sa manga ar av kanslomassig utveckling och att jag haller pa att ta igen. Kanske jag har helt fel, jag kanske inte ar den enda 26-aringen som i vissa stunder kanner att det ar mycket man inte forstar? Vad vet jag.
Solen skiner och jag kanner mig fri. Jag har gett mig sjalv ett nytt lofte att jobba med. En dag i taget, sa ska det nog gra bra.
Nu hinner jag inte skriva sa mycket mer, har en artikel att analysera, men jag aterkommer i morgon direkt fran LSBU. :)