En liten självanalys

Igår gick jag och la mig klockan 19.30 och sov fram till klockan 5 i morse. Jag var helt slut, hade ingen som helst energi kvar.
När jag tänker efter vad jag gör i mitt liv så är det inte så himla konstigt att jag i vissa stunder känner mig helt otroligt utmattad. Jag jobbar 'deltid', eller snarare 33 timmar i veckan, jag gör en master of science på universitetet, jag praktisterar på the Priory, jag håller i möten och är aktiv i AA och NA, jag har precis startat en leagal process med mitt ex med solicitors, jag letar nytt jobb, jag bloggar och dedikerar all min fritid till att HA KUL! Dessutom försöker jag även hinna med alla tråkiga måsten som städning, tvättning etc.

Jag har funderat lite på varför jag väljer att ha så mycket att göra? För det är ju faktiskt ett val jag gör, det är ingenting jag har blivit påtvingad. Om jag vill kan jag ju bara säga upp mig från jobbet, hoppa av univsitetet, säga tack och hej till priory och flytta till någon billig kartong in the middle of nowhere.

Så, varför? Varför väljer jag att springa runt som en galning, att ha massor att göra, att aldrig ta det lugnt och luta mig tillbaka i soffan och bara vara?
Jag tror att jag har ett behov av att visa för mig själv och andra att jag kan lyckas. Att jag inte är samma person som jag var förut, att jag har förändrats. Jag känner att jag tappade många år på grund av allt kaos, och jag vill ta igen det.
På något vis är jag ganska sur över vad jag gjorde, att jag förstörde så mycket för mig själv. Jag tänker, att om jag inte skulle gjort det jag gjorde, så skulle jag ha nått mycket längre nu.

Men samtidigt så vet jag att allt det här med success, framgång, karriär och materiella saker gör mig inte lycklig. Jag är som lyckligast när jag får ro med mig själv, när jag finner mening och tillfredställelse. Och det får jag inte av pengar, akademiska framgångar eller något nytt jobb. SÅ mycket vet jag.

En till anledning till varför jag väljer att leva ett hektiskt liv är för att jag inte trivs med att inte ha något att göra. Jag får för mycket tid till att tänka och har svårt att ta kontrollen över mina egna tankar. Det är något jag jobbar på men det är ganska svårt. När jag var liten brukade jag ha ångest alla sommarlov när jag inte hade något att göra. Att vara 'busy' är en jättebra flykt-mekanism, man behöver inte stanna med sig själv utan kan fokusera på en massa annat som är utanför sig själv.

Jag har en jobbintervju att gå på idag. Jag vill inte ha jobbet men tänker gå på intervjuen ändå. Inte för att jag vill gå, men jag tror att det är en bra övning och tänker tvinga mig iväg ändå.