Vilken röra

Jag måste skärpa mig. Fram tills i höstas så var jag faktiskt ganska ordningsam, nu har allt liksom förfallit igen. Det irriterar mig för jag kan inte hitta saker och ting. Från och med idag ska jag försöka skärpa mig.

Mitt i alla högar av artiklar och annat pluggmaterial sitter jag och lyssnar på Manu Chao. Jag tror faktiskt att det är första gången jag lyssnar på Manu Chao sedan sommaren 2007. Musik framkallar så många minnen. Dofter, lukter, känslor - allt kommer tillbaka till mig. När jag hör Manu Chao tänker jag på tiden i Bethnal Green. Jag tänker på ölburkar, rödvinsfläckar och gräs. Vilken jäkla röra.
Dock ingenting i jämförelse hur det såg ut några månader senare. När sommaren hade tagit slut och allting hade blivit så himla mycket tyngre. När jag hade slutat fnittra och mest kände ett stort jäkla begär.
Det är svårt att förklara hur det känns att göra något som man verkligen inte vill göra. Jag brukade vakna upp varje måndag morgon och tänka - 'Jag vill verkligen ALDRIG mer göra detta mot mig själv'. Varje gång var det samma visa. Jag vaknade, tänkte aldrig igen ville jag röra skiten. Jag var trött på att ha en sådan monsterångest. Jag var rädd för att det blev bara värre och värre. Jag var trött på att inte kunna sova och hallucinera på nätterna. Jag var trött på att göra av med så mycket pengar. Jag var trött på att förlora kontrollen varenda jäkla gång. Jag var jäkligt trött på allt och ville bara lyckas att inte göra det. Det läskiga var, att varenda morgon då jag vaknade med samma tanke 'aldrig igen, jag vill verkligen inte' så visste jag att jag inte skulle lyckas hålla detta löfte till mig själv. Jag visste att när det började närma sig helg så skulle jag på något sätt lyckas glömma bort hur illa det alltid blir när jag gör det. Alltid samma visa. Började alltid med någon slags oskyldig öl och slutade med att jag stannade vaken flera dygn i streck. Gick till the off license kl 9 på morgonen för att köpa allt annat än apelsin juice. Ringde desperat dealers på samma gång. Sedan brukade jag ofta kollapsa på eftermiddagarna någon gång för att sedan vakna upp i mitt eget kaos.
Och alltid samma visa. Aldrig igen. Och det där med 'aldrig igen' har jag också haft i relationer. Att vakna upp efter att ha blivit slagen av en man och tänka 'aldrig igen' vill jag träffa honom. För att sedan nästa dag göra precis det.
Det är det jag kallar för sjukt.

Vilken tur att mitt liv idag inte är på snudden så rörigt som det var förut...Idag har jag bara lite papper att sortera.

Sofia xx