hugs not drugs

Jag har varit inne och läst hos Stina där hon skriver om legalisering av droger. Stina argumenterar på ett mycket skickligt sätt mot en legalisering, och jag håller självklart med.

Den första tanken som slår mig är att jag vill inte att någon ska behöva gå genom det jag jag gjorde, för det var den värsta perioden i mitt liv. Och då var jag inte ens fysiskt beroende av någon drog, utan psykiskt beroende. Men det är hemskt, det är fruktansvärt att testa något, och sedan vara helt besatt av att göra det igen. Jag tänkte på det hela tiden när jag inte använde, jag drömde om det, jag pratade om det, jag planerade inför nästa gång. Det är fruktansvärt att ta den första drogen och så fort du har tagit den första så skriker hela din existens efter mer. Det är hemskt att behöva ringa runt, böna och be, efter mer, samtidigt som man svettas och blir allt mer och mer paranoid efter att inte ha sovit en endaste minut på flera dygn. Det är inte speciellt kul att sätta sig själv i otroligt farliga situationer för att få mer. Det är heller inte så roligt att gå till en off licence för att köpa vodka på morgonen när alla andra köper apelsinjuice. En annan sak som inte heller är roligt är när man för femte gången under samma natt går för att ta ut mer pengar som du egentligen inte har. Eller nästa morgon när man vaknar och inser att man inte har pengar till hyran för att man har knarkat upp allt.

Och det är verkligen inte roligt när man inser att man vill sluta och inte kan, när användandet blir tyngre och tyngre, vad man än gör. Det är som att sitta i en bil, i en brant nerförsbacke, och bromsarna har slutat att fungera. Du inser att om du inte hittar en väg ut så kommer du säkerligen att dö eller bli galen och bortlåst.

Om samhället bestämmer sig för att legalisera droger så är det som att gå ut och säga till dagens ungdomar och kommande generationer att användning av droger är okej - och jag tycker att det vore så tragiskt. Jag vill inte att någon ska kunna gå till ett apotek för att köpa sin partydosa ecstacy eller kokain, ketamin eller vad det nu är som kommer att locka unga människor till ett beroende i början. För även om man tror att staten skulle få mer kontroll över användandet på det viset, så kommer den svarta marknaden ändå finnas kvar - vet ni varför? Jo, för att man behöver ALLTID mer än vad man kan få. Så även om legaliseringen skulle göra så att människor endast fick köpa en viss dos av en drog, så skulle de som är i risk av att bli beroende eller redan är det, hitta en väg att få tag på mer.
Glöm dessutom inte att vissa droger redan är legaliserade, så som valium och liknande 'prescribed drugs' som vi kallar det för, och det är ett jätteproblem i vårt samhälle.

Jag har länge funderat över vad man kan göra minska riskerna till att unga människor börjar med destruktiva beteenden, så som droganvändande (men även ätstörningar, self-harming ) och jag tror att man måste göra något mer än att gå ut och varna och skrämma ungdomar om vad som händer om man testar. För många är det som är farligt och rebellious och riskfyllt ofta väldigt attraktivt, så därför har just den där skrämseltaktiken en motsatt effekt. Det många ungdomar och barn som är i riskzonen till att börja med farliga destruktiva beteenden inte har är en självrespekt och självkänsla - därför funderar jag över hur man skulle kunna bygga upp ett utbildningsprogram där man lär barn hur man bygger upp dessa två viktiga komponenter.

Det får jag skriva mer om en annan dag, nu ska jag åka och äta lunch med mamma på Kungsudden, min favorithak i Sverige! Ett underbart fik/lunchställe vid Mälaren här i Kungsör.