Wednesday, 25 March 2009

Manga bollar i luften

Jag har antligen lyckats klamma in en riktig lunchrast pa jobbet. Sa nu blir det till att gora lite forskning for en uppsats som ska vara inlamnad om en vecka.
Har vi nagon kognitionsexpert pa traden kanske?
Sa. Rast kallas det. For mig ar rast samma sak som tid till att plugga! I kvall blir det vaffelkalas hemma hos oss, samtidigt som jag ska skriva klart en jakla analysuppgift om genetik och fixa haret. Och fylla i en massa papper, samt kopiera dokument.

Hores i kvall.

4 comments:

Anonymous said...

haha, känner igen mig!
släng in lite Mando Diao så får du lite 'pick-me-up-feel'.
kan inget om varken kognitiva teorier eller geentik, sorry!

SW said...

Miss Romarker - japp jag får slänga på lite Mando Diao på lagom volym. Jag kan nästan inget heller om kognition eller genetik...trots all psykologi jag har pluggat. :)

Anonymous said...

Oj. Jag måste kommentera igen. Nu har jag spenderat delar av eftermiddagen och kvällen med att läsa igenom din blogg, från första inlägget. Jag känner mig helt förstummad! Och inspirerad! Och lite avundsjuk - på var du befinner dig idag... Med livet i London, dina studier, praktik, dansandet, möten med människor... Det väcker så mycket saknad och längtan hos mig! Men som sagt, mest blir jag inspirerad! Det är många tankar jag känner igen hos mig själv, främst det om att man alltid har ett val, att man skapar sitt eget liv... så underbart att få läsa om någon som verkligen lever så också! Jag gör det och jobbar på att göra det ännu mer. Och det här med positivitet, glädje, tacksamhet, fake it 'til you make it, hello hottie till spegeln! Däremot har jag inte alls någon liknande historia som dig. Men det gör... jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att det inte ska låta fel. Men det är i alla fall väldigt fantastiskt av dig att skriva så öppet om ditt liv. Det påverkar. Och behövs. Ah. Jag tycker bara att du är så grym som tagit dig dit du är idag!

SW said...

Karin, kul att du tycker att jag är grym, själv ser jag mig mest som en överlevare...och det är vi alla bara man hittar den sidan av sig själv. Kram på dig!