Precis som smarta Karin kommenterade i mitt föregående inlägg så är det ju faktiskt så att alla är vi olika, och olika saker gör oss lyckliga.
Därför förstår jag nu, mer och mer, att det där med radhus i Kungsör är något som många drömmer om. Och att mitt liv för vissa säkert är värsta mardrömmen. Jag menar, att köpa hus och skaffa barn är ju faktiskt en jättegrej, vilket jäkla ansvar liksom.
Många av er läsare som läser om hur mycket jag stressar, hur mkt jag betalar i hyra och hur jag bor, hur 'icke-vuxet' (enligt normen) liv jag lever - höjer säkert ögonbrynen och tänker, HUR, varför i allsin dar väljer hon att leva på det där sättet?
Men jag älskar mitt bullriga London. Jag trivs med att ha mycket att göra och är inte ett dugg intresserad av att släpa på mig mer ansvar än katter och en cykel att tvätta!
Vi är som sagt, olika, och något jag har lärt mig under åren, att det spelar ingen roll hur olika man är, bara man respekterar varandra så kan man ändå mötas och ha jäkligt kul tillsammans!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment