Det har varit en otroligt bra dag, jobbet var väldigt lärorikt och mötet efter jobbet var även det suveränt. Jag älskar verkligen mitt fredags na-möte, jag har varit där varenda fredag sedan juli 2007, där har jag människor jag verkligen kan lita på i vått och torrt, utmanar, stöttar, skrattar, blir nyktra, blir sjuka, går genom ups and downs - ja ni vet, hela karusellen. Jag är sekreterare för det mötet varannan vecka, vilket betyder att jag tar ansvar för att fixa en main share (ngn som kommer och delar med sig av sin 'experience, strength and hope'), jag leder mötet, sitter längst fram och öppnar, välkommnar, ser till att allt under mötet sker i rätt ordning etc...det har varit en otroligt lärorik process för mig eftersom jag större delen av mitt liv, ja fram tills att jag nyktrade till, bara har försökt att gömma mig för hela världen. Nu är jag helt plötsligt ansvarig för att sitta längst fram och dirigera ett möte fullt av en massa människor - och det är bara kul!
Idag när jag var på Scandinavian Kitchen efter jobbet så pratade jag med en kille som pratade skånska. Oh my God jag dog nästan. Det är konstigt det där, jag fick liksom som ett 'euphoric recall' - jag brukade nämligen vara väldigt svag för en man en gång i tiden som kom från Malmö. Och jag är tydligen fortfarande väldigt svag för män som pratar skånska. Att jag dessutom råkade göra bort mig totalt gjorde ju inte saken bättre, jag får klä ut mig nästa gång jag går dit!
Dessutom tror jag inte att det där med skånska är någon hälsosam grej för mig personligen - mannen i fråga som jag brukade vara väldigt fäst vid var en aning psykopatiskt och också superalkoholist (my usual preference). Hm, så det där med skånska borde ju inte framkalla positiva vibbar men det gör det. Something to work on.
Bli inte helt förskräckta nu. Jag har inte fallit för en psykopat en enda gång sedan jag slutade dricka och ta droger, så jag hoppas att det är ett avslutat kapitel.
Nej nu måste jag sova, tidig start i morgon. Ska cykla ner till Peckham och träffa min kära vän.
Godnatt
/En aningen skånefrälst Sofia x
Facebook Badge
About Me
- SW
- London, United Kingdom
- Sofia - svensk tjej bosatt i London sedan sommaren 2002. Här inne skriver jag om mitt liv som ett kakmonster till psykologistudent och cyklist, discodansande och mocktaildrickande tjej. Jag bjuder även på en hel del tankar om min egen personliga utveckling och funderingar kring självkänsla, positivt tänkande och annat livsviktigt. Mitt motto är, Mission Sparkle - att leva mitt liv med ljus, hopp och positiva tankar...you are what you think. Enjoy!
2 comments:
Jag är också lite svag för skånska, men så är de väl i mitt fall att de betyder hemma för mig o påminner mig om typ alla killar jag varit betuttad i.. :P
Hursomhelst: Det är så kul när man upptäcker att man visst klarar av att göra saker som man själv (eller andra) inte trodde man klarade. Folk kallade mig blyg, tystlåten jag tog inte så mkt plats när jag var yngre, men de har ju sakta med säkert förändrats och idag får jag kommenterar som att jag borde bli manager o sånt.. :P
Matilda, ja visst är det, det är otroligt häftigt att bryta ett mönster som man har haft sedan man var liten, och känna att det faktiskt går riktigt bra.
You go girl!
Post a Comment