Min mamma var min stora idol när jag var liten och jag ville bli studievägledare precis som hon var. Hon var min stora trygghet och jag älskade alla helger då man fick mysa lite längre. Nu jobbar mamma som rektor och jag är otroligt stolt. Mamma är envis och otroligt omtänksam. Mamma är också väldigt bra att prata med när det behövs, hon säger kloka saker och hon får mig ofta att inse att det jag känner eller tänker kanske inte alls är så konstigt, eller farligt. Nu träffas vi snart igen om två veckor och jag längtar redan! Även om vi inte bor i samma land så känner jag en otroligt nära relation till min mamma, och det är jag otroligt tacksam för.
Pappa är den bästa pappan som finns. Jag lovar. Han är så bra. Och rolig. Pappa och jag skrattar mycket tillsammans. Pappa brinner för miljön och ett utav de bästa minnen jag har med honom är när vi gick en promenad till Hagaskogen i Kungsör för att plocka upp alla blå blend cigarettpaket någon slängt där. Pappa har svårt att sitta stilla och tycker om att ha projekt, han fixar alltid med något och låter aldrig någon annan ställa in eller plocka ur diskmaskinen. Han är en hejare på att laga mat och ja jag kan definitivt säga att hemma hos mina föräldrar är det jämställt!
Pappa har också ett väldigt stort intresse för musik vilket jag också är tacksam för, det var Bob Dylan och Dire Straits framkallar många barndomsminnen!
2 comments:
oh vad härligt att läsa dina rader. Vi blir så rörda och vi är så tacksamma att du är vår dotter kram
Oj vad fint skrivet, jag sitter här och lipar!
Har också barndomsminnen av Dire Straits... minns att jag hörde Why Worry av en slump i tonåren nån gång för första gången på säkert tio år, hade totalt glömt av den men så plötsligt kastades jag tillbaka till barndomen, lägenheten vi bodde i då och pappas gamla tolvsträngade. Det är roligt hur minnen fungerar.
Post a Comment