Mission Sparkle: Den 9:nde flytten

Vi har börjat förstå här i huset att vi ska lämna vår älskade lägenhet här i Newington Green. Det kommer nog kännas konstigt. Jag har bott med Ida sedan år 2006, och med Angelika sedan 2007. Vi har blivit som systrar och står varandra otroligt nära, vi har varit så mycket mer än bara flatmates, nästan som en familj. En tjejfamilj.

Jag ska som ni vet flytta söderut, och det blir min 9:e flytt på 7 år. Den 8e juni 2002 flyttade jag från Sverige till Croydon i södra London. Där blev jag kvar fram tills Oktober 2002 då jag tog mitt lass och flyttade till Dulwich, även det i södra London.

I Augusti 2003 flyttade jag in med min dåvarande pojkvän i hans lägenhet i Archway, norra London. Där stannade vi i ett år tills vi hittade en jättefin lägenhet några kvarter bort, även det i Archway. Sedan tyckte jag att det var dags att åtminstonde försöka fixa vår relation hösten 2005 genom att flytta till en ny lägenhet, denna låg i East Finchley, även det i norra London, alldeles för suburbian och långt från stan för min smak.

När förhållandet gick ännu mera i kras så lyckades jag lämna honom och lägenheten i mars 2006, då jag flyttade till Bethnal Green, där jag bodde i det absolut galnaste flatsharen någonsin med Ida, Anna, Pia, Freddy och Olle. Här kokades det mobilladdare i tomatsås, polisen kom ett antal gången, vårt vardagsrum stank ofta av gräs och det dracks kopiösa mängder alkohol. Vi stod ut med galenskapen i några månader fram tills Ida, Anna jag och Pia hittade ett hus i Mile End som vi flyttade till. Hyran var billig men området otroligt sunkigt, för att inte tala om fuktskadorna. Men det passade min plånbok och mina allt dyrare festvanor...kokain, piller och taxiresor är inte speciellt billigt.

När jag hade varit nykter i fyra veckor flyttade vi in till vårt älskade hus här i Islington. Vi var jätteglada när vi hittade det och allt kändes så otroligt bra. Det här huset har jag aldrig vaknat upp med någon baksmälla i, det har varit ett paradis. Ett hem utan våld, bakisdagar eller monsterångest. Ett riktigt hem där jag har kännt mig trygg och någorlunda stabil.
Gud vad jag kommer att sakna det.

Dessutom kommer jag att sakna Ida och Angelika massor, självklart kommer vi säkert ses jätteofta men det blir nog inte lika många frukostdejtar som vi brukar ha. Det har varit så mysigt att dricka kaffe tillsammans på helgerna, prata skit och bara vara.

Men jag har en spännande höst framför mig, nytt jobb och ny lägenhet! Och visst är det ganska lustigt att jag kommer att jobba i Croydon som var mitt första hem i London, och bo i Dulwich. Någon som har något tips på vad man gör i sydöstra London? Mysiga cafeer etc?