Be true to yourself

Ikväll har jag varit i Greenwich och pratat om ärlighet. Ärlighet till sig själv. Att våga vara den du vill vara, i alla lägen. Att våga se sig själv för den man är och inte gömma sig bakom kullisser eller ursäkter.

Det här med att sluta dricka och leva ett nyktert liv är det svåraste men det bästa jag någonsin har gjort. Däremot kommer det som en liten shock till mig varje gång när jag inser att det är hela mitt jäkla liv som jag måste försöka leva på ett annorlunda sätt. Jag har ett destruktivt beteende i de flesta delar av mitt liv som jag fortsätter att upprepa, och det handlar inte bara om alkhol, droger eller män.
Det är allt annat också.
Och om jag är ärlig mot mig själv, och ser vad jag gör med öppna ögon så har jag en början till en förändring.
Det är när man inte ser som man bara blir frustrerad och man inte förstår varför allting går rakt ut åt helskotta.

För att ge er ett exempel, jag har haft lite problem med min chef på den sista tiden och efter att ha försökt att prata med henne så skrev jag i stället ett e-mail. När jag inte fick den responsen jag ville ha så blev jag irriterad, och pratade om det men min bästa vän. Hon sa då att det kan ha något att göra med mig, att det vore nog ha varit bättre att organisera ett möte med min chef och lägga alla korten på bordet.
Med andra ord - att ha en ärlig kommunikation.

Gud vad jag blev arg när EJ sa detta till mig. För jag visste, att hon hade rätt. Jag har aldrig varit särskilt duktig på att gå upp till min chef och tala om precis hur jag känner om saker, i stället blir jag irriterad, frustrerad och arg och efter ett par minimala försök till att ta upp det så exploderar jag och skriver ett arg e-mail i stället.

Now, jag hatar att bete mig på det här sättet. Jag vill kunna leva ett ansvarstagande vuxet liv i stället för att bete mig som ett barn. Så trots att jag blev arg på EJ i stundens hetta så uppskattar jag verkligen att hon vågade vara ärlig mot mig. Hon vet att jag inte vill hålla på och fjanta runt längre. Jag vill vara nykter och vuxen, inte nykter och tonårsaktig.
Men det är svårt. Inte sjutton kommer jag ihåg alla gånger att för att få en förändring så måste man sluta upprepa det gammal odugliga beteendet. Men på något sätt är det som att jag behöver en jäkla guidebok till 'how to live life'. Jag är en sådan typisk alkholist även när jag är spiknykter, jag är slarvig med pengar (och allt annat), jag har svårt att vara ärlig med mig själv och andra människor, jag har en dålig självkänsla som gör att jag inte vågar göra förändringar i min karriär, jag låtsas om som att saker inte finns, som att det inte händer. Jag gör allt i excessive manners, börjar jag cykla en dag så cyklar jag tills jag stupar. Börjar jag äta salmon fishcakes så äter jag det i ett helt jäkla år. Börjar jag gå ut och dansa på helgerna så måste jag göra det varje helg, heeela tiden. Börjar jag blogga så bloggar jag varje dag. Mitt beteende är så jäkla 'all or nothing' att det är skrattretande.

Och jag tycker inte om att erkänna detta. För samtidigt som jag är en slarvig tjej med beroendeproblematik plus lite halvdålig självkänsla i vissa lägen vars liv i bland kan vara helt otroligt upp och nervänt så gör det ingenting. Jag har precis samma värde som alla andra, och vet ni vad, jag försöker. Jag gör mitt bästa. Jag kämpar och jag slutar aldrig att lära mig.