Ganska så intensivt

Jag hade en super-intense helg som vanligt.
I fredags natt var jag ute till klockan 4 på morgonen och dansade. Var tvungen att gå upp kl 9 på lördagsmorgonen för att kolla in lägenheter i södra London så jag begav mig på min cykel som vanligt. Resten av dagen stekte jag pannkakor med EJ och åt en dunderfrukost i flera timmar. Vi hann även med Franks cafe i Peckham Rye's multistore carpark. Japp, det är sant. Det är ett cafe som ligger högst upp på taket i ett parkeringshus. Härlig utsikt över hela London, bra musik och trevlig stämning. Lite väl många trendiga kids från Goldsmith's Art College dock med stilen a la sunk.

Sedan cyklade jag hem från Peckham i regn, lyckades inte ta mig så långt tills jag fick punka med en stor bit glas i framdäcket. Gick hem till EJ och fick låna hennes cykeldäck (vi har nästan likadanna cyklar) och cyklade hem. Väl hemma hann jag inte göra mycket mer än att äta mat innan det var dags att göra sig i ordning och gå ut igen. Min vän Anita skulle nämligen firas och detta gjorde vi på Lounge Lover i Shoreditch. Finare cocktailbar får man leta efter i östra London. Jag blev verkligen imponerad av designen och drinkarna. Det är lite små-dyrt men det är ett perfekt ställe om man vill fira! Undrar om jag kanske ska fira min 'nykter 2 år' dag där...hm. :)


Efter två drinkar på Lounge Lover tog vi oss till East Village på Great Eastern Street där vi dansade fram till kl 3 am. Den här gången var det jättebra musik och inte alls lika många snorkiga trista människor i jämförelse med ett par månader sedan.

Det blev inte mycket sömn mellan lördag natt och söndag morgon heller eftersom jag var tvungen att laga punkteringen på min cykel och sedan cykla till Ealing för att möta Livi. Hög på kaffe, socker och för lite sömn hade jag en till intensiv dag med allt för mycket kaffe och annat gott. Jag hann även med en fika i Angel med världens bästa Elliot. I min egen intensivitet brast jag ut 'Oh I LOVE hanging out with intensive people...' medans Elliot i sin intensivitet förklarade varför det är viktigt att träffas oftare. Till slut blev det nästan så intensivt att jag nästan hoppade upp på bordet och skrek 'Oh it is goooood to be alive'..
Ibland undrar jag vad folk som sitter runt om mig och mina närmaste vänner tänker när de hör vad vi pratar om. Det måste låta ganska konstigt med tanke på allt konstigt vi pratar om. Jag tror inte att majoriteten av unga människor i London sitter och pratar om tacksamheten till att vara vid liv.

Hur som helst, efter all brist på sömn och för höga doser kaffe och socker så sitter jag här en måndag kväll och kan inte riktigt finna kraft att ta mig upp ur soffan. Från super-intensiv till ganska så passiv.