Jag hade en major freak out den här morgonen - jag har nämligen gått och inbillat mig att det jobbet jag har säkrat i södra London inte alls är det jag vill ha. Så därför har jag spenderat hela dagen till att söka jobb. Jag har sökt outreach work positions för St Mungos och även Islington Council.
Men det intressanta i det hela är den förvirringen som har uppstått i mitt huvud. Anledningen till att jag har haft second thoughts om det nya jobbet, är att det på något vis känns som att jag borde ha satsat högre. Jag går ner så jäkla mycket i lön och det svider faktiskt lite när jag tänker på det. Jag vet, pengar är inte allt, men jag tycker ändå att jag förtjänar mer. Jag har en bra utbildning och mycket arbetserfarenhet, dessutom innebär jobbet otroligt mycket ansvar och säkerligen vara väldigt utmanande. Att försöka få barn som aldrig haft något riktigt hem eller stabila familjemedlemmar att må bättre är krävande. Och med ett krävande yrke tycker jag att man ska få en bättre lön än den jag har erbjudits nu.
Men, det som förvirrar mig - är att jag vet inte, om min reaktion till det nya jobbet och den finansiella situationen är för att jag är rädd för framtiden och allt vad det kommer att innebära. Är jag rädd för att klara mig ekonomiskt?
I sådana fall brukar det bästa medlet för min del vara att ha lite faith helt enkelt. Tro och hopp om att jag kommer att klara det galant och inte katastrofera hela situationen.
Eller, är det så, att jag faktiskt tycker att jag kunde ha satsat högre? Jag har ett ingrott beteende inom mig som gör att jag ofta går för sådana jobb som jag vet att jag kommer att klara av, sådana jobb som jag faktiskt är överkvalificerad för. Mitt dåliga självförtroende inom just karriär-området i mitt liv sätter upp en otroligt massa blockader framför mig och i stället för att söka jobb där jag inte kanske når alla requirements så söker jag jobb som jag allt det dem söker och en massa till.
Hur som helst, för min egen självkänslans och självförtroendes skull har jag sökt jobb idag. Jobb där jag inte har allt dem söker, men skitsamma.
Annars får jag väl börja löneförhandla med Ingleside.
Ibland önskar jag att jag inte var så otroligt hit och dit.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jag forstar hur du tanker. Visst vill man val inte bry sig om sa triviala saker som pengar och materiella ting etc, men faktum ar att pengar styr valdigt mycket av ens liv.
Det ar med pengar man betalar boende, mat och saker man gor pa fritiden t.ex. sa vare sig man ar materialist eller ej sa behover man anda pengar for att klara sig.
Manga ggr kan jag tycka att ett bra jobb kan kompensera for att det inte ar sa bra betalt, men a andra sidan sa ar inte jobbet allt.
Mycket av ens tid ar (ska vara) fritid och kan man inte gora det man sjalv tycker ar nodvandigt och vill pa den tiden sa kan man verkligen fraga sig om det inte ar sa att pengar spelar roll anda.
Kanner man att man kan leva livet som man vill aven med en lagre lon sa ar det ju bara att kora pa. Men kanner man att man maste gora stora uppoffringar av saker som betyder en hel del for en sa kanske det inte ar vart det anda. Speciellt som man inte vet om jobbet verkligen kommer kompensera for att man gar ner i lon, for an man jobbat dar ett tag.
Sen sa ar det ju det dar med att sattsa sa hogt man kan, maste man det? Visst ar det bra att sattsa hogt, det ar ju sa man tar sig frammat (trust me, I've got experience) men a andra sidan sa ser jag ingen anledning att sattsa hogt bara for att. Att sattsa hogt kan man gora for att man tar sig dit man vill, men gor man det endast for att man 'skulle kunna' fa nagot battre sa kan man ju fraga sig om det ar vart det eller inte.
Personligen sa skulle jag nog kunna sattsa hogre an var jag ar just nu, men samtidigt ar det skont att fokusera pa det har omradet just nu och kunna utvecklas pa den har nivan. Jag spenderar den har tiden med att 'catch up' med mig sjalv och plocka ihop de bitarna som jag missat under mitt raketskjut till karriar. Att ligga lagt ett tag kan ju vara bra for sjalen.
Det jag forsoker saga ar att man ska inte vara radd for att ligga lite lagt ibland heller, sa lange man lar sig nya saker sa kan man anda vara nojd med sin niva aven fast man nog skulle kunna klara av nagot lite mer utmanande/ battre.
Huvudsaken ar dock att du ar nojd. Har du tvivel sa ska du ta dom pa allvar, du ska fundera over din ekonomiska situation och klura pa hur mycket du egentligen ar beredd att kompromissa. Det ar varken fel eller konstigt att vilja ha sa bra forutsattningar som mojligt, som man faktiskt kan fa av en bra ekonomi.
Hor garna av dig om du vill ha mer tankar :)
Kram
Det jobbigaste när man får second thoughts är ju att man inte vet vad det är. Är det för att man bara är nervös och tvivlar på sig själv, eller är det för att man helt enkelt inte vill? Hur ska man NÅGONSIN veta? Så jobbigt...
Jag har också en tendens att leta mig till sådana saker som jag vet att jag klarar av. För mitt självförtroende för vad jag klarar och inte klarar är inte heller särskilt högst. Jag tvivlar på mig själv för minsta lilla. Sedan klarar jag något - och är jättestolt. (I mitt fall är det ibland väldigt skönt att få se sitt namn i tidningen - just för att det SYNS att jag klarade det. Dock är det mindre kul när det är något jag är missnöjd över... [vilket förstås händer ganska ofta])
Anyway, jag tror precis som Stina, att man inte ska vara rädd att ligga lite lågt heller. Jag tänker alltid att det ger mig erfarenhet och jag lär mig massor på vägen. Du är ju bara i början av din karriär. Du hinner med annat!
Post a Comment