Astma

Våren 2007 fick jag reda på att jag hade astma efter en månads sjukdom och konstanta astma-attacker. Att ha en astma-attack är något utav det läskigaste som finns, för mig händer det ofta tidigt på morgonen då jag vaknar upp av att jag inte kan andas. Man försöker ta ett andetag men det går inte, så man börjar i stället låta konstigt (som ett inåtvänt skrik) och självklart får man även panik eftersom man inte får någon luft!
Hur som haver, när jag första gången blev sjuk av min astma så var det förjäkligt. Jag fick hostattacker, andnöd och kunde inte ens gå upp för en trappa utan att få en astma-attack. Ofta kräktes jag i samband med mina attacker så det var en härlig syn! Ush ush ush. Jag kunde inte göra någonting utan fick ständigt andnöd. Till slut blev det lite bättre när jag efter att ha besökt fyra olika läkare fick steroider som gör att luftvägarna vidgas.
Som tur var är min astma nu under kontroll, jag har astmapumpar som jag använder mig av och jag är ganska duktigt på att märka av när det börjar bli sämre. Ofta i samband med förkylning eller psykologisk stress så blir det sämre, och nu har jag kommit i en sådan svacka. Jag märkte det för några dagar sedan när jag var ute och sprang, att luftrören liksom täpptes igen. Idag har varit en jobbig dag, det är svårt att andas - det känns som jag andas genom ett sugrör och jag kan inte ta djupa andetag. Och när luftrören blir allt mer tilltäpta så hjälper inte pumparna så mycket, eftersom man inte får ner något utav medicinen i luftrören pga jag inte kan ta djupa andetag.
Blä. Någon här som har något tips? Ofta tycker jag att läkare inte tar astma på allvar, de säger bara att man ska använda sina pumpar ordentligt - men hallå, vad gör man när man inte får ner något i luftrören?