Bank holiday Monday

Jag skippade Notting Hill Carnivalen för åttonde året i rad och åkte iväg ut på landet i stället. R's mormor bor i en liten by i The Cotswolds, Oxfordshire så vi spenderade dagen där. Supergulligt och idylliskt med små stenhus och countrylanes. Tusen gånger bättre än en massa fulla människor på Portobello road...

Nu är det fyra dagar kvar till jag och kissarna flyttar in med min engelska prins - förut var jag dödsnervös, nu har jag lugnat ner mig en hel del. Det ska nog gå bra det där...kanske blir några mindre kulturkrockar, som till exempel att vilja dra ner rullgardiner eller persienner så fort det blir mörkt ute, men men - no bigger worries..jag börjar till och med se fram mot att ha R's bamsestora TV på väggen, jag som hatar TV-aparater....men när jag förstod att det i själva verket även är en stor dator och jag kan titta på svensk TV på en bauta-stor skärm så började gilla läget.

Soon soon!

Svensson liv - OMG!

Idag har jag och Reuben varit på ett shoppingcentre utanför London. HERRE MIN GUD, håller jag på att bli en Svensson? Det var inte min idé, men jag behövde nya skor, vill inte åka in till West End, och alla skobutiker i East Dulwich är så over-priced.

Men det gick bra, jag hittade ett par skor och vi åt som galningar på Yo Sushi. Det var faktiskt en helt okej upplevelse! Jag hatar att erkänna att det som var bra med det hela var enkelheten, jag slapp en tjurig pojkvän som inte kunde hitta parkering eller blir fasst i bilköer inne i centrala London, sådant som händer när vi åker in till stan.

Nu ska jag kura ihop mig i soffan med den mest engelska engelsmannen i Storbrittanien....godnatt!

Close up - watch out

Jag har verkligen borjat inse vissa saker om mig själv den senaste veckan. Detta med att ständigt vara på ett self-discovery är väldigt spännande, ibland, men det gör också jäkligt ont och kan vara väldigt förvirrande.

För visst är det till en viss del mycket enklare att leva i en värld där vi aldrig ser på oss själva, utan i stället väljer att peka på alla andra och säga...'Det är DITT fel!'.
Lättare, visst, men i längden kommer man ingen vart. Utan man står där och trampar i samma sörja och undrar varför ingenting är annorlunda, och varför det börjar uppstå ett visst repativt beteende hos sig själv....

Det här med att inte vara nunna längre och faktiskt vara i ett kärleksfullt förhållande men en man som vill ge mig riktig kärlek har verkligen öppnat upp ögonen för mig, eller snarare, en hel massa lådor av känslor. Jag har insett att jag har en hel del jobb med mig själv. Jag har bestämt mig för att sluta 'swap one thing for another' och, ja, ni vet - do something different.

Dessutom har jag också slutat med wheat för några dagar....jippie vad roligt livet är ! :)

Jodå, men det ska nog bli bra detta. Jag håller på att säga HEJDÅ till det gamla och HEJ till det nya.

Lighter

Idag har det varit lite lättare än det var igår. Jag var inte helt ensam på kontoret, jag pratade med min chef om hur jag mådde och hon tog beslutet att jag inte träffar några fler klienter den här veckan - man kan inte hjälpa någon annan om man inte är tillräckligt stark själv. Så nu är jag ledig resten av veckan eftersom mestadelen av mitt jobb går ut på att just träffa klienter, allt kontorsarbete hade jag redan gjort klart....

Jag har dessutom en väldigt rolig nyhet, jag och R flyttar in tillsammans om två veckor. Vi har kollat på lägenheter ett tag nu och idag fick vi beskedet om att vi får den vi ville ha. Tre rum och kök, trädgård och i samma mysiga område där jag bor nu. I LIKE! Nytt, läskigt, men väldigt roligt.

Intrusive thoughts

Jag har många gånger i mitt liv gått genom perioder då min vakna tid dominerats av extremt obehagliga tankar. Som barn kunde jag spendera väldigt mycket av min vakna tid med att tänka på döden, något som jag var väldigt rädd för som liten. Senaste gången jag gick genom en sådan period var när jag hamnade i en depression för två år sedan - julen 2008. All min vakna tid gick till att tänka besatta mörka tankar, och jag kunde inte sluta. Så fort jag vaknade på morgonen var de där, så fort jag fick 30 sekunders vila från tankarna kom de lika snabbt tillbaka.

Det är intrusive thoughts
och tyvärr går jag genom en sådan period nu då jag inte kan sluta tänka på allt som kan gå fel. Det är otroligt jobbigt och det dominerar mig till en sådan grad då jag inte riktigt lyckats ta mig ur det. Denna gången handlar det inte om döden, det handlar om att vara i ett förhållande och min rädsla för intimitet. Så jäkla pissigt. Jag är livrädd - tårarna har flödat hela dagen, fick inte speciellt mycket jobb gjort. Ställde in ett möte på sjukhuset eftersom jag inte var i tillräckligt bra mental hälsa för att hjälpa någon. Suck, blä vad jag hatar känslor och tankar. Ibland önskar jag att jag kunde ta något som fick min hjärna att hålla käften.

Som tur har jag världens bästa pojkvän som vet vad som brukar få mig på bra humör, han körde mig till världens bästa Emely i Richmond som bjöd på stora koppar kaffe, kramar och sina visdomsord. Hon är bra hon!

Med klassisk musik i bakgrunden, Reuben bredvid mig som fortfarande jobbar ska jag försöka sova och hoppas på en bättre morgondag.

Natti natti
Sx

En underbar dag med min fina

Ibland är jag rädd för att bli älskad på riktigt. Inte idag. Idag har jag varit i Luton, umgåtts med min underbara pojkvän och bara mått bra. Visst passar vi bra ihop?

En ny resa

Jag har inte haft tid till att skriva. I stället har jag ägnat mig åt att tänka, alldeles för mycket, eller kanske inte. Alla de minuter jag har slösat åt att tänka har faktiskt tagit mig till en ny plats, som förhoppningsvis kommer att leda till en ny resa.

Jag tänker inte skriva så mycket mer, ni får i stället följa med mig på ytterligare en resa. Det enda jag vet nu är att jag är nyfiken, hoppfull och rädd.

Men först blir det kaffe i sängen serverat av min gitarr-spelande älskade snygga fiance! Frukost i sängen och musikunderhållning, inte dåligt va?