there is a plan

I morse ringde min före detta land lord till mig. Jag greps av panik, tänkte, 'nej sjutton, varför ringer han, vad har jag gjort?' och förväntade mig världens största katastrof. Jag svarade inte och lät det gå till answerphone i stället. Direkt efteråt när jag lyssnade på meddelandet så bad han så mycket om ursäkt och sa att han hade en silly question, nämligen vilken internet-provider vi hade använt oss av.

PHEW.

Min första reaktion är väldigt ofta baserat i rädsla. Och om jag inte är försiktig så kan jag börja göra val som är baserade i rädsla, ni vet, när man inte vågar stå upp för sig själv för man är rädd för vad andra ska tycka, när man inte vågar söka ett bra jobb för att man tror att man inte duger, när man inte vågar kolla bankkontot för man är rädd för sanningen.

Till slut har man varit rädd så länge så att man förlorar sig själv och allt hopp om att det kommer att gå bra. I stället går man runt och är ready for fight, man gömmer sig, man låtsas om att det inte händer, och man tror att man måste brotta sig och stånga sig fram genom livet.

Jag tänkte på det som hände idag, det där samtalet. Och så läste jag i min meditationsbok där det stod om att leva i tro i stället för rädsla. En tro på att allt kommer att lösa sig. Inte en tro på en religon eller liknande. Bara att allt kommer att gå bra.

Det var en otroligt skön tanke, att jag faktiskt inte har kontroll över allt i världen (thank god!) och att jag kan inte förutspå mitt eget liv. Visst kan jag se till att saker och ting händer, visst kan jag ha ambitioner, drömmar och hopp, men samtidigt tror jag att mycket händer på grund av en orsak. Och om jag bara slutar kämpa, slutar att slåss och slutar upp med att försöka med min egen enormt starka vilja göra så att saker och ting sker på mitt sätt, så kommer det att lösa sig.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara er för det kära läsare. Jag kan ta en litet exempel från min egen vardag. Förra veckan bestämde jag mig för att börja leta efter nytt jobb, igen. Jag trivs på Ingleside men det finns mycket som inte riktigt passar in i min livstil och som helt enkelt inte är hälsosamt för mig. Det är extremt jobbigt för mig att jobba skift och eftersom skiften läggs helt randomly cirka en till två veckor in advance så kan jag aldrig planera in någonting. Jag finner detta extremt frustrerande eftersom jag är otroligt beroende av mitt sociala nätverk samt mina möten. Jag måste kunna planera in att kunna gå på vissa möten, göra min service, göra en main share om någon frågar mig. Min nykterhet kommer i första rum och jag tänker inte låta ett jobb komma mellan det. Men tyvärr fungerar Ingleside som det gör och därför har jag gjort ett val att leta efter något annat, något som passar mig bättre.

Hur som helst har jag suttit här hemma idag och kännt mig en aningens frustrerad. Tanken på 'Vad faaaaaan ska jag göra med mitt liv?' har verkligen gjort så att jag har kännt mig lite halvt galen korta stunder, det känns som att jag måste hitta det perfekta jobbet nu, och så fungerar det faktiskt inte. Ett sådant uppdrag klarar inte många på en dag. Så jag satt i soffan idag och tänkte, 'kanske ska jag bara göra en helomvändning, förändra allt, ta ett helt nytt jobb, tjäna pengar, flytta utomlands...bla bla bla'. Jag letade efter ett svar och kunde inte riktigt hitta det. Jag är trött på att kämpa, jag är trött på att armbåga mig fram. Så därför, när jag tänkte...att...'Let go' kändes det så otroligt skönt. Det kommer att lösa sig, allt händer på grund av en orsak. Och vad som nu kommer att hända i framtiden så kommer det att bli bra. Det är min väg som jag går, och ibland kan man inte skynda, även om man vill se vad som väntar framför krönet. Ibland vet man inte svaret, då gället det att vänta, tills det klarnar. Och fortsätta gå, såklart. Men just nu kan jag bara göra det som krävs av mig just nu, inget annat.