The weekend

Hej på er! Well, jag har väl inte varit så otroligt duktig på att uppdatera under helgen men vet ni vad, det har hänt så mycket annat roligt så jag har inte haft tid. Så kan det bli ibland. Är det inte konstigt att man efter ett tag som bloggare ger sig själv ett dagligt ansvar till att uppdatera? :)

Hur som helst, solen har skinit över staden och jag har njutit i fulla drag. Igår firade vi Ces och hennes 21-årsdag. Det var jättetrevligt, jag drack god cocacola, några pints med vatten, goda chunky chips och glass och träffade alla mina favoritbloggorskor Anna, Karin, Matilda och Stina med handväska och andra accessoarer (boyfriend:)) . Men när kvällen kom rullade jag ner för Highgate Hill till Regents Park för att träffa EJ. Jag blir allt mer övertygad att det är något magiskt med vår vänskap. Vi hade nämligen endast avtalat att vi skulle träffas i Regents Park, som är otroligt stor, och vi lyckades båda hamna vid samma lilla ingång vid samma skylt! Hon kunde ju ha hamnat i St Johns Wood eller Baker Street, men inte då...hon stod där vid Gloucester Gate. Magic? :)

Nog om det. Idag har jag mest suttit i solen, cyklat tvärs över hela jäkla London ca tre gånger (Islington - Peckham, Peckham - Dulwich, Dulwich - Tottenham, Tottenham - Angel, Angel - hem). Nu undrar ni säkert vad jag gjorde i Tottenham av alla ställen?
Jo, min vän P hade en leaving do eftersom hon ska flytta till Ibiza. Jag och P brukade vara supertajta förut, tyvärr ser det lite annorlunda ut nu förtiden när hennes favoritsysselsättning är fortfarande att ta en massa droger och bli full, vad ska man säga - det är sorgligt att hon inte har förändrats ett dugg, men jag hoppas på att Ibiza kommer att 'sort her out'. :)
Anyway så var det en ganska konstig upplevelse att vara tillbaka med alla de där människorna jag brukade hänga med - jag ser allt från ett så annorlunda perspektiv nu så det blir ganska komiskt. Jag har på något sätt slutat känna mig arg och frustrerad med P och att hon inte slutar att leva på ett sådan destruktivt sätt, det är helt självklart att jag skulle bli superglad om hon bestämde sig för att verkligen göra något åt sitt problem, men det är inte den vägen hon vandrar på just nu och accepterar det och försöker bara vara en god och glad vän åt henne.


Åh gud. Jag spenderade förmiddagen och kvällen med EJ och har nu fått en Welsh accent när jag pratar. Vet ni hur knäppt det låter? Denna bild tog jag från hennes balkong i morse, grönska och utsikt över Canary Wharf.

Ett annat sätt att försöka stjäla en cykel

Igår när jag stod vid ett rödljus med min cykel i Camden så kom det helt plötsligt fram en stor kille och tog tag i mig och sa 'Hey baby'...jag skrek 'GET OFF!!!!', han tog då tag i min cykel med båda händerna och sa 'MAKE ME!'.
Jag skrek på hjälp och som tur var hade jag en bil bakom mig som körde fram och hotade att köra på killen, så att han flyttade på sig.

Jag har kommit på att han var inte ute efter mig, utan efter min cykel. Han var säkert ett crackhead som var desperat efter pengar.

Så akta er alla cyklister där ute. Knäppgökarna har kommit på nya sätt att stjäla dyrbara cyklar!

Critical Mass

På vägen hem från stan igår så möttes jag av världens kaos vid Holborn, det var jättemycket trafik och köer, något som faktiskt inte är så vanligt just där! Jag som cyklist cyklade givetvis förbi alla köer och förstod snart vad som orsakat kaoset...
Nämligen Critical Mass! Hundratals cyklister möts upp sista fredagen varje månad och cyklar i klunga genom staden. Självklart skapar detta lite 'disruption' till trafiken. Jag hängde med dem i 1 km men när det sedan blev bråk för att cyklisterna proppade en trefilig väg där bilar och motorcyklister försökte ta sig fram så ville inte jag vara med längre...så jag ställde mig på trottoaren och tittade på, och helt plötsligt blev en motorcyklist så arg så han körde rakt igenom en grupp på kanske 20 cyklister! Snacka om road rage.

Jag pratade med några killar som var med, och tydligen så är de flesta bara med för att det är en 'celebration of cycling'. Tyvärr är det nu också en hel del människor som är med för att skapa bråk. Jag tycker att det är synd eftersom vi cyklister har tillräckligt dåligt rykte, och visst jag tycker det är helt rätt att vi försöker visa vår rätt att vara på vägarna, men det behöver inte göras genom bråk och insults...



Men av den lilla biten jag var med så tyckte jag att det var jättekul. :)

Crazy

Förlåt kära läsare men just nu är det så himla crazy, så mycket som händer, jag gör läskigare saker än någonsin - men jag har hjälp och stöd så förhoppningsvis kommer det gå riktigt bra! Vägen till friheten är inte rak, och heller inte smärtfri, men värd att vandra.

Höres senare!

(EJ taggade precis in nya bilder på FB, den här är från förra sommaren kl 5 på morgonen, solen börjar gå upp över London.)

En bild från Hackney

Hanna kommenterade och frågade efter mer bilder från ljuva Hackney - och visst ska hon få det! Jag bor ju precis på gränsen mellan Islington och Hackney så jag får det bästa av båda världar om man säger så.


Pia poserar på en gata i Dalston. Lite street philosophy är aldrig fel!


Den här är rätt kul också, just a usual day in our garden. Ida och Dave.

Last assignment!

Hej, i kväll skriver jag på min sista uppsats för detta akademiska år! Jag kan inte riktigt förstå att jag har gjort ett år utav min MSc, det är något av det svåraste jag någonsin har gjort (emotionellt) men det har varit otroligt utvecklande och kul. Ja, det är inte svårare än att sluta dricka men tungt har det varit...

Jag är så otroligt tacksam över hur mitt liv ser ut idag! Tänk att jag gör det jag gör, helt otroligt.
Jag hittade också en artikel om min senaste favorit, Candid Staton...läs om hennes journey här, inte konstigt att jag inte kan sluta spela 'You got the love' (se tidigare inlägg!) .

Nej, nu ska jag skriva klart min sista uppsats för detta akademiska år så jag får 'sommarlov!' :)

S xxx

Over to you my lovely readers!

Jag får alltid så gulliga kommentarer och mail från mina gulliga läsare, och fler och fler verkar ha hittat hit och det är verkligen jättekul! Nu har jag en fråga till er, vad vill ni läsa om här inne? Är det något ni önskar mer av, är det något ni undrar över?



Sofia xxx

Klockan är 20.45

Nu har jag kommit hem från jobbet och jag har en dismaskin att tömma (suck!), en uppsats att jobba på och en jobbansökan att skriva.

Jag tänker inte ens börja med mitt vanliga klagan på att jag jobbar för långa timmar.

Dock tror detta kräver en injection av choklad.

Overcooked brain

Jag har pluggat ute i trädgården, men det är så varmt så jag inte kan koncentrera mig! Nu sitter jag i vardagsrummet i stället, här inne kan jag tänka lite klarare...

Om att plugga psykologi och psykoterapi

Godmorgon!
Idag är det Bank holiday Monday här i Storbrittanien, som en röd dag i Sverige. Jag har en uppsats att skriva, vi är på slutspurten i skolan nu för i år. Jag kan inte riktigt förstå att jag har gjort mitt första år av min master, tiden går så fort. Det första året har varit jätteroligt, jättesvårt, tungt, otroligt lärorikt och spännande. Men om det är någon som läser detta som vill plugga psykoterapi så förbered er på att det kan vara väldigt tungt, emotionellt. Det är inte det lättaste ämnet eftersom man hela tiden relaterar till sig själv och sin egen historia.
Det krävs av oss att vi är medvetna om vår egen process och vi blir faktiskt betygsatta på just detta. Men det är tungt! Det är nog mycket lättare på många sätt och vis att inte vara medveten, att leva i en liten bubbla och bara tuffa på genom livet - självklart fungerar inte det om man ska försöka jobba som terapeut.
Vi skulle aldrig kunna göra vårat jobb om vi inte förstod oss själva, våra egna reaktioner, vårt eget beteende. Därför krävs det att man lär sig om sig själv först, innan man kan hjälpa andra människor.

Jag har fått några mail om hur det är att studera psykologi på universitetet här i UK. Jag läste min BSc i psykologi på City University här i London och det var endast teoretiskt. Som tur var jobbade jag inom social care sectorn samtidigt och på så vis fick jag lite arbetserfarenhet vilket är ett måste om man vill komma in på en master. Om du vill läsa klinisk psykologi så är det bäst att man börja jobba som voluntär så snabbt som möjligt medans man läser sin BSc, och att man försöker få jobb som en assistent till en psykolog när man har gjort sin BSc. Jag läser ju inte clinical psychology utan counselling psychology, jag kommer aldrig kunna ställa diagnoser som en klinisk psykolog kan göra.

Nu läser jag alltså en MSc i psychology and counselling, jag kom in på betyg från min BSc, arbetserfarenhet och intervju. Intervjudelen är jätteviktig eftersom det är där du kan visa vad du brinner för, vad som har fått dig att göra de valen du har gjort i ditt liv och hur emotionellt mogen du är. Men självklart måste du innan skicka in en bra ansökan så att du bli kallad på intervju! Jag var ganska personlig i mitt brev, men med en bra balans.

Det som jag tycker är bra med att läsa psykologi här i UK är att man har väldigt många fler valmöjligheter i jämförelse med Sverige. Det är inte bara ett 'psykologprogram' utan här kan man gå många olika vägar för att nå sitt mål. Dessutom kollar universiteten inte endast på betyg utan det är väldigt viktigt med att man har arbetserfarenhet inom området och att man är emotionellt mogen vilket testas genom intervjuer. En undergraduate BSc i psykologi är relativt lätt att komma in på, däremot är det väldigt svårt att få plats på en masterutbildning.
Så en plats på en undergraduate kommer inte garantera en plats på en master, utan man måste verkligen kämpa! Detta tycker jag är ett mycket bättre system än det svenska, eftersom man måste visa att man verkligen vill efter att ha studerat ett antal år och provat på det.

Nej, hm, mindfulness var det va?

S x

You got the love

Ljus. Hopp. Kärlek.
Lyssna på den här låten, visst är den fylld av positiv energi, av tro och hopp?
För mig handlar den här låten inte om en annan människa. Den handlar om något större.

Don't disconnnect

När vi som barn var små så sökte vi trygghet hos våra föräldrar. Förhoppningsvis fick vi också den tryggheten. När jag var liten så gick jag alltid till mamma och fick en kram när jag var rädd eller sökte tröst, och det hjälpte. Jag behövde bara deras ord på att allt skulle bli bra och så trodde jag på det.

När vi går från att vara barn till att bli tonåringar och vuxna, så utvecklar de flesta människor en slags 'coping mechanism' som de kan använda sig av för att finna tryggheten i sig själva. För att kunna klara sig i livet på egna ben och inte vara beroende av något som gör att vi känner oss trygga är detta oerhört vikigt, att vi har någonstans i vårat sinne som vi kan använda oss av för att ge oss den mentala tryggheten som vi behöver.

Detta har jag lärt mig på en lektion med min lärare Barry. Det intressant med denna teori är att vi som lever med beroendeproblematik har aldrig lyckats utveckla denna förmåga att finna vår egen trygghet. Därav är det inte så konstigt att vi använde oss av alkohol, droger, mat eller andra människor för att ge oss det vi behöver.

Mitt största problem i mitt liv är inte droger. Det är inte alkohol och det är inte det faktum att jag lätt blir beroende av saker och ting.
Nej, mitt allra största problem är att jag är full av rädsla. Rädsla genomsyrar hela mig. Rädd för att leva, rädd för att misslyckas, rädd för framtiden, rädd för det jag inte kan styra, rädd för var andra ska tänka, rädd för mig själv, rädd, rädd, rädd! Därför är det otroligt viktigt att hitta ett sätt att leva på där jag inte behöver bli dominerad av min egen rädsla. Nu när jag har slutat använda mig av de medel som förut fick mig att glömma min rädsla, så måste jag hitta något nytt, som inte innebär förgiftning eller tragiska konsekvenser.

Det är därför jag väljer att ha tro på en högra makt. Något som är större än mig, något som jag kan använda mig av för att söka lugnet. Det är inte en religös gud det handlar om. Men för att överleva så måste jag ständigt ha kontakt med något ljust, något gott och något som har mer makt än mina onda demoner inom mig själv.
På senaste tiden har jag varit lite slapp med just detta. Allt har ju tuffat på och jag har glömt bort att jag måste ha en daglig rutin. I have to stay connected. Och för att känna denna 'connection' så krävs det att jag jobbar på det. Det kommer ju inte av sig själv.

När jag glömmer bort, när jag helt plötsligt inte längre minns att det finns ett ljus, hopp och kärlek så förvandlas min värld till ett helvete. Det är som att gå runt i en bubbla och att man endast ser faror, överallt. Monster väntar i varenda hörn och vad man än gör så kommer allt att gå åt skogen.
Och jag klarar inte av att leva i ett sådant mörker och vara nykter. Det går bra inte.

Så, note to self, don't disconnect. Sök ljuset var du än går. Take action, get down on your knees and pray if needed. Pray to what? Anything, as long as its not your self and your own deamons. Let it be the nature, the sun, the trees, something.Anything! Just remember. Don't disconnect.

Allt blir så himla mycket roligare med...en röd peruk!

Ja här får ni en annan bild av mig som ni kanske inte vet att jag har. Men jag är en ganska stor teaterapa, hmm och tycker om att larva mig med olika saker. I kväll fick en röd, glittrig peruk äran att vara mitt härjobjekt.
Allting kan bli kul, speciellt när det är tillräckligt varmt ute i Maj för att sitta ute mitt på natten. :)

Godmorgon

Elsa har sovit i min säng hela natten. I vanliga fall är det alltid Astrid som gör det men nu var det Elsas tur. Det är så mysigt att vakna upp med en kurrandes ulltuss. :)
Nu ska jag gå upp och fixa i ordning mig, ska möta EJ för frukost kl 9.
Önskar er alla en bra lördag.

S x

The blondes

Angelika, jag och Pia på den fina puben i Finsbury Park

Förmiddagen på Priory var otroligt känslosam, brast nästan ut i gråt flera gånger...
Vissa saker tror man att man har kommit över. Man tror att man har lagt det bakom sig, faktum är att det ligger framför mig, hela tiden - och om jag fortsätter att undvika det så kommer jag fortsätta att ramla, göra illa mig...och försöka igen. :)

Hidden secrets in.....Finsbury Park!

Godkväll allihopa!

Oj vilken dag jag har haft, jag är helt färdig nu. Skolan var otroligt intensiv med social psykologi och groupwork hela dagen, lyckades bara ta 10 minuters lunchrast! Och direkt efter skolan cyklade jag upp till Finsbury Park för att möta upp min kära vän Pia och Angelika. Pia brukade bo i London förut men flyttade hem till Sverige för ett par år sedan, men nu är hon här och härjar runt under helgen. Dessutom har hon flyttat in hos Angelikas pojkvän Dave som hon aldrig har träffat förut! Hon kan inte bo hemma hos oss eftersom hon är allergisk mot katter, men Dave var snäll och husade in henne hos sig medans han bor hemma hos oss i helgen.
Hm, hänger ni med?

Hur som helst så cyklade jag alltså upp till Finsbury Park för att möta upp Pia o Angelika på en pub. Jag tycker inte speciellt bra om Finsbury, det är ganska sunkigt så därför blev jag otroligt förvånad när jag klev in på puben 'The Falterin Fullback' på Perth Road. Otroligt mysigt, murgröna överallt, en helt otroligt massa olika rum och salar och en jättefin beergarden samt takterass! Väldigt skön stämning och väldigt trevligt folk.
Dessutom serverar dem Thai food för 5 pund/portion. Otroligt gott med ris och hela köret. Jag åt ngn slags mild kycklingcurry med jordnötsås och ris. Yum yum!

Anyway, så har ni vägarna förbi Finsbury Park...gå till The Faltering Fullback! :)

Det blir lätt fel

Godmorgon, jag har precis vaknat och det är väldigt sent för att vara jag. Sov genom alarmet och vaknade precis av att mamma ringde. Jag visste inte att det var röd dag i Sverige idag - det kan jag meddela att det inte är här, vi är lediga på måndag i stället.

Hur som helst så läste jag genom inlägget jag skrev igår, ehm, alltså min svenska är jäkligt dålig, speciellt när jag är så trött som jag var igår! Se hur jag har skrivet, förhårdningar, låter ju helt knasigt, så kan man faktiskt inte säga!

Efter 7 år i England så blir det ibland lite fel. Så är det bara. Mitt första språk är numera svengelska och de svenskar jag umgås med låter alla ungefär likadanna, så därför reagerar man inte när man gör fel eller svenskar till ett engelskt ord.

Jaja. Nu måste jag gå upp och äta frukost, time for school!

Cykelhandskar

Jag har varit på en jättetrevlig middag med Cara och hennes vänner i Kensington, orkar inte skriva om det nu för jag är så otroligt trött. Men, titta vad jag köpte idag! Jättefina cykelhandskar, jag har nämligen börjat få små förhårdningar på händerna (kan man säga så?) efter all cykling, och det känns inte bra så därför har jag nu investerat i ett par riktiga cykelhandskar som skyddar huden. :)

Cyklade genom Hyde Park och Kensington Garden på vägen till Highstreet Kensington, underbar sommarkväll!


Jag och en konstig min, men visst passar handskarna fint?


Fina och väldigt bra för händerna


Hyde park är härligt att cykla genom


Kensington Gardens

Cake, cake , cake!

Gud alltsa, jag ar inte sa lite seg idag. Och min efteratt igar som jag at pa Pizza Express, banan och dairy product (also called Banoffe Pie!)verkar ha triggat NEED FOR CAKE. Sjutton gubbar ocksa, jag som hade varit sa duktig och inte atit muffin, cheesecake eller ngt liknande pa fyra dagar.

Nej kare lasare, ni behover inte oroa er, jag har ingen atstorning av nagot slag. Daremot blir jag valdigt latt beroende av saker och jag ater alldeles for mycket socker, darfor har jag forsokt att borja dra ner. Och det basta sattet for mig att bryta ett beroende ar att kora cold turkey, sa, jag bestamde mig for att kora ett withdrawal fran kakor ett tag, bara for att kunna sluta med min vana att ata nagot sott varenda dag. Men igar nar jag presenterades med Banoffe Cake sa gav jag alltsa in. Och idag ar jag trott och ser flygande chokladmufffins i taket....hmm. :)

Det lar sakert bli mer godsaker i kvall, jag ska namligen till Maggie Jones i Kensington och fira min kara kompis Cara's fodelsedag!

Nej, wake up Sofia and back to work!

Bakis på kaffe

Godmorgon!

Jaha, idag mår man mindre bra. Nu är det bevisat. Kaffe lider till liknande symptom som bakfylla. Jag skulle aldrig ha beställt in den andra koppen kaffe igår vid middagen. För jag har inte sovit särskilt bra, och jag känner mig fortfarande skakig...dehydrated...förgiftad.
Ska man ta sig en återställare kanske?

Ush nej och fy! I kväll ska jag ut igen, på min kompis Cara's födelsedagsmiddag. Påminn mig att hålla mig borta från kaffet...please. :)

S x

The LondonSwede Blog Society

Strax före tolvsnåret kom jag hem från en kväll med Londonbloggorskorna Stina , Anna , Cesilia, Matilda och Karin . Det var verkligen supertrevligt med Pizza Express på Charlotte Street och sedan en liten Virgin Mango Mojito på Charlotte Hotel . Dock drack jag alldeles för mycket kaffe och känner mig nu lite väl pigg (skakig!) .

Borde verkligen försöka sova nu eftersom jag måste vara på jobbet i morgon kl 8, och efter jobbet ska jag fara jättelåååångt bort....ända till Highstreet Kensington...det blir ju ett äventyr för mig som aldrig är i västra London! :)

S x

Ready to rave?

Nej, jag kom inte upp tidigt nog i morse. Jag var som medvetslos nar klockan ringde!
Nu sitter jag har och ska bestalla klader fran American Apparel, och gissa vad det blir? Jo ett par shiny high waist shorts....kan inte bestamma mig for farg bara. Blir ju otroligt kul att dansa i dessa. Full on kit for nasta rave! :) Eller cykla kanske? HAHA.
Jag har redan ett par liknande leggings fran AA, svarta och ja jag anvander dem! Inte pa jobbet kanske men annars sa....



Guld eller silver?

We are going to Croatia!

Förutom att min chef började min morgon med att irritera mig så hade jag faktiskt en helt okej måndag. Snackade mycket med min jobbarkompis Regina, drack kaffe och småtrivdes lite smått sådär med tillvaron. Lunchrasten spenderade jag till att göra research om Kroatien. Nu är nämligen semesterplanerna spikade, den 31 juli flyger jag, Ida, Angelika, Emma Jane och Sassa till Trieste i Italien - därifrån tar vi en buss till Kroatien som inte tar längre än 1 timma. Planerna är inte helt klara ännu, men jag är väldigt sugen på att åka ut till öarna utanför Istria. Längtar så!
Först hade ju jag och EJ tänkt att göra en monstercykling i Europa, men när vi kom på hur varmt det kommer att vara att cykla bland bergen i Italien mitt i sommaren så kom vi på andra tankar. :)

Jag var ju också väldigt sugen på Montonegro, men flygbiljetterna dit var ungefär fem gånger så mycket dyrare än till Kroatien. Montonegro lockade mig eftersom det inte är lika turistigt som Kroatien, och dessutom har jag varit där förut och längtade tillbaka. Men Kroatien blir ju minst sagt härligt, det med.

Nej, nu ska jag hänga lite tvätt och sedan gå och sova. Ska försöka gå upp tidigt i morgon...om jag lyckas bjuder jag på ett bloggbevis.( Endast i egoistiskt syfte så att jag klarar av att ta mig upp! )

S x

100 saker om mig

Snodde den här listan av Annamedans jag väntade på att maten skulle bli klar.

1. Vem är du? Sofia
2. Ålder: 26
3. Personlighet: Glad, öppensinnad och energisk
4. E-post: missionsparkle@gmail.com kan ni nå mig på
5. Stjärntecken: Fisk
6. Jag kommer från: Kungsör
7. Jag bor: I Islington, London.
8. Mentalitet: Jag är rätt så extrem av mig, när jag är glad så är jag hyperglad och när jag inte är glad så är jag mörk som natten.
9. Civilstatus: Single
10. Spel? Är något jag inte sysslar med så ofta
11. Mac eller PC? PC, har aldrig använt Mac...
12. 1024*768 eller 800*600? 1024*768
13. Internet Explorer eller Netscape? Explorer
14. Din bästa egenskap: Att jag aldrig slutar utvecklas
15. Din sämsta egenskap: Jag är otroligt slarvig.
16. Husdjur: Katterna Astrid och Elsa
17. Familj: Mamma och pappa, storasyster med barn och man, storebror med barn och sambo!
18. Kroppsdel du har mest nytta av: Mina ben och ögon
19. Kroppsdel du tycker bäst om: Ben, rumpa..
20. Jag sover: i min säng men somnar väldigt ofta i soffan.
21. Djur jag är lik: Det vet jag inte.
22. Tror du på något? Jag tror på att det finns en mening med de flesta möten mellan människor
23. Frisyr: Oftast ostylat
24. Hårfärg: Mörkblond
25. Ögonfärg: Grönblå
26. Längd: 172 cm
27. Vikt: 63 tror jag, väger mig väldigt sällan.
28. Skostorlek: 39
29. Gillar: Väldigt mycket. Mina älskade kompisar. Glass. Grillat. Solen. Parker. CYKLING!
30. Ogillar: London cab drivers attityd mot oss cyklister
31. Favoritmat: Moussaka, grillat, ceasarsallad,flygande jakob...
32. Favoritglass: Haagen Daaz Strawberry Cheesecake.
33. Favoritdessert: Frozen cheesecake. Banoffe pie. Och Tiramisu, men har inte ätit det på länge eftersom det är alkohol i det.
34. Favoritpizza: Quatro formaggio
35. Favoritdryck: Kaffe, vatten, coca-cola, oboy!
36. Gillar du godis? Haha. JA. Jag är ökänd för att vara en godisgris.
37. Isåfall vilken sort? Choklad.
38. Min favoritdrink: Ehm. Mango Virgin Mojitos på Charlotte Street Hotel är goda.
39. Min favoritfilm: Girl Interupted
40. Min favoritdag: Lördag, men det beror ju på vad som händer.
41. Min favoritklädesplagg: Leggings från American Apparell och fina klänningar. Älskar leggings eftersom jag kan cykla i de och samtidigt se snygg ut. :)
42. Min favoritbok: Svår fråga eftersom jag har läst väldigt mycket som är bra, men Albert Camus 'Främlingen' är nog den som har lyckats beröra mig totalt på ett väldigt enkelt sätt.
43. Min favoritmusik: Gosh, allt med Nick Drake, Regina Spektor, Foo Fighters, Ane Brun, Nirvana , Hot Chip...jag har en väldig varierad smak.
44. Min favoritlukt: Jag älskar doften av kaffe!
45. Min favoritblomma/planta? Liljor.
46. Öl eller vin? Vin.
47. Liknar du en kändis? Nej, det tror jag inte
48. Senast köpta skiva: Köper väldigt sällan skivor, men jag laddade ner The Mountain Goats nya för inte allt för länge sedan.
49. Senast film på bio: Ser väldigt sällan på film och går väldigt sällan på bio. Senast var det nog 'Le Class' för några månader sedan, väldigt bra!
50. Bästa låten i världen: Ehm. Ehm. Monkeywrench med Foo Fighters? Nej jag vet faktiskt inte.
51. Senast lästa bok: Excessive Appetites. Ja jag har inte haft tid att läsa annat än kurslitteratur tyvärr.
52. Favoritförfattare: Albert Camus
53. Skriver du dagbok? Nja, bloggen.
54. Bästa årstiden: Sommar, helt klart!
55. Älsklingsfärg: Rosa, lila, rött, svart
56. Skulle aldrig ta på dig: Burka kanske.
57. Vad ville du bli när du var liten? Författare och ridlärare
58. Blev du det? Nepp
59. Brinner för: Att hjälpa andra att finna sig själva
60. Sportbil eller familjebil? Ehm. Sport.
61. Katt eller hund? Hund!
62. Har du nån nojja? Skojar du eller? Min hjärna är helt paranoid och jag får ofta för mig hur mycket som helst, fantiserar ihop allt som kommer att gå fel...
63. Fobier? Höjder
64. Deppig eller glad? Glad
65. Politiskt insatt? Nej inte särskilt.
66. Värdesätter du ärlighet? Ja det är klart, det är väldigt modig att våga vara ärlig.
67. Brukar du dra “vita lögner”? Jo det händer. Men inte alls lika ofta som förut.
68. Är det ok med vita lögner? Ja det är väl därför de kallas 'vita'. Bara man inte drar allt för många!
69. Känner du en mytoman? Ja, eller jag har gjort det.
70. Har du pojkvän/flickvän? Nej
71. Är du kär? Nej
72. Hur tidigt stiger du upp? Någon gång mellan 06.15 och 07.00 beroende på vart jag ska någon stans
73. Är det bra eller dåligt?
74. Vem/vilka vet mest om dig? Mamma, pappa, EJ .
75. Gillar du att slåss eller? Nej, jag är inte särskilt bra på det.
76. Vad har du på dig just nu? Svarta leggings och svart oversized t-shirt.
75. Vad ska du göra i kväll? Plocka lite och plugga.
78. När var du senast riktigt full? Den 24e Juni 2007.Senaste gången jag drack var den 28e Juli 2007 men gick snabbt över till droger så blev mest hög.
79. Är du seriös? Med viktiga saker, ja.
80. Hur många väskor äger du? Ehh det vet jag inte.
81. Hur många bilar har du/ din familj: Jag äger ingen bil.
82. Hur många biologiska syskon har du? Två
83. Isåfall, vad heter de? Johanna och Mårten
84. Hur många timmar sover du per natt? 6 - 7
85. Vem är snyggast i världen? Ehm, jag? :) Nej, jag tycker Marilyn Monroe var väldigt snygg.
86. Vad är du allergisk mot? Alkohol och droger
87. Ska du duscha idag? Jag tar nog en dusch i kväll
88. Vad är det för veckodag? Måndag
89. Vad är det för datum idag? 18/05/09
90. Vad gör du nästa år? Förhoppningsvis har jag inte hoppat av skolan utan pluggar fortfarande och har ett jobb som jag tycker om
91. Är du likgiltig? Nej, endast när det gäller fotboll och annat som inte intresserar mig.
92. Hårdrock eller synth? Hårdrock när jag är arg och synth när jag vill dansa
93. Är du uppväxt i stan eller på landet? Landet
94. Har du utländska föräldrar? Nej.
95. Gillar du att laga mat? Nja, jag lagar mat väldigt sällan men när jag väl gör det och om jag har någon att äta med, så har jag inte så mycket mot det.
96. Märkeskläder eller secondhand? Köper väldigt sällan märkeskläder och väldigt sällan second hand.
97. Hur många par skor har du? Nej jag har inte allt för många, 25+ kanske?
98. Är du sexuellt frustrerad? Nej jag är inte särskilt frustrerad.
99. Vem är snällast just nu?Det vet jag inte. Jag är omringad av snälla människor.
100. Var har du ont? I ryggen. Sitter alltför mycket vid datorn.

Internetmobbning

I riktiga livet vet vuxna manniskor mycket val att mobbning inte ar okej, det ar inte acceptabelt, det ar sadant som barn sysslar med.
Men har pa natet sa verkar manniskor ha en annan slags syn pa det hela. Jag har varit inne och last hos Stina dar en livlig debatt pagar eftersom hon har lunchat med David Irving. Nu blir anklagad for att vara nazist och hela faderullan! Herre gud, jag skulle inte ha nagot emot att luncha med Hitler om det var sa, det skulle vara ett intessant mote mest for att jag kanske skulle fa en inblick i hur manniskan fungerade, men det skulle ju absolut inte betyda att jag gynnade honom och hans asikte och beteende.

Det som jag tycker ar ganska intressant ar hur snabbt manniskor tar chansen till att klanka ner pa en annan manniska. I verkliga livet vagar man inte, och man skulle valdigt sallan fa hora sadana kommentarer som blir skrivna hos olika bloggare pa natet, eftersom det skulle klassas for mobbning. Men pa natet sprudlar det av elaka kommentarer och pahopp! Nu menar jag inte kommentarer som klassas for asikter, for asikter far man alltid ha, men jag tycker det ar onodigt att forsoka klanka ner pa manniskor som Stina.

Manniskor som mar daligt sjalva och kanske inte har sa bra sjalvkansla tar de chanser de far. Mobbning och fortryck ar en psykologisk metod for att hoja sitt egenvarde, sin sjalvbild. Om jag klankar ner pa nagon sa ser jag automatiskt mig sjalv till att vara en battre manniska. Och annu battre ar val nar man kan gora det over internet!

Barnsligt tycker jag att det ar, skaffa andra metoder att ma battre pa folk, var en forebild! Om vi tycker att barn som mobbar ar hemska, sa tank efter, var tror ni att de lar sig allt fran?

en högst opruduktiv dag

Jag steg upp klockan tolv, åt frukost med Angelika i två timmar, började planera vår resa till Kroatien, surfade, pratade i telefon, klappade på katterna, och ooops så var klockan 18.00.
Nu har jag tagit en dush och ska börja fixa lite här hemma, men jag kom på att jag var hungrig.....och eftersom jag går runt i mina pyamas-shorts idag så orkar jag absolut inte ta på mig något anständigt och promenera till Tesco som ligger 5 minuter bort.

Nej. Det blev en beställning från Pizza Hut i stället.

Årets lataste dag, eller?
(jag har faktiskt hängt lite tvätt också)

Say cheese and do the sign

Dagen efter och jag sitter och äter frukost med Angelika...kanske ska man hoppa in i dushen och göra något?
Äsh, jag trivs bra här i min pyamas...

För cool för Shoreditch

Okej eften en till kväll i Shoreditch så började jag undra varför jag känner igen alla människor jag ser runt omrking Shoreditch. Det är konstigt. Alla ser så 'familiar' ut på något konstigt vis.

Det lustigaste är att när jag var i Clapham förra söndagen så tyckte precis samma sak. Därför har jag nu klurat och förstått varför! Jo, för att alla i Clapham ser likadana ut. De har samma stil, ganska plain, absolut ingenting som sticker ut om man säger så.
Och det är ju precis samma sak med Shoreditch, ALLA ser likadana ut, ALLA försöker så otroligt mycket att sticka ut...jag menar, ju konstigare man ser ut i Shoreditch, desto bättre är det. Sätt gärna på dig din mormors gamla rock uti-och-in och bak-och-fram och ett smink a la 30-talet, det spelar ingen roll hur galen man ser ut, men om man verkligen vill ha looken a la Shoreditch så bör man införskaffa följande (läs med ironi):

- En single speed cykel i någon slags nylonfärg
- Ett par stora glasögon
- Konstiga klädesplagg
- En fransk bulldog
- En utbildning i konst, design eller något liknande.
- En vana att sniffa kokain och annat tjaffs

Grejen är den att alla försöker att vara så otroligt 'coola' i Shoreditch så att de glömmer bort att ha kul. Åh boring, boring, boring. Men vi har kul i alla fall! Hamnade i Dalston efter några timmar, bara några ynka minuter från min lägenhet. Jag börjar bli orolig, Dalston verkar ha blivit som Shoreditch, alla coola kids verkar nu flockas runt Video Vision Club, Badens Budoir och Dalston Jazz Bar. HJÄLP, kommer vi invaderas?

En dag i Hampstead

Godmorgon! Idag ska jag åka och möta min kompis Livi i Hampstead (ett utav mina favoritställen i London), vi ska gå och äta lunch. Tyvärr ser det lite molnigt och grått ute annars skulle man ha kunnat ha picnic på Hampstead Heath. Bilden ovanför är från sommaren 2006 - ser ni att jag och Anna håller på att bli attackarede av en jättesköldpadda? :)

Min dag är som vanligt ganska busy med Hampstead först, sedan möte vid Trafalgar Square, efter det blir det dinner och drinks med EJ på Upper street och i kväll ska vi gå och dansa på Video Bar på Kingsland Road...får vi se hur det blir, en gammal videobtuik som har blivit en klubb! :)

Ha en härlig dag, hoppas att vi slipper regnet.

Den icke ensamma singeln

Jag har varit inne och läst hos Matilda som skriver den härliga bloggen PussPjettoch ett av hennes inlägg fick mig att tänka på kärlek, singelliv och allt som hör där till.

Jag har varit singel i över tre år nu och har nog aldrig varit mycket lyckligare än vad jag är nu. Jag tror att många tror, speciellt vänner från Sverige, att man är väldigt ensam som singel. Men så är det inte i mitt fall, jag var nog mycket ensammare när jag var i mitt senaste förhållande, men det berodde ju att förhållandet var sjukt destruktivt och inte något annat.
Kanske är det så att singellivet i Sverige är lite ensammare än vad det är här i London? Jag har ju två härliga flatmates som är som en andra familj, en hel hög med singelkompisar och en otroligt massa att göra. Jag kan tänka mig att det skulle kanske vara lite ensammare att vara singel i Sverige eftersom flatshares inte är så vanligt. Inte vet jag...och det är nog bäst att inte uttrycka mig om detta eftersom jag inte vet något om det!
Men en sak är klart, jag skulle nog känna mig mycket ensammare om det inte vore för mina underbara kompisar! Om jag bara hade vänner som ständigt levde parliv och inte kunde röra sig en millimeter utan sina pojkvänner, som hellre stannade hemma och såg på film i stället för att gå ut att vara sociala så skulle nog allt se mycket annorlunda ut. Mina vänner som har pojkvänner är absolut inga parmänniskor - thank god. No offence till er som tar detta som kritik, jag är bara mycket tacksam att jag får mer tid med mina älskade kompisar och att pojkvännerna kommer i andra hand, haha! :)

Så när jag träffar någon, gör mig en tjänst, om jag börjar tjata om min pojkvän för mycket, slutar att gå ut och dansa, bara umgås med honom och stannar hemma framför tv:n...SLÅ MIG HÅRT, sluta läs här inne, snälla, säg till mig! Det är nämligen min värsta mardröm.

Självklart finns det en anledning till varför jag känner som jag gör. Efter mina erfarenheter av män så är jag livrädd att hamna i en liknande situation igen. Jag vet att inte alla män är likadana. Jag förstår mycket väl att det finns de som faktiskt har ett gott hjärta. Men ändå. Jag begränsade mitt liv en gång pga en man. Och jag tänker aldrig göra om det. Därför har jag bestämt mig att jag aldrig sätter mig i den situationen igen, då pojkvännen blir det viktigaste som finns!
Jag är den viktigaste i mitt liv. Ingen annan.

Städa, städa, varje fredag...

Jag har tagit ledigt från Priory idag för att kunna ta itu med lite saker här hemma. Eftersom jag ständigt springer runt som en dåre så är jag inte riktigt on top med tvättning, städning och så vidare. Dessutom har jag verkligen försökt att söka nya jobb men det har mest resulterat i att jag har somnat i soffan med laptopen på magen (söka jobb tips: sitt på hård stol, inte mjuk soffa).

Så, dagens 'to do' är:

- Tvätta (en maskin nästan klar)
- Handtvätta leggings
- Städa lägenheten
- Skicka in jobbansökningar

Dessutom lovade jag precis Ida att jag ska promenera ner till Shoreditch och hämta upp hennes cykel. Hon lämnade den där över natten (!!!!!) och jag fick panik över detta, hur kan man lämna en cykel i Shoreditch (cycling thieving central!) över natten? Nej, jag blev orolig, så det blir en rask morgonpromenad ner till Shorran, hoppas den står kvar.
Men först ska jag dricka upp mitt kaffe från Monmouth coffeeshop och gosa lite mer med Elsa...


(Jag är inte så naken som det ser ut)

Hit och dit - Sofia !

Godmorgon på er!

Åh vilken härlig morgon. Jag har både druckit kaffe, ätit musli och bagels och sluppit den vanliga morgonstressen. Sitter här och läser genom några artiklar inför ett seminarium som vi ska ha idag. Igår var jag som en zombie hela kvällen, gick nästan vilse på Sainsburys eftersom jag var så trött att jag inte kunde tänka klart. :) Nu är jag utvilad!

Vet ni hur många ideer jag har i mitt huvud? Jag får ständigt nya, och så blir jag väldigt exalterad...pratar en massa om det och glömmer sedan bort det och får en ny idé. Min senaste idé är att jag ska plugga fyra år till efter att jag har fått min MSc 2011. Hmm, tror ni att jag orkar med det? Men jag har nämligen hittat en jätteintressant doktorandutbildning på Birkbeck i child/adolescents psychiatry. WOW. Yes. Även om det låter hårt så kan man få anställning av NHS som trainee redan första året, och dem betalar också utbildningen. Fyra år av slit sedan blir jag Dr Sofia Westin.
Jag undrar om det är titeln som lockar...:)

Dessutom har jag hittat en jättebra organisation som söker voluntry counsellors för skolor. Place2Be heter organisationen och de jobbar med barns 'emotional wellbeing' i skolor.

Grejen är att i morgon kommer jag säkert ha hittat något annat som jag vill göra. Jag har väldigt många ideer i mitt huvud, men väldigt få beslut.
Ha en bra dag!

Shall I become...a cycling courier?

Okej, ni vet ju att jag är på väg att försöka byta jobb. Jag satt och snackade med brorsan på FB-chatten i kväll och han föreslog att jag borde söka ett sommarjobb som har med cykling att göra....as I am clearly obsessed...

Så, nu har jag tänkt...att jag kanske ska försöka ge mig in på en sommar som en cycling courier? Alltså cykel-budbärare! Ni som inte bor i London kanske inte tycker att det är en lika galen idé som jag själv, så jag kanske ska försöka förklara för er.

Cycling couriers är alltså cyklande budbärare. De cyklar mot klockan eftersom de blir betalade för hur många leveranser de lyckas göra. De cyklar på superlätta roadbikes för att kunna ta sig fram snabbt i trafiken, ofta är de helt galna.

Så jag har tänkt lite, det låter som ett kul jobb för sommaren...däremot känns det lite jobbigt att få betalt för hur snabbt man cyklar. Jag menar, har ni sett hur galna de riktiga cycling couriers är? Cyklar alltid mot rött och kors och tvärs i trafiken.

Så, London/New York/Washington och Köpenhamn...hmm..hmm...jag måste erkänna att det lockar.

En ny dag

Åh allting känns mycket bättre idag. Jag kom på mig själv igår med anledningen till varför jag känner mig så trött. Varje dag ger jag mig själv en massa 'måsten' och ger mig inte ens en minut till att slappna av. Självklart fungerar inte det riktigt, jag måste få sitta ner och ta det lugnt, och det gör jag också...grejen är det att jag gör det men får dåligt samvete för det. Vilket är helt sjukt! Inte konstigt att man känner sig trött.

Idag är det en ny dag, nog för att jag en deadline tills i morgon, struntsamma - jag har bestämt mig för att vara glad.

Mission Sparkle throwing a tantrum

Hej på er!

Ush vilken dag jag har haft idag. Även om jag alltid försöker att se allt från den ljusa sidan, så har även jag mina dåliga dagar. Bättre blir det inte med PMS.
Jobbet är otroligt krävande och inte ett dugg kul. Samma gnäll som vanligt!
Jag söker febrilt allting som finns där ute. Jag är inte särskilt intresserad av att tjäna pengar, jag vill bara göra något där jag kan utveckla mig inom mitt område.
Man märker verkligen vad som betyder något här i livet när man hamnar i situationer som dessa. Pengar är nödvändigt, det gör livet enklare, men det gör mig absolut inte lycklig.

Hur som helst så bröt jag nästan ihop i morse bara för att jag var så trött. Allt kändes hopplöst och jag ville bara bort. Även om många kallar mig stark så känner jag mig otroligt bräcklig ibland. Jag är så himla trött. Jag är trött på att alltid vara tacksam. Jag är trött på att vara vuxen. Jag är trött på att alltid kämpa. Jag är trött på att inte kunna ta det lugnt.

Jag är en överlevare, och jag fortsätter att överleva. Jag fortsätter att kämpa, det går inte att ta en 'holiday' från ansvar och nyktert levende i mitt fall. Men ibland känner jag som jag gör idag. Att jag inte orkar. Att jag vill ha en dag då jag bara kan glömma allting. Ta en paus från min hyperaktiva hjärna.

Det gick så långt att jag började fundera på att åka till Sverige över sommaren, hyra ut mitt rum i lägenheten och bo hemma hos mamma och pappa. Ni som inte känner mig såväg kanske inte vet att jag blir uttråkad efter en helg i Sverige, så denna ide´är inte likt mig! Jag vet inte, kanske skulle det vara bra för mig om jag hade en massa att göra. Jag kanske kan praktisera på Maria Ungdom eller något...eller göra ett litet projekt. Hmm. London blir bra för mycket ibland, även om jag älskar staden över allt annat. Men allt går så fort, man kutar hit och dit, det är rörelse över allt och jag får absolut ingen tid till att sortera alla tankar som finns där inne i huvudet.

Nej nu måste jag äta!

Do you know how to pout?

Tydligen så ser jag mycket märklig ut när jag sminkar mig. Jag poutar något förskräckligt, men jag är inte medveten om det! Haha, jag tycker att jag är rätt duktig på det...vad tycker ni?

Människor, till och med min egen mamma har alltid skrattat så åt mig för just detta, men EJ var nog den första som lyckades fånga det på kort. :)
Jag tycker bättre om den naturliga looken...

När man bärjar tröttna på lyx

Att äta ute är för många något av en lyx. Det är något man gör man vill fira lite, unna sig något, göra något som inte hör till vardagen.

Därför blir det väldigt tråkigt när man inser att det där med att gå ut och äta på en restaurang inte har samma speciella innebörd längre.
Jag äter ute allt för ofta. Det har sina förklaringar;

1. Jag är inte hemma särskilt ofta, utan är ofta ute och springer, gör en massa grejer, träffar en massa människor, flänger hit och dit över stan. Så när man väl är hungrig blir det bara så att man går och äter någonstans.

2. Eftersom jag alltid är ute och ränner och har så mycket för mig så finns det inte mycket tid över till allt annat nödvändigt, därav har jag inte särskilt mycket mat i kylen. Frukost finns ganska ofta hemma hos mig, banan, havregryn, kaffe och mjölk. Och bagels. Vad mer behöver man?

Tyvärr så har jag börjat tröttna på det, ordentligt. Den här veckan till exempel så har jag ätit ute fem dagar av sju möjliga. I måndags åt jag lunch i Cardiff, Wales. I Torsdags åt jag middag i Dulwich. I fredags åt jag lunch med Sara på Upper Street, och middag med EJ i Bloomsbury. I lördags åt jag frukost på Carluccios i Chelsea, Brunch med Paula här i Newington Green och middag på 56, Newington Green. Idag åt jag lunch i Clapham och middag i Angel.

Åh gud jag mår nästan illa när jag ser hur mycket jag äter ute! Det är så himla trist att det inte är kul längre. Det har totalt förlorat sin charm. Dessutom är det ett slöseri med pengar.

Nej, målet för veckan som kommer är att sluta slösa pengar på ouppskattad mat, gå till Sainsburys och handla mat i stället.

Hörfel?

Jag har en mänsklig förmåga att höra fel, precis som alla andra. Vad jag inte verkar ha förmågan är att tänka efter när jag hört fel och faktiskt förstå att jag har hört fel. Inte ens när det är väldigt uppenbart!

Igår när jag och EJ satt i bilen på vägen mot Shoreditch så sa EJ:
'There's a lot of cop cars around here.'
Jag: 'Did you say that there's a lot of cock ass around here???'

Först och främst. Cock ass?? Det är inte ens ett ord. Och varför skulle det vara en massa av cock ass runt omkring?
Kul var det. Därför har jag nu börjat använda detta ord ganska ofta.

För några dagar sedan hände något liknande;
EJ: 'Don't forget your rain coat!'
Jag: 'My REINDEER?'

Jag har alltid försökt skaffa en liten notebook där jag kan skriva ner allt roligt som är sagt mellan mig och mina vänner. Jag tror att vi hade en när vi bodde i Mile End, men jag vet inte riktigt vad som hände med den. Det som fick många att skratta idag var när jag diskuterade området män och jag sa...'I just want a norwegian man with a big jumper, you know....'
Ni svenskar kanske förstår precis vad jag menar, men tydligen tyckte britterna att detta var fasansfullt roligt.

En natt i Shoreditch

Igår kväll var jag ute en sväng i Shoreditch, östra centrala London. Det ligger bara runt hörnet från min lägenhet (alltså, då menar jag London-mått, så 30 min promenad) och väldigt lätt att ta sig till, så jag brukar oftast gå ut där. Dessutom tycker jag att det är ganska lätt att hitta ställen som spelar bra musik där i jämförelse med West End. Plus att det är sjukt mycket billigare, oftast behöver man inte betala inträde.

Så igår testade vi ett nytt ställe, East Village på Great Eastern Street. Vilken besvikelse! Musiken var väldigt bra med människorna var så 'stuck up' och verkade inte vara där för att ha roligt överhuvudtaget. De flesta stod bara där och såg helt shockade ut över att vi såg så glada ut och dessutom dansade. Men musiken var så bra så vi körde våra halvt galna moves, vem bryr sig liksom? Folk tror att dem är så himla coola att de inte vågar röra på sig, eller le för den delen heller. Haha! Jag tyckte mest att det var synd, hur kan man stå still till electro house liksom? Vi tröttnade på stället efter någon timma och var i full gång till att åka hem när vi hittade ett litet ställe på Leonard Street där musiken var jättebra och människor faktiskt hade roligt! Kommer tyvärr inte ihåg vad stället hette, får skriva ner det nästa gång, men DJn var old school i track suit och människorna var superglada och stod inte stilla en enda sekund, så det passade oss.

Och ja, vilka är dessa 'vi' och 'oss' jag refererar till? Jo, jag och min bästis EJ såklart. Ni kanske har märkt hur mycket tid vi spenderar tillsammans? Vi är som ett bästisar var när man var liten, ni vet, spenderar all ledig tid tillsammans, har ett eget språk, läser av varandra utan att prata och skrattar helt otroligt mycket.
Nu ska jag åka ner till södra London och äta brunch. Laters!

Be the hope and light in the situation

Nu har jag kommit hem från Chelsea, det gick otroligt bra och alla kom fram och tackade efteråt för en 'amazing share'. Efter mötet gick vi till Carluccios och åt god frukost.
På vägen hem cyklade jag genom Hyde Park, och kände hur lycklig jag är. Jag blir helt hög på att hjälpa andra människor, det är fantastiskt att känna att jag kan ge lite hopp och ljus till andra människor runt omkring mig.

Jag försökte förklara en sak för en god vän igår. Hon klagade över hur hon hennes kompis alltid får all uppmärksamhet när de går ut, hur alla mest pratar med kompisen och inte henne. Hon känner sig tråkig, värdelös och oslynlig.
Jag var precis likadann förut. Men jag har lärt mig att jag kan inte sitta med armarna i kors och vänta på att folk ska börja prata med mig, medans jag blir allt mer irriterad för att jag inte får den uppmärksmahet jag tycker att jag förtjänar! Dessutom är inte människor 'mind readers', det är ju ingen som vet om att min kompis vill att man ska prata med henne...speciellt inte när hon sitter där och ser bitter ut. Nej, jag förklarade för henne att hon måste vara den som tar intiativet ibland, och om hon inte vågar för att hon är så självcentrerad, så försök att tänka på den andra personen som sitter framför dig, hur du kan visa ett intresse för den personen, hur du kan vara underhållande, hur du kan vara den som sprider ljus, hopp och värme...det handlar om att GE i stället för att TA. Man får inte uppmärksamhet genom att kräva det från andra, utan det börjar ofta med att man får ge uppmärksamhet och positiv energi till de andra i sällskapet.

Detta är kanske något många lärde sig i tonåren...själv lärde jag mig detta som 24-åring. :)

Jag får ganska mycket uppmärksamhet nu förtiden, men jag tror inte att det har så mycket att göra med hur jag ser ut, utan snarare att jag har en utstrålning som visar att jag tycker om mig själv, och att jag dessutom tycker om andra. Det betyder inte att jag inte har komplex, att jag aldrig oroar mig, att jag ibland slår mig själv och tänker...'åh nej, allt är bara så FEL'...men när jag gör det så försöker jag att inte göra det en längre stund, utan jag tar kontroll över det och försöker att inte lyssna på alla negativa lögner som min destruktiva sida försöker lura i mig.

Mission Sparkle, det är mitt motto här i livet - utstråla positiv energi så blir allt så mycket bättre! EJ tycker att det ska bli mitt business name för min positiva psykologi life coaching....haha...vad tycker ni?

Ha en UNDERBAR dag!
/En mycket glad Sofia

Kl 6 AM på en lördag?

Titta vad tidigt jag är vaken, på en lördagmorgon!
Jag ska iväg till Fulham Road i Chelsea, måste vara där 8.15 för att vara talare på ett möte. Så det är bäst att jag försöker äta lite frukost och vakna nu så jag har något att säga när jag väl är där. Sofia utan energi hamnar liksom i koma och blir helt stum.

Igår kväll var jag och drack drinkar på Charlotte Hotel inne i stan, jättetrevligt.
Nej, dusha och gröt var det va?
Ha en härlig morgon

Jag och tant Astrid

Här sitter jag med världens mjukaste katt, gosigare katt får man leta efter...
Jag har haft en bra dag på Priory, fick göra min första assessment så det var kul! Assessment gör vi med nya patienter när de precis har kommit in, en liten utredning om vad de har för slags problem, hur deras livssituation och historia ser ut. Det gick bra och än så länge har jag inte fått ta hand om någon pedofil, yxmördare eller liknande...:)

På eftermiddagen hann jag med en snabbfika med min kompis Sara. Nu har jag precis kommit hem, ska fräsha upp mig lite, gosa lite mer med kissarna och sedan bege mig in till stan och till mitt fredagsmöte. I morgon blir det en tidig start för mig, jag ska vara talare i Chelsea klockan 8.30...hmm, what a great way to start the day!

Ha en härlig kväll allihopa
S x

Det som håller mig vid liv

Åh gud, jag sitter här och trycker på repeat till Gabriella's sång. Blondbella hade lagt in ett klipp idag, och jag kan inte annat än hålla med, jag gråter varenda gång jag hör den sången.
Det är inte på grund av filmen som den är knyten till.


När jag hör Gabriellas sång minns jag hur jag satt inlåst på mitt badrum i min lägenhet i Archway och grät. Jag sjöng den här sången samtidigt, något hade hänt, jag kommer inte ihåg vad det var - men det jag visste var att jag var i en gräsligt destruktiv situation med min dåvarande pojkvän, och visste inte hur jag skulle kunna lämna förhållandet.
Det var precis som hon sjunger 'Jag har aldrig glömt den jag var, jag har bara låtit det sova. Kanske hade jag inget val, bara viljan att finnas kvar.'

Det värsta för min egen del med att sitta fast i ett våldsamt förhållande är att det bröt ner mig totalt. Inte fysiskt, utan psykist. Éfter fyra år av att ha blivit mobbad, förtryckt, manipulerad och slagen i mitt eget hem av någon som jag faktiskt älskade så fanns det inte så mycket kvar utav mig. Bara en liten, liten röst som gjorde sig påmind ibland. Men det mesta var undanstoppat. Alla mina ambitioner, hopp och drömmar. Alla mina intressen, som sången till exempel, fanns det inget utrymme till. Allt som jag levt för en gång i tiden var liksom bortglömt.
Det är därför jag blir så exalterad av att vara vid liv, jag är så tacksam att ha kunnat klara mig ur alla knepiga situationer som jag hamnat i, och att jag överlevde. Gabriellas sång gör mig påmind om min vilja till att leva. Den fanns för det mesta där, och det var den som höll mig vid liv. Det var den som gjorde att jag tog modet till mig, förberedde för det värsta och lämnade mitt ex. Det var den som gjorde att jag i stället för att hoppa framför tunnelbanan och ta mitt eget liv när min alkoholen och drogmissbruket var som värst, i stället tog mig till ett möte. Det är den lågan som har tagit mig genom alla mörka dagar och perioder av depression det senaste året.

Det är den lågan som jag försöker ge utrymme till att växa, hela tiden. Det är därför jag aldrig försöker släppa in mina mörka demoner, inte ens med negativ kritik till mig själv. Det är därför jag alltid försöker göra allt till att älska mig själv, vårda min själ och inte lyssna på negativa tankar.

Och jag är så tacksam. När jag hörde den här sången i kväll så kom jag ihåg hur det en gång var. Idag ser mitt liv helt annorlunda ut, och jag är så, så tacksam av att vara vid liv och dessutom få möjlighet till att leva lycklig.

Manikyr virgin

Godkväll.
Gud vilken skön dag jag haft...tack gud för det efter min hektiska start på veckan. Vi slutade skolan tidigt idag eftersom en lärare inte kunde komma, så yes, jag slapp genetiken!
Så strax efter kl 17 hoppade jag på cykeln och tog mig ner till Dulwich för att möta EJ för en bit mat. Efter det gick vi till en skönhetsalong och fick manikyr...det var hur skönt som helst, och mina naglar är superfina nu! Det var första gången för mig, haha, så nu har man blivit av med den oskulden. Och nog kan jag tänka mig att göra det igen, det är skönt att bli ompysslad.

Ibland undrar jag vad som har hänt med mig. Jag sportar, bryr mig om hur mina naglar ser ut och är dessutom lika glad som jag är nykter.
Hmm, för ungefär 18 månader satt jag på Portobello Road och sa något om att jag nog aldrig kommer att bli en utav de där tjejerna som har perfekta naglar....

Tack , bloggen!

Det gick otroligt lätt att skriva klart loggboken, och vet ni vad, jag har bloggen att tacka! Jag är nämligen inte sådär jätteduktig på att föra anteckningar varje dag, något vi bör göra för att kunna skriva en bra loggbok. Men vilken tur att jag bloggar i stället. När jag satt och skrev om mina små uppenbarlser i min egna personliga utveckling de senaste månaderna så var det ganska svårt att komma ihåg datum och andra detaljer, men som tur var har jag faktiskt skrivit om de viktigaste här på bloggen, så allt fanns online. Där ser man, blogga är inte bara en rolig hobby som tar upp tid utan kan även vara otroligt hjälpsamt i vissa situationer!

Jag älskar mina torsdagsmorgonar, det är min lyxmorgon då jag slipper stressa iväg hemifrån klockan 7.30 som alla andra dagar. I stället sitter jag här i min over-sized skjorta, finskriver loggboken och dricker banan/hallon/havre-smoothie....muuumms! Tänk om alla morgonar kunde vara såhär stressfria.
Snart ska jag cykla iväg till skolan, 10 timmar av mindfulness...gosh.

S xx

Personlig utveckling

Här sitter jag och försöker bota min trötthet med godis. Jag har egentligen ingen tid till att blogga, men tänkte att jag kanske kan skriva mig till motivation. I morgon har jag nämligen deadline för min personliga loggbok. 3000 ord om mig själv och min personliga utveckling sedan Januari. Haha, min chef var rolig idag när han sa att han nog inte har utvecklat på 20 år, och hur ska jag kunna skriva så många ord om min utveckling bara under några få månader. Men jag upptäcker saker och ting om mig själv hela tiden - inte står jag stilla och trampar på samma punkt dag efter dag.

Jag trodde att detta skulle bli ett inlägg om hur trött jag är, hur förbannat less jag är på mitt jobb och hur jag inte har energi till att plugga - men det är väl så mycket roligare att skriva om, ja, personlig utveckling?

Saken är den att för mig så handlar inte personlig utveckling om förändring. För mig handlar det om att jag är medveten om mitt beteende, mina tankar och mina känslor och förstår var de kommer ifrån. Jag lär nya saker om mig själv hela tiden. Ibland funderar jag länge över varför jag känner på ett visst sätt, eller varför jag beter mig som jag gör i särskilda situationer. Ibland finner jag svaret relativt snabbt och ibland tar det flera månader. Det viktigaste för mig att jag inte vänder ryggen till eftersom jag levde så många år i total förnekelse till mitt eget beteende.
Det här med att granska sitt eget beteende är väldigt intressant faktiskt.
Förut hade jag en väldigt stor förmåga till att bli irriterad på många människor. Jag brukade bli så irriterad så att det äcklade mig, och oftast så handlade det inte om personen ifråga, utan om mig själv. Oftast irriterade jag mig väldigt mycket på människor som liknade mig och de sidor av mig själv som jag inte tyckte om.
Knasigt va? Men i stället för att förstå vad det handlade om beslöt jag mig för att inte tycka om personen i fråga och inte ge henne/honom en chans.
Nu ser det annorlunda ut, dels brukar jag inte irritera mig lika mycket som jag gjorde förut, och om det händer så ifrågasätter jag min reaktion i ställe för att bara granska och döma personerna runt omkring mig.

Nej nu måste jag fortsätta skriva på min loggbok. Trauma och förlåtelse står som huvudtema den här gången.
Sov gott
S x

att våga

Herre gud, förlåt att jag inte har skrivit så mycket här inne på den senaste tiden men jag har så mycket att göra. Jag kom precis hem efter att ha jobbat hela dagen och varit talare på ett möte i Angel. Det händer ganska mycket just nu, en massa deadlines och långa arbetsdagar.

Men vet ni vad? Jag är så otroligt trött på att ha ett välbetalt arbete som inte ger mig mycket mer än pengar. Det är så nedrans deprimerande att göra ett arbete som endast betalar ett bekvämt liv med middagar hit och dit, dyr hyra och slöserier. När jag är på the Priory en dag i veckan så känner jag att jag gör en skillnad, att jag lär mig hur jag kan vara till hjälp för människor som mår dåligt. Det arbetet kan leda mig till en position där jag faktiskt har utrymme till att att använda all min potential till att ge andra människor något utav värde.
Och jag känner precis samma sak när jag är i skolan eller pluggar.

Tyvärr är det ju också så att jag jobbar tre dagar i veckan på ett arbete som jag kan utan och innan, det ger mig en bra lön men ingenting mer. Det känns bara fel. Det känns som slöseri. Tre dagar då jag kunde göra något annat som jag faktiskt brydde mig om.
Tycker ni att jag vill ha lite för mycket? Att jag kräver för mycket?
Herre gud, jag är bara så jäkla trött på det. Varje dag när jag cyklar till jobbet är jag glad, full av energi...och så fort jag kommer dit så känns det som att jag måste stänga av en viss sida av mig själv, den energiska och positiva sidan. Och jag är så trött på det. Jag passar helt enkelt inte in, hur mycket jag än försöker, jag borde vara någon annanstans de där dagarna.
Ush, jag är så trött på att slösa 30 timmar varje vecka på att göra något som jag inte bryr mig så mycket om. Det är inte värt pengarna.
Jag antar att jag borde vara nöjd med att ha ett jobb i dagens läge. Men jag vet inte, när man spenderar så mycket tid på jobbet...borde man inte försöka göra något där man känner att man kan utnyttja sin fulla potential, sin energi, sin passion?

När jag och EJ körde hem från Wales till London igår kväll så pratade vi om våra drömmar. Jag vill lära barn och ungdomar att utveckla självkänsla och självrespekt.
Jag vill lära dem att tycka om sig själva. Hur man utvecklar känslomässig mognad.
Men så länge jobbar aslånga dagar med ett jobb som äter upp mig, inside out, så kommer jag inte ha någon energi till att ens börja utveckla min lilla plan.

En förändring kanske kräver att jag flyttar ut ur min lägenhet. Att jag hittar ett billigare boende. Men vet ni vad, alla som kämpar för att få sina drömmar uppfyllda får kriga sig framåt. Ta risker. Våga.
Jag tänker våga.

En jäkligt bra helg

Hej kära läsare
Nu är jag tillbaka efter en helg i Wales och jag har haft det helt underbart.
Cyklat, ätit, skrattat, pratat, planerat...

Jag mår så bra just nu så det går inte att beskriva med ord. Jag är så otroligt tacksam över hur mitt liv är, hur jag ser världen och hur jag mår i mig själv.

Men nu måste jag sova. Berättar mer i morgon kväll, busy day tomorrow.

Love, love, love.
S x

I morgon drar jag och den röda skönheten till Wales

Igår firades det tydligen Valborg i Sverige, något som jag totalt glömt bort. Kom ihåg det sent igår kväll med hjälp av Facebook status updates....hm. Vilken värld vi lever i va?
I alla fall, här i England firar vi inte Valborg och på 1:a maj går alla till jobbet som vanligt. I stället för att ha ledigt på 1:a maj så har vi en bank holiday (röd dag) måndagen efter 1:a maj, så i vilket fall som helst får vi också långhelg!

Vad ska ni göra denna helg? Tidigt i morgon bitti tar jag tåget från Paddington till södra Wales. Min kompis EJ kommer därifrån så vi ska bo hos hennes föräldrars hus. Cykeln kommer givetvis med eftersom det är en hel del cykling inplanerat, bland annat med en cykelklubb på Söndag morgon...hoppas de inte är för snabba så att vi hamnar efter!
Om ni inte har varit i Wales så tycker jag att ni verkligen borde åka dit, naturen är hur fin som helst, höga berg och djupa dalar.

Men nu har jag en del att göra. Cykeln måste tvättas, jag ska försöka packa lite essentials, handtvätta ett par leggings (som om dem kommer att hinna bli torra...) och sova. Klockan 07.45 går mitt tåg i morgon - jag hoppas på internet på tåget, annars blir det nog inte så mycket bloggande för mig under helgen. Anyway, ha en trevlig helg allihopa!

S xx

Solen skiner, himlen är blå, åh vad härligt det är att cykla då....

I vanliga fall brukar jag faktiskt cykla till Waterloo och ta tåget till Barnes och The Priory när jag jobbar där en dag i veckan. Mycket eftersom det är strikt dresscode där (jobbigt när man vill ha strukna byxor och försöka knögla ner dem i en liten ryggsäck), det är långt (21 km) och jag är rädd att jag ska cykla vilse och komma försent...

Men, igår kväll bestämde jag mig för att cykla hela vägen och gud så glad jag är att jag tog det beslutet. Lyckades packa ner ombyte plus klackskor i ryggsäcken utan att allt blev knögligt, och hoppade på min cykel stax efter halv sju i morse.
Det blev en superhärlig tur genom West End ner till Trafalgar Square, Parlament Square, Victoria, Chelsea Embankment, New Kings Road, Putney Bridge, Putney, Upper Richmond Road och Priory Lane! Det gick självklart snabbare än public transport så nu har jag bestämt mig för att fortsätta cykla alla 21 km dit varje fredag morgon och strunta i det förbaskade tåget.

Vid Chelsea Embankment hoppade jag av cykeln i en minut för att dra av mig lite kläder, passade även på att ta kort...gud vad jag älskar London! Dessutom var det rätt så tomt här vid 7-tiden, bara några joggare, byggarbetare och jag...
Här ser ni Themsen och rakt över på södra sidan så ligger Battersea Park.



Jag vet att detta håller på att förvandlas till en cykelblogg, så ledsna allihopa men solen skiner och jag och min cykel har liksom högsäsong just nu, så vi blir lite exalterade...

By the way så blev det totalt 55 km cykling idag. Jag tror att jag håller på att bli vältränad.