Tuesday, 7 April 2009

Bara för idag

Ofta tror man att de människor som ser livet ur ett positivt perspektiv, har bra självkänsla, och lite 'go' i dem är födda så. Att det liksom är så de är, att allt det dem gör och säger kommer naturligt utan en medveten tanke bakom det.
Jag trodde ofta det förut.
Nu har jag ändrat mig. Jag har nu förtiden en bra självkänsla, jag tycker om mig själv. Förut hatade jag mig själv. Nu förtiden försöker jag alltid se det mesta med en positiv synvinkel. Förut, var allting svart. Idag är jag en människa som vågar ta för mig, jag försöker alltid och använder mig sällan av 'offer koftan'. För några år sedan var det alltid synd om mig, det var den rollen jag tog på mig, mest för att få uppmärksamhet. The victim.
Jag har några gånger fått höra 'Everyone is not like you Sofia, everyone does not find it as easy...'.
Herre min gud. Jag vaknar inte upp på morgonen med ett stort leende på läpparna, sjunger en liten tradelutt och njuter av livet i fulla drag. Jag vaknar, tänker väldigt ofta väldigt mörka tankar, inser att jag måste kliva upp ur sängen, oroar mig för den kommande dagen, tills jag bestämmer mig för att på något sätt ta kontroll över mitt tankemönster, min hjärnaktivitet. Jag bestämmer mig för att sluta lyssna på allt struntrprat som min hjärna sprutar ut och försöker i stället få någon slags 'connection' med ljuset inom mig.

Och så tror jag att det är för ganska många! Men det som jag tror är skillnanden mellan de som lyckas med någon slags personlig utveckling och de som inte, är att vi gör medvetna val att göra så. Detta kommer inte naturligt mina damer och herrar, utan är faktiskt en process som kräver en hel del arbete.
Självklart vet jag att det är svårare för vissa människor! Men det jag vill säga är att det sker inte naturligt, eller det har inte gjort det för mig i alla fall, och inte för någon jag känner heller.

I 12-stegsprogrammen pratar vi mycket om 'Just for today'. Om man vill göra någon slags förändring i sitt liv, om det handlar om att försöka tänka i andra tankebanor (ex mer positivt), eller sluta röka, eller äta mer hälsosamt, whatever, så är 'bara för idag' approachen väldigt bra tycker jag. Det handlar om att man kan göra en förändring 'just for today', då blir det inte så jobbigt. Om man säger till sig själv att man ska inte äta choklad på en vecka, eller försöka tänka mera positiva tankar en 6 månader, så blir det så mycket svårare. Om man i stället säger 'Idag ska jag inte äta choklad', så är det enkelt. Sedan upprepar man bara detta löfte varje dag. Om man får ett sug kan man bara tänka 'Inte idag, men i morgon!'.

Så idag, mina kära vänner, väljer jag att vara en glad jävel!

4 comments:

Zaba said...

Det stämmer helt vad du säger.

Jag är egentligen blyg (jupp ingen som tror mig) och har dålig självkänsla. När jag var 13 så bestämde jag mig att det fick vara nog och att jag visst dög.

Endast Askungen vaknar med en trudelutt och ett leende.
Att vakna bredvid mig har skrämt en del, en hällde ut ett helt champagneglas över sig när han vakna bredvid mig...säger väl lite om mig på morgonarna

PS du är inte en tråkmåns.

Sanna said...

Jag blir så jäkla peppad av din blogg och såna här inlägg. I dag ska jag också vara en glad jävel!

Seize the moment said...

Självkänsla är en färskvara,som man får jobba med hela tiden.
Livet går upp och ner för oss alla.

Svenskar tyvärr värdesätter dig efter vad du tjänar i pengar, inte vad du visar med ditt hjärta.


Nu har du en beroendeproblematik,som gör enkla saker komplicerade.
Bara att jobba på hela livet med att ha mod att förändra.

Visst finns det människor,som alltid ser livet ur ett positivt perspektiv.
Ser bara möjligheterna inte svårigheterna.
Jag har några vänner i min omgivning och de "smittar"av sig med sin äkta livsglädje.
De har också lättare att tackla problem och kriser i sina liv eftersom de har denna inställnng.

DET ÄR INTE HUR DU HAR DET
DET ÄR HUR DU TAR DET.

Glad Påsk :D

Matilda said...

Så sant så!! Så är det för mig trots jag älskar mitt liv & mig själv. Det är klart inte det alltid är enkelt o roligt. Skillnaden är väl hur man hanterar motgångar.

Jag vill så gärna få en av mina bästa vänner att förstå detta. Så fort de kommer en motgång i hennes liv så säger hon "jag och min eviga otur" jag vill bara skrika åt henne "det finns ingen jävla evig otur!!!" Fast jag vet det inte är rätt teknik. Ibland vill jag bara få in henne på att läsa den här bloggen. När du skrev de inlägget om tjejer med ätstörning, hur du hanterar de destruktiva tankarna.. att du inte matar dem med destruktivt beteende tänkte jag så på henne. Hon matar sina med att träna sjukligt mkt, äta sjukligt lite o ha totalt destruktivt förhållande till killar (gärna träffar killar som inte är så avaible som hon vill de ska va, så tar hon de som en diss mot hennes person när de inte är på så mkt som hon vill). Vad ska man göra när en av ens närmsta inte ser hur smal hon är? Som nästan varje dag skriver deppiga mail till en om hennes killproblem? Hon behöver ju hjälp.. men hur får man henne att förstå?

Tack för du skriver så kloka saker!